Vad gör att vi kallar omvärlden fysisk?

[Anders]

Vilka egenskaper hos omvärlden gör att vi ser den som fysisk och verklig?

Mina förslag

1. Ting och levande varelser omkring oss är, har mätbar storlek, har tyngd, viss varaktighet och ingår i olika processer.

2. Dessa egenskaper är opåverkbara genom blotta tanken.

När den upplevda omvärlden kan påverkas genom blotta tanken, antar vi att vi drömmer. När ting omkring oss som först ter sig solida och ha varaktighet, visar sig vara osolida etc. och utan varaktighet, drar vi nog slutsatsen att det är ett trick av något slag eller en hallucination.

Är det så? Eller finns det annat som gör att det faller sig naturligt för de flesta att kalla omvärlden fysisk/materiell?

Mina förslag

1. Omvärlden beter sig för oss som verklig. Bonus att vi kan kommunicera om den med andra människor.
2. Fysisk är vårt ord på hur den beter sig.

[Illusionen]

Vilka egenskaper hos omvärlden gör att vi ser den som fysisk och verklig?

Mina förslag

1. Ting och levande varelser omkring oss är, har mätbar storlek, har tyngd, viss varaktighet och ingår i olika processer.

2. Dessa egenskaper är opåverkbara genom blotta tanken.

När den upplevda omvärlden kan påverkas genom blotta tanken, antar vi att vi drömmer. När ting omkring oss som först ter sig solida och ha varaktighet, visar sig vara osolida etc. och utan varaktighet, drar vi nog slutsatsen att det är ett trick av något slag eller en hallucination.

Är det så? Eller finns det annat som gör att det faller sig naturligt för de flesta att kalla omvärlden fysisk/materiell?

Mina förslag

1. Omvärlden beter sig för oss som verklig. Bonus att vi kan kommunicera om den med andra människor.
2. Fysisk är vårt ord på hur den beter sig.

En komplettering och jag är med,

1. Omvärlden, på det sätt, och i den omfattning vi förnimmer den, beter sig för oss som verklig.
2. Fysisk är vårt ord på hur den med avseende på vår strukturella förankring beter sig.

[Anders]

Vilka egenskaper hos omvärlden gör att vi ser den som fysisk och verklig?

Mina förslag

1. Ting och levande varelser omkring oss är, har mätbar storlek, har tyngd, viss varaktighet och ingår i olika processer.

2. Dessa egenskaper är opåverkbara genom blotta tanken.

När den upplevda omvärlden kan påverkas genom blotta tanken, antar vi att vi drömmer. När ting omkring oss som först ter sig solida och ha varaktighet, visar sig vara osolida etc. och utan varaktighet, drar vi nog slutsatsen att det är ett trick av något slag eller en hallucination.

Är det så? Eller finns det annat som gör att det faller sig naturligt för de flesta att kalla omvärlden fysisk/materiell?

Mina förslag

1. Omvärlden beter sig för oss som verklig. Bonus att vi kan kommunicera om den med andra människor.
2. Fysisk är vårt ord på hur den beter sig.

En komplettering och jag är med,

1. Omvärlden, på det sätt, och i den omfattning vi förnimmer den, beter sig för oss som verklig.
2. Fysisk är vårt ord på hur den med avseende på vår strukturella förankring beter sig.

Absolut!

[Algotezza]

Vilka egenskaper hos omvärlden gör att vi ser den som fysisk och verklig?

Mina förslag

1. Ting och levande varelser omkring oss är, har mätbar storlek, har tyngd, viss varaktighet och ingår i olika processer.

2. Dessa egenskaper är opåverkbara genom blotta tanken.

När den upplevda omvärlden kan påverkas genom blotta tanken, antar vi att vi drömmer. När ting omkring oss som först ter sig solida och ha varaktighet, visar sig vara osolida etc. och utan varaktighet, drar vi nog slutsatsen att det är ett trick av något slag eller en hallucination.

Är det så? Eller finns det annat som gör att det faller sig naturligt för de flesta att kalla omvärlden fysisk/materiell?

Mina förslag

1. Omvärlden beter sig för oss som verklig. Bonus att vi kan kommunicera om den med andra människor.
2. Fysisk är vårt ord på hur den beter sig.

En komplettering och jag är med,

1. Omvärlden, på det sätt, och i den omfattning vi förnimmer den, beter sig för oss som verklig.
2. Fysisk är vårt ord på hur den med avseende på vår strukturella förankring beter sig.

Det handlar väl också om vårt eget beteende, hur vi kan interagera med omvärlden - och vad som är omöjligt för oss.

