Filosofins tillämpning

[Erkki]

Civilisation tycks innebära för medborgaren att denne företrädesvis prövas genom att bli utsatt för otaliga besvikelser.
Individens föresatser möts med en spade med en handflata på, vars innebörd markerar för medborgaren: Gör dig inte besvär, ansträng dig inte, du är inte berttigad, du saknar tilltro, och dylikt.
Det verkar som om fostran förväntas gå ut på att förbereda sina barn på besvikelser de tvingas uppleva i livet. Grundskälen därtill består huvudsakligen av att inte ens de mest självklara behov passar in i de ekonomiska ramarna.
Den rådande sociala rangordningen ger sken av att vara ett slags raffinerad apartheid, så förfinad att de flesta accepterar förhållandet för att de anstränger sig för undvika att att andra inte ska få en uppfattning om att de inte är tillräckligt fina.
Inte alls lätt att vara fri om man inte förstår vad frihet är. Personligen anser jag frihet vara oberoende av andras åsikter och värderingar. Därmed menar jag inte att man enfaldigt försöker ha avvikande åsikter och värderingar. Det finns inga logiska hinder för att ha samma uppfattning som någon eller några andra

Frågan jag önskar få svar på handlar om vad filosofi tjänar till. I vilka sammanhang ska filosofi tillämpas, eller åtminstone borde tillämpas?
Vad är filosofens uppgift i tillvaron

[Algotezza]

Civilisation tycks innebära för medborgaren att denne företrädesvis prövas genom att bli utsatt för otaliga besvikelser.
Individens föresatser möts med en spade med en handflata på, vars innebörd markerar för medborgaren: Gör dig inte besvär, ansträng dig inte, du är inte berttigad, du saknar tilltro, och dylikt.
Det verkar som om fostran förväntas gå ut på att förbereda sina barn på besvikelser de tvingas uppleva i livet. Grundskälen därtill består huvudsakligen av att inte ens de mest självklara behov passar in i de ekonomiska ramarna.
Den rådande sociala rangordningen ger sken av att vara ett slags raffinerad apartheid, så förfinad att de flesta accepterar förhållandet för att de anstränger sig för undvika att att andra inte ska få en uppfattning om att de inte är tillräckligt fina.
Inte alls lätt att vara fri om man inte förstår vad frihet är. Personligen anser jag frihet vara oberoende av andras åsikter och värderingar. Därmed menar jag inte att man enfaldigt försöker ha avvikande åsikter och värderingar. Det finns inga logiska hinder för att ha samma uppfattning som någon eller några andra

Frågan jag önskar få svar på handlar om vad filosofi tjänar till. I vilka sammanhang ska filosofi tillämpas, eller åtminstone borde tillämpas?
Vad är filosofens uppgift i tillvaron

Vilken eller vems filosofi åsyftar du? Det finns ju allt från brunaste brunt till rött och svart... och allt däremellan... grön ekosofi... Eller menar du med filosofi att ha en eftertänksam och reflekterande attityd till världen och dess problem...?

/Algotezza

[Illusionen]

En båtbyggares provocerande syn på ”jaget”, och filosofins uppgift.

Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har sysselsatt och fascinerat mänskligheten
inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskad intensitet in i vår tid, vilket bl a rubriken till denna tråd bekräftar.

Människans medvetande antas inom forskningen lokaliserat till vår hjärna, och genereras troligen via komplicerade och komplexa
elekrokemiska processer, i vilka information från våra sinnen lagras och bearbetas. Det rör sig om multisensoriska områden i hjärnbarken,
t ex i pannloben och i hjässloben, som bl a integrerar signaler från olika känslosystem, som syn, hud, muskler och balansorgan.

