Spöken!

[Johan Ågren]

NUVO,

Till Johan: När det gäller "spöket" som lutade sig mot din mage, så tror jag inte att det var något spöke, utan förmodligen din andevägledare.

Är det någon skillnad på hur en sådan "andevägledare" gestaltar sig och hur ett spöke gestaltar sig?

Jag tror om vi väljer att skilja på spöken, astralkroppar, andevägledare, drömmar, minnen , jesusuppenbarelser, gudsupplevelser och "den riktiga världen", så bildar man sig en dogmatisk uppfattning om tingens tillblivelse. Är en hallucination och en föremål som framkallas under hypnos mindre verkligt, eller är dess tillblivelse framställt på samma sätt som allt annat?

Jag tror snarar man ska göra definitionerna vid måttet på tillblivelse och dess objektiva/kollektiva relevans. Har jag en dröm så sker den oftast på ett subjektivt plan, medan vår "riktiga värld" är en kollektiv upplevelse mellan x antal skenbara jag, i grunden är det upplevande fältet ett, men genom kommunikativa barriärer, mellan dels våra ytjag och vårt undermedvetna och dels vårt undermedvetna och det holistiska/totala holografiska fältet skapas mer eller mindre relevanta modeller av våra möjligheter.

En "gudsuppenbarelse" kan vara ett större mått av koherens med dels det undermedvetna och dels det totala fältet. Satoriupplevelsen är defenitivt detta. Innom den transpersonella psykologin och psykosyntesen eftersträvas integrering med denna "större aspekt" av vår tillvaro.

En "andevägledare", kan då antas vara en aspekt med större relevans och integrering med det holografiska fältet. Det kan vara en separat kommunicerande enhet. Medan ett "spöke" är en definition av en subjektiv begränsad enhet med integrationssvårigheter. Tillblivelsen mellan dessa olika aspekter är den samma, men dess integrering med vidare aspekter - det rationellt agerande - är olika.

Våra "astralkroppar" kan antagas vara den sammanhållande dynamik som gör att våra kroppar utgör en holistisk enhet och att vi upplever oss själva som ett jag, men är inte det samma sak som ett spöke är? "Spökets" dilemma är kvarhållandet vid detta jag när dess funktion ej längre är relevant. Våra kroppar i form av dess celler och dess interaktion med sin omvärld är i upplösningstillstånd men jagest föreställningsvärld har en dogmatisk uppfattning om sin egen tillblivelse och natur. Traumatiska upplevelser kan antaga envisa konstellationer för våra jag. Det är fullt naturligt att vara ett "spöke" men i längden är det ett förnekande av vidare kreatvitet och interagerande.

Johan

[NUVO]

Hej Johan!

Man får både läsa två och tre gånger för att få ihop och förstå din slutsats. Det var dock intressant.

Som jag ser det:
Till att börja med finns det tre olika vibrationsnivåer (dimensioner).
1: Den långsamma vibrationsnivån som vi människor har här på jorden.
2: Den mellansnabba vibrationsnivå som spöken befinner sig på.
3: Den snabba vibrationsnivån som Andra sidan har, där andar befinner sig.

(Vibrationsnivåerna kan jämföras med till exempel ekrarna i ett cyckelhjul. -Människornas nivå kan jämföras med om hjulet står stilla. Då ser man ekrarna tydligt. -Sätter du lite fart på hjulet ser du fortfarande ekrarna, fast suddigt. Det kan jämföras med spökenas nivå. -Sätter du full fart på hjulet så ser du rakt igenom hjulet och du ser inga ekrar. Det kan jämföras med nivån på Andra sidan.)

Vissa medium kan mer än förnimma andar och spöken, och både se och höra dom tydligt. Man åldras inte på Andra sidan, då tiden inte existerar där. Ej heller spöken åldras då tiden ej existerar på den nivån heller. Ej heller anden i varje människa åldras. Bara kroppen vi lever i. (Men allt detta är en helt annan historia.)

