På någon tv-kanal häromdagen visades ett reportage om ett folk någonstans i stilla havet (kommer varken ihåg namnet eller platsen.) I vilket fall, folkets språk saknade ord för tidsangivelser (t.ex. "när") och reportern drog slutsatsen att de saknade tidsuppfattning. Som exempel tog han upp, att det borde vara likgiltigt för en bybo om en som skulle ut och fiska var borta i en timma eller en månad.
Rent intuitivt tycks mig denna idé vara ganska märklig, att det behövs språkliga begrepp för ha förmåga till något så grundläggande som tidsuppfattning. Tidsuppfattning borde föregå språkliga begrepp rörande tid, hur skulle annars ha uppkommit? Eller har jag missat något?
Tidsuppfattning och språk
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Tidsuppfattning och språk
ExNihilo skrev:På någon tv-kanal häromdagen visades ett reportage om ett folk någonstans i stilla havet (kommer varken ihåg namnet eller platsen.) I vilket fall, folkets språk saknade ord för tidsangivelser (t.ex. "när") och reportern drog slutsatsen att de saknade tidsuppfattning. Som exempel tog han upp, att det borde vara likgiltigt för en bybo om en som skulle ut och fiska var borta i en timma eller en månad.
Rent intuitivt tycks mig denna idé vara ganska märklig, att det behövs språkliga begrepp för ha förmåga till något så grundläggande som tidsuppfattning. Tidsuppfattning borde föregå språkliga begrepp rörande tid, hur skulle annars ha uppkommit? Eller har jag missat något?
Om reportern hade undersökt saken litet noggrannare hade han kanske upptäckt att öborna saknade klockor och kalendrar. Forfarande idag finns det folk som bestämmer tiden enbart med hjälp av naturen. Innan klockor var uppfunna uppfattades tiden som en kronologisk kedja. Man såg tiden som en serie av händelser som inträffade efter varandra. Men i vissa kulturer har tiden varit betydelselös. Så är fallet med t.ex. Inuiterna som under den långa vintern inte hade någon dag eller natt. Då var det viktigare att studera hur händelser från det förflutna och nutiden föll samman.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Man skulle kunna vända på det hela och tänka sig följande bara för att komma in i den "omvända känslan":
Enligt sägnen finns det ett folk någonstans vid de stora kontinenterna (kommer varken ihåg namnet eller platsen.) I vilket fall, folkets kroppsrörelse och dans saknade rörelser för naturens kommunikation (t.ex. "morgondagens vindar och djurens oro") och berättaren drog slutsatsen att de saknade naturuppfattning. Som exempel tog han upp, att det borde vara likgiltigt för en kontinentalbo om en som skulle till sitt arbete kunde känna djuren, vindarna eller Jordnes andning.
Rent intuitivt tycks mig denna idé vara ganska märklig, att det behövs dansuttyck för att ha förmåga till något så grundläggande som känsla för naturen. Naturuppfattning borde föregå dansuttrycken rörande vind, djurens stämningsläge etc, hur skulle det annars ha uppkommit? Eller har jag missat något? Undrar naturbon.
Poängen med denna twist är att vi lätt tar det som är oss givet för givet, men om man tittar lite närmare på det hela så utgör vår grund för erfarenheten en selektivt framtagen och inarbetad fenomenologi. Vi så att saga karvar fram vår egen verklighetsuppfatttnig. På en mer vardaglig basis kan vi se samma sak vad gäller t ex den bilintresserade som direkt ser att det åker förbi en Volvo V70 av åresmodell 2005, medan den ointresserade inte ens noterade att det var en Volvo. På denna nivå kallas det för selektiv varseblivnig, vad gäller tiden får man nog mer kalla det för selektiv fenomenalitet (upplevelse/erfarenhet).
Man uppmärksammar helt enkelt det man har en benägenhe till och behov av samt har lärt sig att se, höra och känna etc.
De erfar säkert tid i termer av en form erfarenhet men har kanske inte kategoriserat eller definierat den på det sätt som vi gjort på samma sätt som vi inte skulle märka av något i det som de direkt hade uppfattat i t ex naturens aktiviteter.
Hälsar Fredrik
Enligt sägnen finns det ett folk någonstans vid de stora kontinenterna (kommer varken ihåg namnet eller platsen.) I vilket fall, folkets kroppsrörelse och dans saknade rörelser för naturens kommunikation (t.ex. "morgondagens vindar och djurens oro") och berättaren drog slutsatsen att de saknade naturuppfattning. Som exempel tog han upp, att det borde vara likgiltigt för en kontinentalbo om en som skulle till sitt arbete kunde känna djuren, vindarna eller Jordnes andning.