Trots alla braskande rubriker genom åren om förväntade närliggande vetenskapliga genombrott, har dock någon bra förklaring på
vad ”jaget” representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats.
Som exempel har under senare tid experimentellt inriktade neuroforskare försökt börja undersöka det mänskliga medvetandets väsen.
Denna forskning förefaller enligt facklitteraturen i första hand inriktad på hjärnan ur ett rent ATOMÄRT perspektiv, utan egentlig
påvisbar koppling till universum.
Att ”jaget” skulle vara ett rent atomärt fenomen är enligt min mening högst osannolikt.
Det i sammanhanget, och i mitt tycke mest anmärkningsvärda är att de fundamentala frågorna,
- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

förbigås och lämnas obesvarade.
Så är även fallet på detta forum. Ibland tycker jag faktiskt diskussionerna spårar ur och mer påminner om ”tyckande”
än verkliga och sakliga filosofiska diskussioner.

FILOSOFINs huvuduppgift bör, enligt min åsikt, vara att försöka reda ut begreppen och besvara ovanstående frågor.
Om man inte mäktar med denna uppgift, saknas den grund som krävs för att komma vidare.
För mig är det helt obegripligt, närmast ”korkat”, att man inte prioriterar arbetet med att besvara frågorna,
innan man ger sken av att man närmar sig en förståelse av ”jaget”.

Tycker man att frågorna är för svåra, för att kunna besvaras, bör man klart deklarera detta, och förklara att de resonemang som förs,
saknar egentlig grund, och då får karaktären av lösa spekulationer.
Jag har följt flera av ”trådarna” på detta och andra forum, och flertalet är troligen dömda att rinna ut i sanden just därför att man
undviker att besvara aktuella frågor. Är jag ensam om denna uppfattning ?

Väljer vi t ex att se på medvetandet som en typ av process är redan det en förenkling, då process underförstått här syftar på
en funktion av TID, vilket då utgör en omotiverad begränsning.
Innan man kan göra anspråk på att förstå processens mekanismer måste fenomenet TID definieras !
Med målsättningen att försöka förstå medvetandets mer grundläggande mekanismer framstår kravet på definition och komplettering
av tidsbegreppet då ofrånkomligt.
Så vitt jag känner till har ingen ännu lyckats med den bedriften. Det förefaller även vara helt okänt vad som utgör REFERENS
för medvetandets processer, och hur detta berör ”jaget”.

Personligen är jag helt övertygad om att vårt förnimbara medvetande (= det ”atomära” perspektivet),
med sina rumskoordinater, representerar en av oss själva introducerad obalans relativt universums grundtillstånd.
Att utifrån denna obalansposition definiera och beskriva ”jaget”, som ett renodlat ”atomärt” begrepp misstänker jag är
både omöjligt och missvisande.

Hur medvetandet, inkl ”jaget”, uppkommer/genereras och dess relation till universum, är således av stort intresse i detta sammanhang,
då medvetandet och dess koppling till universum rimligen bör vara av fundamental betydelse för förståelsen av fysiken och universum på ett djupare plan.
Trots detta har jag inte kunnat finna någon bra och välgrundad förklaring till vad som utgör medvetandets verkliga grund,
och särskilt dess koppling till universum inkl fysiken.

Här borde filosofin ha en av sina viktigare funktioner att fylla, men jag misstänker att filosofin alltför ensidigt har fastnat i vår ”verklighet”,
utan att ifrågasätta om det ”atomära perspektivet” är allenarådande och allmängiltigt. Man hamnar då i en återvändsgränd.

Det har visserligen skrivits mycket om medvetandet, ur olika aspekter, men inget trovärdigt om det som berör dess basala förankring
och mekanismer. Personligen anser jag det nödvändigt att även förstå de elektromagnetiska fältens principiella strukturer och växelverkan
för att kunna fördjupa sig i medvetandets och ”jagets” funktioner. Detta har ingen ännu lyckats med, även om många tror sig veta.

