Behovet av att vara ensam

[monstret]

Hej,

Behovet av att vara ensam.

Är det biologiskt, kulturellt eller både och? Varifrån kommer det? Är det bra?

[Zokrates]

Det är ett tecken på att samhället är felskapat, en samhällssjukdom helt enkelt där den enskilda reagerar med symptomet att isolera sig. Det är ett relativt nytt fenomen, fast många indianstammar hade en variant på detta,
att gamla gick iväg ensamma för att invänta döden.

[Jörgen]

Ensamt för att gå igenom sina upplevelser i lugn och ro,
för att sedan hämta nya upplevelser.

En personen pratar knappt med någon,
en annan känner behovet att prata med fler än hundra personer om dagen.

Den andre personen kanske är en större person?
Eller har mer att säga? Klokare saker att säga?

Samtal är som föda, utan samtal förtvinar man?

[transversal]

Intressant fråga.

Har bara några iakttagelser att bidra med ...

Ju mer jag umgås med människor som ger mer än de tar (eller lika mycket), desto mindre är mitt behov av att vara ensam. (Och vice versa.)

Har en känsla av att det delvis handlar om energidistribution.

Självständighet är också antagligen en faktor.

[transversal]

Det är ett tecken på att samhället är felskapat, en samhällssjukdom helt enkelt där den enskilda reagerar med symptomet att isolera sig. Det är ett relativt nytt fenomen, fast många indianstammar hade en variant på detta,
att gamla gick iväg ensamma för att invänta döden.

Zokrates, vill du berätta lite mer om dig själv? Jag är lite nyfiken på vem du är utöver inläggen.

[monstret]

Intressant fråga.

Har bara några iakttagelser att bidra med ...

Ju mer jag umgås med människor som ger mer än de tar (eller lika mycket), desto mindre är mitt behov av att vara ensam. (Och vice versa.)

Har en känsla av att det delvis handlar om energidistribution.

Självständighet är också antagligen en faktor.

Ja, så känner jag med. Vissa människor vill man bara komma i från så fort som möjligt och att vara social blir synnerligen en ansträngning, men med andra så finns ingen tid och det sociala blir något fullständigt naturligt.

Jag lyssnade på Filosofiska rummet om ubuntu, när en av de inbjudna berättade en anekdot om en afrikansk kvinna som – efter vad andra skulle tolka som en krävande större social gemenskap – äntligen fick lugn och ro, men bestämde sig då för att gå på bio för att hon inte stod ut med ensamheten. Jag tycker det var ganska intressant. Jag avundas människor som är så pass sociala. Jag tror man mår bättre av det.

[Mr.M]

Jag har perioder,
Ibland kan jag vara ensam lång tid, det är tid som jag njuter av.

Ensamhet, Vi har en kommunikation idag som inte är IRL, Vi umgås med chattar, telefoner, webcams, forums..
Riktig ensamhet upplever jag bara när det inte finns något brus runtomkring.

Jag bor ensam, det känns mer än okey.  Jag sitter med min son i skype timmar i taget eller har gruppsamtal med bekanta..
Har förövrigt gjort som så att folk kan ringa in till min lägenhet och det svarar automatiskt och dom hör micen..

ensamhet, det är när man tror att ingen annan i världen existerar eller bryr sig.
Total ensamhet är svår att hitta.

En terapeut sa till mig att några timmar i veckan är 'normalt' att tillbringa i ensamhet,
Jag tycker det låter för lite.

Vi har en övertro på social kompetens och social verksamhet, Den är viktig, men inte viktigare än allt annat.

annars så är vi väl ganska ensamma när vi sover på natten...

[transversal]

Vana också tror jag.

Har man varit på landet ett tag känns stan klibbig när det är folk överallt.

[Zokrates]

Vanans makt ja, det går att vänja sig med det mesta, för tvåtusen år sedan satt romare och sket på långbänk, upp till 20 personer som samtidigt tog tillfället i akt att dela med sig av det senaste skvallret, nu sitter folk inlåsta ensamma på ett dass med en tidning i handen, vana eller ovana, allt är ombytligt.

[Minded]

Är det biologiskt, kulturellt eller både och? Varifrån kommer det? Är det bra?