Spöken är andar, utan fysisk kropp. Spöken, som befinner sig i mellan nivån, är lättare att se än andar i den snabba nivån, då spökenas vibrationsnivå är närmare vår egen nivå. Spöken ser ut precis så som dom såg ut i det tillfälle då dom dog. Både vi utseende och klädsel.

Andar är också utan fysisk kropp.(Kan dock matrialisera sig vid enstaka tillfällen). Andar är svårare att se, eftersom deras vibrations nivå är betydligt snabbare än våran. Alla andar ser ursprungligen ut som man gör vid ca 30 års ålder.(fråga inte varför) Men när dom kommer till oss i människornas nivå, "gör dom om sig" så att dom ser ut som dom gjorde när dom lämnade Jordelivet. Klädd i något som var typiskt för just den personen, bara för att vi lättare skall känna igen dom. Våran andevägledare ser ut som en 30 åring. En andevägledare behöver inte ändra sitt utseende, då dom varit med oss sedan födseln.

När vi människor går ut i vår astralkropp, så är det också i andeform. Precis som en ande från Andra sidan.

Detta är min tro.

MVH NUVO

[Rolf]

Till NUVO

Tack för ditt svar.

Själv tror jag också att utanförkroppenuplevelse är vår andes tillfälliga
möte med andra andar. Eller varför inte benämna det vår psykiska energi men det är samma sak.

Tips till dig; Har du läst om Flight 401 Annars gör det, mycket tankeväckande. Finns på spokwebben.com men de har igen problem med sin server. Däremot finns här en mycket bra sida som beskriver fenomenet.
http://www.near-death.com/ghosts.html

Hälsning
Rolf

[Rolf]

Hej Johan

Jag är tveksam till att det var en andeledare du hade kontakt med. Det motsäger sig genom att en annan person i din närhet hade sanmma upplevelse ungefär samtidigt. Jag tror att det var en helt vanlig spökupplevelse.

En privat ledsagare är just detta privat och visar sig knappast för någon mer än den som vill skydda och hjälpa. Vilken hjälp den i din berättelse skulle ha gett är svårt att förstå. Det stämmer inte med hur en vägledare anses agera. Jag är även skeptsk till att vi alla har en privat ledare. I vissa fall kan säkert andevärlden inbryta i till vår hjälp. Men då tror jag det är andar från någon som stod oss nära i livet som ger oss en hjälpande hand. Änglavakt som det ibland kallas.[color=blue]

Hälsning
Rolf

[NUVO]

Hej Rolf!

Alla har vi ju olika teorier. Jag bygger mina på Sylvia Browne, då JAG anser det vara det mest trovärdiga. Och för att hon anses vara väldigt mer medial än dom flesta andra medium, och är absolut inte är rädd för att konfrontera "vetenskapsmän" m.m.

Vad det gäller upplevelsen som Johan var med om, kanske det var en spökupplevelse. Men jag förstår inte varför spöket bara visade sig då och aldrig tidigare eller senare?
Att jag tror att det var hans andevägledare (eller vad man nu vill kalla det för), beror på att det inte är ovanligt att man gör astralresor tillsammans med sin andevägledare, eller någon annan vän från Andra sidan. (Död anhörig eller någon man känner på Andra sidan.) Då Johan beskriver att han var på väg ut ur sin fysiska kropp, är ju ett bevis på att han försökte göra en astralresa. Jag tror helt enkelt att hans andevägledare försökte hjälpa honom ur kroppen. Att anden lutade sig mot hans bröst kanske beror på att den försökte öppna något chakra i kroppen för att hjälpa till.

Vad gäller att alla har en andevägledare så ser jag det så här:
Vi människor är uppdelade i vita och svarta själar. Dock inte jämt fördelat.
1. Alla vita själar har en andevägledare, som är en god vän till oss på Andra sidan. När vi vita själar väjer att leva ett liv på Jorden, så ber vi den personen att bli våran andevägledare, och som ser till att vi föjer den plan vi gjort för vårat liv. När vi vita själar dör så kommer vi tillbaka till Andra sidan. En vit själ är alltid en vit själ.