I mitt koncept har jag valt att kommenterar dessa filosofiska frågeställningar utifrån ett resonemang baserat på kombinationen,
filosofi och fältteori, där ”jaget” innefattas, och fält och materia/partikel är samma fenomen men sett ur olika strukturella perspektiv.
För att möjliggöra separation i olika perspektiv skapas förutsättningar som första steg för neutral/balanserad växelverkan mellan atomer.
De växelverkande atomerna skall alltså ur växelverkansynpunkt vara likvärdiga.
För att uppnå detta måste de atomära punkt-referenserna i rummet frångås, och ersättas med dubbla imaginära.
Principen för detta benämner jag DubbelReferensPrincip, DRP.
Något förenklat är DRP en effekt av att ”jaget” ej kan ”se/känna” sin egen struktur.

Vår, via ”jaget”, förnimbara verklighet och dess ”rum” kan beskrivas utifrån rummets koordinater.
Dessa koordinater utgår t ex från punktformade referenser i rummet.
Enligt mitt koncept besitter universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande referensstrukturer, som är överordnad vår verklighet.
Utan kännedom och insikt om denna överordnade struktur förefaller utforskandet av det mänskliga medvetandets väsen svårbemästrat.
Skälet till detta är att den överordnade strukturen ej enkelt kan beskrivas/definieras via vår verklighet, med dess punktreferensrelaterade regelverk,
där matematiken utgör en del av regelverket.
En sådan beskrivning förefaller tvärt om närmast osannolikt, då det rör sig om relativt varandra ”transformerade” strukturer, där transformeringen
involverar vår egen interna ”egenstruktur”.
Det vi förnimmer är således en ”egengenererad” transformerad ”verklighet” och/eller ”illusion”.
Begreppet oändlighet är ett exempel på paradox som har sin grund i denna referensskillnad.

I kontrast till den pågående forskningen hävdar jag att det mänskliga "jaget" ej enbart kan beskrivas ur ett atomärt perspektiv.
Det innebär att svaren på de i inledningen nämnda frågorna, med koppling till det överordnade universella perspektivet, är en lämplig grund,
om vi önskar fördjupa vår kunskap om ”jaget”.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det goda skäl till att förhålla sig något skeptisk.

"Doubt is the origin of wisdom."
-.-
Hälsar
Illusionen

[Algotezza]

Tyckande är väl fullt acceptabelt så länge man kan ge argument för sina åsikter,och kan konkretisera och ge exempel. Tyckande är dock en pejorativ benämning, speciellt när det gäller åsikter och synsätt man ej håller med om.

/Algotezza

[reflex]

En båtbyggares provocerande syn på ”jaget”, och filosofins uppgift.

Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har sysselsatt och fascinerat mänskligheten
inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskad intensitet in i vår tid, vilket bl a rubriken till denna tråd bekräftar.

Människans medvetande antas inom forskningen lokaliserat till vår hjärna, och genereras troligen via komplicerade och komplexa
elekrokemiska processer, i vilka information från våra sinnen lagras och bearbetas. Det rör sig om multisensoriska områden i hjärnbarken,
t ex i pannloben och i hjässloben, som bl a integrerar signaler från olika känslosystem, som syn, hud, muskler och balansorgan.

Trots alla braskande rubriker genom åren om förväntade närliggande vetenskapliga genombrott, har dock någon bra förklaring på
vad ”jaget” representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats.
Som exempel har under senare tid experimentellt inriktade neuroforskare försökt börja undersöka det mänskliga medvetandets väsen.
Denna forskning förefaller enligt facklitteraturen i första hand inriktad på hjärnan ur ett rent ATOMÄRT perspektiv, utan egentlig
påvisbar koppling till universum.
Att ”jaget” skulle vara ett rent atomärt fenomen är enligt min mening högst osannolikt.
Det i sammanhanget, och i mitt tycke mest anmärkningsvärda är att de fundamentala frågorna,
- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

förbigås och lämnas obesvarade.
Så är även fallet på detta forum. Ibland tycker jag faktiskt diskussionerna spårar ur och mer påminner om ”tyckande”
än verkliga och sakliga filosofiska diskussioner.

FILOSOFINs huvuduppgift bör, enligt min åsikt, vara att försöka reda ut begreppen och besvara ovanstående frågor.
Om man inte mäktar med denna uppgift, saknas den grund som krävs för att komma vidare.
För mig är det helt obegripligt, närmast ”korkat”, att man inte prioriterar arbetet med att besvara frågorna,
innan man ger sken av att man närmar sig en förståelse av ”jaget”.

Tycker man att frågorna är för svåra, för att kunna besvaras, bör man klart deklarera detta, och förklara att de resonemang som förs,
saknar egentlig grund, och då får karaktären av lösa spekulationer.
Jag har följt flera av ”trådarna” på detta och andra forum, och flertalet är troligen dömda att rinna ut i sanden just därför att man
undviker att besvara aktuella frågor. Är jag ensam om denna uppfattning ?

Väljer vi t ex att se på medvetandet som en typ av process är redan det en förenkling, då process underförstått här syftar på
en funktion av TID, vilket då utgör en omotiverad begränsning.
Innan man kan göra anspråk på att förstå processens mekanismer måste fenomenet TID definieras !
Med målsättningen att försöka förstå medvetandets mer grundläggande mekanismer framstår kravet på definition och komplettering
av tidsbegreppet då ofrånkomligt.
Så vitt jag känner till har ingen ännu lyckats med den bedriften. Det förefaller även vara helt okänt vad som utgör REFERENS
för medvetandets processer, och hur detta berör ”jaget”.

Personligen är jag helt övertygad om att vårt förnimbara medvetande (= det ”atomära” perspektivet),
med sina rumskoordinater, representerar en av oss själva introducerad obalans relativt universums grundtillstånd.
Att utifrån denna obalansposition definiera och beskriva ”jaget”, som ett renodlat ”atomärt” begrepp misstänker jag är
både omöjligt och missvisande.

Hur medvetandet, inkl ”jaget”, uppkommer/genereras och dess relation till universum, är således av stort intresse i detta sammanhang,
då medvetandet och dess koppling till universum rimligen bör vara av fundamental betydelse för förståelsen av fysiken och universum på ett djupare plan.
Trots detta har jag inte kunnat finna någon bra och välgrundad förklaring till vad som utgör medvetandets verkliga grund,
och särskilt dess koppling till universum inkl fysiken.

Här borde filosofin ha en av sina viktigare funktioner att fylla, men jag misstänker att filosofin alltför ensidigt har fastnat i vår ”verklighet”,
utan att ifrågasätta om det ”atomära perspektivet” är allenarådande och allmängiltigt. Man hamnar då i en återvändsgränd.

Det har visserligen skrivits mycket om medvetandet, ur olika aspekter, men inget trovärdigt om det som berör dess basala förankring
och mekanismer. Personligen anser jag det nödvändigt att även förstå de elektromagnetiska fältens principiella strukturer och växelverkan
för att kunna fördjupa sig i medvetandets och ”jagets” funktioner. Detta har ingen ännu lyckats med, även om många tror sig veta.

I mitt koncept har jag valt att kommenterar dessa filosofiska frågeställningar utifrån ett resonemang baserat på kombinationen,
filosofi och fältteori, där ”jaget” innefattas, och fält och materia/partikel är samma fenomen men sett ur olika strukturella perspektiv.
För att möjliggöra separation i olika perspektiv skapas förutsättningar som första steg för neutral/balanserad växelverkan mellan atomer.
De växelverkande atomerna skall alltså ur växelverkansynpunkt vara likvärdiga.
För att uppnå detta måste de atomära punkt-referenserna i rummet frångås, och ersättas med dubbla imaginära.
Principen för detta benämner jag DubbelReferensPrincip, DRP.
Något förenklat är DRP en effekt av att ”jaget” ej kan ”se/känna” sin egen struktur.

