Ta bort mig från forumet
Moderator: Moderatorgruppen
Att tro på en gud kan inte vara fel om en person anser att det är värt något.
Att tro på fel gud, ja då värderar man det också negativt, och man kan fundera på om det ger något överhuvudtaget av värde tillbaka med att ha en tro.
Min tro bygger på kännslan inom mig och delvis min existens runtomkring mig.
Den kännslan baseras inte på tro, den finns där ibland, stark och självklart.
ibland är känslan svagare, men aldrig helt borta. Det ser inte jag som en tro.
börjar jag definiera vad jag tror på, ja då blir det mer en än kännsla, och kan bli felaktigt beskriven och tolkad.
så det är för mig bättre att hålla det kvar på en kännslonivå där tankar spelar mindre roll och påverkar minimalt.
Att tro på fel gud, ja då värderar man det också negativt, och man kan fundera på om det ger något överhuvudtaget av värde tillbaka med att ha en tro.
Min tro bygger på kännslan inom mig och delvis min existens runtomkring mig.
Den kännslan baseras inte på tro, den finns där ibland, stark och självklart.
ibland är känslan svagare, men aldrig helt borta. Det ser inte jag som en tro.
börjar jag definiera vad jag tror på, ja då blir det mer en än kännsla, och kan bli felaktigt beskriven och tolkad.
så det är för mig bättre att hålla det kvar på en kännslonivå där tankar spelar mindre roll och påverkar minimalt.
Det beror på vad du menar med att gud finns.
Som fysisk varelse kanske han inte existerar, och man har en dualistisk syn,
man kan ha synen att kosmoss är gud i en högre mening och existens i sin holistiska samverkan
man kan se personer som gudar i polyistisk anda, dvs att vissa är mer värda och viktigare än andra.
jag baserar min syn på gud på en kännsla, och den finns garanterat.
ser man gud som beskrivs som ett symboliskt värde där man försöker beskriva samma sak,
så kan gud mycket väl existera i religioner och även vara samma gud,
lite som guden EL, javne och gud, beskriven på olika sätt, men har samma grund.
El är den högsta guden i polyismen, och hebreiska bibeln benämner deras gud som EL
faller man tillbaka på symboliken, så kan gud trotts allt finnas i religionerna.
Som fysisk varelse kanske han inte existerar, och man har en dualistisk syn,
man kan ha synen att kosmoss är gud i en högre mening och existens i sin holistiska samverkan
man kan se personer som gudar i polyistisk anda, dvs att vissa är mer värda och viktigare än andra.
jag baserar min syn på gud på en kännsla, och den finns garanterat.
ser man gud som beskrivs som ett symboliskt värde där man försöker beskriva samma sak,
så kan gud mycket väl existera i religioner och även vara samma gud,
lite som guden EL, javne och gud, beskriven på olika sätt, men har samma grund.
El är den högsta guden i polyismen, och hebreiska bibeln benämner deras gud som EL
faller man tillbaka på symboliken, så kan gud trotts allt finnas i religionerna.
Intressant fråga. Jag har själv en liknande uppfattning vad gäller den Bibliske guden/gudarna.
I Genesis så står det till exempel att Elohim (plural) förkastade människorna från Edens lustgård för att de tagit del av "kunskapens frukt", med hänvisning till att "Nu har människorna blivit såsom vi, och vet vad som är gott och ont" och detta ser Elohim som tillräcklig anledning till att kasta ut dom så att dom inte också tar del av "livets träd" och blir odödliga.
Man kan ju tycka att det är märkligt att Elohim skulle bete sig på det sättet. Om kunskapen om gott och ont helt enkelt är den moraliska kompass som vi måste ha för att kunna leva ansvarsfullt, då är det bisarrt att någon som skulle vara en vän skulle förhindra en från att ha sådan kunskap. För om man själv vet skillnaden på gott och ont, då är man ju inte längre bunden till någon som vet bättre. En slav som inte vet nånting, lever ju helt i sin herres våld och då han inte vet vad som är gott och ont så har han inget som helst intellektuellt försvar. Även om hans herre behandlar honom illa så accepterar han det blint för han vet helt enkelt inte bättre.
