Förtryckande feministisk dominans

[B. Mattias S]

De flesta av oss skriver under på att vara för jämställdhet mellan människor, oberoende av kön.

Men den stora skiljelinjen mellan olika grupper av debattörer i ämnet ligger i människosynen, och främst vad som formar en människas personlighet och livsstil, tror jag.

Det får konsekvenser för vilket läger man hamnar i - likhetsfeminist, särartsfeminist, icke-feministisk individualist/liberal.

Det är enligt min mening olyckligt hur stort inflytande den särskilda uppfattningen att det är strukturer som formar människor har fått i den intellektuella debatten. Med ett struktralistiskt perspektiv, eller poststrukturalistiskt perspektiv, är det svårt att inte vara likhetsfeminist och samtidigt för jämställdhet.

De som i motsatts till strukturalisterna menar att det finns en "generell" skillnad mellan gruppen män och gruppen kvinnor i de biologiska förutsättningarna, hur hjärnan fungerar, hormonproduktion, hur man upplever en graviditet mm, dessa personer har lättare för att hamna i lägret särartsfeminism och icke-feministisk individualist/liberal i den feministiska debatten.

Samtliga av dessa ovan nämnda kan ha uppfattningen att alla människor på bästa sätt bör ges möjlighet att förverkliga sig och uppleva så mycket gott i samhället som möjligt under jämnställda villkor. Det man skiljer sig åt i uppfattning är på vilket sätt en person blir förverkligad under jämnställda villkor.

I vår samtid är det en betydande dominans för det strukturalistiska perspektivet. Den dominansen har fått märkliga konsekvenser.

Den dominansen har fått till följd att en liberal eller särartsfeministisk position nästan inte låter sig formleras. Det sker bland annat genom att ord definieras på ett sätt som utestluter ett annat perspektiv. Ta detta med begreppet "genus" som är ordet för det liv och de roller som gruppen män respektive gruppen kvinnor har, i en generell analys av dessa grupper. Man kan tycka att det borde ligga öppet för var och en att förklara vad det beror på, men den snäva intellektuella debatten i Sverige har medfört att begreppet genus numera ges betydelsen "socialt konstruerade livsmönster för gruppen kvinnor respektive män".

Den feministiska strävan, som jag delar, tror jag riskerar att avstanna och tappa förtroende bland folk i allmänhet, om inte den dominanta likhetsfeminismen släpper taget om kontrollen över tankeutrymmet och släpper taget om patentet på värderingen att vara för kvinnors rättigheter i samhället.

[Justin Case]

Redan själva diskussionen om huruvida man ska utgå från "särarts"-feminism eller "likhets"-feminism är symtomatisk för hur feminismen är förfelad från första början.

Låt oss jämföra med hur det hade sett ut om man istället för att dela in människorna i män och kvinnor hade delat in människor i två andra kategorier*, vad ska vi ta, ja, låt oss ta "viljestarka" och "viljesvaga" människor - och utformat hela partipolitska manifest utifrån de tankeramarna, som man nu har gjort utifrån feministiska tankeramar:

"Viljestarka människor är inte mer värda än viljesvaga människor."

(Detta kan nog alla som är inblandade i debatten ifråga skriva under på.)

"Viljestarka människor ska därför inte ha högre lön än viljesvaga människor."

(Kan alla skriva under på detta, bara för att man kunde skriva under på det ovanstående?)

Nu invänder någon: "Kvinnor är inte mer viljesvaga än män!"

Okej, så kanske fallet, även om åtskilliga observationer talar emot det. Men låt oss för en stund anta - hypotetiskt - att kvinnor vore mer viljesvaga än män. Skulle de då vara värda lika hög lön som män?

Hur skulle löneförhandlingarna se ut?

Den anställda kvinnan:
- Jag vet inte om jag är så bra på det här...
Chefen:
- Men det är ju klart att du säger så, du är ju kvinna och har dåligt självförtroende. Självklart är du bra på det här. Jag ger dig löneförhöjning!

Den anställde mannen:
- Jag är bra på det här...
- Det är klart att du säger så, du är ju man och har ett uppblåst självförtroende. Jag ger dig lönesänkning så att du hamnar under alla kvinnliga anställdas lönenivåer.



