Materia

[Algotezza]

Vad är materia?

"förnummen påtaglighet"

Du menar kanske?

Andens evolutinära manifestation i nuet?

Menar du att anden frambragt materien eller bara att anden förnimmer materien som sin kontrast?

undrar Algotezza

Jag menar Anden är ursprunget, evolutionen och målet.

Materian är den ena av Andens manifestationer i nuet. Medvetandet är den andra. Och båda är satta i utveckling. Därav "tiden" för att knyta an till en annan tråd.

marksa

Är Anden detsamma som Guds Ande? Världsanden? Eller brahman?

Skapar Anden ur "intet", ex nihilo, menar du? Eller omskapar den kontinuerligt det som redan finns och alltid funnits?

Är Anden utvecklingsbar eller evigt densamma, "JHWH"? Har Anden något eget liv, bortom sina manifestationer? Kan Anden vara självmedveten utan dessa?

undrar Algotezza

[Marksa]

Är Anden detsamma som Guds Ande? Världsanden? Eller brahman?

Ja just det, Anden är den samma oberoende av vad du kallar den.

Skapar Anden ur "intet", ex nihilo, menar du? Eller omskapar den kontinuerligt det som redan finns och alltid funnits?

Anden, ursprunget, ingentingheten.
Anden, evolutionen som strävar mot sig själv. Matterian och medvetandet mot allt större djup.
Anden den enda, och i allt.

Är Anden utvecklingsbar eller evigt densamma, "JHWH"? Har Anden något eget liv, bortom sina manifestationer? Kan Anden vara självmedveten utan dessa?

Ja vad anser du verkat mest sannolikt?
Om Anden manifesterar sig via materian och vårat medvetande, så existrar Anden oberoende av oss, såsom den inbyggda evolutionerande processen mot större djup och komplicitet i alltet.
Andens egna liv är det vi upplever när vårat medvetande når djupet av evolutionen och ser in i sig själv och ser och är ursprunget.

marksa

[Johan Ågren]

Materia är i min uppfattning ytters något som enbart erfars; inte bestående av något annat än vår upplevelse av att där existerar något. Så i princip så har våra drömmar och mentala bilder samma substans även om de har olika karaktär och "objektiv" giltighet. Om man tycker det är absurt så skulle jag vilja peka på det absurda att ytters finna någon liten homogen ogenomtränglig beståndsdel som spinner runt och är upphov till våra upplevelser. Supersträngen som objekt ter sig för mig mer komplex och sammansatt (även om den är mindre) än den tidigare punktformade gestaltningen av de minsta beståndsdelarna. Även om supersträngteorin är en matematisk modell som avser att förklara de bakomliggande orsakerna till de framträdande partiklarna, så gör den kall på att tala om beståndsdelar.

Här är en person som har (hade) koll: http://www.david-bohm.net/

/Johan

[Algotezza]

Ande är stillhet.

Materia är rörelse/ processer i processer.

Det eviga äktenskapet dem emellan innebär liv, d.v.s. skapande och förnimmande.

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Algotezza]

Materia är i min uppfattning ytters något som enbart erfars; inte bestående av något annat än vår upplevelse av att där existerar något. Så i princip så har våra drömmar och mentala bilder samma substans även om de har olika karaktär och "objektiv" giltighet. Om man tycker det är absurt så skulle jag vilja peka på det absurda att ytters finna någon liten homogen ogenomtränglig beståndsdel som spinner runt och är upphov till våra upplevelser. Supersträngen som objekt ter sig för mig mer komplex och sammansatt (även om den är mindre) än den tidigare punktformade gestaltningen av de minsta beståndsdelarna. Även om supersträngteorin är en matematisk modell som avser att förklara de bakomliggande orsakerna till de framträdande partiklarna, så gör den kall på att tala om beståndsdelar.

Här är en person som har (hade) koll: http://www.david-bohm.net/

/Johan

Ja, den yttersta motiveringen till materialiteten ligger i förnimmarens eget förnimmande, att han/hon upplever rörelsen som materiell.