Om slaven skulle börja förstå vad som egentligen är moraliskt och inte då är han ju inte längre beroende av sin herres bättre vetande och skulle förmodligen också fly från sin herre om han behandlar honom illa.
Så jag skulle kunna läsa berättelsen i den här andemeningen, att Elohim upptäcker att människorna lärt sig vad som är rätt och fel. Änu så länge så har människorna inte riktigt hunnit att förstå den kunskap de har. Om man tänker sig in i situationen så måste det vara en överrumplande upplevelse att ena stunden levt i okunnig salighet, för att därefter få insikt och börja ställa frågor om vad det är som faktiskt pågår. Om man då inser att kanske den herre man har inte är så god som man trott men att man fortfarande är beroende av honom, skulle man då inte bli förskrämd? Vad ska man ta sig till, när den man hela tiden trott var en vän egentligen är något helt annat?
Elohim å sin sida känner sig hotade. Detta kan vi förstå av deras agerande; De inser nu att människorna vet samma saker som de själva. Det är som att de resonerar 'Om människorna har samma kunskap som Elohim så är det ändå okej, eftersom dom småningom ändå kommer att dö. Men om dom blir odödliga då kommer vi aldrig att kunna bli av med dem och då kommer de att vilja försöka ta makten ifrån oss.'; Därför 'fort, släng ut dem härifrån så att de inte äter av livets träd också!'.
En annan märklighet är berättelsen om Job. Det är i denna berättelse vi också får höra talas om Satan för första gången och vad jag vet så är det enda texten i hela GT som tar upp Satan. Vad vi får veta om den berättelsen är att Yahweh sitter och studerar en människa vid namn Job och han talar med Satan om vilken utmärkt tjänare Job är. Men Satan säger då att Job bara tjänar honom så väl för att han är så välsignad med rikedom och familj. Satan föreslår därför att han ska få testa Job och ta ifrån honom all rikedom och göra honom sjuk för att se ifall han verkligen är så lydig som Yahweh tror. Det märkligaste av allt är att Yahweh ger Satan tillåtelser att göra detta.
Vad vi får reda på här är att, i strid mot Kristen teologi så är Satan inte alls Yahwehs fiende. Satan är bara ett redskap som Yahweh använder för att testa människornas lydnad mot honom. Satan är på Yahwehs sida. Satan gör helt enkelt skitgörat. Det är som en härskare och hans betjänt som slår vad om vad en person kommer att göra. Så Yahweh går med på Satans vad! Han ger alltså Satan tillåtelse att tortera en oskyldig människa. Han ber Satan att döda Jobs barn... döda hans djur.. dessutom göra Job sjuk av spetälska.
Den tredje och men inte den minst absurda föreställningen är den Kristna. Då har vi alltså Yahweh som nu av någon anledning bestämt sig för att "hjälpa" människorna och ge dem odödlighet iallafall. I GT så ville han hindra den från att bli odödliga, men nu har han alltså ändrat sig och vill ge människorna evigt liv. Evigt liv = odödlighet.
Så vad gör han? Föreställ dig ett land eller en stat där folket tagit så mycket lån att det kommer att ta lång tid innan de kommer att kunna arbeta sig skuldfria. Människorna har levt på lånta pengar och köpt dyra hus, bilar, båtar, levt i lyx och utsvävningar och nu är alltså landet i kris och folk är uppgivna och deprimerade. Baksmällan har intagit sin rätt. Ledarna för detta land inser detta och har tillsammans med bankfolket då kommit överens om att de ska stryka skulden; Det enda som de begär istället är att de accepterar att ledarna mördar en helt oskyldig människa. Ett enda oskyldigt människoliv och alla de skulder som de har ådragit sig genom utsvävningar kommer att strykas. Låter som ett lockande förslag? Kommer folk att acceptera detta förslag?
