Lever man för andra eller för sin egen skull?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 14 dec 2008 02:35

Avantgardet skrev:
Fast poängen var inte att det var en verklig annan person, utan att det synes som att vi har behov av att tala med den Andre, även om vi så måste fantisera ihop honom/henne själv.


Jag tror att vi även i vår kommunikation med andra människor till stor del talar med oss själva och inte sällan ställer om det budskap som vi får från Den Andre till något som vi förväntat oss.

Det verkar finnas ett visst mått av sökande efter social interaktion med i hur vi tolkar omvärlden och även jag tror att vi behöver den här sociala interaktionen på något sätt, även om den mest "egentligen" är för vår egen skull (men vad är inte det "egentligen"?). Det är bara att titta på bilden nedan. Stickkontakter eller två ledsna kompisar?

Bild
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 14 dec 2008 15:10

Markus, det haltar betänkligt när man jämför djurens revir med människans ägande av den himlakropp som denne tillfälligt gästar, å inte nog med det; människan har inte enbart jorden som handelsvara utan numera säljs delar av andra himlakroppar till hugade spekulanter. Gränslös är människan i sin förmätenhet.

I sin sanslösa övertro om sina förmågor har människan inbillat sig att kunna bemästra och härska över naturen, vilket sannerligen inte låter sig göras eftersom människan blott är en liten och tillfällig beståndsdel av jordens natur. Tar man hela universum i betraktande så utgör människan ett försumbart bihang i det perspektivet. Om än försumbar så har ändå människan hunnit ställa till det för den övriga biologiska verksamheten på moder jord. På sätt och vis även det försumbart hänseende dom enorma tids- och rymdperspektiven. Inte ens moder jord bryr sig i själva verket vad människan än har företagit sig, företar sig eller kommer att företa sig.

Den himlakropp som människan hämningslöst härjar på struntar fullständigt i vem som är tuppen på dynghögen, så att säga. Naturen har inget annat minne än jämvikten, därför hämnas inte naturen på mänsklig oförstånd. Däremot strävar naturen mot jämvikts läget när människan lyckas, vilket denne ofta gör, rubba balansen. Att sen detta strävande framkallar naturkatastrofer beror inte på hämndlystnad mot människan och drabbar alla andra arter, inte bara människan

Förblindad av sin egen härlighet förgriper sig flockdjuret människa på, snart sagt, all den jämvikt som råder på vår planet, vilket har sin upprinnelse i det faktum att människans mentala utveckling stagnerade i stenåldern, vilket däremot inte dom fysiska företrädena gjorde.

Det moderna civiliserade samhället, betraktat som en organism, utvecklas tvärtemot det av naturen givna reglementet, som säger att först måste den centrala administrativa enheten utvecklas innan rörelseapparaten kan tas i bruk. Det är lätt att inse vad som sker med ett barn som utvecklar rörelseförmågan innan hjärnan har utvecklats tillräckligt för den uppgiften. Dom individerna som utvecklade sina färdigheter i omvänd ordning gallrades bort som odugliga.

Alltsedan människan utvecklade skrivkonsten, började, ska man kalla det, göra noteringar om sin verksamhet, finns ett gemensamt mentalt kännemärke för dom allra flesta av flockledarna; nästintill samtliga tycks ha varit genuina galenpannor. Undantagsvis nämns en och annan fredligt sinnad ledargestalt. Givetvis har det förekommit massor av stammar som hellre festade än slogs. Fast dom har ingen plats i historieskrivningen, enär den alltid har skrivits och skrivs ännu av den som gått med segern från bataljen.

Skenbart har krigshärjningar igångsatts på grund av diverse omskrivningar av verkligheten, vilket i all krigsverksamhet till syvendes och sist har handlat om att stilla habegäret hos samhällenas elit. Ägandet har varit och är fortfarande grunden för samhällsbildningarna. Ägandet är en synnerligen dålig egenskap hos en samhällsledare. Det enda ägandet tar hänsyn till är sin egen fortlevnad, samt utökandet av sig själv. Ändå är själva ägandet i sig ett brott mot naturens ordning.

Om nu det skulle ha funnits någon mening med livet, vilket är en retorisk fråga, så är det knappast ett evigt pågående slagsmål med nära eller avlägsna grannar. Sannerligen är det trevligare att vänslas i grannens buske än att slåss med denne på gatan. Det är svårt att samsas med tanken på att det finns dom som har överdrivet bra betalt för att tänka ut det det mest djävulska sätt att ha ihjäl medmänniskor på.

Du Markus, när har du själv föreställt dig att Messias, guds son, ska komma tillbaka till jorden för att ordna till allt? I så fall till belåtenhet för vem, för honom själv, för någon annan eller andra? Tror du inte att det kommer att bli en hel del missnöjda även om det skulle finnas fler som blir nöjda. Dom som blir missnöjda tillhör knappast proletariatet utan hör hemma bland dom som besitter makten och härligheten. Risken är överhängande att Messias kommer gå samma öde till mötes som vid föregående besöket. Och låt oss säga att han dröjer ett par hundra år till, var kommer alla dom återuppståndna och vid den tidpunkten levande människorna rymmas?

Jag är en uppriktig beundrare av Jesus tankar. För mig är det fullständigt likgiltigt om han har levat eller inte. Det väsentliga finns i vad han har sagt. Mycket av det är logiskt oantastbart. Inte särskilt många av dom gamla stofilerna, eller dom nya fördendelen, som finns att läsa i filosofi böckerna har haft någonting nytt att komma med utom just Jesus. Det han sägs ha sagt håller för det mesta, det vill säga tål en logisk granskning, utom när han blandar in fader vår som är i himmelen, ty det håller inte.

Jag tror mig gilla broder Jesus lika mycket som någon troende. Jag tror inte på någon gud, eller om jag uttrycker mig som så att jag tror visst på gud om kärlek är gud.

Men om kärlek är gud så är det totalt meningslöst att vädja till den guden, ty kärleken ställer inga krav utan ger bara och dess källa är outsinlig. All dessa mastodont byggen till guds ära är enbart uttryck för mänsklig fåfänga hos någon i privilegierad position i prästerskapets hierarki.

Gud behöver ingen boning men däremot behöver många människor det och av den anledningen borde kyrkoportarna alltid vara öppna för den nödlidande alla dygnets timmar.

Hellre än att vädja till gud, om gud är kärlek, ska den som säger sig vara troende göra sina handlingar helt utan krav på motprestation. En sådan handling är en handling av kärlek. Det är genom sådana handlingar som paradisets portar öppnas. Sådana handlingar behövs inga kyrkor för.

Till yttermera visso är det sättet det enda möjliga sättet att handla på för den som betraktar sig som fri, ty för att kunna förbli fri kan man enbart utföra sina handlingar utan krav på motprestation. Så snart krav på motprestation ställs så innebär detta krav ett beroende, vilket inte är förenligt för en fri individ.

Frihet är oberoende  

Frihet är ansvar

Frihet är kärlek
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 939
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 14 dec 2008 15:31

Erkki skrev:Markus, det haltar betänkligt när man jämför djurens revir med människans ägande av den himlakropp som denne tillfälligt gästar, å inte nog med det; människan har inte enbart jorden som handelsvara utan numera säljs delar av andra himlakroppar till hugade spekulanter. Gränslös är människan i sin förmätenhet.

I sin sanslösa övertro om sina förmågor har människan inbillat sig att kunna bemästra och härska över naturen, vilket sannerligen inte låter sig göras eftersom människan blott är en liten och tillfällig beståndsdel av jordens natur. Tar man hela universum i betraktande så utgör människan ett försumbart bihang i det perspektivet. Om än försumbar så har ändå människan hunnit ställa till det för den övriga biologiska verksamheten på moder jord. På sätt och vis även det försumbart hänseende dom enorma tids- och rymdperspektiven. Inte ens moder jord bryr sig i själva verket vad människan än har företagit sig, företar sig eller kommer att företa sig.

Den himlakropp som människan hämningslöst härjar på struntar fullständigt i vem som är tuppen på dynghögen, så att säga. Naturen har inget annat minne än jämvikten, därför hämnas inte naturen på mänsklig oförstånd. Däremot strävar naturen mot jämvikts läget när människan lyckas, vilket denne ofta gör, rubba balansen. Att sen detta strävande framkallar naturkatastrofer beror inte på hämndlystnad mot människan och drabbar alla andra arter, inte bara människan

Förblindad av sin egen härlighet förgriper sig flockdjuret människa på, snart sagt, all den jämvikt som råder på vår planet, vilket har sin upprinnelse i det faktum att människans mentala utveckling stagnerade i stenåldern, vilket däremot inte dom fysiska företrädena gjorde.

Det moderna civiliserade samhället, betraktat som en organism, utvecklas tvärtemot det av naturen givna reglementet, som säger att först måste den centrala administrativa enheten utvecklas innan rörelseapparaten kan tas i bruk. Det är lätt att inse vad som sker med ett barn som utvecklar rörelseförmågan innan hjärnan har utvecklats tillräckligt för den uppgiften. Dom individerna som utvecklade sina färdigheter i omvänd ordning gallrades bort som odugliga.

Alltsedan människan utvecklade skrivkonsten, började, ska man kalla det, göra noteringar om sin verksamhet, finns ett gemensamt mentalt kännemärke för dom allra flesta av flockledarna; nästintill samtliga tycks ha varit genuina galenpannor. Undantagsvis nämns en och annan fredligt sinnad ledargestalt. Givetvis har det förekommit massor av stammar som hellre festade än slogs. Fast dom har ingen plats i historieskrivningen, enär den alltid har skrivits och skrivs ännu av den som gått med segern från bataljen.

Skenbart har krigshärjningar igångsatts på grund av diverse omskrivningar av verkligheten, vilket i all krigsverksamhet till syvendes och sist har handlat om att stilla habegäret hos samhällenas elit. Ägandet har varit och är fortfarande grunden för samhällsbildningarna. Ägandet är en synnerligen dålig egenskap hos en samhällsledare. Det enda ägandet tar hänsyn till är sin egen fortlevnad, samt utökandet av sig själv. Ändå är själva ägandet i sig ett brott mot naturens ordning.

Om nu det skulle ha funnits någon mening med livet, vilket är en retorisk fråga, så är det knappast ett evigt pågående slagsmål med nära eller avlägsna grannar. Sannerligen är det trevligare att vänslas i grannens buske än att slåss med denne på gatan. Det är svårt att samsas med tanken på att det finns dom som har överdrivet bra betalt för att tänka ut det det mest djävulska sätt att ha ihjäl medmänniskor på.

Du Markus, när har du själv föreställt dig att Messias, guds son, ska komma tillbaka till jorden för att ordna till allt? I så fall till belåtenhet för vem, för honom själv, för någon annan eller andra? Tror du inte att det kommer att bli en hel del missnöjda även om det skulle finnas fler som blir nöjda. Dom som blir missnöjda tillhör knappast proletariatet utan hör hemma bland dom som besitter makten och härligheten. Risken är överhängande att Messias kommer gå samma öde till mötes som vid föregående besöket. Och låt oss säga att han dröjer ett par hundra år till, var kommer alla dom återuppståndna och vid den tidpunkten levande människorna rymmas?

Jag är en uppriktig beundrare av Jesus tankar. För mig är det fullständigt likgiltigt om han har levat eller inte. Det väsentliga finns i vad han har sagt. Mycket av det är logiskt oantastbart. Inte särskilt många av dom gamla stofilerna, eller dom nya fördendelen, som finns att läsa i filosofi böckerna har haft någonting nytt att komma med utom just Jesus. Det han sägs ha sagt håller för det mesta, det vill säga tål en logisk granskning, utom när han blandar in fader vår som är i himmelen, ty det håller inte.

Jag tror mig gilla broder Jesus lika mycket som någon troende. Jag tror inte på någon gud, eller om jag uttrycker mig som så att jag tror visst på gud om kärlek är gud.

Men om kärlek är gud så är det totalt meningslöst att vädja till den guden, ty kärleken ställer inga krav utan ger bara och dess källa är outsinlig. All dessa mastodont byggen till guds ära är enbart uttryck för mänsklig fåfänga hos någon i privilegierad position i prästerskapets hierarki.

Gud behöver ingen boning men däremot behöver många människor det och av den anledningen borde kyrkoportarna alltid vara öppna för den nödlidande alla dygnets timmar.

Hellre än att vädja till gud, om gud är kärlek, ska den som säger sig vara troende göra sina handlingar helt utan krav på motprestation. En sådan handling är en handling av kärlek. Det är genom sådana handlingar som paradisets portar öppnas. Sådana handlingar behövs inga kyrkor för.

Till yttermera visso är det sättet det enda möjliga sättet att handla på för den som betraktar sig som fri, ty för att kunna förbli fri kan man enbart utföra sina handlingar utan krav på motprestation. Så snart krav på motprestation ställs så innebär detta krav ett beroende, vilket inte är förenligt för en fri individ.

Frihet är oberoende  

Frihet är ansvar

Frihet är kärlek


notworthy
...tillåt mig att berömma dig erkki för ditt bruk av språket och på många sätt det mesta som du brukar skriva om...din blandning av teorier och personliga värderingar och ditt sätt att sätta saker i perspektiv faller mig väldigt väl i smaken och det enda jag saknar i det du säger är en något större lekfullhet...

Frihet är viktigare än kärlek

Frihet kan inte finnas utan kärlek


mvh
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.

Markus
Inlägg: 67
Blev medlem: 02 nov 2008 18:58

Inläggav Markus » 20 dec 2008 22:03

Ja ,du Erkki, vad ska jag skriva? Kan bara skriva att jag är övertygad om att Gud är kärleken och att jag håller fullständigt med dig att de Jesus sagt är absolut hållbart ,klokare har inte vandrat på denna jord,mycket av hans ord är grunden för vår civilisation och världsbild ,mycket kan vi inte förklara ,vår kunskap är ett stycke verk. Om vi tar ett exempel på en klok man som paulus i bibeln,nya testamentet ,så hänvisar han till Jesus . Godheten och sanningen är det  som i slut ändan räknas. Mer behöver jag inte skriva ,tänk efter och när inte förnuftet räcker ,så tolka med anden.

Superofdoom
Inlägg: 5
Blev medlem: 19 jan 2009 12:49
Kontakt:

Inläggav Superofdoom » 19 jan 2009 13:14

För sin egen skull man kretsar kring sitt eget ego

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 20935
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 19 jan 2009 15:29

Superofdoom skrev:För sin egen skull man kretsar kring sitt eget ego


" Var och en tänker på sig - det är bara jag som tänker på mig."

"Visst är det konstigt att andra också kan kalla sig 'jag'..."'

minns Algotezza
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster