In need off a Lexikon.

[SportFilosofen]

Som vanlig enkel yrkesutbildad har man ju vissa luckor i sitt filosofiska vokabulär.

Vad är egentligen:

Strukuralism?
Objekt och subjekt?
Vad står Kant för?
Logisk positivism?

Konstiga grejor det där.

[Avantgardet]

Kanske skulle filosofiforum ha en typ av uppslagsdel? Wikipedia finns ju, men är oftast oerhört summarisk, vilket är som bortkastat, i min mening, om man vill sätta sig in i något. Jag kan dock göra ett försök att förklara det första av dessa begrepp, såsom jag har förstått det.

Strukturalismen är en förklaringsmodell som helt bortser från någots historiska rötter och utveckling, istället sysselsätter den sig med att studera delarnas inbördes relationer och relationen till helheten. Exempelvis studerade Claude Lévi-Strauss urbefolkningar, jämförde seder och bruk (totem, tabun, taxonomi, ärvandet av namn, regler för partnerskap osv.) hos folkgrupper från hela planeten. På så vis kunde han påvisa att alla dessa "världsbilder" ägde en strukturell likhet som inte gick att förklara med ett gemensamt historiskt ursprung.

Strukturalismens startskott var Ferdinand de Saussures "Kurs i allmän lingvistik", där han drog upp några distinktioner som skulle visa sig tillämpningsbara på andra områden. Det viktigaste i detta hänseende ur den boken är just insikten att språket är ett relationellt system, att orden får sin innebörd endast i relation till andra delar i systemet, och att de alltså inte äger någon självidentitet annat än genom att kontrastera mot andra ord (en tanke som, ironiskt nog, också finns antydd hos Hegel - som förvisso var oförmögen att greppa alla konsekvenser av detta). Det gäller inte bara ord utan alla skillnader i språket. Ett lite lustigt sätt att påvisa detta kan man göra med en försvenskning av Derridas lilla ordlek: Skillnad - Schillnad.

Poststrukturalismens (till vilken man räknar Derrida) kritik av strukturalismen har framförallt handlat om att det inte går att "låsa" strukturerna på det sätt som strukturalismen velat göra gällande, det försiggår alltid ett "spel", en rörlighet, inom strukturen, och att empirismen på så sätt så att säga kommer upp bakifrån och fäller strukturalismen till marken just som den trott sig komma runt den. Härvidlag uppstår dock problem. Vad poststrukturalismen gör är därför att betrakta "centrum" som ett substitut, vilket vi själva tillför för att kunna tala meningsfullt om något. Att tala om "centrum" och "periferi" vittnar emellertid redan det om ett maktförhållande (en hegemoni - från marxisten Gramsci) som vi i språket underkastar oss. Därifrån är steget till dekonstruktionen inte långt, men det kräver att vi för in andra relevanta idéströmningar för att redogöra för (i synnerhet Heidegger och Nietzsche), så jag stannar upp där.

[Algotezza]

Kolla länken:

http://home.swipnet.se/fel/main/filosofi/

MVH

Algotezza

[JemyM]

Vad står Kant för?

Det är sidan på något, t.ex. bordskanten.

[StefanW]

Det är sidan på något, t.ex. bordskanten.

I kan't understand

[SportFilosofen]

Det är sidan på något, t.ex. bordskanten.

I kan't understand

[SportFilosofen]

Kanske skulle filosofiforum ha en typ av uppslagsdel? Wikipedia finns ju, men är oftast oerhört summarisk, vilket är som bortkastat, i min mening, om man vill sätta sig in i något. Jag kan dock göra ett försök att förklara det första av dessa begrepp, såsom jag har förstått det.

[

i]Strukturalismen [/i]är en förklaringsmodell som helt bortser från någots historiska rötter och utveckling, istället sysselsätter den sig med att studera delarnas inbördes relationer och relationen till helheten. Exempelvis studerade Claude Lévi-Strauss urbefolkningar, jämförde seder och bruk (totem, tabun, taxonomi, ärvandet av namn, regler för partnerskap osv.) hos folkgrupper från hela planeten. På så vis kunde han påvisa att alla dessa "världsbilder" ägde en strukturell likhet som inte gick att förklara med ett gemensamt historiskt ursprung.

Verkar strukturalismen bara på generell nivå. Alltså att man måste studera människor som lever på vitt skillda platser eller kan man betrakta typ en arbetsplats ur ett struktur perspektiv?

