Största möjliga lycka åt största möjliga antal?

[Sartre]

redan platon och aristoteles pratade om det goda livet och om lycka som ngt som gör livet värt att leva..."lyckan" är ngt som senare har hemsökt moralfilosofin nästan konstant (om än på olika sätt); människan ska sträva efter lycka, eftersom det gör livet värt att leva.
som starkast är denna lyckosträvan hos utilitaristerna, men det finns bara ett problem. man ska inte längre sträva efter att ge sig själv njutning, intellektuell stimulans etc., iaf inte enbart. "du skall icke handla i egenintresse" endast det som maximerar den kollektiva lyckan är berättigat. alltså ska vi ibland göra saker som gör oss själva olyckliga, men som maximerar andras lycka.

jag håller med om att människan bör sträva efter lycka i sitt liv och alla människors handlingar, tror jag, i slutändan går ut på hur man ska ge värde åt sitt eget liv och tillföra sig själv lite lycka. detta tror jag även gäller de många fanatiker som späker sig själva för att hedra Jesus Kristus. dessa, i mina ögon, olyckliga människor som utsätter sig själva för onödigt lidande är lyckliga på sitt eget vis och tror på att de kommer att få sin välförtjänta lycka i himlen med Herren. även om de lider i nuet kommer konsekvensen att bli lycka!

min fråga är då, är ni pliktetiker eller konsekvensetiker? själv vet jag inte riktigt var jag hamnar...är absolut ingen pliktetiker i kants anda, att alltid säga sanningen är verkligen inte alltid bra, varken för min egen lycka eller kollektivets. samtidigt ser jag mig inte som konsekvensetiker, även ifall det lutar mer åt det här hållet. kom nu att tänka på min gymnasietid då varje sekund var berusande eufori. under dessa tre år gjorde jag många handlingar som ledde till icke önskevärda konsekvenser, men hade jag kunnat återuppleva dessa år hade jag inte viljat ändra på ngt, trots konsekvenserna.

[Avantgardet]

Jag vet inte vad lycka är, kan du förklara för mig?

[Sartre]

Jag vet inte vad lycka är, kan du förklara för mig? :wink:

det är ingen enkel uppgift du tilldelar mig, eftersom lycka är en känsla.
för att fatta mig kort kan jag säga att det är en livsorgasm! kom igen Avantgardet, har du aldrig kännt dig lycklig? antar att din fråga var ironisk...

[Skyline]

Lycka är när man är är nöjd med sitt liv. När man känner att man inte saknar något, både materiella saker samt familj och arbete tex. När man inte känner någon tomhet i livet och man har en inre frid.

Det är lycka enligt mig.

/Skyline

[Avantgardet]

Jag vet inte vad lycka är, kan du förklara för mig?

det är ingen enkel uppgift du tilldelar mig, eftersom lycka är en känsla.
för att fatta mig kort kan jag säga att det är en livsorgasm! kom igen Avantgardet, har du aldrig kännt dig lycklig? antar att din fråga var ironisk...

Jag var inte ironisk, men jag var lite klurig i flit.

Lycka kan alltså sägas vara en inställning, eller ett förhållningssätt? Eftersom det är just inställningen som avgör upplevelsen.

Lycka är när man är är nöjd med sitt liv. När man känner att man inte saknar något, både materiella saker samt familj och arbete tex. När man inte känner någon tomhet i livet och man har en inre frid.

Det är lycka enligt mig.

Går inte det också att klämma in i min definition? Förhållningssätt...

[Sartre]

Jag vet inte vad lycka är, kan du förklara för mig? :wink:

det är ingen enkel uppgift du tilldelar mig, eftersom lycka är en känsla.
för att fatta mig kort kan jag säga att det är en livsorgasm! kom igen Avantgardet, har du aldrig kännt dig lycklig? antar att din fråga var ironisk...

Jag var inte ironisk, men jag var lite klurig i flit. :wink:

Lycka kan alltså sägas vara en inställning, eller ett förhållningssätt? Eftersom det är just inställningen som avgör upplevelsen.

titta du kan!

[Sartre]

Lycka är när man är är nöjd med sitt liv. När man känner att man inte saknar något, både materiella saker samt familj och arbete tex. När man inte känner någon tomhet i livet och man har en inre frid.

Det är lycka enligt mig.

/Skyline

nja, vet inte om jag kan hålla med. jag har varit lycklig även ifall jag saknat saker, ibland livsnödvändiga saker.

[Skyline]

hm...jo, du har rätt Sartre, det har jag också faktiskt varit. Man kanske kan skilja på lycka och total lycka?..

[Sartre]

hm...jo, du har rätt Sartre, det har jag också faktiskt varit. Man kanske kan skilja på lycka och total lycka?..

vad tänker du dig att total lycka skulle vara?

[Skyline]

Jag tänkte såhär: Att om man är helt nöjd med allt i sitt liv och känner fullständig frid så har man total lycka. Men man kan även vara lycklig fastän det är saker man skulle velat ha.  hm..

[noname]

[Wintran]

Jag håller med Skyline om att lycka är man upplever sig nöjd, relativt till hur man mått innan, vilket uppstår när ett eller flera av alla ens känslomässiga behov är tillfredsställda. Vi kan alltså känna oss lyckliga även när inte alla behov är tillfredsställda, även fast vi kanske skulle bli lyckligare ifall så vore fallet.

Vad ger oss då lycka? Vissa behov och omständigheter är enklare att se än andra, såsom tillgång till mat, dryck, socialt och sexuellt utbyte, ett gott samvete, och en god miljö som inte är för varm eller kall och där vi kan leva i trygghet utan hot. Kort sagt är det ganska lätt att se att vi mår bäst av kärlek, fred och att leva i harmoni med andra, så länge vi bejakar oss själva.

Vi har även många andra behov som kan vara svårare att definiera, som t.ex. nyfikenhet, och mest komplicerade är nog alla de inlärda beteendemönster som inte är instinktiva men som vi bär med oss från våra föräldrar och vårt tidigare liv, och som kan feltolkas som naturliga behov även fast de bottnar ur förträngda och tillbakahållna känslor i en väldigt konkret situation.

[Rising]

min fråga är då, är ni pliktetiker eller konsekvensetiker?

Jag tycker de tu är två dåliga försök att formulera en och samma sorts önskemål.

Kritiker till konsekvensetiken beskyller den exempelvis gärna för att den låter ändamålen helga medlen - men varför kan inte resultatet av att låta ändamålen helga medlen också inräknas bland konsekvenserna?

Att ljuga för att göra någon trygg och glad kan låta som en handling helt i konsekvensetikens anda - men man måste ju också räkna med vad resultatet blir om lögnen uppenbaras.

Samma sak gäller de flesta hypotetiska situationer där man försöker ställa konsekvensetiken mot väggen. Tittar man bara på dem i tillräckligt stort och långsiktigt perspektiv så ger de ungefär samma resultat som om man istället hade utgått från pliktetiken.

Så som jag ser det: I grunden är jag konsekvensetiker - men för att kunna göra goda och tillräckligt långsiktiga beräkningar av vad konsekvenserna av mina handlingar kommer att bli - så måste jag följa några generella, kategoriska riktlinjer; såsom att inte ta för givet att andra önskar sig samma saker som jag - att sträva efter att förstå hur välbehag faktiskt fungerar (vi människor vill exempelvis inte bara vara nöjda i största allmänhet, vi har också behov av spänning och utmaningar som måste stimuleras) - att resonera förnuftigt; och liknande. Dessa principer kan kallas för plikter som existerar utanför konsekvensetiken.

[amy]

Jaga svansen som kallas lycka, tills du blir sjuk och trött så kanske du kan In-se, och kanske även dö skrattandes, att du inte behöver söka Lyckan för att du är Svansen.

När jag imploderar tankarna tillbaks till Big Bang som skapade dom, ingenting frågar eller tvivlar att JAG ÄR ALLT.

Det kan låta som ego, men saken är att det finns ingen ego, för vilken ego skulle våga säga: livet är inte en dröm, men Verklighetens Fiktion, ingenting.

[Avantgardet]

Jaga svansen som kallas lycka, tills du blir sjuk och trött så kanske du kan In-se, och kanske även dö skrattandes, att du inte behöver söka Lyckan för att du är Svansen.

Du har så rätt så.

Sen kan man fråga sig vad "lyckan" har för biverkningar, är den eftersträvansvärd - och har den då ett intrinsikalt värde eller ett instrumentellt?

Föreställningen om "lycka" skapar ett tomrum som vi ständigt manas fylla.