[David H]

Mitt förslag: Vi kallar vanligtvis inte omvärlden fysisk, förutom när vi gör någon form av jämförelse

När vi använder oss av ordet "fysisk" gör vi det i relativ bemärkelse. Det är ett uttryck för något som är relativt konkret, och vi använder begreppet för att skilja det mot något annat som då är relativt abstrakt. Till exempel haren som jag såg skutta runt i stadsparken var mer fysisk än den Pikachu jag fångade i Pokemon go. Och den Pikachu som jag fångade var mer fysisk än den Mewtwo (annan pokemon) som jag aldrig såg annat än i min fantasi.

Med andra ord: När vi kallar omvärlden fysisk gör vi det för att det är någon aspekt av verkligheten som vi vill lyfta fram som mer konkret än någon annan aspekt av verkligheten.

[Algotezza]

Mitt förslag: Vi kallar vanligtvis inte omvärlden fysisk, förutom när vi gör någon form av jämförelse

När vi använder oss av ordet "fysisk" gör vi det i relativ bemärkelse. Det är ett uttryck för något som är relativt konkret, och vi använder begreppet för att skilja det mot något annat som då är relativt abstrakt. Till exempel haren som jag såg skutta runt i stadsparken var mer fysisk än den Pikachu jag fångade i Pokemon go. Och den Pikachu som jag fångade var mer fysisk än den Mewtwo (annan pokemon) som jag aldrig såg annat än i min fantasi.

Med andra ord: När vi kallar omvärlden fysisk gör vi det för att det är någon aspekt av verkligheten som vi vill lyfta fram som mer konkret än någon annan aspekt av verkligheten.

Fysisk betyder alltså att något är konkret jämfört med något mindre konkret? Vad gör en tanke eller känsla mindre konkret än en hare som vi ser skutta omkring?

[xion]

Mitt förslag: Vi kallar vanligtvis inte omvärlden fysisk, förutom när vi gör någon form av jämförelse

När vi använder oss av ordet "fysisk" gör vi det i relativ bemärkelse. Det är ett uttryck för något som är relativt konkret, och vi använder begreppet för att skilja det mot något annat som då är relativt abstrakt. Till exempel haren som jag såg skutta runt i stadsparken var mer fysisk än den Pikachu jag fångade i Pokemon go. Och den Pikachu som jag fångade var mer fysisk än den Mewtwo (annan pokemon) som jag aldrig såg annat än i min fantasi.

Med andra ord: När vi kallar omvärlden fysisk gör vi det för att det är någon aspekt av verkligheten som vi vill lyfta fram som mer konkret än någon annan aspekt av verkligheten.

Fysisk betyder alltså att något är konkret jämfört med något mindre konkret? Vad gör en tanke eller känsla mindre konkret än en hare som vis er skutta omkring?

Ja, där slirade du in på tråden" Är känslor fakta". Samtidigt kom du in på solipsismens ide om att vi bygger världen inom oss.

Den fysiska världen är den vi erfar med hjälp av våra sinnen.
Erfarenheten är hur vi tolkar den.

[David H]

Mitt förslag: Vi kallar vanligtvis inte omvärlden fysisk, förutom när vi gör någon form av jämförelse

När vi använder oss av ordet "fysisk" gör vi det i relativ bemärkelse. Det är ett uttryck för något som är relativt konkret, och vi använder begreppet för att skilja det mot något annat som då är relativt abstrakt. Till exempel haren som jag såg skutta runt i stadsparken var mer fysisk än den Pikachu jag fångade i Pokemon go. Och den Pikachu som jag fångade var mer fysisk än den Mewtwo (annan pokemon) som jag aldrig såg annat än i min fantasi.

Med andra ord: När vi kallar omvärlden fysisk gör vi det för att det är någon aspekt av verkligheten som vi vill lyfta fram som mer konkret än någon annan aspekt av verkligheten.

Fysisk betyder alltså att något är konkret jämfört med något mindre konkret? Vad gör en tanke eller känsla mindre konkret än en hare som vis er skutta omkring?

Haren har starkare anknytning till våra medvetna sinnesperceptioner kanske? Haren kan både synas, höras, kännas, luktas och smakas.

Vidare tänker jag att det har att göra med språkkonventioner. Vår kultur har en konvention om att använda ordet "fysisk" i viss bemärkelse, och vanligtvis når vi samförstånd med andra när vi använder begreppet på konventionellt sätt. I filosofiska samtal är det dock rimligt att sådana konventioner problematiseras... men även när man vill problematisera konventionen, är det bra att först identifiera och visa att man har förståelse för konventionen.

