Att grubbla och uttrycka osäkerhet

[Anders]

Är det fel eller dumt? I så fall varför?

Verkar inte vara den rådande diskussionsstrategin inom t.ex. Filosofin.

[scirocco]

Skall strax åka iväg på ett ärende,är osäker på om jag kommer hem.
Detta grubblar jag inte över.

Grubblar har en negativ klang men fundera har en positivare klang.

Osäker borde lyftas fram och bli mer positivt än vad det är i dagsläget. Det finns ju ingenting man kan vara säker på. Solong

[foobarbaz]

Det beror på vem du frågar. Jag anser att det är motsatsen till dumt eller fel, för även de mest vedertagna sakerna är inte alltid så säkra så fort man ifrågasätter dom. Förmodligen avfärdar många en som konstig eller dum om man ständigt är osäker eller grubblar, men en av anledningarna till varför jag har börjat intressera mig för filosofi är för att jag vill förstå saker så gott det går, utan att ta dom för givet. Jag gillar att fundera - eller grubbla för den delen - på en djupare nivå.

Jag vet inte vad du baserar ditt påstående om diskussionsstrategier inom filosofi på, men jag vill tro att det är rätt vanligt att man grubblar och uttrycker osäkerhet kring olika frågor inom det forumet, just för att det på många sätt inbjuder till det. Sen finns det nog dom som är väldigt övertygade över sina slutsatser och tankar, men det behöver inte vara dumt eller fel det heller.

SAOL definierar grubbla som att "ständigt och oroligt tänka på svåra problem", och jag vet inte om det är nödvändigt eller främjande att vara orolig när man tänker på "svåra problem" (vad nu det innebär), men jag kan tänka mig att det hämmar objektiviteten många gånger. Visserligen kanske objektivitet inte alltid är en nödvändig komponent inom filosofi, vad vet jag.

[monstret]

Osäkerhet är rätt där säkerhet inte råder. Det gäller de flesta fall. Jag föredrar försanthållande snarare än sanning/vetande och tror snarare än tycker.

[monstret]

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-ess ... nga-fragor

Själv upplever jag att hela mitt tänkande är byggt i frågor eller premisser som alltid är ifrågasatta. Ibland behöver man göra sin tro till sanning för att kunna handla i en fråga, men jag har låter aldrig något ritas in i sten.

[scirocco]

Det verkar som all typ av handling är en chansning i större eller mindre grad. Utfallet är osäkert.

[Pilatus]

Är det fel eller dumt? I så fall varför?

Verkar inte vara den rådande diskussionsstrategin inom t.ex. Filosofin.

Till en del beror det på hur skeptiskt lagda vi är. Man kan vara säker på en hel del saker i vardagliga sammanhang. Multiplikationstabellen, om man skall ta med sig paraplyet till badstranden, klädkoder i en hel del sammanhang, att det är bättre att ha en ekonomisk buffert än att ständigt få brev från kronofogden och att kunskap är möjlig, har vi en sann berättigad tro behöver vi inte vara rädda för att framstå som dumma.

[förstår mig själv]

Jag tror att det man kommer fram till beror främst på den information man har. Om informationen är olika kommer slutsatsen/åsikten ofta bli olika. Det har inte bara med detta att göra. Vidare tror jag även att vi ofta söker oss till sådan information som bekräftar det vi tror.

[holoteist]

Jag undrar vad som sker, när ingen orkar grubbla mer?

[reflex]

Jag undrar vad som sker, när ingen orkar grubbla mer?

Det där låter som början på en dikt.
Varför inte skriva den färdigt?

[holoteist]

Jag undrar vad som sker, när ingen orkar grubbla mer?

Det där låter som början på en dikt.
Varför inte skriva den färdigt?

Jag undrar och tänker! Varför hur, om och när, är himmelen alltid blå och aldrig nånsin skär, jag undrar vad som sker, ja jag undrar vad som sker, om ingen orkar grubbla mer?

[Pilatus]

Jag undrar vad som sker, när ingen orkar grubbla mer?

Det där låter som början på en dikt.
Varför inte skriva den färdigt?

Jag undrar och tänker! Varför hur, om och när, är himmelen alltid blå och aldrig nånsin skär, jag undrar vad som sker, ja jag undrar vad som sker, om ingen orkar grubbla mer?

Om morgonen är himlen skär, fjäderlätta moln skingras sakta,
jag hämtar tidningen och och ser att det är dags
att lämna igen boken jag lånade.

[reflex]

Om morgonen är himlen skär, fjäderlätta moln skingras sakta,
jag hämtar tidningen och och ser att det är dags
att lämna igen boken jag lånade.

Man bör skriva på rim för att göra orden mer levande.

[Pilatus]

Om morgonen är himlen skär, fjäderlätta moln skingras sakta,
jag hämtar tidningen och och ser att det är dags
att lämna igen boken jag lånade.

Man bör skriva på rim för att göra orden mer levande.

Bra, jag skall tänka på det nästa gång jag försöker mig på haiku.
Här ett exempel på en riktig haiku av Matsuo Bashō i engelsk översättning.

at the age old pond
a frog leaps into water
a deep resonance

[reflex]

Om morgonen är himlen skär, fjäderlätta moln skingras sakta,
jag hämtar tidningen och och ser att det är dags
att lämna igen boken jag lånade.

Man bör skriva på rim för att göra orden mer levande.

Bra, jag skall tänka på det nästa gång jag försöker mig på haiku.
Här ett exempel på en riktig haiku av Matsuo Bashō i engelsk översättning.

at the age old pond
a frog leaps into water
a deep resonance

Om morgonen är himlen skär, fjäderlätta moln skingras sakta,
jag hämtar tidningen och och ser att det är dags
att lämna igen boken jag lånade.

Man bör skriva på rim för att göra orden mer levande.

Bra, jag skall tänka på det nästa gång jag försöker mig på haiku.
Här ett exempel på en riktig haiku av Matsuo Bashō i engelsk översättning.

at the age old pond
a frog leaps into water
a deep resonance

Aha, var det en "haiku""
Där hängde jag inte med.
Har väldigt liten efarenhet av denna form. Tycker den verkar lite för "språkteknisk".
Jag läser helst dikter på rim
Ord och meningar kan ha en viss "valör", en form som gör att de träffar något i oss som startar en process. Orden ska helst få sin slutliga form först när de tolkas av läsaren.
Med rim ökar man ordens valör.
med rytm ökar man också ordens valör.
Med rim plus rytm får orden ännu högre valör.
Lägger man sedan till musik ökar valören ytterligare.
Så tycker jag och tycka får man.
(Limerickar är också en trevlig diktform trots tydliga regler)