om själen

[Vega]

Skall man alltid tro på rättvisan?

[Algotezza]

Skall man alltid tro på rättvisan?

Det bestämmer du själv. För många känns det bra om livet är rättvist och jämlikt men inte för alla.

[Pilatus]

Skall man alltid tro på rättvisan?

Det bestämmer du själv. För många känns det bra om livet är rättvist och jämlikt men inte för alla.

Hur skulle livet kunna vara rättvist? Vår förmåga att åstadkomma något produktivt skiljer sig som bekant åt från noll till nobelprisklass.
Men det kanske inte har med trådens fråga att göra. Varför är det endast människor som har en själ? Är det verkligen rättvist? Jag undrar vad han tänkte på Gud då han låg där på alla fyra och joxade i leran. Det blev en Adam (adamah, som betyder mark).

[Algotezza]

Skall man alltid tro på rättvisan?

Det bestämmer du själv. För många känns det bra om livet är rättvist och jämlikt men inte för alla.

Hur skulle livet kunna vara rättvist? Vår förmåga att åstadkomma något produktivt skiljer sig som bekant åt från noll till nobelprisklass.
Men det kanske inte har med trådens fråga att göra. Varför är det endast människor som har en själ? Är det verkligen rättvist? Jag undrar vad han tänkte på Gud då han låg där på alla fyra och joxade i leran. Det blev en Adam (adamah, som betyder mark).

Allt levande har medvetande. Människan kallar ibland sitt medvetande för själ och enligt vissa religioner har den en potential att bli evig. Om man tror och handlar på rätt sätt.

Att åstadkomma något produktivt och konstruktivt går från minus, inte noll, till exempelvis nobelprisklass eller vad vi nu vill kalla mänskliga topprestationer.

Angående rättvisa förutsätter denna logiskt sett att både karmalagen och reinkarnationsprincipen gäller. Lever vi bara ett liv finns ingen rättvisa. Det bevisas genom att se på tillståndet i världen.

[Pilatus]

Hur skulle livet kunna vara rättvist? Vår förmåga att åstadkomma något produktivt skiljer sig som bekant åt från noll till nobelprisklass.
Men det kanske inte har med trådens fråga att göra. Varför är det endast människor som har en själ? Är det verkligen rättvist? Jag undrar vad han tänkte på Gud då han låg där på alla fyra och joxade i leran. Det blev en Adam (adamah, som betyder mark).

Allt levande har medvetande. Människan kallar ibland sitt medvetande för själ och enligt vissa religioner har den en potential att bli evig. Om man tror och handlar på rätt sätt.

Augustinus och Thomas av Aquino menar att själen är unik för människan. Själen är där litet mer dynamisk än hos Platon. Själ betraktas metafysiskt som en substans. Alltså till skillnad från moderna psykologer som menar att själen är en funktion som inkluderar personlighet, identitet och medvetande.

Enligt Gamla Testamentet har allt levande en själ, som levande varelser. Men inte som en odödliga själar.

Min syn på själen är att begreppet själ är kulturellt. Man kan säga att religiösa uttryck är inte beskrivningar av fakta, utan deltagande i ett språkspel. Alltså något vi har lärt oss, det finns inte fysiskt eller för den delen metafysiskt som något.

Att själen finns överallt är en form av animism, en holistisk kosmologi. Kristendomen har fördelen av att vara antropocentrisk, det är i första hand människan och hennes relationer med andra som berörs. Moral, vad vi är som kulturella varelser. Det kan jag uppskatta.