Tyvärr så accepterade de detta förslag och deras ekonomiska skuld blev struken. Däremot, vad de inte insåg var att när de accepterade att en oskyldig människa skulle dö för att de skulle bli fria var att de har ådragit sig blod på sina händer. De kanske inte själva höll i kniven, men de tillät ett mord för egen vinning. Detta innebär faktiskt att människona nu istället för att ha en ekonomisk skuld har en blodsskuld som måste återkrävas. Det enda sättet att stryka en blodsskuld enligt Abrahamitisk lag är dödsstraff. Mord är en oförlåtlig synd.
Detta är precis vad Yahweh påstås göra. Först så kastar han ut människorna för att dom har lärt sig saker som han upplevde som hotfullt. Sedan kommer han med ett förslag, att deras skuld ska strykas om de bara går med på att en oskyldig man mördas i deras eget ställe. Inte vilken man som helst, utan hans egen son. Det spelar ingen roll om det verkligen skedde eller inte. Att enbart acceptera att någon dör i ens eget ställe är detsamma som att man godkänner ett mord.
Om något skulle vara mot G-d i den Judiska traditionen så vore det att acceptera att någon dör i ens eget ställe. Enligt Judendomen så är alla människor G-ds barn och att offra ett barn för ett annat är oacceptabelt. Var och en måste ta eget ansvar.
Men den Kristna religionen stannar inte enbart vid detta godkännande av ett mord. Den fortsätter med att symboliskt dricka upp den arme avlivade personens blod och äta hans kropp som ett sakrament. Allt i enlighet med Jesus föreskrifter.
Det finns gåvor som man inte har någon rätt att ta emot. Det var detta som folket i den där staten jag beskrev inte begrep. Bara för att någon är tokig nog att erbjuda sig att mörda sin son för att frälsa folket så innebär det inte att folket har någon rätt att acceptera en sådan gåva; De drar blodssynd över sig och på så vis så skulle de under den Bibliska moralsynen förtjäna döden.
Kort sagt, Bibeln beskriver en gud som jag personligen inte skulle vilja ha något med att göra. Det finns ingenting som är lockande med den guden eller de gudarna. Lucifer är egentligen en felöversättning från Hebreiskan och refererar egentligen till en Babylonisk kung. Men både de Kristna och gnostikerna fortsatte att spinna på den tråden. De Kristna kom fram till att Lucifer, Ormen, Satan och Djävulen var samma person. Jag ger inte mycket för den teologiska förklaringen. Gnostikerna å andra sidan tänkte sig att Lucifer är den sanne frälsaren som försökt att rädda människorna från Yahweh's våld. Det är en rimligare förklaring ifall Ormen är Lucifer. Men då skulle inte Lucifer kunna vara Satan eftersom det är en av Yahwehs hantlangare. Djävulen är väl då bara det som återstår att undra över vem han är. Som det verkar av hans agerande så är vad man kan förvänta sig av Djävulen och Yahweh's agerande inte speciellt olika. Yahweh begär mord på barn och kvinnor, erbjuder blodsskuld mot kunskap, plågar oskyldiga människor och startar krig och konflikter. Om någon skulle vara på samma sida som Satan så vore det väl isåfall Djävulen. Vilket de Kristna själva säger, men de begriper tydligen inte att berättelsen om Job visar att den som står på Satans sida är deras egen gud; Yahweh.
I Genesis så står det till exempel att Elohim (plural) förkastade människorna från Edens lustgård för att de tagit del av "kunskapens frukt", med hänvisning till att "Nu har människorna blivit såsom vi, och vet vad som är gott och ont" och detta ser Elohim som tillräcklig anledning till att kasta ut dom så att dom inte också tar del av "livets träd" och blir odödliga.