Strukturalismens startskott var Ferdinand de Saussures "Kurs i allmän lingvistik", där han drog upp några distinktioner som skulle visa sig tillämpningsbara på andra områden. Det viktigaste i detta hänseende ur den boken är just insikten att språket är ett relationellt system, att orden får sin innebörd endast i relation till andra delar i systemet, och att de alltså inte äger någon självidentitet annat än genom att kontrastera mot andra ord (en tanke som, ironiskt nog, också finns antydd hos Hegel - som förvisso var oförmögen att greppa alla konsekvenser av detta).

Problemet med en sådan analys borde väl vara att orden har olika innebörd beroende på var i systemet den som betraktar orden befinner sig? Frihet för en fånge är att slippa vara just fånge, medan frihet för en fånge ur fängelsedirektörens ögon är att få en timme per dag på rastgården. Right?

Det gäller inte bara ord utan alla skillnader i språket.

Så en Norrlänsk dialekt kan bara existera för att bryter mot de andra dialekterna? Om vi nu ska prata om andra skillnader i språket än ord?

Ett lite lustigt sätt att påvisa detta kan man göra med en försvenskning av Derridas lilla ordlek: Skillnad - Schillnad.

I lost you there.

Poststrukturalismens (till vilken man räknar Derrida) kritik av strukturalismen har framförallt handlat om att det inte går att "låsa" strukturerna på det sätt som strukturalismen velat göra gällande, det försiggår alltid ett "spel", en rörlighet, inom strukturen, och att empirismen på så sätt så att säga kommer upp bakifrån och fäller strukturalismen till marken just som den trott sig komma runt den.

Empirismen kan alltså erfarenhetsmässigt påvisa att låsta strukturer, för att exempelvis definiera innebörd i ett ord,  inte existerar? Utan att dom förändrar sig. Exempelvis som ordet frihet förändras i fångens respektive fängelsedirektörens ögon? Typ "Vi empirister har frågat 100 fångar och 100 fängelsedirektörer vad ordet frihet innebär och dom menar inte samma sak". Kanske till och med empiristerna kan påvisa subkategorier i grupperna och deras definition av frihet. Är jag på rätt spår? Känns som en lite tunn is.

Härvidlag uppstår dock problem. Vad poststrukturalismen gör är därför att betrakta "centrum" som ett substitut, vilket vi själva tillför för att kunna tala meningsfullt om något. Att tala om "centrum" och "periferi"
vittnar emellertid redan det om ett maktförhållande (en hegemoni - från marxisten Gramsci) som vi i språket underkastar oss.

Centrum och periferi? För vad? Ordens centrala betydelse, den äkta innebörden kontra varje människas tolkning av dessa som då skulle representera periferi.

Centralt: SAOL definierar frihet
Perifiert: Makterna tycker att frihet är att spana på små brudar och köra Porsche.

Därifrån är steget till dekonstruktionen inte långt, men det kräver att vi för in andra relevanta idéströmningar för att redogöra för (i synnerhet Heidegger och Nietzsche), så jag stannar upp där. [/

quote]

Tackar jag för  :-k

[Avantgardet]

Verkar strukturalismen bara på generell nivå. Alltså att man måste studera människor som lever på vitt skillda platser eller kan man betrakta typ en arbetsplats ur ett struktur perspektiv?

Nej, det var väl mest Lévi-Strauss som syftade till att finna något slags kärna i människans föreställningsvärld (som han förvisso placerar utanför eller, kanske mer korrekt, ovanför människan). Visst kan man applicera strukturalistiskt tänkande också på en arbetsplats, strukturalistisk teori har ju också blivit vanlig i sådana sammanhang. Vad en poststrukturalist hade kunnat invända på det är dock att "låsningen" som det innebär att avgränsa strukturen till att gälla just företaget som man studerar inte riktigt kan motiveras - utom då med just empirin som grund, vilken strukturalismen avsåg att komma runt (då den i sig innebär svårigheter). En poststrukturalist skulle i själva verket hävda att kontexterna är oändliga, perspektiven är oändliga, och det (empiriskt) studerade objektet således är mer eller mindre omöjligt att artbestämma. Företaget är ingen isolerad ö, utan genomkorsas av allt omkringliggande och genomkorsar själv i sin tur allt omkringliggande. Det är ett slags kristallpalats som man reser i nuets flöde och som upprätthålles genom vissa beteenden, men som upplöses så fort man går hem för dagen. En social konstruktion mao.