2. Svarta själar har inte någon Andevägledare. När dom dör så föds dom om direkt igen i en annan kropp någon annan stans. Dom kommer inte till Andra sidan. En svart själ är alltid en svart själ. (Jag säger inte att det finns ett helvete, för det gör det inte. Svarta själar är bara själar som av någon anledning vänt sig bort från Gud.)

När du talar om änglavakt, så ser jag det så här:
Oftast blir vi hjälpta av våran Andevägledare.
Ibland kan även andra andar rycka in. T.ex. en avliden anhörig.
Sen har vi även riktiga änglar runt omkring oss, som skyddar oss mot t.ex. svarta själar. Änglar rycker ibland in och hjälper oss när vi verkligen behöver det. I riktiga krissituationer.

MVH NUVO

[Patricia]

Hej!
Någon som vill diskutera spöken med mig? Skriv vad ni tror! Så skriver jag vad jag tror?

MVH NUVO

Jag diskuterar mer än gärna spöken och andar/andevärlden med dig om förslaget gäller än!

Har du några personliga erfarenheter av dessa eller är du allmänt nyfiken på det?

[Johan Ågren]

NUVO,

Du referar till vissa böcker, och du skriver också att Sylvia Browne är en central person för dig. När det kommer till detaljer innom dessa ämnen så är min erfarenhet att dessa detaljer är färgade av ytterst personliga uppfattningar. Jag tror det är sundast att försöka få en överblick genom att läsa mycket av allt och se de gemensamma nämnarna. Risken är att Sylvia Browne's texter behandlas på samma sätt som t.ex bibeln gör av dogmatiska kristna. När jag läser olika filosofers verk så utgår jag ifrån att de gör en massa feltolkningar av verkligheten, men försöker ändå se hur de uppfattar den och deras synvinkel. Att en person har medial förmåga justifierar inte automatiskt allt annat en sådan person gör. Jag skulle inte automatiskt anamma en persons åsikter även om han kunde gå på vattnet eller väcka döda.

Min egen uppfattning om dessa kontroversiella ting baseras på mina egna upplevelser, och även om jag har upplevt det så har jag inga självklara ord att beskriva det. Vad jag försöker göra är att utifrån detta bilda mig en helhetsuppfattning där även dessa inslag är en realitet.

Att skriva: "En svart själ är alltid en svart själ" utan att sätta in det i ett logiskt sammanhang ger mig vissa problem. Vad betyder det? Betyder det det samma som "karmiska band" och att ett jag är bundet till "samsara" tills jaget genomskådar sitt dilemma. Eller betyder det att jag som är en "svart själ" för evigt är utstängd från paradiset som det eviga straffet för min vändelse från Gud?

Detaljer är farliga om man sedan drar logiska konsekvenser av dem.

Jag har förut samtalat med kristna som föreställer sig Gud som en mansgestalt med skägg som skapat och styr över våra liv. Jag använder sällan ordet "Gud" av den anledningen att det är förknippat med så många förutfattade meningar, och man börjar snart att trampa på en massa ömma tår. Om man däremot läser religiösa verk som filosofiska verk, alligoriskt och symboliskt, så tror jag man kan närma sig någon form av sanning. När jag läser David Bohm eller någon annan vetenskapsmans tolkningar av de vetenskapliga resultaten så ser jag samma sak där som buddhismen och även bibeln informerar om. Att detta sedan stämmer överens med mina egna erfarenheter ger mig en början av en modell ett sedan bygga vidare på.

Jag skulle se en massa problem med att t.ex ta Martinus, Rudolph Steiner, Alice Bailey eller liknande "Esoteriker" sedan uteslutande utgå från deras modeller. Som jag ser det så finns det vare sig någon "traditionell filosof" eller esoteriker som genom språket har kunnat uppvisa en sanningsenlig modell. Jag tror inte det ligger i verklighetens natur att skriva av den och göra en modell.