Man kan ju tycka att det är märkligt att Elohim skulle bete sig på det sättet. Om kunskapen om gott och ont helt enkelt är den moraliska kompass som vi måste ha för att kunna leva ansvarsfullt, då är det bisarrt att någon som skulle vara en vän skulle förhindra en från att ha sådan kunskap. För om man själv vet skillnaden på gott och ont, då är man ju inte längre bunden till någon som vet bättre. En slav som inte vet nånting, lever ju helt i sin herres våld och då han inte vet vad som är gott och ont så har han inget som helst intellektuellt försvar. Även om hans herre behandlar honom illa så accepterar han det blint för han vet helt enkelt inte bättre.
Om slaven skulle börja förstå vad som egentligen är moraliskt och inte då är han ju inte längre beroende av sin herres bättre vetande och skulle förmodligen också fly från sin herre om han behandlar honom illa.
Så jag skulle kunna läsa berättelsen i den här andemeningen, att Elohim upptäcker att människorna lärt sig vad som är rätt och fel. Änu så länge så har människorna inte riktigt hunnit att förstå den kunskap de har. Om man tänker sig in i situationen så måste det vara en överrumplande upplevelse att ena stunden levt i okunnig salighet, för att därefter få insikt och börja ställa frågor om vad det är som faktiskt pågår. Om man då inser att kanske den herre man har inte är så god som man trott men att man fortfarande är beroende av honom, skulle man då inte bli förskrämd? Vad ska man ta sig till, när den man hela tiden trott var en vän egentligen är något helt annat?
Elohim å sin sida känner sig hotade. Detta kan vi förstå av deras agerande; De inser nu att människorna vet samma saker som de själva. Det är som att de resonerar 'Om människorna har samma kunskap som Elohim så är det ändå okej, eftersom dom småningom ändå kommer att dö. Men om dom blir odödliga då kommer vi aldrig att kunna bli av med dem och då kommer de att vilja försöka ta makten ifrån oss.'; Därför 'fort, släng ut dem härifrån så att de inte äter av livets träd också!'.
En annan märklighet är berättelsen om Job. Det är i denna berättelse vi också får höra talas om Satan för första gången och vad jag vet så är det enda texten i hela GT som tar upp Satan. Vad vi får veta om den berättelsen är att Yahweh sitter och studerar en människa vid namn Job och han talar med Satan om vilken utmärkt tjänare Job är. Men Satan säger då att Job bara tjänar honom så väl för att han är så välsignad med rikedom och familj. Satan föreslår därför att han ska få testa Job och ta ifrån honom all rikedom och göra honom sjuk för att se ifall han verkligen är så lydig som Yahweh tror. Det märkligaste av allt är att Yahweh ger Satan tillåtelser att göra detta.
Vad vi får reda på här är att, i strid mot Kristen teologi så är Satan inte alls Yahwehs fiende. Satan är bara ett redskap som Yahweh använder för att testa människornas lydnad mot honom. Satan är på Yahwehs sida. Satan gör helt enkelt skitgörat. Det är som en härskare och hans betjänt som slår vad om vad en person kommer att göra. Så Yahweh går med på Satans vad! Han ger alltså Satan tillåtelse att tortera en oskyldig människa. Han ber Satan att döda Jobs barn... döda hans djur.. dessutom göra Job sjuk av spetälska.
Den tredje och men inte den minst absurda föreställningen är den Kristna. Då har vi alltså Yahweh som nu av någon anledning bestämt sig för att "hjälpa" människorna och ge dem odödlighet iallafall. I GT så ville han hindra den från att bli odödliga, men nu har han alltså ändrat sig och vill ge människorna evigt liv. Evigt liv = odödlighet.
Så vad gör han? Föreställ dig ett land eller en stat där folket tagit så mycket lån att det kommer att ta lång tid innan de kommer att kunna arbeta sig skuldfria. Människorna har levt på lånta pengar och köpt dyra hus, bilar, båtar, levt i lyx och utsvävningar och nu är alltså landet i kris och folk är uppgivna och deprimerade. Baksmällan har intagit sin rätt. Ledarna för detta land inser detta och har tillsammans med bankfolket då kommit överens om att de ska stryka skulden; Det enda som de begär istället är att de accepterar att ledarna mördar en helt oskyldig människa. Ett enda oskyldigt människoliv och alla de skulder som de har ådragit sig genom utsvävningar kommer att strykas. Låter som ett lockande förslag? Kommer folk att acceptera detta förslag?