Vår, via ”jaget”, förnimbara verklighet och dess ”rum” kan beskrivas utifrån rummets koordinater.
Dessa koordinater utgår t ex från punktformade referenser i rummet.
Enligt mitt koncept besitter universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande referensstrukturer, som är överordnad vår verklighet.
Utan kännedom och insikt om denna överordnade struktur förefaller utforskandet av det mänskliga medvetandets väsen svårbemästrat.
Skälet till detta är att den överordnade strukturen ej enkelt kan beskrivas/definieras via vår verklighet, med dess punktreferensrelaterade regelverk,
där matematiken utgör en del av regelverket.
En sådan beskrivning förefaller tvärt om närmast osannolikt, då det rör sig om relativt varandra ”transformerade” strukturer, där transformeringen
involverar vår egen interna ”egenstruktur”.
Det vi förnimmer är således en ”egengenererad” transformerad ”verklighet” och/eller ”illusion”.
Begreppet oändlighet är ett exempel på paradox som har sin grund i denna referensskillnad.

I kontrast till den pågående forskningen hävdar jag att det mänskliga "jaget" ej enbart kan beskrivas ur ett atomärt perspektiv.
Det innebär att svaren på de i inledningen nämnda frågorna, med koppling till det överordnade universella perspektivet, är en lämplig grund,
om vi önskar fördjupa vår kunskap om ”jaget”.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det goda skäl till att förhålla sig något skeptisk.

"Doubt is the origin of wisdom."
-.-
Hälsar
Illusionen

Ja, så kan man naturligtvis också se det.
Men varför måste filosofin underordna sig vetenskapen?
Och varför måste filosofin grunda sig på en absolut sanning?
Som jag ser det är filosfin inte bundet av någonting. Den gränsar till och flyter samman med religion, poesi, vetenskap och allt annat som berör oss människor i vår vardag.
Filosofin har koppling till vår ursprungliga, allomfattande och gemensamma kunskap grundad på medvetna och omedvetna erfarenheter.

Att betrakta filosofin ur ett atomärt perspektiv känns som att döda ett djur för att kunna se hur det ser ut innuti.
Filosofin kan vara mer eller mindre användbar och kan tillämpas på många plan. Den kan utgöra grund för forskning. Den kan öka vår förståelse för livet. Den kan influera historiska skeenden. Den kan vara en förtröelse och ett sätt att berika vår vardag.

Vissa frågor kan förefalla närmast omöjliga att besvara men ändå viktiga att ställa.
Till exempel, vad är tid?
Det vi kallar tid får vi fram genom att jämföra rörelser/händelser.
Om ingentig rörde sig. Om allt stod stilla då fanns inte heller tid.
Av detta drar jag slutsatsen att tid inte finns.(i sig själv)
Den är en konsekvens av och förbunden med rörelser/händelser.
Frågan är om man inte dessutom måste ha någon som kan mäta och uppfatta tiden för att ge begreppet ett verkligt innehåll.

[Pilatus]

Till exempel, vad är tid?
Det vi kallar tid får vi fram genom att jämföra rörelser/händelser.
Om ingentig rörde sig. Om allt stod stilla då fanns inte heller tid.
Av detta drar jag slutsatsen att tid inte finns.(i sig själv)

Är inte det detsamma som att säga att vikt, längd och ström inte heller finns (i sig själv)? De är storheter som har storlek och dimension, i vissa fall även riktning. Ex vis rummets längd var fem meter, vikten av ett kg potatis, den tid som åtgår för att koka ett ägg räknas i minuter och den ström som ett batteri av AA-typ kan leverera är > 1A. MKSA är ett enhetssystem som bygger på storheterna meter, kilogram, sekund och ampere.

Så slutsatsen att "tid inte finns" verkar inte korrekt. Om det vi mäter med klockor inte fanns, skulle inte heller någonting annat kunna finnas.

[reflex]

Till exempel, vad är tid?
Det vi kallar tid får vi fram genom att jämföra rörelser/händelser.
Om ingentig rörde sig. Om allt stod stilla då fanns inte heller tid.
Av detta drar jag slutsatsen att tid inte finns.(i sig själv)

Är inte det detsamma som att säga att vikt, längd och ström inte heller finns (i sig själv)? De är storheter som har storlek och dimension, i vissa fall även riktning. Ex vis rummets längd var fem meter, vikten av ett kg potatis, den tid som åtgår för att koka ett ägg räknas i minuter och den ström som ett batteri av AA-typ kan leverera är > 1A. MKSA är ett enhetssystem som bygger på storheterna meter, kilogram, sekund och ampere.

Så slutsatsen att "tid inte finns" verkar inte korrekt. Om det vi mäter med klockor inte fanns, skulle inte heller någonting annat kunna finnas.

Ja, så kanske det är. Rörelsen är förutsättningen för all existens. Om inget rörde sig skulle heller inget kunna finnas till.

[Jörgen]

Utan en varelse skulle inte filosofi finnas.
Varelsen kräver rumtiden för att existera.
Rumtiden genererar medvetande och därmed något vi kan kalla för filosofi.

En bok som inte skrivs kan ej läsas.
En sådan obefinlig bok bidrar inte med något.
En varelse kan ända föreställa sig en sådan bok.

Gud är lika med rumtidens reflektioner inom varelsen.
G=rt upphöjd med den multidimensionella Gurgelmatrixkonstanten.

Varelsen växelverkar med rumtiden genom att filosofera,
är den delen av rumtiden som filosoferar,
tycks alstra bortom sig själv - sänder och tar emot.

Jag tror vi är finurliga maskiner, som försöker äta sig igenom rumtiden
likt en mask i ett oändligt stort äpple.

Men det går lika bra med selleri.

[förstår mig själv]

Rummet och rörelserna ger tiden. När vi dör (är ganska säker på detta) kommer en konstant känsla att uppstå. Jag har själv upplevt det då jag "lämnade" min kropp. Denna känsla är troligen alla känslor samtidigt. Om allt som finns är en konstant känsla så föreligger ingen förändring. Och tiden finns inte och på samma gång blir det evigt.
Jag är inte riktigt säker på detta men förhoppningsvis fortsätter jag att utvecklas och kan förstå detta bättre.

[Pilatus]

Rummet och rörelserna ger tiden.

Tid är en egen dimension och kan inte härledas ur rum eller rörelse. Vi kan mäta tid genom att referera till cykliska förlopp i naturen. Planetens rotation och annat.

[reflex]

Rummet och rörelserna ger tiden.

Tid är en egen dimension och kan inte härledas ur rum eller rörelse. Vi kan mäta tid genom att referera till cykliska förlopp i naturen. Planetens rotation och annat.

Motsäger du inte dig själv nu?
Cykliska förlopp = rörelse.
naturen = rum.

[Pilatus]

Tid är en egen dimension och kan inte härledas ur rum eller rörelse. Vi kan mäta tid genom att referera till cykliska förlopp i naturen. Planetens rotation och annat.

Motsäger du inte dig själv nu? Cykliska förlopp = rörelse. naturen = rum.

Jag pekar bara på att tiden kan studeras indirekt genom cykliska förlopp. På samma sätt kan du få en uppfattning om vad längd är genom att mäta ett föremåls utsträckning. Förklara gärna om du anser att jag motsäger mig själv. Både tid och längd kan studeras i naturen, men de är inte härledda ur andra begrepp.

Tid är en grundenhet i SI-systemet och man kan basera andra härledda enheter med hjälp av tid, till exempel effekt = J/s.

[förstår mig själv]

Tycker att illusionen skriver om jaget på ett bra sätt. Håller med om det han skriver. Dock måste vi "via" den atomära modellen komma till insikt. Man måste släppa bit för bit av sin "verklighet", detta är svårt. Detta är lika svårt som att bota en psykos. Nyckeln är att ge saknande information, mata in input från olika vinklar.
Hoppas att du lyckas. Du kommer ju att märka hur långsamt det ibland går.
Dock det som har förståtts en gång kommer att förstås igen av fler och bättre.

[holoteist]

Själv tycker jag att snubbarna i IPCC bordr atödjas.Klimatfrågan är det skönasteviktigaste just nu.

[holoteist]

Fast jag är skeptisk.