Claes Janssen skriver:

"Det var en upplevelse av genomskådande som var så ofattbar djup att den förändrade allting, och på samma gång idiotisk, ungefär som att lösa sfinxens gåta och upptäcka att den hade samma svårighetsgrad som folkskolans läsebok: far ror mor är rar o mor orm. Inte heller detta var emellertid förvånande. Jag upptäckte också att jag alltid levat i självförsvar, gömd i ordgrottor, och att det nu inte fanns något skäl att upprätthålla detta försvar. Ingen sökte några förklaringar, och jag var inte tvungen att ge några. Denna upptäckt var emellertid alldeles likgiltig i förhållande till alltings självklarhet."

Om vi tar fysiken; så vill vi med en modell förklara tingens tillblivelse, men modellen kräver sitt innehåll. Destå mer man gräver destå mer innehållslöst verkar universum vara. Det saknar ytterst beståndsdelar. Det är som att gräva i en dröm och plocka isär bilderna för vi kan inte tänka oss att bilderna i sig skulle kunna vara självexisterande. Vi tänker på ett visst sätt och därför blir våra modeller färgade av detta sätt att tänka. Vi vill också ha en logisk Gud som följer den klassiska fysikens regler.

Jag upplever snarare alla försök till modeller speglar en upplevelsedynamik och tolkningarna utgår från jagets perspektiv och dess förutsättningar i en given punkt. Därför ser vi att tingens gestaltningar får viss egenskaper som vi kan kalla för spöken, andar OSV. I grunden är detta ett uttryck och det som upplevs kan spegla större eller mindre mått av de faktiska skeenderna. Ett "spökes" sätt att gestalta sig grundas på andra upplevda förutsättningar än en "ängels", men dess grund är den samma. Likaså är det med "svarta och vita själar".

Johan

[Rolf]

Till NUVO om du ser.

Jag har tyvärr ingen kunskap om Sylvia Browne.

Men om Jag ska se på Spöket som Johan upplevde så kanske det förhåller sig enligt följande: Att det bara visat sig som du skriver en gång ja det vet vi väl egentligen inte. Men ok vi säger så. Då kan det bero på att det fodras att mycket ska stämma för att detta ska manifesteras. Och något extraordinärt hände ju faktiskt för att det skulle komma fram. Det kom ju fram först vid en utanförkroppen upplevelse och detta är ju inget vanligt. Så jag håller fortfarande på min idé.

Svarta andar håller jag med dig om till fullo att de existerar. Men jag anser inte att dessa föds om, utan de utplånas i intet när de går över gränsen. Läs gärna mina inlägg på filosofisidan om vad jag tycker och anser om livet efter detta. På just tråden Livet efter detta.Så förstår du hur jag tänker.
Hälsning tillbaks
Rolf

[Johan Ågren]

Eftersom "svarta och vita andar" verkar vara något definitivt så får ni gärna fördjupa förklaringen om vad det är och hur ni kommit fram till att det är så. Kan en massmördare som insett sina "synder" någonsin bli en "vit själ"? Jag är lite orolig då jag svävar någonstans mellan ytterligheterna att vara en massmördare och ett helgon.

Personligen tror jag sådana synsätt endast är symbolklichéer som beskriver människans intuitiva mått till sin sanna natur (objektivist som jag är ) Jag tror många "onda människor" har lättare att svänga över och finna ett större mått av intuitivt varande än de som strävar efter det som är lagomt. De besitter ändå ett mått av frihet från normen, en norm som kan liknas vid ett lagomt helvete.

Så: Kommer jag att utplånas från att deltaga i framtida upplevelser eller inte? Finns det en möjlighet till syndernas förlåtelse Eller är det möjligt att dessa själsliga barriärer inte existerar alls?

Johan

[NUVO]

Hej Rolf och Johan.

