Subjektiv tid, ett tidsfönster i den objektiva kontinuiteten

[ChristianE]

Det jag utgår från är att subjektiv tid bara existerar när ett medvetande upplever något. När medvetandet upphör vid döden finns ingen upplevelse av tomhet, mörker eller väntan, eftersom det inte längre finns ett subjekt som kan uppleva någonting alls. Det innebär att döden inte kan vara en subjektiv upplevelse. Den är ett tillstånd som ligger utanför subjektiv tid.

Om subjektiv tid upphör helt när medvetandet slocknar, och ingen tid kan upplevas utan ett subjekt, så finns det heller inget “gap” mellan två medvetanden. Objektivt kan miljarder år passera, men subjektivt är tiden mellan ett medvetandes slut och nästa medvetandes början alltid noll. Nästa medvetande som uppstår i universum — oavsett var, när eller i vilken organism — inträffar därför i nästa ögonblick ur subjektets perspektiv.

Det betyder inte att identiteten fortsätter. Minnen, personlighet och jaget försvinner. Men själva fenomenet med upplevelse fortsätter i den nästa organism där medvetande råkar uppstå. Döden blir därmed inte en upplevelse, utan ett avbrott i subjektiv tid följt av nästa medvetna upplevelse som uppstår någonstans i kosmos.

[xion]

Det jag utgår från är att subjektiv tid bara existerar när ett medvetande upplever något. När medvetandet upphör vid döden finns ingen upplevelse av tomhet, mörker eller väntan, eftersom det inte längre finns ett subjekt som kan uppleva någonting alls. Det innebär att döden inte kan vara en subjektiv upplevelse. Den är ett tillstånd som ligger utanför subjektiv tid.

Om subjektiv tid upphör helt när medvetandet slocknar, och ingen tid kan upplevas utan ett subjekt, så finns det heller inget “gap” mellan två medvetanden. Objektivt kan miljarder år passera, men subjektivt är tiden mellan ett medvetandes slut och nästa medvetandes början alltid noll. Nästa medvetande som uppstår i universum — oavsett var, när eller i vilken organism — inträffar därför i nästa ögonblick ur subjektets perspektiv.

Det betyder inte att identiteten fortsätter. Minnen, personlighet och jaget försvinner. Men själva fenomenet med upplevelse fortsätter i den nästa organism där medvetande råkar uppstå. Döden blir därmed inte en upplevelse, utan ett avbrott i subjektiv tid följt av nästa medvetna upplevelse som uppstår någonstans i kosmos.

Inte så mycket att invända mot.
Svårt att svara i alla fall eftersom det inte finns någon fråga att besvara.
Att den enda tid som finns är subjektiv tid håller jag med om.

[Pilatus]

Det jag utgår från är att subjektiv tid bara existerar när ett medvetande upplever något. När medvetandet upphör vid döden finns ingen upplevelse av tomhet, mörker eller väntan, eftersom det inte längre finns ett subjekt som kan uppleva någonting alls. Det innebär att döden inte kan vara en subjektiv upplevelse. Den är ett tillstånd som ligger utanför subjektiv tid.

Om subjektiv tid upphör helt när medvetandet slocknar, och ingen tid kan upplevas utan ett subjekt, så finns det heller inget “gap” mellan två medvetanden. Objektivt kan miljarder år passera, men subjektivt är tiden mellan ett medvetandes slut och nästa medvetandes början alltid noll. Nästa medvetande som uppstår i universum — oavsett var, när eller i vilken organism — inträffar därför i nästa ögonblick ur subjektets perspektiv.

Det betyder inte att identiteten fortsätter. Minnen, personlighet och jaget försvinner. Men själva fenomenet med upplevelse fortsätter i den nästa organism där medvetande råkar uppstå. Döden blir därmed inte en upplevelse, utan ett avbrott i subjektiv tid följt av nästa medvetna upplevelse som uppstår någonstans i kosmos.

Inte så mycket att invända mot. Svårt att svara i alla fall eftersom det inte finns någon fråga att besvara. Att den enda tid som finns är subjektiv tid håller jag med om.

Om det går att mäta och varsebliva tid, varför skulle den likväl inte existera?

[Algotezza]

Det jag utgår från är att subjektiv tid bara existerar när ett medvetande upplever något. När medvetandet upphör vid döden finns ingen upplevelse av tomhet, mörker eller väntan, eftersom det inte längre finns ett subjekt som kan uppleva någonting alls. Det innebär att döden inte kan vara en subjektiv upplevelse. Den är ett tillstånd som ligger utanför subjektiv tid.