[Algotezza]

Mitt förslag: Vi kallar vanligtvis inte omvärlden fysisk, förutom när vi gör någon form av jämförelse

När vi använder oss av ordet "fysisk" gör vi det i relativ bemärkelse. Det är ett uttryck för något som är relativt konkret, och vi använder begreppet för att skilja det mot något annat som då är relativt abstrakt. Till exempel haren som jag såg skutta runt i stadsparken var mer fysisk än den Pikachu jag fångade i Pokemon go. Och den Pikachu som jag fångade var mer fysisk än den Mewtwo (annan pokemon) som jag aldrig såg annat än i min fantasi.

Med andra ord: När vi kallar omvärlden fysisk gör vi det för att det är någon aspekt av verkligheten som vi vill lyfta fram som mer konkret än någon annan aspekt av verkligheten.

Fysisk betyder alltså att något är konkret jämfört med något mindre konkret? Vad gör en tanke eller känsla mindre konkret än en hare som vis er skutta omkring?

Ja, där slirade du in på tråden" Är känslor fakta". Samtidigt kom du in på solipsismens ide om att vi bygger världen inom oss.

Den fysiska världen är den vi erfar med hjälp av våra sinnen.
Erfarenheten är hur vi tolkar den.

Det vi erfar är väl erfarenhet? Så erfarenhet av den fysiska världen är samtidigt hur vi tolkar den?

Jag menar att så är fallet: redan d t vi spontant upplever innebär en omedveten tolkning innan vi gör en medveten tolkning. Att uppleva är att tolka.

[xion]

Fysisk betyder alltså att något är konkret jämfört med något mindre konkret? Vad gör en tanke eller känsla mindre konkret än en hare som vis er skutta omkring?

Ja, där slirade du in på tråden" Är känslor fakta". Samtidigt kom du in på solipsismens ide om att vi bygger världen inom oss.

Den fysiska världen är den vi erfar med hjälp av våra sinnen.
Erfarenheten är hur vi tolkar den.

Det vi erfar är väl erfarenhet? Så erfarenhet av den fysiska världen är samtidigt hur vi tolkar den?

Jag menar att så är fallet: redan d t vi spontant upplever innebär en omedveten tolkning innan vi gör en medveten tolkning. Att uppleva är att tolka.

Det där håller jag inte med om.
Erfar är något man gör. Erfarenhet är något man har. .

[Smisk]

Erfarenheten genereras helt omedvetet, det är inget vi styr över.
Den är komplex och innehåller benägenheter från alla dem möjligheter som kan skapa den.

Att vi kallar "världen för fysisk" är en konsekvens av att den skapas för oss som sammansatt utefter det syfte den har.
Syftet är att skapa en karta och en kompass som gör att vi kan navigera. Medvetandet ger oss sedan förmågan att medvetet påverka vissa aspekter och delvis styra över saker genom att reflektera, värdesätta och välja nya utfall. Detta görs tillsammans med och efter erfarenheten ger oss kartan/kompassen.

[Illusionen]

De inledande frågorna lyder,
• Vad gör att vi kallar omvärlden fysisk?
• Vilka egenskaper hos omvärlden gör att vi ser den som fysisk och verklig?

Det som ofta förbises inom naturvetenskapliga teorier är att förnimmelsen, inkl vi själva som
fysiska individer, beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva är delaktiga i formandet av.
Denna ”delaktighet” kan, ur det atomära/verkliga perspektivet, förenklat beskrivas som att atomen
involverar sin egen struktur i relationen till ”omvärlden”.

Citat taget från mitt inlägg den 03 maj 2024 20:16,

”Mitt spontana svar är att atomära egenskaper är beroende av närvaro av RUM och TID, och då är
det frågor rörande komplexa samband föranledda av Citat A och Citat B som först kräver svar.”

I tidigare inlägg i tråden ”rundas” överraskande lättvindigt citaten, och inga svar har redovisats !
Mitt intryck är att ingen förstår citatens betydelse, alternativt att vi avser/diskuterar olika saker.
Så här i efterhand tror jag dock orsaken är att vi utgår från skilda förutsättningar, min version är
metafysisk till sin natur, medan övriga förefaller resonera utifrån det rent atomära synsättet.
Det kan tyvärr även ses som en bekräftelse på att konceptets budskap ignoreras utan motivering.