Att vi alla har olika tro har jag skrivit tidigare. Det är därför jag så ofta har skrivit "min tro är.." eller " jag tror..", m.m. Och jag menar verkligen vad jag säger. Min tro är verkligen det som jag har läst i Sylvias Böcker. Ni får tycka att jag är konstig eller vad som helst.

Jag har läst om många olika teorier i böcker och åskilliga sidor på internet, men inte sen jag läst dom sex böckerna med Sylvia har jag fått någon ordentlig, noggrann in i minsta detalj och exakta säkra svar på alla frågor. Hon är inte så flummig som många andra är i sina svar. Sylvia håller föreläsningar för tusen och åter tusentals människor varje år i hela USA och världen. Hon är ofta med i TV i USA. Jag har ljudinspelningar av henne, som jag hittat på internet.
Jag skall inte försöka få er att förstå varför jag är så säker på henne. Det kommer ni inte att förstå förrän ni läser hennes böcker. Den dagen kommer ni "förmodligen" att förstå vad jag menar.

Jag vet inte ifall jag har skrivit det i det här forumet, men jag har haft en liten föreläsning för en liten folksamling, av det som Sylvia har skrivit. Jag höll på i över 4 timmar, och vi hann ändå inte färdigt. Skulle utan tvekan kunnat hålla på i minst 2 timmar till. Så ni kanske förstår varför jag inte kommer att skriva en förklaring på vad jag menar med svarta och vita väsen/andar. Det skulle ta upp ett helt forum.

Jag kan säga så här till dig Johan. Du är inte ett svart väsen. Då hade du inte över huvud taget varit intresserad och lagt ner energi i andlighet.
Du undrade om t.ex. en massmördare som insett sina synder kan bli en vit själ. Nej! Ett svart väsen blir aldrig ett vitt! Likaså blir aldrig ett vitt väsen, svart.
Jag kan skriva en kort beskrivning av hur ett svart väsen är:
De saknar skuldkänslor och ånger. Känner ingen verklig kärlek eller varma känslor över huvud taget. De är nästan som robotar: De är hårda, uttryckslösa ögon och uppträder stelt. De kan vara charmerande, men allting är metalliskt. De är kallsinniga och giriga och de trampar på alla så att allt bäst gynnar dem. Ett svart väsen bryr sig över huvud taget inte om ifall han är svart eller vit.
Du känner säkert en del som passar bra in på beskrivningen. Det är inte så konstigt, då det finns massor av svarta själar på Jorden.

MVH NUVO

[Rolf]

Hej Nuvo och Johan
Nuvo som säger "Du undrade om t.ex. en massmördare som insett sina synder kan bli en vit själ. Nej! Ett svart väsen blir aldrig ett vitt! Likaså blir aldrig ett vitt väsen, svart" Detta är enligt mig och min åsikt rätt.

Men däremot säger jag att svarta själar som vi även kan tolka som de som vi ser som psykopater människor som inte kan känna eller förstå vad medmänsklighet är som agerar kallt och sjukt enligt normala standarder är de som vi kan benämna svarta själar. Och de är inte enligt mig speciellt vanliga.

Det är dessa som jag anser utplånas de föds inte igen. De som däremot kan klassificeras som vanliga mänskliga med våra fel och brister som är onda ibland men ångrar sig efteråt och gör sina misstag av oförstånd och frestelse. De är de som är vanligast här på jorden är de som i flertalet fall snart föds om efter döden för att lära mer och utvecklas vidare här på jorden innan de kan gå vidare till en annan nivå.

En viss tid finns de dock mellan dimensionerna och kan därifrån ge en hjälpande hand till oss här. De kan agera som det vi kallar skyddsandar. Sedan har vi de som är alltigenom goda de går efter detta livet vidare till en ny nivå. De är liksom de svarta psykopaterna få till antalet. De kan ses som personer som moder Theresia men även som vardagshelgon som vi troligen alla någon gång mött och som vi känt oss må väldigt bra tillsammans med. De utstrålar godhet och vi mår bra tillsammans med dem då de ger energi och suger inte ur oss på den energi vi har. De ger oss rätt ord vid rätt tillfälle och allt har känts bättre efter det.

