Matrix teorin?

[Karl-Henrik]

Jag satt och läste om forskare och filosofers syn på den så kallade >>Matrix Teorin<< och hittade en del riktigt intressanta hävdanden och tankar.

Här är en ganska sammanfattande pdf fil för intresserade

http://www.ths.kth.se/nyheter/osqledare ... lering.pdf

Diskuterar gärna detta ämne, några synpunkter? Vad tror ni?

[Johan Ågren]

Det rimmar rätt så bra med hur jag betraktar existensen; att verkligheten "projiceras" ut på olika nivåer och mer eller mindre är underkastad dessa plans unika fenomenologi. På så sätt färdas komplex av information i detta system och sätts samman till handlingar. Det utkistaliserar sig i ett tredimensionellt rum genom "supersträngarnas" dynamiska framställning av "partiklarna". "Informationen" är det primära, och den rörliga aspekten av det betraktar vi som tankar och drömmar, medan den statiska aspekten betraktas som tredimensionell materia i rummet. Det finns dock inget grundläggande plan som utgör den "riktiga" existensen, utan enbart en hierarki av information som i sin yttersta form enbart består av "ettor och nollor". Själva nedtransformeringen utgår alltså inte från en mer reell verklighet, utan snarare en mer koherent holistisk grundläggande skiss. De subjektiva komplex som vi betraktar som mänskliga individer skapar i sin tur en egen betraktelse av de strukturer de är en del av. Så det kan i även i denna modell råda "förvirring" även om själva grundstrukturen i sig inte gör anspråk på att vara absolut. Aspekter av grundstrukturen är bara absoluta i förhållande till subjektens fenomenologiska betraktelse av dessa strukturer. Sant och falskt är alltså relevanta begrepp, men inte alltid då den unika subjektiva betraktelsen av det unika komplexet alltid är suveränt. Innehållet i en dröm är således verkligt, men blir en skenbild i samma stund subjektet gör en senare tolkning av innehållet, likaså kan psykoser vara "reella" i samma bemärkelse, men inte om de går utanför sin egna ramar och gör anspråk på att vara en karta över en annan redan etablerad terräng. Utifrån dessa subjektiva eller kollektiva (gränser är också godtyckliga) "bubblor" skapas sedan mer eller mindre komplexa världar. Så i princip utgår hela existensen från ett enhetligt plan och utkristalliserar sig i mångfald, om det är inbakat en aspekt som genererar upplevelsen av mångfald. Vid döden separerar sig en mer flyktig aspekt av informationen som varit kopplad till kroppen; där en stor del av jagidentiteten också är en del av. Även våra jag är alltså sammansatta av information på samma sätt som "materien" men har en mer rörlig karaktär. På sätt och vis kan man definiera de olika planen genom tidens inverkan på informationens rörelse. "Trögheten" ger oss de olika informationsnivåerna och "matrix"-strukturen.

Jag brukar göra anspråk på att jag har dött en gång under det här livet och så att säga kommit tillbaka, och jag vill fortfarande mena att det är vad som har hänt. Så det jag berättar om här är vad jag iaktog under denna period och hur det är uppbyggt under "ytan". Det påminner väldigt mycket som att vakna upp på morgonen och minnas en dröm, skillnaden var att jag betraktade mitt nuvarande liv som en sådan "dröm" och att jag "vaknade" upp till ett annat informationsflöde som så att säga låg till grunden för det liv jag nu lever. Summan av det hela var en upplevelse av självklarhet och tydlighet, men också upplevelsen av begränsningen och fortsättningen av mitt liv. Samtidigt så är jag medveten om denna tröghets betydelse för att kunna skapa något. Då jag ägnar mig åt att skapa i trä en hel del så ser jag det som att skapa i träets hårdhet jämfört med att snabbt kunna forma lera, och vidare omöjligheten att kunna skapa något bestående utifrån en information som lever som tankar. Tröghet på gott och ont, men bemästrar man det är det skönt. Stort lidande dock om man bara slinter och skär sig i händerna.

Utifrån detta kan vi se att ett av våra största misstag är att stirra oss blinda på det som vi redan har för handen och klamra oss fast vid detta som om det utggjorde grunden till verkligheten; när det i själva verket är något som är skapat, och att grunden är informationsflödet som leder till det som skapas.

Så nej; vår värld är inte en "skenbild". Hur vi betraktar den fenomenologiskt - att vi jämför en karta med terrängen; att vi betraktar information genom ett alltför abstrakt och dömande filter - ger oss skenbilder. Vår värld är ett "utblommande" av bakomliggande orsaker; men dessa orsaker är inte överordnade, och existensen (som vi är en del av) är inte en blek kopia eller biprodukt. Vad som gör den blek beror möjligen på hur vårt mänskliga medvetande bearbetar informationen på ett sätt som inte är i harmoni med det bakomliggande flödet, och vi upplever oss avskiljda och att vi kommer tillkorta och ställer frågor som: "vad meningen med livet är". Världens "ideer" är inte en skenbild av tydliga ideer i idevärlden. Det vi gör här är unikt och totalt beroende av våra begränsningar; det är på sätt och vis en fulländning, även om vi fulländar det hela utifrån ett perspektiv som inte alls tar hänsyn till vår potential.

/Johan

[Zokrates]

Jag anser att den enklaste vägen utesluter omvägen via en verklighet skapad i en simulator. Vi lever här och nu, vi dikterar eller låter vår verklighet diktera oss, men behovet av ett manuskript är tydligen så stort hos en del att en fri vilja endast förefaller bli att förverkliga sitt manus.
Jag ser det som att behovet av att låta andra styra ens liv har för en del slått över, så att de upplever att de själva saknar kontroll över sina handlingar, därav är det lätt att falla i fällan och tro sig leva i en simulerad värld. Tydligen är dessa tankar inte nya, inom kristendomen  talas det ibland om livets bok, där alla personers handlingar redan finns nedtecknade. "Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön." (Upp 20:11-13)
En del tolkar detta som att allt i böckerna redan var skrivet innan personen ens är född, alltså ödesbestämt.