Problemet med en sådan analys borde väl vara att orden har olika innebörd beroende på var i systemet den som betraktar orden befinner sig? Frihet för en fånge är att slippa vara just fånge, medan frihet för en fånge ur fängelsedirektörens ögon är att få en timme per dag på rastgården. Right?

Precis.

Så en Norrlänsk dialekt kan bara existera för att bryter mot de andra dialekterna? Om vi nu ska prata om andra skillnader i språket än ord?

Ja, och däri består ett av strukturalismens största problem - den är oförmögen att förklara förändring över tid. Man talar om synkroni och diakroni. Vissa har även laborerat med att ta sådana synkrona "snitt" vid olika tidpunkter och jämfört dem för att se hur en utveckling sker över tid, men en poststrukturalist skulle fortfarande beskylla strukturalisten som jobbar på detta sätt för "essentialism" (där det studerade fenomenets/objektets slutgiltiga "mening" [essens] hela tiden ligger framför, men aldrig kan nås).

Din fråga är emellertid mer komplicerad än vad den först kan tyckas, och för att kunna besvara den måste vi veta hur språket uppstått, vilket i sig leder till en infinit regress då det krävs ett språk innan språket för att överhuvudtaget kunna enas om ett språk, och dessa medgivanden måste vi språkligt ha enats om för att förstå och hur har då det språket uppstått osv. (in absurdum). Där finns det dock en samtida lingvist (strukturalist dessutom) som heter Noam Chomsky och som menade att vi har en medfödd språklig förmåga, ett slags inbyggd struktur. Jag ser dock inte hur han skulle kunna förklara språkliga skillnader (dialekter) - men jag är dock inte insatt på denna punkt. Men visst, den norrländska dialekten är ju inte, och har aldrig varit, isolerad, utan har vuxit fram i ett samspel med andra dialekter, och är det inte så att den endast är norrländsk dialekt i förhållande till t.ex. svenskan? Fanns det ingen svenska så skulle begreppet "norrländsk dialekt" vara direkt meningslöst, och det är väl så man får lov att se det. Återigen skulle dock en poststrukturalistisk kritik mena att något sådant som "svenska" och "norrländsk dialekt" i sig själva inte är några självklara begrepp (saknar essens), "finns det något sådan som ett 'svenskt språk' överhuvudtaget?", skulle h*n fråga sig. Ingen talar ju precis likadant som någon annan, skall vi stanna vid svenska, eller skall vi tala om norrländsk dialekt, eller skall vi tala om pitmål, eller var ska vi stanna? Du ser var det hela leder (och detta är problemet som strukturalismen delar med empirismen i detta avseende - dvs. essentialismen). Kontexterna är oändliga. Av detta skäl talar Derrida om ett "performativt löfte", ett lögnaktigt "löfte" eftersom vi lovar med varje yttrande ett språk som i själva verket inte finns men som vi därigenom ändå upprätthåller. Det är detta som är ett substitut, vi låtsas ett språk i avsaknad av det, och likadant med objekt (varför kritiken drabbar både empirismen och strukturalismen - dock inte uteslutande utan det gäller faktiskt hela fältet av strömningar, men här försöker jag hålla mig till strukturalismen), då det inte går att skilja objekt och begrepp åt (John R. Searle försöker emellertid införa en distinktion - "den råa verkligheten" och "den socialt konstruerade verkligheten", men kommer inte runt problemet på så sätt eftersom det inte finns något sätt att tala om "den råa verkligheten" annat än via språket, och därför är han alltid redan snärjd i "den socialt konstruerade verkligheten").

Min översättning av Derridas ordlek förlorar en del konnotationer. Différance konnoterar dels detta, som jag pekade på, med att ord får sin betydelse genom att skilja sig från varandra, men det konnoterar också detta att betydelsen alltid ligger framför och utom räckhåll.

Empirismen kan alltså erfarenhetsmässigt påvisa att låsta strukturer, för att exempelvis definiera innebörd i ett ord,  inte existerar? Utan att dom förändrar sig. Exempelvis som ordet frihet förändras i fångens respektive fängelsedirektörens ögon? Typ "Vi empirister har frågat 100 fångar och 100 fängelsedirektörer vad ordet frihet innebär och dom menar inte samma sak". Kanske till och med empiristerna kan påvisa subkategorier i grupperna och deras definition av frihet. Är jag på rätt spår? Känns som en lite tunn is.

