Tatjana skrev:Med universum menar jag begreppet, allt du kan förstå och allt du kan se, höra, känna, förnimma. Allt under jorden, i havet och ovanför molnen. Alla människor alla djur solen, planeterna, ja ni förstår. Allting.
Min relation till allt detta?
Jag är en del I universum. Min del är väldigt liten men nödvändig för energibalansen. Bygger på entropi. Alla tings önskan att återgå till ett läge där energiförbrukningen är låg eller=0. Då ett tillstånd av harmoni uppstår. Detta beror på att den mängd energi som faktiskt är begränsad i universum hela tiden är i omlopp och även den söker stillhet. Ett litet exempel, En person dör, denna personen var en mycket energisk energiförflyttare för att inte det skall uppstå en obalans krävs det möjligen att två nya personer föds. Om det finns för mycket folk och för lite energi ökar verksamhetsgraden på energin och folk dör.
Mycket av detta håller jag nog med om. Furutom den feta texten. Jag tror inte att det "krävs" två att personer föds, utan snarare att balansen tillåter att nya personer kan födas och utvecklas. Sen tror jag också att tomrummet i universum ÄR något. Tomrumet på jorden ÄR ju luft. Bara för att vi SER igenom luften, så betyder det inte att luften inte finns.
Tanken är inte begränsad (som den biologiska kroppen är).
Som jag tidigare påstår är energin i omlopp. Detta är ett faktum i min biologiska kropp men mina tankar är utanför energin. Mina tankar försöker "frigöra sig" från min biologiska kropp och det uppstår en "kamp" mellan "själ" (tanke) och kropp. En slags obalans. Som resulterar i ett icke fullkomligt tillstånd.
Detta tycker jag nog är lite romantiserat. Varför skulle själen vilja frigöra sig? Vad är då meningen med att den en gång åkte in i kroppen?
Tankarna="Själen" är bunden till kroppen genom energier (från kroppen) för att fungera som en katalysator för att "förstöra" den biologiska kroppen.
Jag anser att tankar bara kan uppstå i en hjärna. Växter då? Har växter själ? Har växter tankar? Jag tror att växter lever och har ett medvetande, eftersom dom är har en systemmässig respons när dom utsätts för ett stimuli.
Ett exempel. Människan försöker att nå ett harmoniskt tillstånd och mår dåligt av att stressa då detta "tär" på kroppen. Dvs energierna mellan kropp och själ verkar åt olika håll. Det har idag kommit flera metoder där man kan nå harmoni dvs låg energiomvandling i den biologiska kroppen och därav kunna släppa själen "lite lös" ett tag.
Stress är en reaktion på en rädsla och uppstår bara när man har ett oönskat tillstånd i hjärnan i kombination med en situation som skapar det oönskade tillståndet.
Barn blir inte stressade lika lätt eftersom dom inte har lika många oönskade tillstånd.
Varför tror du överhuvudtaget att det finns en själ? Är det inte bara ett begrepp som du använder för att du inte kan förklara ett fenomen tydligare? Är inte själ bara ett påhitt för att slippa gå omkring och vara förvirrad?-Vart är själen då när kroppen inte finns?
Varför utesluter du att rymden är energi?-Om allting sammanfogas av energier, vad finns det i rymden?
Bra fråga!Varför vill "själen" förstöra kroppen?