Hälsning
Rolf

[NUVO]

Hej Rolf.

Tycker att det du skrev var bra. Tror dock ej på olika "nivåer". Jag tror att vårat riktiga hem är Andra sidan, och att vi, precis när vi vill, kan bestämma oss för att ta ett "jordeliv" för att få lära lite. Tror att när vi dör så kommer vi tillbaka till Andra sidan, där vi går igenom vårat liv på Jorden och funderar på ifall vi lyckats med det som vi tänkt oss, eller ifall vi kanske vill leva ett liv till för att lära mer. Jag tror att vi själva väljer hur många liv vi vill leva. Vissa lever kanske bara ett, medan andra lever typ 50. Upp till var och en.

MVH NUVO

[Advocate]

Tog ett tag att läsa igenom allt, mycket intressant var det, om ändå väldigt förvirrande. Jag talar om svarta och vita andar, andevägledare, vibrationsnivåer osv.

Jag slås av faktumet att Nuvo och Rolf tycks vara så övertygade om en del saker, saker som är totalt främmande för mej. Jag vet inte vad ni grundar era övertygelser på med den påföljden att jag börjar uppleva allt detta som väldigt flummit.

Jag vill bara poängtera vikten av att man presenterar det som man grundar sej på, speciellt när man diskuterar sådana här saker. Du säger Nuvo att det skulle bli så mycket att skriva om du t.ex skulle förklara det här med svarta och vita andar. Är det verkligen så långt att det inte går att sammanfatta det mest konkreta på detta forum? Om det inte går så är det olyckligt, eftersom jag tror att det är av stor betydelse för att många här överhuvudtaget skall överväga att tro på det, det hoppas jag att du förstår(om du nu vill att folk ska tro på det d.v.s).

[Tatjana]

En fråga som dyker upp i mitt huvud är, om det finns svarata och vita hur vet ni vilka ni kommunicerar med när de inte syns?

[Hymer]

Hej Rolf och Johan!

Till Johan: När det gäller "spöket" som lutade sig mot din mage, så tror jag inte att det var något spöke, utan förmodligen din andevägledare, eller någon annan ande som ville titta till dig. Min tro är att vi alla har en andevägledare som är med oss dygnet runt, som hjälper oss och ser till att vi lever vårt liv så som vi planerat.

Det här med "andevägledare" är intressant. Det verkar för mig vara ett slags högre jag eller del av vårt omedvetna som kanske fungerar lite som en skyddsängel.

Johans berättelse påminner mig om en kort ut ur kroppen-upplevelse jag hade när jag experimenterade med detta och aktivt försökte uppnå ut ur kroppen-upplevelser. Efter att ha hamnat i det inledande tillståndet i min säng, vid medvetande men med paralyserad kropp och en "brusig och bullrig" omgivning (som jag också sett nämnas här) började jag långsamt lyfta från min kropp. Någon meter ovanför sängen känner jag hur en kraftig hand griper tag i min midja bakifrån/underifrån, som om den kom från min egen kropp. Handen hindrar mig från att lyfta vidare och börjar vrida runt mig som för att visa mig min egen kropp eller något annat under mig. Jag grips av en egentligen ganska omotiverad panik och koncentrerar mig allt jag kan på att vakna, varvid jag dunsar ned i sängen igen och kommer till normalt tillstånd. Sedan dess har jag inte velat gå vidare med "experimenten".

När jag tänker på det så känns det som om denna hand var något just i stil med en "andevägledare" och egentligen ingenting främmande. Jag vet bara inte hur jag ska tolka upplevelsen. Det känns mest som om jag fick en varning i stil med "lek inte med elden", men det kanske var onödigt att bli rädd. Kanske budskapet från handen snarare var "välkommen, nu ska du få se en kul grej"?

Vad tror ni som har mer erfarenhet av ut ur kroppen-upplevelser?