Måste allt existerande bestå av något?

[archaxe]

Jag tycker det verkar bli ett väldigt snävt existensbegrepp om man inskränker det till att endast omfatta strikt fysisk existens. Inget abstrakt finns således, och att frånta t ex matematiska tal dess existens verkar onödigt. Hellre utvidgar jag då mitt existensbegrepp.

[Julia Felicia]

Frågan är ju vad existens är. Existerar t ex Gud? Gud är ju någonting som existerar i idévärlden för många människor, men inte i sinnevärlden. Känslor och dylikt existerar även om de inte går att ta på(antar jag att de flesta håller med om), dvs har fysisk form. Det är skillnad på att existera på ett fysiskt(materiell existens) sätt och på ett annat.
Sen kan man ju ta diskussionen ett steg längre och ifrågasätta fysiska tings existens då de inte existerar i någons idévärld(jfr ljudet från trädet som faller i skogen utan att någon hör - om ljudet finns då).
Skulle någonting existera om det inte fanns någon där som uppfattade det? Alltså skulle det finnas någonting annat än subjektiviteten...?

[gråa hår]

Sen kan man ju ta diskussionen ett steg längre och ifrågasätta fysiska tings existens då de inte existerar i någons idévärld(jfr ljudet från trädet som faller i skogen utan att någon hör - om ljudet finns då).

Eller ännu bättre... finns det i hela taget ett träd om ingen är där?

[archaxe]

Finns det ö.h.t. ett "där" att tala om, och på vilken plats ett träd kan falla?

[stradde]

Vad som finns och vad som inte finns är en svår fråga. Jag brukar fundera på om ingenting kan skapa någonting och det gör en ganska galen.

Sedan så är det väl en poäng att inte se siffror som levande, eftersom att vi med våran vetskap idag inte vet om sifforna har ett eget liv. Det är ju dock möjigt, våran percetion är ju inte super bra =)

[archaxe]

Sedan så är det väl en poäng att inte se siffror som levande, eftersom att vi med våran vetskap idag inte vet om sifforna har ett eget liv. Det är ju dock möjigt, våran percetion är ju inte super bra =)

Vem vill tillskriva siffror ett liv? Var det så du uppfattade mitt ovanstående inlägg har du missförstått det.

[Julia Felicia]

archaxe skrev:

Eller ännu bättre... finns det i hela taget ett träd om ingen är där?

"Jo, men det är iofs en lite annan sak...Om man går till skogen och ser trädet på måndagen, sedan går därifrån och kommer tillbaka på tisdagen, och ser att trädet är kvar, då är det ju lite skumt om trädet skulle hunnit försvinna och växa tillbaka till full storlek på en dag."
Det var min första tanke...
Men då utgår jag ju endast från den materiella existensen och frångår helt ämnet

Det är ett väldigt svårt och intressant ämne...erfarenheten och vanan av ett visst tankesätt lurar in en på fel spår om och om igen...

[freddemalte]

Om Gud existerar (vilket jag tror), visst måste han då bestå av någonting? Allting som existerar måste väl bestå av något, inte nödvändigtvis materia och energi (såsom vi känner dem) men likväl någonting? Detta måste i så fall innebära, menar jag, att det finns fysiska lagar också för allt andligt. För om något inte har en fysisk existens så finns det ju inte. Alternativt formulerat: om något finns måste det (teoretiskt sett) kunna beskrivas av fysiken.

Är inte det lite som att fråga om en cirkel måste vara rund?

Vänligen

Fredrik

[klorofyll]

Om Gud existerar (vilket jag tror), visst måste han då bestå av någonting? Allting som existerar måste väl bestå av något, inte nödvändigtvis materia och energi (såsom vi känner dem) men likväl någonting? Detta måste i så fall innebära, menar jag, att det finns fysiska lagar också för allt andligt. För om något inte har en fysisk existens så finns det ju inte. Alternativt formulerat: om något finns måste det (teoretiskt sett) kunna beskrivas av fysiken.