Om subjektiv tid upphör helt när medvetandet slocknar, och ingen tid kan upplevas utan ett subjekt, så finns det heller inget “gap” mellan två medvetanden. Objektivt kan miljarder år passera, men subjektivt är tiden mellan ett medvetandes slut och nästa medvetandes början alltid noll. Nästa medvetande som uppstår i universum — oavsett var, när eller i vilken organism — inträffar därför i nästa ögonblick ur subjektets perspektiv.

Det betyder inte att identiteten fortsätter. Minnen, personlighet och jaget försvinner. Men själva fenomenet med upplevelse fortsätter i den nästa organism där medvetande råkar uppstå. Döden blir därmed inte en upplevelse, utan ett avbrott i subjektiv tid följt av nästa medvetna upplevelse som uppstår någonstans i kosmos.

Inte så mycket att invända mot. Svårt att svara i alla fall eftersom det inte finns någon fråga att besvara. Att den enda tid som finns är subjektiv tid håller jag med om.

Om det går att mäta och varsebliva tid, varför skulle den likväl inte existera?

Det är en definitionsfråga, menar jag. Det finns både kvantitativ och kvantifierbar tid och kvalitativ, upplevd tid.

[Pilatus]

Att den enda tid som finns är subjektiv tid håller jag med om.

Om det går att mäta och varsebliva tid, varför skulle den likväl inte existera?

Det är en definitionsfråga, menar jag. Det finns både kvantitativ och kvantifierbar tid och kvalitativ, upplevd tid.

Menar du att det skulle vara en semantisk fråga? Hur vi formulerar en definition? Säger inte fysiker att tid är en mätbar dimension i rumtiden, alltså de tre rumsdimensionerna som påverkas av fysikens lagar. Att tid existerar är inte konstigare än att andra storheter existerar, världen består ju av något mer än upplevda fenomen.

[Algotezza]

Om det går att mäta och varsebliva tid, varför skulle den likväl inte existera?

Det är en definitionsfråga, menar jag. Det finns både kvantitativ och kvantifierbar tid och kvalitativ, upplevd tid.

Menar du att det skulle vara en semantisk fråga? Hur vi formulerar en definition? Säger inte fysiker att tid är en mätbar dimension i rumtiden, alltså de tre rumsdimensionerna som påverkas av fysikens lagar. Att tid existerar är inte konstigare än att andra storheter existerar, världen består ju av något mer än upplevda fenomen.

Behöver man inte definiera tid i fysiken? Definitioner handlar väl om mer än semantik eller? Vi har ju definitionen av vad en sekund är...

Du tar själv upp vad tid är för en fysiker. Det är väl också en definition. Eller?

Definitioner kan handla om mer än semantik.

Hur vet vi att världen består av mer än upplevda fenomen och hur kan vi veta något om dessa?

[Pilatus]

Det är en definitionsfråga, menar jag. Det finns både kvantitativ och kvantifierbar tid och kvalitativ, upplevd tid.

Menar du att det skulle vara en semantisk fråga? Hur vi formulerar en definition? Säger inte fysiker att tid är en mätbar dimension i rumtiden, alltså de tre rumsdimensionerna som påverkas av fysikens lagar. Att tid existerar är inte konstigare än att andra storheter existerar, världen består ju av något mer än upplevda fenomen.

Behöver man inte definiera tid i fysiken? Definitioner handlar väl om mer än semantik eller? Vi har ju definitionen av vad en sekund är...
Du tar själv upp vad tid är för en fysiker. Det är väl också en definition. Eller?
Definitioner kan handla om mer än semantik.
Hur vet vi att världen består av mer än upplevda fenomen och hur kan vi veta något om dessa?

I så fall skiftar dessa definitioner allt efter hur man använder begreppet. Du är ju själv inne på det, skall vi mäta tid så är det viktigt att vi har samma definition av vad en sekund är. Skall vi beräkna relativ tid (hastighet och gravitation) så finns relativitetsteorin. Till vardags använder vi klockor, kalendrar, astronomisk tid, eller den biologiska klockan. Och vi har talat om en händelses varaktighet, duration i fysiken. Och givetvis den tid vi upplever, åskådningsformerna för Kant. Definitionerna är säkert sanna inom sina tillämpningar. Men jag skulle inte säga att det är en semantisk fråga.

Bibelöversättningen är i så fall mer av en semantisk fråga. Hur vet vi vad de som skrev NT på arameiska hade för ordförråd och deras kunnande om den tid de skrev om? Hur mycket av en antik text är dess ord och hur mycket är dess betydelse. Semantiska problem som redan diskuteras livligt.

[Anders]

Tid är väl främst intersubjektiv? Man skulle inte bry sig om man inte hade tider att passa, och det är väl nästan alltid beroende på möten?

[Pilatus]

Tid är väl främst intersubjektiv? Man skulle inte bry sig om man inte hade tider att passa, och det är väl nästan alltid beroende på möten?

Det finns några praktiska användningar som skulle bli svåra utan något begrepp om vad tid representerar, Till exempel då vi kör bil. Eller inom medicin, puls. Vi kan inte leva våra liv utan väl definierad tid. Eller tågens ankomst och avgång måste ske med nationell tid. Eller allt annat som är beroende av att vi kan mäta tid och förstå när föreläsningen börjar.

[Algotezza]

Tid är väl främst intersubjektiv? Man skulle inte bry sig om man inte hade tider att passa, och det är väl nästan alltid beroende på möten?

Det finns några praktiska användningar som skulle bli svåra utan något begrepp om vad tid representerar, Till exempel då vi kör bil. Eller inom medicin, puls. Vi kan inte leva våra liv utan väl definierad tid. Eller tågens ankomst och avgång måste ske med nationell tid. Eller allt annat som är beroende av att vi kan mäta tid och förstå när föreläsningen börjar.

Genom att räkna en jämn rytm kan vi mäta tiden. Tidmätning bygger på konventioner och överenskommelser. Tid har både en mätbar sida och en upplevelsesida. Känslan av hur fort tiden går har med emotionalitet och mentalitet att göra. "Tiden går fort när man har roligt men långsamt i väntrummet hos tandläkaren."

[Illusionen]

Det jag utgår från är att subjektiv tid bara existerar när ett medvetande upplever något. När medvetandet upphör vid döden finns ingen upplevelse av tomhet, mörker eller väntan, eftersom det inte längre finns ett subjekt som kan uppleva någonting alls. Det innebär att döden inte kan vara en subjektiv upplevelse. Den är ett tillstånd som ligger utanför subjektiv tid.

Om subjektiv tid upphör helt när medvetandet slocknar, och ingen tid kan upplevas utan ett subjekt, så finns det heller inget “gap” mellan två medvetanden. Objektivt kan miljarder år passera, men subjektivt är tiden mellan ett medvetandes slut och nästa medvetandes början alltid noll. Nästa medvetande som uppstår i universum — oavsett var, när eller i vilken organism — inträffar därför i nästa ögonblick ur subjektets perspektiv.

Det betyder inte att identiteten fortsätter. Minnen, personlighet och jaget försvinner. Men själva fenomenet med upplevelse fortsätter i den nästa organism där medvetande råkar uppstå. Döden blir därmed inte en upplevelse, utan ett avbrott i subjektiv tid följt av nästa medvetna upplevelse som uppstår någonstans i kosmos.

När verkligheten betraktas utifrån en okänd REFERENS eller en okänd referensram förändras hur
vi tolkar, mäter och förstår allt vi observerar.
När TID och MEDVETANDE är odefinierade begrepp, saknas grund för det som hävdas.
Citat A och citat B anger varför aktuella begrepp anses odefinierade.

Citat A,
”Diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om
universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets”
roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Antag att begreppet atomär EXISTENS förutsätter något och att detta något innefattar en
ortogonal relation (en typ av "ömsesidig skalär sidställning” förorsakad av existensen) till ett
odefinierat UNIVERSUM utom räckhåll för oss.
TID ”existerar” m a o enbart i/ur vårt atomära perspektiv, vilket kan formuleras som,
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

TID ”existerar” m a o enbart i/ur vårt atomära perspektiv, vilket kan formuleras som,
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Tid är definitivt mer än en metafysisk betraktelse. Tiden har att göra med egenskaper i universums konstitution, dess rörelse och termodynamik, entropin.

[xion]

Tid kräver en förändring av något slag.
Tid är ett mått på denna förändrings hastighet och varaktighet.
Detta mått får man via jämförelse med en förändring som har en bestämd och regelbunden rytm.
Endast ett subjekt kan göra en sådan jämförelse.

[Pilatus]

Tid kräver en förändring av något slag. Tid är ett mått på denna förändrings hastighet och varaktighet. Detta mått får man via jämförelse med en förändring som har en bestämd och regelbunden rytm. Endast ett subjekt kan göra en sådan jämförelse.

Tid är själva förändringen då den pågår.

[Illusionen]

”När TID och MEDVETANDE är odefinierade begrepp, saknas grund för det som hävdas.”