Jag skulle snarare fråga om det är naturligt - och därefter svara att det som är, är naturligt. Om man upplever ett behov av ensamhet, finns det något däri för en att utforska. Vi är olika personer, av en anledning. Det som är rätt för mig idag, är inte samma som är rätt för dig imorgon (i meningen vägval under livet). Bara för att jag är hungrig, betyder inte det att du är hungrig. Jag tror på att bejaka sig själv, dig själv. Det leder till att du erkänner dig själv, varpå du ger din omgivning större incitament att erkänna dig själv. Varpå emancipation är ett följande faktum, då blir alla starkare och säkrare i sig själva. Och får därför också mer stabilitet i att kunna lyssna på en partner, en medmänniska.

Utforska dig själv. Det är getting to know thyself. Det är naturligt. Och det är bra (med fortsatt samhälle som norm) så länge du inte skadar din omgivning vad verkar alldeles för hårt.

[mullback]

Raderad

[freddemalte]

Hej,

Behovet av att vara ensam.

Är det biologiskt, kulturellt eller både och? Varifrån kommer det? Är det bra?

Vilket "ensam" avser du? De som vill leva utan sällskap, de som bara vill vara i fred för stunden, de som vill leva likt eremiter etc?

Vänligen

Fredrik

[Skogsälvan]

Jag blir sjuk om jag inte får vara ensam ibland.

[monstret]

Vilket "ensam" avser du? De som vill leva utan sällskap, de som bara vill vara i fred för stunden, de som vill leva likt eremiter etc?

Inte att leva utan sällskap, utan mer behovet av att dra sig undan och vara ensam i kortare eller längre stunder; där kortare kan vara några timmar om dagen och längre någon dag.

Jag tycker att social gemenskap är stärkande upp till en viss gräns, men sedan blir det ansträngande och jag får ett behov av att vara ensam. Det kan te sig som så att jag efter en arbetsdag inte vill göra något mer än att vara med mig själv resten av dagen eller att en heldag med vänner kan kännas påfrestande. Jag tror att jag har ett större behov av ensamhet än social gemenskap, men naturligtvis ett behov av både och.

Det intressanta är att människor är så olika i det avseendet och varför det är så. Till viss del hänger min känsla av att social gemenskap kan bli påfrestande säkert ihop med att jag inte är så självsäker som jag skulle önska, men jag tror ändå att det finns andra orsaker till ensamhetsbehovet. Jag ser ensamheten som en möjlighet för självreflekterande och en större frihet till att tänka fritt; och jag undrar hur sådana jättesociala personer som kan bo i kollektiv och alltid omge sig med människor kan hantera det. Om dom inte har lika stort behov av ensamhet eller om dom ändå får möjlighet till det ensamheten ger mig.

[freddemalte]

Vilket "ensam" avser du? De som vill leva utan sällskap, de som bara vill vara i fred för stunden, de som vill leva likt eremiter etc?

Inte att leva utan sällskap, utan mer behovet av att dra sig undan och vara ensam i kortare eller längre stunder; där kortare kan vara några timmar om dagen och längre någon dag.

Jag tycker att social gemenskap är stärkande upp till en viss gräns, men sedan blir det ansträngande och jag får ett behov av att vara ensam. Det kan te sig som så att jag efter en arbetsdag inte vill göra något mer än att vara med mig själv resten av dagen eller att en heldag med vänner kan kännas påfrestande. Jag tror att jag har ett större behov av ensamhet än social gemenskap, men naturligtvis ett behov av både och.

Det intressanta är att människor är så olika i det avseendet och varför det är så. Till viss del hänger min känsla av att social gemenskap kan bli påfrestande säkert ihop med att jag inte är så självsäker som jag skulle önska, men jag tror ändå att det finns andra orsaker till ensamhetsbehovet. Jag ser ensamheten som en möjlighet för självreflekterande och en större frihet till att tänka fritt; och jag undrar hur sådana jättesociala personer som kan bo i kollektiv och alltid omge sig med människor kan hantera det. Om dom inte har lika stort behov av ensamhet eller om dom ändå får möjlighet till det ensamheten ger mig.

Ok, tack! Då är jag med på vad du avser. Jag kan se två, för mig, tydliga anledningar till att någon (generellt sett) skulle vilja vara ensam:

1. Behov av att vara ifred (som i sin tur kan bero på helt olika saker från person till person).

2. Att man har något för sig som man inte vill att andra ska se eller vara med som (t.ex. något väldigt privat etc.).

Jag har inte upplevt detta behov själv! Jag trivs dock även med att vara helt själv och det bekommer mig inte särskilt om jag är ensam. Om jag dock känner att jag inte har något särskilt att hitta på kan det kanske till slut bli lite långtråkigt. Ensamheten och det sociala umgänget har sina för och nackdelar som till stor del beror på vilken situation det handlar om.

Vänligen

Fredrik