Tyvärr så accepterade de detta förslag och deras ekonomiska skuld blev struken. Däremot, vad de inte insåg var att när de accepterade att en oskyldig människa skulle dö för att de skulle bli fria var att de har ådragit sig blod på sina händer. De kanske inte själva höll i kniven, men de tillät ett mord för egen vinning. Detta innebär faktiskt att människona nu istället för att ha en ekonomisk skuld har en blodsskuld som måste återkrävas. Det enda sättet att stryka en blodsskuld enligt Abrahamitisk lag är dödsstraff. Mord är en oförlåtlig synd.
Detta är precis vad Yahweh påstås göra. Först så kastar han ut människorna för att dom har lärt sig saker som han upplevde som hotfullt. Sedan kommer han med ett förslag, att deras skuld ska strykas om de bara går med på att en oskyldig man mördas i deras eget ställe. Inte vilken man som helst, utan hans egen son. Det spelar ingen roll om det verkligen skedde eller inte. Att enbart acceptera att någon dör i ens eget ställe är detsamma som att man godkänner ett mord.
Om något skulle vara mot G-d i den Judiska traditionen så vore det att acceptera att någon dör i ens eget ställe. Enligt Judendomen så är alla människor G-ds barn och att offra ett barn för ett annat är oacceptabelt. Var och en måste ta eget ansvar.
Men den Kristna religionen stannar inte enbart vid detta godkännande av ett mord. Den fortsätter med att symboliskt dricka upp den arme avlivade personens blod och äta hans kropp som ett sakrament. Allt i enlighet med Jesus föreskrifter.
Det finns gåvor som man inte har någon rätt att ta emot. Det var detta som folket i den där staten jag beskrev inte begrep. Bara för att någon är tokig nog att erbjuda sig att mörda sin son för att frälsa folket så innebär det inte att folket har någon rätt att acceptera en sådan gåva; De drar blodssynd över sig och på så vis så skulle de under den Bibliska moralsynen förtjäna döden.
Kort sagt, Bibeln beskriver en gud som jag personligen inte skulle vilja ha något med att göra. Det finns ingenting som är lockande med den guden eller de gudarna. Lucifer är egentligen en felöversättning från Hebreiskan och refererar egentligen till en Babylonisk kung. Men både de Kristna och gnostikerna fortsatte att spinna på den tråden. De Kristna kom fram till att Lucifer, Ormen, Satan och Djävulen var samma person. Jag ger inte mycket för den teologiska förklaringen. Gnostikerna å andra sidan tänkte sig att Lucifer är den sanne frälsaren som försökt att rädda människorna från Yahweh's våld. Det är en rimligare förklaring ifall Ormen är Lucifer. Men då skulle inte Lucifer kunna vara Satan eftersom det är en av Yahwehs hantlangare. Djävulen är väl då bara det som återstår att undra över vem han är. Som det verkar av hans agerande så är vad man kan förvänta sig av Djävulen och Yahweh's agerande inte speciellt olika. Yahweh begär mord på barn och kvinnor, erbjuder blodsskuld mot kunskap, plågar oskyldiga människor och startar krig och konflikter. Om någon skulle vara på samma sida som Satan så vore det väl isåfall Djävulen. Vilket de Kristna själva säger, men de begriper tydligen inte att berättelsen om Job visar att den som står på Satans sida är deras egen gud; Yahweh.