[freemem]

Känner mig lite  kritisk idag, mitt förra inlägg i tråden byta hjärna var väl lite väl taggad, men jag måste även kritisera denna tråd: om matrixteorin skulle vara med verkligheten överensstämmande så är det precis som med gud. Man flyttar bara problemet ett steg bort, gud måste ju fortfarande förklaras.

Så visst; allas vår verklighet skulle ju kunna vara en chimär pådyvlad av tredjepart men det förklarar ju ingenting om verkligheten.

[Calle Fredrikson]

Jag fattar inte riktigt den här artikeln. I början säger artikelförfataren ju att det handlar om att vår värld kanske är simulerad. Sen lite senare säger Boström att det är vårt medvetande som är simulerad. Det är en himla skillnad tycker jag. Det känns ju inte helt omöjligt att man skulle kunna ta en människa och ha något slags interface till en dator som ger hjärnan elektrisk stimuli och på så vis kontrollerar dennes upplevelser som det funkar i Matrix filmen. Känns rätt löjligt om han tror att ett datorprogram skulle kunna bli medveten. Datorns processor består väl av typ kisel eller germanium eller nåt. Jag tror det krävs att man bygger något som är mer likt våra hjärnor med neuroner och allt, och det är nog inte så lätt som man tror. Inte några decennier bort i alla fall. Och har vi då en dator kan man ju fråga sig? Är det inte mer en kostgjord hjärna än ett simulerat medvetande?

[Algotezza]

Om all upplevd eller förnummen verklighet är illusorisk och alltid "i sig" bortom vårt förnimmande är "något helt annat än vad det verkar vara" hur kan vi då bevisa att så är fallet? Vilken BILD vi än gör oss av "sakernas verkliga tillstånd" är det ju en bild och något vi förnimmer och därmed en illusion. Om vi genom reflektion försöker nå verkligheten bortom illusionen gör vi detta i form av vårt tänkande och via våra verbala och andra symboler, d.v.s. genom något vi förnimmer. Alltså fortfarande genom illusioner... Neo valde bort en illusion till förmån för en annan.

Har ni förresten  läst Bertil Mårtenssons gamla sf-klassiker från 1968 Detta är verkligheten?

Med vänlig hälsning Algotezza

[Fareon]

Jag ser det så här vi kan inte veta säkert om vi existerar i en "simulerad värld" men däremot om vi själva lyckas skapa en simulation dit man kan ladda ner eller koppla upp våra medvetanden och som inte kan skiljas från det vi nu antar för diskussionens skull vara den verkliga världen då kan vi inte med säkerhet säga att vi existerar i en lång rad simulationer av simulationer.

Och intelligenta medvetna datorer är nog bara en tidsfråga eftersom jag antar att vi anser oss själva vara intelligenta och medvetna, det som redan existerar kan återskapas.

[NilsV]

Nu har jag inte läst allt ni har skrivit eller gått så djupt i ämnet men det lilla jag vet är rätt likt det Platon pratade om. En sinnes värld där vi lever i och sedan idé världen som är den verkliga världen. Så grund idén är väll gammal?

[Dottan]

Har faktiskt tänkt på det här förut, fast mer som en dockteater.
Om vår värld nu skulle vara simulerad så kan väll inte vi små "dockor" ha ett bestämt öde om man säger så. Eftersom det finns fler nivåer av "dockor" så måste väl de också va impulser? Eller.

En tanke bara.

[grubbelsmurfen]

"Verkligheten", inklusive medvetandet, skulle mycket väl kunna vara datasimulerad, men enligt mig skulle detta inte spela någon praktisk roll. Du upplever din, och bara din verklighet - vad som finns bortom denna är per definition omöjligt att veta.

Detta sagt är det synnerligen ett intressant koncept som målas upp i Matrix-filmerna.

[Doe]

Om vi skapar eller simulerar en intelligent vilja med egna upplevda sinnesintryck, så har vi skapat liv. Detta liv är lika verkligt som allt annat omkring oss. Att det eventuellt finns en värld utanför vår skulle inte göra det liv vi skapat mindre verkligt, och hela påståendet att världen är overklig faller på att världen under alla omständigheter ryms i verkligheten, och inom verklighetens lagar.

Framförallt känns ämnet som något av ett stickspår. Matrix påverkar inte våra valmöjligheter, så varför bry sig?

[Markus]

Detta är min åsikt som hör ihop med mina värderingar ,allt i ett, detta jag ska skriva är om verkligheten. Verkligheten är det vi normala människor uppfattar,vi vet innerst inne vad som är verklighet och fantasi. Det finns bara en sanning om det vi uppfattar/ser tex när vi ser ett träd,om 10 personer tex går till skogen och det står ett träd där ,så kommer de 10 personerna ,ifall de är normala och syn kunniga att säga samma sak och fråga dom vad som står där:träd ,svarar det ,alltså vet vi alla vad som är verklighet. Exempel två,vad händer om jag ställer mig framför en körande bil,t,ja du vill inte prova att ställa dig framför en körande  bil,för då kommer det leda till att du blir på körd och skadad eller dödad,alltså vi vet vad som är verklighet.

[Mauritz]

Männskliga sinnen har aldrig riktigt räckt till för att kunna se en hel bild av någonting och vi fungerar så att vi tar till andra metoder för att förklara eller underlätta sådant vi inte förstår. Matrix teorin är sådant exempel