Som jag ser det måste allt som existerar bestå av något, men detta något behöver inte bestå av någonting i sin tur. Detta något som i sig inte består av något i sin tur kan sedan anta former som får en annan karaktär än den ursprungliga formen - och på så sätt ge ett sken av en dualism. Det något som i sig inte består av något annat ser jag vara det vi människor kallar erfarenhet. Erfarenheten är i grund och botten odelad men antar sedan en mångfald av olika karaktärer i sin gestaltning.

jag tycker att detta var bra tankar, gud kanske bara visar sig i erfarenhet, det skulle ju förklara väldigt mycket av mystiken och det oåtkommliga,

[förstår mig själv]

Om du har en annan verklighetsuppfattning kan du kanske se en gubbe som ingen annan ser. Allt är ju vad vi upplever alla tolkar världen lite olika. Vi lägger märke till olika saker. Allt är en modell, allt är alltså vår tolkning. Det enda som är nödvändigt är orsakssamband och att allt förhåller sig på bestämda sätt till annat. Vi kan inte säga något om någons väsen vad det egentligen är osv. Vad som upplevs beror alltså på våra egna egenskaper inte bara på föremålet. Det. Saknar betydelse för oss när det gäller överlevnad, vi måste förhålla oss till vad det är för oss. Annars ser vi inte sambanden lika bra. Dvs. Vad är det för dig är den bästa förklaringen.

[Algotezza]

Upplever vi något finns det som upplevelse. Om det vi upplever sedan skall kallas materiellt, immateriellt, illusion eller hallucination är en annan femma... un autre femme, som tysken säger...

Vi kan ju inte rimligtvis förneka att vi upplever när vi upplever även om vi inte alltid kan förklara och veta vad vi upplever...

Sinnena och medvetandet kan spela oss spratt... och Häckner...

/Algotezza

[Pilatus]

Upplever vi något finns det som upplevelse.

Är inte det ett cirkelresonemang? Varje upplevelse förutsätter ju att vi upplever. -Kanske får vi oftast en föreställning om vad som rår över allting genom föräldrar, kamrater, skola och kyrka. Det finns där litet överallt i form av bilder på heliga personer, fåniga helger som Johannes döparens dag och liknande. I skolan förväntades man tacka för maten innan de kokta havregrynen inmundigades. Självklart fanns där snart en hel liten katekes av bud och förbud. Och samvete skulle man ha. Så nog fanns där en allseende Gud som nyfiket övervakade varje liten vrå. Så Gud uppfyller med råge villkoret att bestå av något, han äger existens. Om det är av godo kan diskuteras.

I övrigt håller jag som vanligt med dig!

[klorofyll]

Om du har en annan verklighetsuppfattning kan du kanske se en gubbe som ingen annan ser. Allt är ju vad vi upplever alla tolkar världen lite olika. Vi lägger märke till olika saker. Allt är en modell, allt är alltså vår tolkning. Det enda som är nödvändigt är orsakssamband och att allt förhåller sig på bestämda sätt till annat. Vi kan inte säga något om någons väsen vad det egentligen är osv. Vad som upplevs beror alltså på våra egna egenskaper inte bara på föremålet. Det. Saknar betydelse för oss när det gäller överlevnad, vi måste förhålla oss till vad det är för oss. Annars ser vi inte sambanden lika bra. Dvs. Vad är det för dig är den bästa förklaringen.

Tror du att man kan ha någon kontroll på verkligheten, alltså jag tänker t.ex. på om jag har uppfattningen att "det är ingen som skrämmer mig", tror du att det kan ligga någon logik i det om man tankemässigt har kommit fram till det, eller kan liksom vad som helst hända när som helst?

[klorofyll]

Upplever vi något finns det som upplevelse. Om det vi upplever sedan skall kallas materiellt, immateriellt, illusion eller hallucination är en annan femma... un autre femme, som tysken säger...

Vi kan ju inte rimligtvis förneka att vi upplever när vi upplever även om vi inte alltid kan förklara och veta vad vi upplever...

Sinnena och medvetandet kan spela oss spratt... och Häckner...

/Algotezza

Men erfarenhet kan ju också vara något som har hänt för länge sedan, det kanske inte går att återskapa eller bevisa, ja, vad är erfarenhet? Är det en ståndpunkt formad ur en känslomässig slutsats?