Sceptis,
jag läser ofta dina poster och tycker du ger mycket bra kunskap/fakta och en balanserad bild.
andra,
hypotes:
Anta att människor kan komunicera telepatiskt (kännslor)
Vad är då gudar och demoner ?
kan jag ingjuta fruktan i andra ?, ja både med och utan telepati
kan jag skapa förställningar i ett medvetande, ja det är media experter på
vad kan resultatet bli ?
att jag kan få andra att tänka som jag vill. uppleva saker som jag vill.
anta att detta kan förstärkas av många människors samverkan..
det jag kommer fram till är att tex fruktan inte existerar,
men den existerar väl hos mottagaren, som även kanske kan få upplevelser av det paranormala.
detta kan eventuellt förklaras, om telepati existerar i någon form.
annars kan man ju använda ord via fysiskt medium och få en person att uppleva saker.
finns kännslor, tankar och annat ?, ja de flesta tror så
jag läser ofta dina poster och tycker du ger mycket bra kunskap/fakta och en balanserad bild.
andra,
hypotes:
Anta att människor kan komunicera telepatiskt (kännslor)
Vad är då gudar och demoner ?
kan jag ingjuta fruktan i andra ?, ja både med och utan telepati
kan jag skapa förställningar i ett medvetande, ja det är media experter på
vad kan resultatet bli ?
att jag kan få andra att tänka som jag vill. uppleva saker som jag vill.
anta att detta kan förstärkas av många människors samverkan..
det jag kommer fram till är att tex fruktan inte existerar,
men den existerar väl hos mottagaren, som även kanske kan få upplevelser av det paranormala.
detta kan eventuellt förklaras, om telepati existerar i någon form.
annars kan man ju använda ord via fysiskt medium och få en person att uppleva saker.
finns kännslor, tankar och annat ?, ja de flesta tror så
sailaways skrev:Tankekraft är väl något alla stött på? Att det finns dem som försöker "besätta en"/"äga" med tankekraft... Vanliga människor alltså... Det är väl ändå en form av telepati som alla kan gå med på existerar?
Jag har fått tusentals bekräftelser, senast idag två gånger,
jag tänkte positivt om två personer, dom reagerade omedvetet med att titta som en glad hund på mig.
tänker jag negativt så får jag en galen hunds blick istället.
tex vet jag att du själv är halft som halft ur en djup deprission,
pendlar mellan ångest och vara glad... du jobbar på det var dag och börjar se credit.
kanske inbillning, men intuitionen brukar inte ljuga..
sok har tex börjat fundera på varför jag skriver mer sällan, och han är väl positiv över mindre antalet poster..
svaret vet han.. för det är enkelt...
jo man kan komunicera utan ord.
Raan Manschett
Ok, men förbered dig på en utflykt i absurditeter och listiga illusioner. Bibeln är skriven på ett väldigt annorlunda sätt än andra böcker. Den är skriver på ett dualistiskt sätt, därför kan allt som skrivs i den gå att tolka å ena sidan men även å andra sidan. Det är inte enbart en historiebok, som jag ser det använder den sig av historiska händelser för att lägga fram teologiska problem som uppstår inom strikt monoteism. Till exempel det gamla teodiceproblemet; Hur kan Gud vara god om det finns ondska i världen? Sådana problem uppstår varken i polyteismen eller i Buddhismen, inte sant? Bara i monoteismen och det är en giltig kritik - trots monoteisternas protester.
När jag själv började att läsa Bibeln så hade jag ingen aning om vad det var jag hade gett mig in på. Jag var Gudstroende innan och började genom att läsa Kristna apologeter och jag tyckte att deras argument lät förnuftiga och intressanta. Det jag inte hade gjort var att jag hade aldrig ifrågasatt monoteism som förnuftig utan tog den för given. Inte heller insåg jag vad jag gav mig in på då jag tog upp den kristna tron. Jag hade egentligen aldrig läst NT eller GT ordentligt och hade inte heller kunskapen att kunna skeptiskt granska det som stod där. Resultatet var att jag blev mer eller mindre hjärntvättad. Det är något jag inte önskar någon annan att uppleva.
Jag skulle därför vilja råda dig till att inte bara läsa de Bibliska böckerna utan även läsa oberoende och skeptisk litteratur så att du kan få ett bredare perspektiv. Onlineshowen "The Atheist Experience" är ett lärorikt program som tar upp och granskar Kristnas argument och även de påståenden som finns i Bibeln.