Rent intuitivt tycks mig denna idé vara ganska märklig, att det behövs dansuttyck för att ha förmåga till något så grundläggande som känsla för naturen. Naturuppfattning borde föregå dansuttrycken rörande vind, djurens stämningsläge etc, hur skulle det annars ha uppkommit? Eller har jag missat något? Undrar naturbon.
Poängen med denna twist är att vi lätt tar det som är oss givet för givet, men om man tittar lite närmare på det hela så utgör vår grund för erfarenheten en selektivt framtagen och inarbetad fenomenologi. Vi så att saga karvar fram vår egen verklighetsuppfatttnig. På en mer vardaglig basis kan vi se samma sak vad gäller t ex den bilintresserade som direkt ser att det åker förbi en Volvo V70 av åresmodell 2005, medan den ointresserade inte ens noterade att det var en Volvo. På denna nivå kallas det för selektiv varseblivnig, vad gäller tiden får man nog mer kalla det för selektiv fenomenalitet (upplevelse/erfarenhet).
Man uppmärksammar helt enkelt det man har en benägenhe till och behov av samt har lärt sig att se, höra och känna etc.
De erfar säkert tid i termer av en form erfarenhet men har kanske inte kategoriserat eller definierat den på det sätt som vi gjort på samma sätt som vi inte skulle märka av något i det som de direkt hade uppfattat i t ex naturens aktiviteter.
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Nja, fredde, de sista tre raderna kan stämma utifrån exempelvis följande kriterier.
De bor vid ekvatorn och har bara en årstid.
De har aldrig odlat marken.
De lever huvudsakligen av det havet ger, ej säsongsbetonat.
De har en kultur där tidsindelningar inte är särskilt viktigt.
Men även om de nu skulle sakna ord för tidsindelningar, så har de som alla högre stående varelser ändå
en inbyggd biologisk klocka, som skapar en naturlig ram för tidsuppfattning med eller utan ord, men jag
antar att de trots allt knappast kan ha missat solen, därmed har ord för morgon, dag, kväll och natt.
Själva ordet när är egentligen ganska överskattat.
De bor vid ekvatorn och har bara en årstid.
De har aldrig odlat marken.
De lever huvudsakligen av det havet ger, ej säsongsbetonat.
De har en kultur där tidsindelningar inte är särskilt viktigt.
Men även om de nu skulle sakna ord för tidsindelningar, så har de som alla högre stående varelser ändå
en inbyggd biologisk klocka, som skapar en naturlig ram för tidsuppfattning med eller utan ord, men jag
antar att de trots allt knappast kan ha missat solen, därmed har ord för morgon, dag, kväll och natt.
Själva ordet när är egentligen ganska överskattat.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Zokrates, tack för dina intressanta kommentarer. Jag ville i mitt inlägg belysa vissa skillnader i tidsuppfattning men avsåg ej att de var totalt nollställda inför fenomenet tid, vilket jag även uppfattat att varken trådskaparen eller den refererade reporten heller hade påstått. Påståendet och frågeställeningen baserade sig på fenomenet att de (kanske) hade en avsevärt annorlunda relation till tiden än den vi har och min påhittade story försöker belysa att vi skulle kunna tänkas ha samma sorts annorlunda relation till sådant som för andra framstår som grundläggande och självklart. Det handlade således inte om huruvida de hade kapacitet eller möjlighet att detektera det som vi känner som tidsmarkörer, utan hur de förhöll sig till dessa, givet att reportens story var sann. Svårare än så var det ej.
Å andra sidan är din invändning väldigt bra då den belyser en viktig sak, nämligen den att de fenomen som vi (du) just förknippar med symboler för tidsuppfattning i termer av den tidsuppfattning vi (du) har så som den biologiska rytmen, solens rörelse över himlavalvet etc, inte med nödvändighet behöver vara symboler för en sådan tidsuppfattning i sig. Viktigt är nog att hålla vid minnet att sådana tolkningar som att t ex se solens rytmiska vandringar som i första handen tidsmarkör inte måste utgöra just detta utan kan lika gärna ha ett helt annat eller för andra viktigare symbolvärde så som t ex framkomlighet i rummet, andra varelsers aktiviter, temperaturförhållanden etc. Det är naturligtvis lätt att man utgår ifrån sin egen fenomenologi och därmed drar slutsattsen att den är allmängiltig/universell, men det finns igen anledning att tro att så nödvändigtvis måste vara fallet.