*) Jag menar, vad säger att man ska dela in människor i just män och kvinnor, av alla uppdelningar man skulle kunna göra? Ingen har krävt att exempelvis blonda människor ska vara lika välrepresenterade i bolagsstyrelser och ha lika hög lön som brun-, röd- eller mörkhåriga, ingen har krävt att människor som är kortare än 180 cm ska ha lika hög lön som människor som är över 180 cm, ingen har krävt att finniga människor ska ha samma rätt att komma in på krogen som icke-finniga människor, och så vidare. Vill man hitta diskriminering kommer man att hitta den var man än letar. Att då välja ut en sorts diskriminering framför andra är så att säga den ultimata diskrimineringen!

[B. Mattias S]

Redan själva diskussionen om huruvida man ska utgå från "särarts"-feminism eller "likhets"-feminism är symtomatisk för hur feminismen är förfelad från första början.

Nej det är inte kategorier på människor utan två skilda föreställningar.

Jag menar, vad säger att man ska dela in människor i just män och kvinnor, av alla uppdelningar man skulle kunna göra? Ingen har krävt att exempelvis blonda människor ska vara lika välrepresenterade i bolagsstyrelser och ha lika hög lön som brun-, röd- eller mörkhåriga, ingen har krävt att människor som är kortare än 180 cm ska ha lika hög lön som människor som är över 180 cm, ingen har krävt att finniga människor ska ha samma rätt att komma in på krogen som icke-finniga människor, och så vidare. Vill man hitta diskriminering kommer man att hitta den var man än letar. Att då välja ut en sorts diskriminering framför andra är så att säga den ultimata diskrimineringen!

Nej visst, det finns ibland dåliga argument för kategoriseringar. Men om det skulle visa sig vara ett särskilt bemötande mot vänsterhänta personer, mot gamla, mot mörkhyade eller andra så finns det skäl att uppmärksamma dessa markörer för kategorisering, just för att bekämpa dessa. Frågan är om den tänkta gruppen är diskriminerad eller inte, pga av att deltagarna i gruppen har denna markör/egenskap.

Sen är jag av uppfattningen att kvinnor och män är olika på ett sätt som har en naturlig och ofrånkomlig orsak. Kvinnor föder barn tex, det gör inte män. Eller hur? Män är fysiskt starkare än kvinnor. Eller hur?

[BoS]

Bland konkurrerande teser som jag håller aktuella i medvetandet för att pröva mot erfarenheten, handlar en om att de som sämst förvaltar sina möjligheter under sitt liv, föds till kvinnor i nästa, - till att uppfylla en tjänande roll.

[Rorschach]

Bland konkurrerande teser som jag håller aktuella i medvetandet för att pröva mot erfarenheten, handlar en om att de som sämst förvaltar sina möjligheter under sitt liv, föds till kvinnor i nästa, - till att uppfylla en tjänande roll.

Har du någon idé om hur du ska pröva detta mot erfarenheten?

[Lill-Leif]

Bland konkurrerande teser som jag håller aktuella i medvetandet för att pröva mot erfarenheten, handlar en om att de som sämst förvaltar sina möjligheter under sitt liv, föds till kvinnor i nästa, - till att uppfylla en tjänande roll.

Inte helt olikt en viss Platon. Lycka till att pröva den tesen i erfarenheten, du får nog tillgå förnuftet, om du har något.

Edit: Fan, 2min för sent

[transversal]

De flesta av oss skriver under på att vara för jämställdhet mellan människor, oberoende av kön.

Men den stora skiljelinjen mellan olika grupper av debattörer i ämnet ligger i människosynen, och främst vad som formar en människas personlighet och livsstil, tror jag.

Det får konsekvenser för vilket läger man hamnar i - likhetsfeminist, särartsfeminist, icke-feministisk individualist/liberal.

Det är enligt min mening olyckligt hur stort inflytande den särskilda uppfattningen att det är strukturer som formar människor har fått i den intellektuella debatten. Med ett struktralistiskt perspektiv, eller poststrukturalistiskt perspektiv, är det svårt att inte vara likhetsfeminist och samtidigt för jämställdhet.

De som i motsatts till strukturalisterna menar att det finns en "generell" skillnad mellan gruppen män och gruppen kvinnor i de biologiska förutsättningarna, hur hjärnan fungerar, hormonproduktion, hur man upplever en graviditet mm, dessa personer har lättare för att hamna i lägret särartsfeminism och icke-feministisk individualist/liberal i den feministiska debatten.

Samtliga av dessa ovan nämnda kan ha uppfattningen att alla människor på bästa sätt bör ges möjlighet att förverkliga sig och uppleva så mycket gott i samhället som möjligt under jämnställda villkor. Det man skiljer sig åt i uppfattning är på vilket sätt en person blir förverkligad under jämnställda villkor.