Halvt om halvt. Empirismen förutsätter att den har ett objekt framför sig, vilket den sedan studerar, och likadant går strukturalismen fram. Poststrukturalismens kritik av strukturalismen har påvisat just detta att strukturalismen, även om den avsåg något helt annorlunda, har ovetandes lutat sig tillbaka på empirismen lika fullt. Och detta är varför den, i likhet med empirismen, blir beskylld för essentialism - vilket i sig är komiskt då det var precis vad den tidigare beskyllde existentialismen för, och tog avstånd ifrån (och därför min formulering tidigare om att empirismen smög upp bakom ryggen på den och fällde den till marken). Hopps förtydligandet hjälper.

Centrum och periferi? För vad? Ordens centrala betydelse, den äkta innebörden kontra varje människas tolkning av dessa som då skulle representera periferi.

Ja, exakt, förutom att någon "äkta innebörd" inte riktigt kan sägas finnas. Om man tänker sig detta i förhållande till begrepp som "nation" m.m. så är vi inne i den postkoloniala diskursen (som är en gren av poststrukturalismen). Vems definition av "England" är den riktiga? Deras egen eller indiernas? Vems bild av Napoleon är den riktiga? Englands eller Frankrikes? Är Sverige det som man upplever som kirurg eller lodis?  :wink:  Av Amerika? Av arabvärlden? Av Israel? Osv. Konsekvenserna är förödande för vetenskapen. Inom humanioran så har man i stort anpassat sig, men eftersläntare finns (de analytiska filosoferna t.ex., som fortfarande tycks drömma om en genomskinlig värld, men där de, som flugan, ser rakt genom fönstret men lyckas fan inte penetrera det - för att parafrasera Nietzsche). Och precis här skulle någon annan (förutsatt att de har tid och ork) kunna fylla i och förklara den "logiska positivismen", som jag tyvärr inte själv är så insatt i (men jag ämnar sätta mig in i den så småningom, betar av lite Freud för tillfället dock). Måhända dömer jag de analytiska filosoferna helt obefogat, har inte kunskap att uttala mig om dem egentligen.

Centralt: SAOL definierar frihet
Perifiert: Makterna tycker att frihet är att spana på små brudar och köra Porsche.

Exakt.

[J R Auk]

De logiska positivisterna ville skapa en fast grund för filosofin. Något som många verkar ha sysselsatt sig med under 1900- talets början. Husserl manar i Filosofins kris till ett liknande vetenskapsprojekt men under helt andra premisser.

De tyckte att filosofi enbart skulle syssla med det kunde bekräftas empiriskt. Förutom för matematiska eller logiska sanningar. Man kan säga att de sökte en naturvetenskaplig metod för filosofin samtidigt som de accepterar analytiska a priori sanningar.

Du kan söka på Wienkretsen om du vill se vilka som grundade traditionen och mera i detalj vad deras argument var.

[CAUSTIX]

Får man fråga vart  Auk har hittat det eminenta Kantcitatet?

[J R Auk]

Jag önskar jag kunde svara, men jag har hittat det som ett citat jag skrivit utan att skriva referensen. Sen har jag förkortat det lite, så jag är inte riktigt sann principen med "". Jag tyckte det förmedlade meningen även med ett litet klipp (längden godtogs inte).

Om jag inte missminner mig så är det från en text där Kant redogör för vad "upplysning" innebär.

[J R Auk]

Kollade lite, och jag tror att det kan vara i ett brev till Frege som Kant skriver detta. Även om jag tror att formen har förvanskats, även av den som översatt det som jag tagit del av.

Men såg hela texten fanns på tyska.

http://de.wikipedia.org/wiki/Beantwortu ... %C3%A4rung

[SportFilosofen]

Tackar för intresanta svar (och en del roliga oxå). Ska till ett ställe med mycket begränsad internettillgång. Men med ett stort bibliotek (fjällen - inte fängelse).

Hoppas jag hittar något spännande där.

[CAUSTIX]

Kollade lite, och jag tror att det kan vara i ett brev till Frege som Kant skriver detta. Även om jag tror att formen har förvanskats, även av den som översatt det som jag tagit del av.

Men såg hela texten fanns på tyska.

http://de.wikipedia.org/wiki/Beantwortu ... %C3%A4rung

I och med att Kant dog 44 år innan Frege föddes så tror jag chansen för brevväxling mellan dem är väldigt liten

Jo "Was ist aufklärung" låter rimligt, den texten finns dessutom översatt till vårt eminenta språk, i två skrifter till och med.........de skämmer nästan bort oss

Tack för hjälpen, skall läsa igenom texten som jag faktist haft oläst i bokhyllan.

[J R Auk]

Ja då verkar det vara svårt för dem att växla brev