Både det fenomen som vi kallar rummet och de vi kallar tiden utgör så kallade förståndskategorier hos människan och framträder så att säga som givna och konkreta fenomen för oss, men formen för denna framträdelse är inte given i ontologisk mening utan torde snarare utgöra en fenomenoloisk uttolkning av divers erfarenheter. I princip alla relationer och tolkningar vi gör av världen karvas fram genom en sociokulturell påverkan, viket bl a omfattar språkliga och ostensiva kategoriseringar, rituella och vanemässiga kopplingar samt narativa uttolkningar av världen. Här med är sådant som, den för oss så självklara, synen på tid (och rum) intet på något sätt givna.
Människan är till stor del en symboluttolkare och kommuniserar med varandra, samt förstår sin omgivning, genom tolkning och inlärning av olika symboler (förenklingar och kategoriseringar) av fenomen.
Så det faktum att den stressade börsmäklaren i New York City lever sitt liv genom att i princip ha koll på var enda sekund av tillvaron då denne har socialicerats att lägga fokus på de snabba penningtransaktionerna, innebär inte att det är det enda sättet att förstå tiden som människa. För andra människor kanske dessa sekunder inte existerar i termer av symboler och viktiga markörer i tillvaron utan förevinner i helt andra fenomenella intryck. Kanske är det så att en annan människa, som levt hela sitt liv i skogsmiljöer har en betydligt mer rafinerad och specialicerad rumsuppfattning där vart enda ljud eller förändring betyder något för denne och där denne på så sett har ett mycket mer tydligt rum i sin erarenhet än börsmäklaren.
Vad gäller våra medfödda färdigheter så som sinnena och vissa neurala funktioner kan de ses som en grundstomme eller fundamet utifrån vilket det fenomenella och föståndskategorierna karvas fram under den erfarenhetsbaserade sociokulturella processen. Med andra ord krävs det vissa nedärvda funktioner för att över huvud taget kunna bygga upp en fenomenologi så som t ex anlag för syn (ögon och synbark).
Så i någon menig skapar vi världen själva genom vår tolkning av den sen kan man ha en diskussion om huruvida världen i ontoloisk menig är på ett specifikt sätt i sig. Men det är en annan fråga.
Jag kan för övrigt rekommendera den både lärorika och underhållande boken Tankens vindlar av Peter Gärdenfors: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9157804605
Som just behandlar språket och tänkandet med mera.
Å andra sidan är din invändning väldigt bra då den belyser en viktig sak, nämligen den att de fenomen som vi (du) just förknippar med symboler för tidsuppfattning i termer av den tidsuppfattning vi (du) har så som den biologiska rytmen, solens rörelse över himlavalvet etc, inte med nödvändighet behöver vara symboler för en sådan tidsuppfattning i sig. Viktigt är nog att hålla vid minnet att sådana tolkningar som att t ex se solens rytmiska vandringar som i första handen tidsmarkör inte måste utgöra just detta utan kan lika gärna ha ett helt annat eller för andra viktigare symbolvärde så som t ex framkomlighet i rummet, andra varelsers aktiviter, temperaturförhållanden etc. Det är naturligtvis lätt att man utgår ifrån sin egen fenomenologi och därmed drar slutsattsen att den är allmängiltig/universell, men det finns igen anledning att tro att så nödvändigtvis måste vara fallet.
Både det fenomen som vi kallar rummet och de vi kallar tiden utgör så kallade förståndskategorier hos människan och framträder så att säga som givna och konkreta fenomen för oss, men formen för denna framträdelse är inte given i ontologisk mening utan torde snarare utgöra en fenomenoloisk uttolkning av divers erfarenheter. I princip alla relationer och tolkningar vi gör av världen karvas fram genom en sociokulturell påverkan, viket bl a omfattar språkliga och ostensiva kategoriseringar, rituella och vanemässiga kopplingar samt narativa uttolkningar av världen. Här med är sådant som, den för oss så självklara, synen på tid (och rum) intet på något sätt givna.
Människan är till stor del en symboluttolkare och kommuniserar med varandra, samt förstår sin omgivning, genom tolkning och inlärning av olika symboler (förenklingar och kategoriseringar) av fenomen.
Så det faktum att den stressade börsmäklaren i New York City lever sitt liv genom att i princip ha koll på var enda sekund av tillvaron då denne har socialicerats att lägga fokus på de snabba penningtransaktionerna, innebär inte att det är det enda sättet att förstå tiden som människa. För andra människor kanske dessa sekunder inte existerar i termer av symboler och viktiga markörer i tillvaron utan förevinner i helt andra fenomenella intryck. Kanske är det så att en annan människa, som levt hela sitt liv i skogsmiljöer har en betydligt mer rafinerad och specialicerad rumsuppfattning där vart enda ljud eller förändring betyder något för denne och där denne på så sett har ett mycket mer tydligt rum i sin erarenhet än börsmäklaren.
Vad gäller våra medfödda färdigheter så som sinnena och vissa neurala funktioner kan de ses som en grundstomme eller fundamet utifrån vilket det fenomenella och föståndskategorierna karvas fram under den erfarenhetsbaserade sociokulturella processen. Med andra ord krävs det vissa nedärvda funktioner för att över huvud taget kunna bygga upp en fenomenologi så som t ex anlag för syn (ögon och synbark).
Så i någon menig skapar vi världen själva genom vår tolkning av den sen kan man ha en diskussion om huruvida världen i ontoloisk menig är på ett specifikt sätt i sig. Men det är en annan fråga.
Jag kan för övrigt rekommendera den både lärorika och underhållande boken Tankens vindlar av Peter Gärdenfors: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9157804605
Som just behandlar språket och tänkandet med mera.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Anpassning är en sak och hur man uppfattar en annan. Även blommor anpassar sig till vissa cykler. Det var inte det jag skerv om. Att man måste vara medveten om olika former att mäta tid och känna till olika aspekter av det fenomenet är nödvändigt för att kunna bedöma huruvida man upplever tidsflödet på ett visst sätt. Exempelvis kan man ju inte förhållansig till en timme om man inte känner till det fenomenet, ungefär som att man inte kan tycka att en kilometer upplevs på ett visst sätt om man aldrig har fått lära sig fenoment kilometer. Förståndkstegorierna så som logiskt tänkande, matematiskt tänkande, minnesfunkrioner, kognitiva funktioner är involverade i vår upplevelse av världen, därav blir de viktiga i själva tidsupplevelsen. Vi kan inte veta hur andra varelser och människor upplever världen, utan enbart försöka luska ut det via deras beteende. Det jag skrev i inlägget ovan var min teori kring hur det kan uppstå olika upplevelser av och förhållningssätt till det vi kallar tid i enlighet med den brättelse som trådskaparen refererar till.Marko skrev:Vad har tid för koppling till förstånd ? (förståndskategori)
Djur, växter och blommor, ja allt levande anpassar sig till olika naturliga tidscykler.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Jag förstår hur du tänker och ska förkara vad jag menar: Men kortfattat kan man säga att åskådningsformerna är själva formen för hur vi erfar världen (tingen för oss*) över huvud taget. Åskådningsformerna är tid (som vi har inom oss), rum (som vi uppfattat vara utanför oss) samt kausalitet som vi läser in i tigen för oss som sådana. Så åskådningsformen är enbart faktumet att vi erfar verkligheten i rum och tid, inte hur vi erfar rum och tid. Själva huret är sedan en funtion av vad vi har lärt oss, erfarit, socialiserats in i, förstår i termer av kunskap, logik, rimlighetsbedömningar och andra kognitva egenskaper.Marko skrev:Jo,
men du skrev att det var ett förstånds begrepp att hantera tid,
som jag ser så ser inte Kant det som ett förståndskategori, utan en åskådning.
vilket jag tycker känns mer rimligt än att man har kunskap om saker som man inte vet existerar eller ser ut.
*Tingen för oss ska här inte blandas ihop med enbart "vanliga" ting så som plankor, stenar etc utan utgör allt det vi erfar (oavsett fenomen) och är den enda aspekt av verkligheten vi kan nå kunskap om då tingen i sig (den bakomliggande grunden för tingen för oss) rent principiellt i ontologisk mening är utom vår epistemologi.
Hälsar F
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Jag vet inte om myterna stämmer, men enligt vad jag hört hade vissa indianstammar en mängd ord för
känslor som helt saknades i vår språkstam, innebar det att de då även utvecklade fler och starkare
känslor, förmodligen?
Såg nån dokumentär för ett tag sedan om vårt episodiska minne som forskare påstår inte fungerar
korrekt förrän efter ett par år, detta i sin tur innebär att det förklarar varför många inte kan indela sina
barndomsminnen på ett riktigt sätt, samt även har många minnesluckor av större delen av sin barndom.
Det episodiska minnet är således en mycket inlärd funktion, dvs, viktiga lärdomar som vi gör behöver
inte kategoriseras när det gäller när samt hur länge sedan det var vi lärde oss det.
Kom för övrigt att tänka på följande med, från och med det att en människa blir medveten om sig själv,
så kommer den människan att uppleva det som om den alltid har funnits, eller hur Fredde!
känslor som helt saknades i vår språkstam, innebar det att de då även utvecklade fler och starkare
känslor, förmodligen?
Såg nån dokumentär för ett tag sedan om vårt episodiska minne som forskare påstår inte fungerar
korrekt förrän efter ett par år, detta i sin tur innebär att det förklarar varför många inte kan indela sina
barndomsminnen på ett riktigt sätt, samt även har många minnesluckor av större delen av sin barndom.
Det episodiska minnet är således en mycket inlärd funktion, dvs, viktiga lärdomar som vi gör behöver
inte kategoriseras när det gäller när samt hur länge sedan det var vi lärde oss det.
Kom för övrigt att tänka på följande med, från och med det att en människa blir medveten om sig själv,
så kommer den människan att uppleva det som om den alltid har funnits, eller hur Fredde!
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Zokrates, det var minsann ingen lätt fråga att svara på sådar på rak arm. På något sätt har man ju som självmedveten varelse svårt att få grepp om det egna livets början, så i den meningen stämmer ju det du säger. Men till skillnad från meningen "polisen spanade på manen med hunden" som bara kan tolkas på ett fåtal sätt så var ditt påstående om tidsuppfattningen kontra medvetenheten bydligt mer filosofiskt mångfacetterat. Jag ska fundera på det och återkommer om jag känner att jag har något att tillföra i ärendet.
Hälsar Fredrik
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Att man måste vara medveten om olika former att mäta tid och känna till olika aspekter av det fenomene
Måste man vara medveten ?
Hjärnan arbetar medvetet som omedvetet.
Det medvetna lagras i de omedvetna processerna.
Vid behov så tillkallas dessa processer till ett medvetande, för att justeras och kontrolleras,
om allt flyter på, så finns väl inget större behov av att kommunicera eller tänka.
jag är säker på att många upplever och använde sig av korta tidsintervaller som sekunder,
även om sekunder inte har används som ord i merparten av vår utveckling.. den kom väl sent som på medeltiden.
inte ens minuter var nödvändigt att definiera, men jag är ganska säker på att mycket av det vi gjorde låg innanför ramen av minuter och krävde omedveten kunskap.
Tiden i sig upplevs säkert inom och utanför en själv,
evigheten och döden borde väl satt sina tankar på stenåldersmänniskan.
rummet likaså, inom som utanför oss.
Antagligen såg människan förr sitt sammanhang med naturen på ett annat sätt än vi gör idag.
vi är en del av naturen, med eller utan ord eller tanke.. det sitter i själen att förstå.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Jo, min syn på detta är att man inte kan uppfatta tid som medvetslös.Marko skrev:Måste man vara medveten ?
När jag talar om medvetandet i detta fallet talar jag om det upplevande medvetandet.Marko skrev:Hjärnan arbetar medvetet som omedvetet.
Jo, så kan det säkert vara fast jag avser som sagt det man upplever. Jag avser alltså inte teoribildningen för de underliggamde neurofysiologiska processerna etc, utan talar bara om detta utifrån ett filosofiskt perspektiv (fenomenologi etc).Marko skrev:Det medvetna lagras i de omedvetna processerna.
Det har jag inte för avsikt att försöka ta ifrån dig. Det är din syn på tillvaron helt enkelt.Marko skrev:jag är säker på att många upplever och använde sig av korta tidsintervaller som sekunder,
även om sekunder inte har används som ord i merparten av vår utveckling.. den kom väl sent som på medeltiden.
inte ens minuter var nödvändigt att definiera, men jag är ganska säker på att mycket av det vi gjorde låg innanför ramen av minuter och krävde omedveten kunskap.
?Marko skrev:Tiden i sig upplevs säkert inom och utanför en själv, evigheten och döden borde väl satt sina tankar på stenåldersmänniskan.
?Marko skrev:rummet likaså, inom som utanför oss. Antagligen såg människan förr sitt sammanhang med naturen på ett annat sätt än vi gör idag. vi är en del av naturen, med eller utan ord eller tanke.. det sitter i själen att förstå.
? = utveckla gärna!
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 84 och 0 gäster