I vår samtid är det en betydande dominans för det strukturalistiska perspektivet. Den dominansen har fått märkliga konsekvenser.

Den dominansen har fått till följd att en liberal eller särartsfeministisk position nästan inte låter sig formleras. Det sker bland annat genom att ord definieras på ett sätt som utestluter ett annat perspektiv. Ta detta med begreppet "genus" som är ordet för det liv och de roller som gruppen män respektive gruppen kvinnor har, i en generell analys av dessa grupper. Man kan tycka att det borde ligga öppet för var och en att förklara vad det beror på, men den snäva intellektuella debatten i Sverige har medfört att begreppet genus numera ges betydelsen "socialt konstruerade livsmönster för gruppen kvinnor respektive män".

Den feministiska strävan, som jag delar, tror jag riskerar att avstanna och tappa förtroende bland folk i allmänhet, om inte den dominanta likhetsfeminismen släpper taget om kontrollen över tankeutrymmet och släpper taget om patentet på värderingen att vara för kvinnors rättigheter i samhället.

Det går väl att vända sig till forskningen som idag är ganska ense om att både miljö och arv spelar in för hur vi blir som individer. Båda synsätten är alltså aktuella, båda har "rätt", men i begränsad (överlappande) omfattning.

Med mer forskning på t.ex. kvinnohjärnan (manshjärnan finns det redan mycket forskning om) så ökar kunskapen om vilka möjligheter och begränsningar man har att röra sig med och hur "lika" vi kan bli, om vi vill bli det.

Jag är inte säker på att ditt resonemang håller då du framhåller det som ett faktum att en särartsfeministisk position inte låter sig formuleras, men marknaden flödar ju samtidigt över av böcker med titlar som: Pippi Power, Kvinnligt ledarskap, Män är från Mars kvinnor är från Venus, Varför män bara kan gör en sak i taget och kvinnor aldrig slutar prata osv. vilka tyder på motsatsen?

[Ungkarl]

Jag är inte säker på att ditt resonemang håller då du framhåller det som ett faktum att en särartsfeministisk position inte låter sig formuleras, men marknaden flödar ju samtidigt över av böcker med titlar som: Pippi Power, Kvinnligt ledarskap, Män är från Mars kvinnor är från Venus, Varför män bara kan gör en sak i taget och kvinnor aldrig slutar prata osv. vilka tyder på motsatsen?

Intressant, men omsätts "män är från Mars, kvinnor är från Venus" logiken i politiken eller är det inte snarare tvärtom? Att män och kvinnor beblandas allt mer och inte tillåts stanna på sina egna planeter?

[transversal]

Jag skulle iofs vilja hävda att få upp lönerna i kvinnodominerade yrken skulle kunna anses vara en sådan åtgärd.

Ungkarl, är du någon annan på forumet samtidigt som bara använder dig temporärt av denna avatar?

[Ungkarl]

Jag skulle iofs vilja hävda att få upp lönerna i kvinnodominerade yrken skulle kunna anses vara en sådan åtgärd.

Ok, men varför? Att göra kvinnors och mäns löner mer lika, på vilket sätt gör det att män och kvinnor bevarar sin särart?

För övrigt blir jag förbryllad över begreppet särartsfeminsm. Det är lite som att kalla sig klyftsocialist. Get real!

Ungkarl, är du någon annan på forumet samtidigt som bara använder dig temporärt av denna avatar?

Nope. Utav intresse, vem trodde du att jag var?

[transversal]

Jag skulle iofs vilja hävda att få upp lönerna i kvinnodominerade yrken skulle kunna anses vara en sådan åtgärd.

Ok, men varför? Att göra kvinnors och mäns löner mer lika, på vilket sätt gör det att män och kvinnor bevarar sin särart?

För övrigt blir jag förbryllad över begreppet särartsfeminsm. Det är lite som att kalla sig klyftsocialist. Get real!

Särartsfeminismen handlar väl kanske inte om att bevara sin särart, ungefär som man bevarar en utrotningshotad djurart. Skälva särarten finns ju där, existerar "obönhörligt", menar man väl oftast där. Den handlar väl mer om att man vill att olikheter mellan män och kvinnor ska respekteras och att de olika könen ändå ska värderas lika högt. Åtminstone i särartsfeminismens mer sansade former.

Dock finns det så många olika varianter och mellanformer så det är svårt att dra all särartsfeminism "över en kam".

Ungkarl, är du någon annan på forumet samtidigt som bara använder dig temporärt av denna avatar?

Nope. Utav intresse, vem trodde du att jag var?[/quote]


Ingen särskild. Din historik såg lite märklig ut.

[Ungkarl]

Jag skulle iofs vilja hävda att få upp lönerna i kvinnodominerade yrken skulle kunna anses vara en sådan åtgärd.

Ok, men varför? Att göra kvinnors och mäns löner mer lika, på vilket sätt gör det att män och kvinnor bevarar sin särart?

För övrigt blir jag förbryllad över begreppet särartsfeminsm. Det är lite som att kalla sig klyftsocialist. Get real!

Särartsfeminismen handlar väl kanske inte om att bevara sin särart, ungefär som man bevarar en utrotningshotad djurart. Skälva särarten finns ju där, existerar "obönhörligt", menar man väl oftast där. Den handlar väl mer om att man vill att olikheter mellan män och kvinnor ska respekteras och att de olika könen ändå ska värderas lika högt. Åtminstone i särartsfeminismens mer sansade former.

Vänta, hur går det egentligen till i praktiken när man värderar männikor lika högt? Jag tror aldrig jag har sett det hända.

I varje given situation där det faktiskt finns två människor måste de väl erhålla olika värden, i den mån "värde" faktiskt syftar på något påtagligt.

Eller vad menas med värde? Vilket värde?

[transversal]

Jag skulle iofs vilja hävda att få upp lönerna i kvinnodominerade yrken skulle kunna anses vara en sådan åtgärd.

Ok, men varför? Att göra kvinnors och mäns löner mer lika, på vilket sätt gör det att män och kvinnor bevarar sin särart?

För övrigt blir jag förbryllad över begreppet särartsfeminsm. Det är lite som att kalla sig klyftsocialist. Get real!

Särartsfeminismen handlar väl kanske inte om att bevara sin särart, ungefär som man bevarar en utrotningshotad djurart. Skälva särarten finns ju där, existerar "obönhörligt", menar man väl oftast där. Den handlar väl mer om att man vill att olikheter mellan män och kvinnor ska respekteras och att de olika könen ändå ska värderas lika högt. Åtminstone i särartsfeminismens mer sansade former.

Vänta, hur går det egentligen till i praktiken när man värderar männikor lika högt? Jag tror aldrig jag har sett det hända.

I varje given situation där det faktiskt finns två människor måste de väl erhålla olika värden, i den mån "värde" faktiskt syftar på något påtagligt.

Eller vad menas med värde? Vilket värde?

Jag svarar med en motfråga - har du några syskon?

[Ungkarl]

Jag skulle iofs vilja hävda att få upp lönerna i kvinnodominerade yrken skulle kunna anses vara en sådan åtgärd.

Ok, men varför? Att göra kvinnors och mäns löner mer lika, på vilket sätt gör det att män och kvinnor bevarar sin särart?

För övrigt blir jag förbryllad över begreppet särartsfeminsm. Det är lite som att kalla sig klyftsocialist. Get real!

Särartsfeminismen handlar väl kanske inte om att bevara sin särart, ungefär som man bevarar en utrotningshotad djurart. Skälva särarten finns ju där, existerar "obönhörligt", menar man väl oftast där. Den handlar väl mer om att man vill att olikheter mellan män och kvinnor ska respekteras och att de olika könen ändå ska värderas lika högt. Åtminstone i särartsfeminismens mer sansade former.

Vänta, hur går det egentligen till i praktiken när man värderar männikor lika högt? Jag tror aldrig jag har sett det hända.

I varje given situation där det faktiskt finns två människor måste de väl erhålla olika värden, i den mån "värde" faktiskt syftar på något påtagligt.

Eller vad menas med värde? Vilket värde?

Jag svarar med en motfråga - har du några syskon?

Ja det har jag.

Om jag får lov att hoppa direkt till vad jag tror poängen med din fråga var: du menar alltså att det är bäst om syskon värderas lika av sina föräldrar?

Men (om det var din poäng, eller överhuvudtaget din mening) vilket värde syftar man i så fall på?

Jag är med på att alla har ett värde, men lika värde? Hur då, och vilket värde?

[transversal]

Nja, alltså, min poäng var att jag tror att du redan har en uppfattning om vad värde är ...

Har någon annan människa någon gång fått dig att känna dig "värdefull"? Hur gjorde han/hon då?

Har någon annan människa någon gång fått dig att känna dig "värdelös"? Hur gjorde han/hon då?

Osv.