Vad som finns är rörelse, d.v.s. processer i processer, som påverkar våra sinnen, vilka också består av  processer i processer, och mötet/reaktionen mellan de olika formerna av rörelse ligger till grund för den bild vi gör oss av "verkligheten", om vi kallar den det ena eller det andra. Allt beror på perspektivet. "Verkligheten" i sig är bara "något som är", liksom det är vad vi själva ytterst är. "Något som är" som ligger till grund för att vi lever, skapar och förnimmer oss själva som existerande i en omvärld.


Objektivitet är en intersubjektiv konstruktion, en myt med retorisk tyngd i vår civilisation.

Med vänlig hälsning  Algotezza

[Marksa]

Ande är stillhet.

Materia är rörelse/ processer i processer.

Det eviga äktenskapet dem emellan innebär liv, d.v.s. skapande och förnimmande.

Med vänlig hälsning

Algotezza

Ande och Gaia. Gudens och Gudinnas äktenskap. Javisst. Men fortfarnade en dualistisk syn på Alltet.

Kanske måste det vara så för att vi skall kunna leva i denna vår värld. Och kunna se manniskor som invider som har rättigheter och skylldigheter. För att vi skall kunna känna Kärlek till något eller någon.

Men jag anser att om vi skall kunna vara kvar i här måste madevetandets utveckling och Andens vila  sanning komma till en bättre balans med Naturens matriella Plattlandsegenskaper och syn på livet.

[Algotezza]

Ande är stillhet.

Materia är rörelse/ processer i processer.

Det eviga äktenskapet dem emellan innebär liv, d.v.s. skapande och förnimmande.

Med vänlig hälsning

Algotezza

Ande och Gaia. Gudens och Gudinnas äktenskap. Javisst. Men fortfarnade en dualistisk syn på Alltet.

Eller två aspekter vi människor kan upptäcka när det gäller samma enhetliga vara eller existens.

Kanske måste det vara så för att vi skall kunna leva i denna vår värld. Och kunna se manniskor som invider som har rättigheter och skylldigheter. För att vi skall kunna känna Kärlek till något eller någon.

Ja, och individer med ansvar för sina liv. Vem beror kärleken på, objektet eller subjektet, eller båda (som likvärdiga subjekt)? Kan man kräva att bli kravlöst älskad av någon för att älska kravlöst tillbaka? Kärleksparadox...

Men jag anser att om vi skall kunna vara kvar i här måste madevetandets utveckling och Andens vila  sanning komma till en bättre balans med Naturens matriella Plattlandsegenskaper och syn på livet.

Vad menar du med ovanstående?

undrar Algotezza till slut

[Marksa]

Men jag anser att om vi skall kunna vara kvar i här måste madevetandets utveckling och Andens vila  sanning komma till en bättre balans med Naturens matriella Plattlandsegenskaper och syn på livet.

Vad menar du med ovanstående?

undrar Algotezza till slut

Ja det kan man undra. Total förrvirring eller möjligen slut på pausen på jobbet och att "skicka" utan korrläsning. Jag försöker igen.

Tråden handlar om materia och vad det är. Rent naturvetenskapligt fysikaliskt så är väll Johan (när han pratar om strängteorier) så nära sanningen som man brukar säga att vi kommit. Jag kompleterar med min syn på att materian är en av Andens manifestationer.
Den Andra aspekten av Anden är i så fall vårat medvetande som kan förnimma Ursprungs Anden vid vissa gynsamma förhållanden.

Fram till upplysningstiden så levde människan i en värld där man såg dessa 2 aspekter nästan alltid som sammantvinnade. Hände något med naturen materian så hände något i anden så att säga.....

Vid upplysningstiden lärde vi oss andra sätt att se på verkligheten, och i våran kultur separerade Anden och materian.
Och allt var gott.

Människan hamnade i en utvecklings boom vad gäller förståelsen av vad en människa är, Allas lika värde i förändring, Kvinnanas lika rätt avskaffande av slaveri mm. (självklart generalieserar jag en aning) men hade inte upplysning varit hade vi levt i en värld som skulle se helt annorlunda ut vad gäller dessa ting.
Den stora utvecklingen, ja revolutionen har skett inom naturvetenskaperna, industrialiseringen, läkekonsten och allt gott detta bringat oss. Ett paradis på Jorden......Plattlandet

Men på vägen har vi lämnat Andens utveckling långt långt efter. Några enstaka dårar i anden kämpar på medans flertalet struntar i dettta, och fyller tomrummet med plattlandet.

Och nu börar Plattlandets ensidaga teologi att straffa oss med Hungernöd, Naturkatastrofer, miljönöd i ofantlig skala.
Desutom så kan inte plattlandets Ego Gaia tro rädda oss ifån tomrummet inom oss, se vad som händer i desperationen runt oss.

Människan har utvecklat ett sådant djup ett sådant förstånd att vi kan se allt detta, Låt oss då ge oss en chans att inbegripa allt detta och övervinna. Låt oss ta allt det goda denna utveckling gett oss och gå vidare.

Alltså för att nästa citera mig själv:

Men jag anser att om vi skall kunna vara kvar här på denna vår jord måste medevetandets utveckling, Andens sanning komma till en bättre balans med Naturens materiella Plattlandsegenskaper och syn på livet.
marksa

[Markus]

Vad jag har blivit lärd består allt av materia. Detta har människan inte alltid vetat ,men det har alltid varit en sanning. Tror det finns liknande ting som vi ej har upptäckt men som kan finnas,bara för att nåt sånt inte är upptäckt betyder de ej att de ej finns. Vi kan bara vara säkra på några saker,en av dem är Moralen,samvetet och natur rätten.

[Sceptisk]

Materia är materia. Behöver mer sägas? Nej, den har inget eget inre liv eller essens. Materien är död. Stendöd.

[Avantgardet]

Materia är materia. Behöver mer sägas? Nej, den har inget eget inre liv eller essens. Materien är död. Stendöd.

Kan den väl inte vara, du ger ju ljud ifrån dig!

[Minded]

Om någonting består av någonting, så kan detta någonting benämnas materia - principiellt även om antimateria. Om det kan observeras, mätas eller kännas, så finns en teknisk koppling till det - i stil med en ordbok, om ordet finns, så har det typ en översättning.

[TheIncredibleEgg]

Något som är mätbart är väl icke av nödvändighet materia. Tid till exempel, är mätbart och tid är ju som bekant inte materia.

Man skulle kunna säga att allt som är i rummet är materia. Men då måste vi ju veta vad som inte är i rummet.

Vad är det som inte kan sträcka ut sig i rummet?

[Algotezza]

Något som är mätbart är väl icke av nödvändighet materia. Tid till exempel, är mätbart och tid är ju som bekant inte materia.

Tid definieras så den kan mätas. Dagar, veckor och år  kan räknas, sekunder och bråkdelar av sekunder också. Det är vad tidmätning innebär. Men det är inte tid i psykologisk mening man mäter. Den psykologiska tid som går fort när man har roligt och långsamt när man har tråkigt.

Med vänlig hälsning Algotezza

[freddemalte]

Vad är materia? Filosofiskt sett? Religiöst-teologiskt sett? Naturvetenskapligt sett? Vad är det hos materian som gör att vi kallar den "materiell"? Handlar det om "förnummen påtaglighet", "mätbarhet enligt en intersubjektivt överenskommen som objektiv betraktad mätskala" eller något annat? Med vänlig hälsning Algotezza

Jag tolkar din fråga som att vara av semantisk karaktär mer än ontologisk då du ställer frågan utifrån olika teoribildningars perspektiv. Tja, utifrån det perspektivet är det väl egentligen bara att slå upp "materia" i ett lexikon och se vad där står. Vad i världen referar ordet materia till?

Enligt. NE t.ex.

http://www.ne.se/materia

Kan tänka mig att olika religioner har olika syn på vad materia är .  .  .

Vänligen

Fredrik

PS. Vad materia är utifrån ett ontologiskt perspektiv, ja det är en riktigt tung fråga. Det är lite som att fråga "vad är egentligen en blomma?" DS.