Låt oss ta FENOMENET TID som exempel för att åskådliggöra skillnaden i betraktelsesätt utifrån
verklighet respektive metafysik. Det har skrivits och spekulerats enormt mycket om vad TID är, men
ingen har på ett övertygande sätt lyckats förklara fenomenet. Orsaken till detta är att man använder
sig av atomära/verkliga begrepp och egenskaper, och då är det OMÖJLIGT att finna svaret.
Anledningen till detta är att TID härrör från skalfaktorberoende metafysiska samband.
Svaren på de inledande frågorna har att ta hänsyn till denna metafysiska bakgrund.

Citat A och Citat B är beroende av varandra, och refererar till METAFYSIK. Metafysiken bryter ner
de atomära begreppen i mer ”finmaskiga” samband, vilket möjliggör förklaring av RUM och TID.

Citat A rör verkligheten och dess fysik beskrivet som funktion av RUM och TID.
Bakomliggande metafysiska samband till rum och tid redovisas utförligt i patentansökan.
Om målsättningen är att besvara frågan, Vad gör att vi kallar omvärlden fysisk?, trovärdigt, på ett
filosofiskt korrekt och uttömmande sätt kan inte förklaring till begreppen/fenomenen RUM och TID
förbigås med tystnad.
Det enda alternativet som står till buds för att komma vidare är sannolikt det metafysiska.

Citat B rörande ”jagets” natur och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k
rum-tid är av stor betydelse i sammanhanget. Hypotesen för hur denna relation kan beskrivas via ett visst
metafysiskt samband är jag i färd med att formulera.
Målsättningen är att senast till årsskiftet kunna lämna in en patentansökan även gällande Citat B.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=eQSNVBLTXYY

[Algotezza]

Ja, där slirade du in på tråden" Är känslor fakta". Samtidigt kom du in på solipsismens ide om att vi bygger världen inom oss.

Den fysiska världen är den vi erfar med hjälp av våra sinnen.
Erfarenheten är hur vi tolkar den.

Det vi erfar är väl erfarenhet? Så erfarenhet av den fysiska världen är samtidigt hur vi tolkar den?

Jag menar att så är fallet: redan d t vi spontant upplever innebär en omedveten tolkning innan vi gör en medveten tolkning. Att uppleva är att tolka.

Det där håller jag inte med om.
Erfar är något man gör. Erfarenhet är något man har. .

De har samma grundbetydelse men är olika ordklasser.

[Illusionen]

Önskar göra ett förtydligande innan jag nu lämnar tråden.
I tråden, "Ett försök till kritik av deltakonceptet", skriver jag följande, av vilket det framgår var det atomära
begreppet EGENSKAP hör hemma, och skall tolkas, enligt min uppfattning.

Det som lätt förbises är att ATOMENS STRUKTUR inkluderas i VXV och BALANS-förutsättningarna.
Fenomenen/begreppen RUM och TID är en effekt av strukturen, och förnimmelsens interna balans-perspektiv.
Bakgrunden till det vi till vardags/atomärt benämner EGENSKAPER, beskrivs i konceptet med hjälp av
ett METAFYSISKT balansresonemang innefattande dessa aktuella principer.
LOGIKEN baseras på kravet på BALANS. Balansen stipuleras av att sambanden rör sig om två sidor av samma mynt.
Det som utgör grund för differensen mellan sidorna är att atomära EGENSKAPER emanerar från sidan
där atomens struktur involveras i balans-loopen. EGENSKAPERNA inkl RUM och TID, manifesteras m a o av ATOMEN.
Det är detta som ger/avser det "ATOMÄRA PERSPEKTIVET".
När konceptet använder sig av formuleringen ”sidställning” är det differensen mellan sidorna som åsyftas.
Ovanstående utgör även konceptets förklaring till Kant:s ”begrepps-konverterande glasögon”.

Det som borde vara av filosofiskt värde, men verkar förbises inom naturvetenskapliga teorier, är alltså att förnimmelsen,
inkl vi själva som fysiska individer, beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva är delaktiga i formandet av.
Denna ”delaktighet” kan, ur det atomära/verkliga perspektivet, förenklat beskrivas som att atomen involverar sin
egen struktur i relationen till ”omvärlden”. Det UNIVERSUM vi förnimmer kan således inte göra anspråk på att
trovärdigt representera dess "absoluta" överordnade natur. Mitt koncept utgår, från ett SKALÄRT balansresonemang
baserat på över- respektive under-skott i ett abstrakt Grundtillstånd, G, i vilket atomens struktur alltså är involverad.
Det är här du med hjälp av balansen finner bakgrunden till den sfäriska formen.
Detta borde även ha betydelse för vår syn på universum, men jag kan inte finna något skrivet om detta i litteraturen.

Efter att du läst och begrundat ovanstående är det kanske lättare att tolka min formulering,
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum