Att nå klarhet utan logik - berget på andra sidan skogen

[Harald Davidsson]

Kotten

ifall du ser en flygbild av Manhattan,,hur tolkar du den bilden?


så som ...du ...säger nedan.....


Att se sammanhang har med logik att göra. Menar du att du kan se sammanhang utan logik?
Faktorer som råder är:
A,B,C, säger alltså KOTTEN

harald svarar

det är klart att det finns ett visst fokus, vattnet, himlen skyskraporna, frihetsgudinnan osv..

men du ser helheten, oh, detta är Manhattan,

helheten är sammanhanget..


eller då du tittar på filmer,
tittar du bara t.ex. på vilka skor de har,

att de svarta skorna är tommy berggren,
men de bruna skorna,



alltså du ser både helheten, högra hjärnhalvan samtidigt  fokuserar, vänstra hjärnhalvan,
de samarbetar alltså delen och helheten

den kreativa integrationen  samarbetar med den analytiska uppdelningen,,

det vänstra ögat ser helheten samtidigt som det högra ögat koncentrerar sig på delarna,
fast detta sker i hjärnan

[David H]

Kort beskrivning av "logiskt tänkande":

http://www.learninginfo.org/logical-thinking.htm

Logical thinking is the process in which one uses reasoning consistently to come to a conclusion. Problems or situations that involve logical thinking call for structure, for relationships between facts, and for chains of reasoning that “make sense.”

In his book Brain Building, Dr. Karl Albrecht says that the basis of all logical thinking is sequential thought.

Inga konstigheter antar jag. Upprepar mest vad andra skrivit.


Det jag reagerar emot är när man liksom ger logiken ett eget liv eller en egen åsikt. Det är
ett abstrakt verktyg, inte någon livsåskådning eller dylikt.. Leder inte till andra svar än vad du
programmerar det till.

[David H]

Liknelse: "Berget på andra sidan skogen"

Ett folk lever vi randen av en väldig, tät skog. Folket bär på en mytologi vars grund sedan länge är bortglömd. Denna säger att det på andra sidan skogen finns ett högt berg med väldiga slätter och vackra vattenfall. Människorna i byn har så länge de kan minnas försökt ta sig fram genom skogen, och med jämna mellanrum har de gjort genombrott, men aldrig har någon nått fram. Ingen som de fortfarande kan minnas har ens skymtat berget, och nu är det många som tvivlar på om det ens existerar. Tack vare tidigare generationers ansträngningar finns ett antal stigar som bär olika långt in i skogen men var och en leder till ett till synes oöverstigligt hinder. Många broar har byggts över djupa klyftor och vattendrag, repanordningar har konstruerats för att leda över vassa klippformationer och ett otal redskap och vapen har uppfunnits för att hugga sig fram genom vegetationen och fungera som försvar mot vilda rovdjur. De flesta i byn anser sig ha tagit sitt förnuft till fånga genom att helt låta bli att ens försöksa eftersom utsikterna att nå fram till berget ändå är så förtvivlat små att troligtvis aldrig skulle nå fram under sin egen livstid ändå. Istället väljer de att koncentrera sig på de dagliga bestyren och använda sin energi till utveckla det lilla samhälle de bor i. Men några envetna övertygade kvarstår som fortsätter i tidigare generationers spår med att sakta men säkert bana väg genom skogen. En och annan har påbörjat en egen stig, andra tar vid vid gamla hinder med övertygelsen att om andra lyckats ta sig en bit på detta sätt kan de också, förr eller senare måste väl skogen ändå ge vika! Det finns till och med en liten akademi vid vilken man kan lära sig om hur man banar väg genom skogen.
    I byn bor även en ung tjej som inte har mycket till övers för vare sig samhällsbygget eller äventyrarnas mödosamma jobb. Hon brukar istället spendera dagarna med att planlöst strosa runt och drömma sig bort i sitt eget inre fantasilandskap. I fantasin har hon många gånger bestigit berget och låtit vattenfallen svalka sin kropp och därför känner hon inget fanatiskt behov av att nå dit i verkligheten. En sommardag börjar flickan vandra i motsatt riktning mot skogen. Hon går över vidsträckta ängar och vägen leder med dagarna försiktigt uppåt. Hon känner ingen saknad efter livet i byn så hon vandrar visslande vidare. En dag slår hon sig som många gånger förr ner att vila, lutar sig mot en solvarm klippa och sluter halvt sina ögonlock. Hon drömmer sig bort till historien om det vackra berget och låter tankarna sväva fritt bland molnen. Plötsligt blir hon medveten om att den inre bilden matchar vad hon ser med sina ögon. Hon har utsikt över skogen invid vilken hennes hemby är lokaliserad och på detta avstånd är skogen bara en mörk rand vid horisonten, men bakom den ser hon också en vit bergstopp skymta. Det existerar! Hon slår upp upprymt upp ögonen och betraktar nyfiket sin omgivning. Under dagarna som gått har hennes fötter lett henne upp på ett annat berg och hon ser från denna punkt inte bara skogen, byn och berget bortom, utan dessutom att skogen har en ände långt bort i väster och att det i flera andra riktningar också skymtar bergstoppar - berg vid vars fötter ingen ogenomtränlig skog växer...