En av de stora skillnaderna mellan den Abrahamitiska traditionen och den polyteistiska är relationen till guden/gudarna. I den Abrahamitiska traditionen så är människorna hela tiden i skuld till sin gud. Hela berättelsen om Genesis går ju ut på att understryka människornas djupa skuld till Elohim. På något sätt lyckades människorna göra sig skyldiga, men att betala tillbaka skulden är av någon anledning omöjligt - enligt teologin. Därför krävs då Jesus som ett offer för att betala tillbaka skulden. Men teologerna tycks inte läsa texten från ett moraliskt perspektiv, för om de gjorde det så skulle de (kanske) inse att det inte finns något stötande i att lära sig att skilja på gott och ont. Tvärtom så är det nödvändigt att ha förståelse av vad god sed och moral innebär och det finns ingen moralisk skuld i det.
I den polyteistiska världsbilden så finns inte detta skuldscenario. Polyteismen har också en helt annorlunda skapelsemyt än monoteismen. I monoteismen så skapar Gud själv världen genom att tala och säga "ljus, bli till!" som en kommendör. Men det begär dock frågan om Gud skapade världen, i vilken värld befinner sig Gud i? Om Gud skapade existensen, vilken existens befinner han sig i? Om han skulle befinna sig utanför existensen så skulle han ju helt enkelt inte existera och om han befinner sig inom existensen, vad är det som hindrar att han bara är en gud bland många andra?
Polyteismen har som sagt en helt annan syn på världen. I Asatron så föddes världen ur en konflikt mellan is och eld. Det första tillståndet var ett stort ursvalg, en oändlig avgrund som heter Ginnungagap. Något mystiskt och hittils oförklarligt hände och gjorde att två världar skapades, en värld av is och en värld av eld. Dessa världar kolliderade med varandra och ur denna kollision föddes vår och gudarnas värld. Gudarna föddes på olika sätt ur världen och människorna kom också till på liknande sätt. Med andra ord så finns det ingen skillnad på människorna och Gudarna i det hänseendet. Alla föddes vi in i världen. Skillnaden är att gudarna är mycket äldre, starkare, klokare och vackrare än människorna och det är klokt att vara på deras sida mot kaosvarelserna, jättarna och andra som vill förgöra världen.
Ok, men förbered dig på en utflykt i absurditeter och listiga illusioner. Bibeln är skriven på ett väldigt annorlunda sätt än andra böcker. Den är skriver på ett dualistiskt sätt, därför kan allt som skrivs i den gå att tolka å ena sidan men även å andra sidan. Det är inte enbart en historiebok, som jag ser det använder den sig av historiska händelser för att lägga fram teologiska problem som uppstår inom strikt monoteism. Till exempel det gamla teodiceproblemet; Hur kan Gud vara god om det finns ondska i världen? Sådana problem uppstår varken i polyteismen eller i Buddhismen, inte sant? Bara i monoteismen och det är en giltig kritik - trots monoteisternas protester.
När jag själv började att läsa Bibeln så hade jag ingen aning om vad det var jag hade gett mig in på. Jag var Gudstroende innan och började genom att läsa Kristna apologeter och jag tyckte att deras argument lät förnuftiga och intressanta. Det jag inte hade gjort var att jag hade aldrig ifrågasatt monoteism som förnuftig utan tog den för given. Inte heller insåg jag vad jag gav mig in på då jag tog upp den kristna tron. Jag hade egentligen aldrig läst NT eller GT ordentligt och hade inte heller kunskapen att kunna skeptiskt granska det som stod där. Resultatet var att jag blev mer eller mindre hjärntvättad. Det är något jag inte önskar någon annan att uppleva.
Jag skulle därför vilja råda dig till att inte bara läsa de Bibliska böckerna utan även läsa oberoende och skeptisk litteratur så att du kan få ett bredare perspektiv. Onlineshowen "The Atheist Experience" är ett lärorikt program som tar upp och granskar Kristnas argument och även de påståenden som finns i Bibeln.
En av de stora skillnaderna mellan den Abrahamitiska traditionen och den polyteistiska är relationen till guden/gudarna. I den Abrahamitiska traditionen så är människorna hela tiden i skuld till sin gud. Hela berättelsen om Genesis går ju ut på att understryka människornas djupa skuld till Elohim. På något sätt lyckades människorna göra sig skyldiga, men att betala tillbaka skulden är av någon anledning omöjligt - enligt teologin. Därför krävs då Jesus som ett offer för att betala tillbaka skulden. Men teologerna tycks inte läsa texten från ett moraliskt perspektiv, för om de gjorde det så skulle de (kanske) inse att det inte finns något stötande i att lära sig att skilja på gott och ont. Tvärtom så är det nödvändigt att ha förståelse av vad god sed och moral innebär och det finns ingen moralisk skuld i det.
I den polyteistiska världsbilden så finns inte detta skuldscenario. Polyteismen har också en helt annorlunda skapelsemyt än monoteismen. I monoteismen så skapar Gud själv världen genom att tala och säga "ljus, bli till!" som en kommendör. Men det begär dock frågan om Gud skapade världen, i vilken värld befinner sig Gud i? Om Gud skapade existensen, vilken existens befinner han sig i? Om han skulle befinna sig utanför existensen så skulle han ju helt enkelt inte existera och om han befinner sig inom existensen, vad är det som hindrar att han bara är en gud bland många andra?
Polyteismen har som sagt en helt annan syn på världen. I Asatron så föddes världen ur en konflikt mellan is och eld. Det första tillståndet var ett stort ursvalg, en oändlig avgrund som heter Ginnungagap. Något mystiskt och hittils oförklarligt hände och gjorde att två världar skapades, en värld av is och en värld av eld. Dessa världar kolliderade med varandra och ur denna kollision föddes vår och gudarnas värld. Gudarna föddes på olika sätt ur världen och människorna kom också till på liknande sätt. Med andra ord så finns det ingen skillnad på människorna och Gudarna i det hänseendet. Alla föddes vi in i världen. Skillnaden är att gudarna är mycket äldre, starkare, klokare och vackrare än människorna och det är klokt att vara på deras sida mot kaosvarelserna, jättarna och andra som vill förgöra världen.
Sceptisk skrev:Men teologerna tycks inte läsa texten från ett moraliskt perspektiv, för om de gjorde det så skulle de (kanske) inse att det inte finns något stötande i att lära sig att skilja på gott och ont. Tvärtom så är det nödvändigt att ha förståelse av vad god sed och moral innebär och det finns ingen moralisk skuld i det.
Det finns ju den aspekten att om människan inte visste skillnaden mellan gott och ont så skulle människan
by default vara goda, därmed skulle de alltid handla moraliskt rätt. Att känna till skillnaden innebär
alltså att man har ett val, därmed uppstår även möjligheten att handla falskt.
Zokrates skrev:Sceptisk skrev:Men teologerna tycks inte läsa texten från ett moraliskt perspektiv, för om de gjorde det så skulle de (kanske) inse att det inte finns något stötande i att lära sig att skilja på gott och ont. Tvärtom så är det nödvändigt att ha förståelse av vad god sed och moral innebär och det finns ingen moralisk skuld i det.
Det finns ju den aspekten att om människan inte visste skillnaden mellan gott och ont så skulle människan
by default vara goda, därmed skulle de alltid handla moraliskt rätt. Att känna till skillnaden innebär
alltså att man har ett val, därmed uppstår även möjligheten att handla falskt.
att inte kunna skilja på ont och gott är ett socialt handikapp, det nödvändigt att kunna bedöma andras värderingar
Oförmågan kommer att leda till konflikter på privat som social nivä, men här kommer makt in harald eller zokrates vy av godhet får genomslagskraft genom ett systems mekanismer.. religiös godhet gynnar religionen och den som inte bryr sig om religioners makt har inget att förlora
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster