Existentialismen som livsåskådning?

[foakiin]

Hejsan vad tycker ni generellt beskriver existentialismen? vad gör livet värt att leva? finns gud? Och varför får människan ångest?

finns det någon tänkare som beskrivit detta problem eller något som liknar detta problem i en text där den utvecklar problemet?

[Pilatus]

Hejsan vad tycker ni generellt beskriver existentialismen? vad gör livet värt att leva? finns gud? Och varför får människan ångest?
finns det någon tänkare som beskrivit detta problem eller något som liknar detta problem i en text där den utvecklar problemet?

Det finns antagligen inte någon filosof som besvarat alla dessa frågor i en och samma mening. Kanske skulle man komma med i Guinness Rekordbok om man klarade det? Vi tar det i fyra korta punkter i stället. Skulle något verka oklart, fråga igen.

a) Existentialismen tvingar oss att välja väg, livshållning och om vi föredrar cappuccino framför café au lait. -Existensen föregår essensen. Sedan tror jag inte det var så mycket mer. Jo, läs J P Sartre, Äcklet, 1938 (La Nausée).

b) Vad som gör livet värt att leva? Festerna, kärleken, goda cocktails, allt kul man kan ha. Schack, svåra korsord eller något annat för att hålla rören rena.

c) Finns Gud? Det beror på vad du menar med att finnas? Jahve och tusentals andra gudar finns, eller har åtminstone funnits. Om du frågar mig så har väl Pierre Simon de Laplace besvarat den frågan med; Je n'avais pas besoin de cette hypothèse-là.

d) Varför drabbas vi av ångest? Det finns många svar på det, tror jag. Søren Kierkegaard försökte sig på ett svar. Vi kommer då tillbaks till existentialismen och de besvärliga valen. Kan vi välja rätt? Tar vi för lätt på vårt korta liv? Vi vill hinna med att leva, men vi hinner ju endast att smaka litet på kakan. Och så gör vi en massa misstag som kommer att uppehålla oss alltför länge. Fel jobb, fel livspartner, fel föräldrar och en massa annat där vi borde varit mer omdömesgilla.

[Erkki]

Sartre grundade sin filosofi på förest'ällningen att människan är dömd till frihet, vilket är en logisk omöjlighet eftersom frihet är detsamma som oberoende. Eftersom frihet är oberoende kan den ju per definition inte vara beroende av någon dom eller överhuvudtaget någonting.


Existensen föregår essensen vad gäller människan för tingen gäller det omvända förhållandet; essensen föregår existensen; begripligt.


Som Pilatus säger har människan haft tusentals gudar varav ett fåtal finns kvar. Den överlägset mäktigaste innevarande period är Mammon med ohotad maktposition.


Harmonin är av störst betydelse, till och med av större dignitet än lyckan på grund av att lyckan är alltför hastigt övergående.


Det Sartre beskrev som frihet var ju i själva verket tvång, tvånget att välja. På grund av att frihet är oberoende måste den följdriktigt vara även befriad från tvång hur mycket man än försöker hävda att man är tvingad att välja. Även om man avstår från att välja är enligt existentialismen ett val. Inte heller det sammanhänger med frihet eftersom frihet är oberoende.
Sartres påtvingade val kunde givetvis inte sluta i annat än ångest. Men han hade fundamentalt fel i sitt resonemang.
Friheten är personlig. Den kan ingen ge någon annan ej heller dömas till. Alla domar är på något sätt oförenliga med frihet.. Inte heller kan någon beröva en annan dennes frihet på det mentala planet. Annat gäller givetvis på det fysiska planet. Man kan dömas till livstids fängelse, men det behöver inte nödvändigtvis innebära att vederbörande därmed även skulle berövas sin mentala frihet.

[förstår mig själv]

Allt har en orsak och så även ångest. Ångest uppstår ofta som resultatet av en tanke(en teori om något). Tex teorin om vad som skulle hända om man inte gör det ena eller det andra. På detta sätt är ångest ett sätt att värdera något som sker i verkligheten. Anta att du tex skolkar från jobbet då kan tankar som orsakar ångest uppstå.
Ångest kan även uppstå på annat sätt där orsaken inte är lika klar. Hjärnan har ju en egenaktivitet som inte bara beror på yttre stimuli från miljön utan även på arvet. Kemisk obalans kan uppstå tex vid andvändning av droger eller alkohol.
@Erki bra inlägg. Håller dock inte med om att vi är fria på det mentala planet. Om du tex påverkar någon annan människa så kommer den delvis styras av det du har gjort. Säg att du köper ett par hockeyrör till ditt barn. Ja då kommer han sannolikt att använda dessa. Du kan kanske genom att stimulera och informera väcka barnets interesse. Vi kan kort och gott fastslå att tanken påverkas av det som sker omkring oss till stor del. Om du tex ser en snygg tjej kommer kanske tankar och känslor att uppstå.

[Erkki]

Till förstår mig själv:
Allt har en orsak och så även ångest, skriver du. Det kan ju så vara att allting har en orsak om än det inte alla går att hitta orsaken, som vid endogen ångest. Ångest anger händelser som berör en individs levnadsförhållanden på något oroande sätt som sker vare sig man aktivt medverkar till omständigheterna som ger upphov till ångesten eller inte medverkar alls utan det kan vara fråga omständigheter som ligger utanför den egna kontrolmekanismenl. Ångesten är lättare att åtgärda när orsaken kan åtgärdas av den drabbade själv. Något som allt oftare inte låter sig göras i de moderna civilisationerna, ty i takt med globaliseringen begränsas de egna möjligheterna att åtgärda orsaken till ångest eftersom förändringar i levnadsförhållandena inträffar i allt snabbare takt. Snart kan ingen vara säker på sin anställnings varaktighet. Jobben flyttas till andra orter, i hemlandet eller utomlands, där förhållandena är ekonomiskt mera fördelaktigt för företaget. Dylika förhållanden ligger utom den enskilde individens möjligheter att påverka. Företagets ekonomi går före de enskilda anställdas trygghetsbehov

Det jag avser med frihet berör enbart det mentala. Frihet på annat plan är meningslöst att försöka definiera, framför allt beroende på skillnaderna i förutsättningarna oavsett hur jämlika, jämställda, samt likvärdiga vi än lyckas forma tillvaron. Ändå kvarstår enorma skillnader i förutsättningarna för respektive individ redan från första andetaget. Det kan slumpa sig så illa att man råkar födas med något slags defekt vars genes man inte känner till. Även om man händelsevis lyckas reda ut orsakssambandet råder ändå olika förutsättningar för att det överhuvudtaget skulle vara meningsfullt att försöka definiera fysisk frihet Den fysiska friheten är antingen mer eller mindre i förhållande till en given referens.

Människan i gemen inser knappast dennes traditionella fostringsmodell är otidsenlig, vilket givetvis inte alls är förvånande när den är i stor omfattning är genetiskt betingat, men icke desto mindre föga anpassad aktuella krav. Människans fostran är inte väsenskilt från andra sociala djur som lever i flockar. Inte mycket skiljer människans fostran av sitt barn från de övriga i flock levande djur. Samtliga i flock levande djur, även människan, fostrar sina avkommor till blind auktoritetslydnad. Skillnaden ligger mest i urvalsgrunderna för individens position i respektive sociala hierarki. Hos djur grundas urvalet på individens naturliga egenskaper för positionen i hierarkin medan det hos människan avgörs av slumpen så till vida att det gäller att födas i rätt miljö av rätta föräldrar för att hamna på en hög position. Det väsentliga utgörs sällan av naturliga inneboende egenskaper för positionen. Hos människan avgörs positionen i den sociala hierarkin bestäms positionen framför allt genom ekonomiska faktorer, vilket av givna anledningar ändå anses civiliserat men knappast förenligt med demokratiska principer. För att demokrati i uppriktig mening är det nödvändigt att särskilt ekonomi omfattas av demokratiska principer. Annars är det bara fråga om ett slags låtsasdemokrati. Människan har alltid betraktat sig förmer än ett djur, vilket återstår att visa fortfarande att visa. Eller ska den moderna människan förbli den felande länken mellan djuren och civiliserade människan, vilket Joseph Conrad kring förra sekelskiftet. Särskiljandet kan bara uppstå om människan förmår tillåta en ändring av sitt beteende redan från födseln genom att unna sig att ifrågasätta lydnaden av auktoriteten vars position i den sociala rangskalan vilar på ekonomisk grund. Positionen måste avgöras av naturliga egenskaper för att den ska ha något sunt värde.

Jag vill göra gällande att det är på det mentala planet frihet kan tänkas kunna förekomma. För mig är frihet detsamma som oberoende av andras åsikter och värderingar. Fast det innebär ändå inte att en fri individ skulle kunna ha samma åsikter och värderingar som någon anna eller andra. Men det gäller att vederbörande har kommit fram till sina beslut oberoende av andras åsikter och värderingar, vilket kräver självständigt tänkande hos individen.
Människan i allmänhet har svårt att föreställa sig vad frihet är eftersom det ingår i människans fostran av sitt barn att tvinga barnet till lydnad av auktoriteter. Ett förhållande som förstärks genom den undervisningsmodellen och dess målsättning, som är att fostra barnen till lydiga produktiva enheter i kommersialismens tjänst. Undervisningen syftar definitivt inte till att skapa självständigt tänkande kreativa individer. Något som borde vara det självklara ändamålet med undervisningen. Fast auktoritetens behov av kontrollen över den lilla individen bestämmer inriktningen på beteendena. Det är därför vi har en jävla massa poliser. De ska upprätthålla den ordning som auktoriteten kräver. Och det gör förvisso polisen

[Algotezza]

Tankekontrollen idag är sublim. Den verkställs i hög grad med hjälp av att man skapar "de rätta nyheterna" i media, på beställning från myndigheter och institutioner, kapitalet och staten.

Vi har en bild av världen som något ruttet, statt i upplösning med terrorism, irrationalitet och obegriplighet men som "hålls på plats" via "goda polisiära och militära makter" - och Sverige är "ett Sörgården" där vi inte "vet hur bra vi har det", en oas av rationalitet och begriplighet i en för övrigt kaotisk värld.
/Algotezza