Genom att ta några steg tillbaka och låta det inre seendet sväva fritt kan vi möjligen få en större helhetsblick och se våra valmöjligheter tydligare än om vi envisas med att brotta oss in genom snårig skog, analyserandes varje trädstam för sig. En metafysisk förklaringsmodell till varför detta skulle kunna fungera i praktiken vore om vi tänker oss att helheten/sanningen finns där och uppenbarar sig för oss, bara det att vi fortfarande har många outvecklade kognitiva förmågor som gör att signalerna vi tar emot endast är subtila. För den som är bunden i kategorier och envisas med att själv styra är det lätt att inte vara uppmärksam på hur varat talar till oss. Människans psyke fungerar så att det nästan uteslutande bara ser sånt som finns en definition på eller det som andra också pekar på finns där - tänk vad mycket som skulle kunna uppenbaras vore vi modiga nog att lyssna även till subtila förnimmelser! Den mytologiska, inre "bildvärlden" kom före högre kognitiva funktioner. Om du tillåter dem finnas lär de bli starkare vare sig nån satt ord på dem innan eller ej...

Jag gillar tanken om att gå bakåt, det är en bra bild. Men också tror jag en "hake" är om man
frågar sig vad detta berget är. Filosofens mål, antar jag. Men också personer
tycks ha helt olika syften med sitt filosoferande. Den ena intresserar sig för empirisk kunskap, den
andra intresserar sig för politiska lösningar, den tredje kanske bara vill låta sig fascineras över livet mer
allmänt. Och var och en tenderar att välja metoder som passar sitt eget intresse... Analytiskt tänkande
kanske är det intressanta för vissa, medan för andra tillfredsställs mer av annat.
Vad är berget? Det blir som att fundera, vad är filosofi och vad går filosofin ut på, tänker jag.

[Kotten]

Hej Harald och tack för en god reflektion,

Jag har aldrig sett Manhattan med ovanvy personligen som helhet. Men jag är helt säker på att det inte är någon slump som får mig att se att det är manhattan eller något slags spirituellt sinne. Jag ser vissa riktmärken som att "Det är en ö i en stad med en stor bro över.. Dessa egenskaper tror jag att Manhattan uppfyller, byggnadsarkitekturen är västerländsk, jag har inget som direkt talar mot att det skulle vara Manhattan" därför tror jag att det är Manhattan, jag kan till och med vara så exakt att jag tror, och bara tror, långt ifrån vetandet att det skulle vara Manhattan. Om man tog bort stortorget, domkyrkan, universitetet och nyckelbyggnader och flyttade om strukturen i Växjö skulle jag nog inte känna igen mig i min egenhemstad.

Menar du att man fantiserar om sin position i det verkliga livet eller hur tänker du Harald? För mig utgör detaljerna helheten och kopplingen däremellan är logik.A + B + C = Momentan kotten. Vi är lösaktiga, med all rätt, om vilka vi är. Jag för 10 år sen är jag menar vi. Men så är det naturligtvis inte. När du är i ett annat chakra(eller vad ni snackade om i den andra tråden) kanske du momentant bär egenskaper där du är mer i fas med en annan person i världen än med dig själv en halvtimme senare. Förstår du hur jag tänker? Vi säger "jag är jag" men naturligtvis stämmer inte detta någonstans. Det är bara en förenkling och finns, för mig inget större som binder oss till vilka vi varit och kommer att bli.

[Harald Davidsson]

Kotten

Det Don Juan sade till Castaneda, att det handlar om att kunna se, inte titta, och han klandrade Castaneda för att alltid titta, och därför försökte han lära honom att se,

och det kallade han för seendets konst.

[Skogsälvan]

Hej och välkommen Cecilia! Nu är ju inte det här synligt relaterat till det du skrev, men det här är riktigt relevant ur mitt perspektiv. Följande text har jag refererat till förut, då jag ser den som oerhört viktig. Petrarca anses vara renässansens "upphovsman". Det krävs verkligen ett nytt sätt att tänka, som Einstein sa. http://www.fordham.edu/halsall/source/p ... ntoux.html