Sunt förnuft råder

[J R Auk]

Vetenskapen är rationalitetens seger över det sunda förnuftet. Ett fåtal större tänkare som revolutionerade världen trots människors hårda motstånd. Skälet till att det fungerar är att människor är styrda, det finns lagar och polismakt som gör att människorna inte ballar ut och börja döda varandra igen.

Men även idag frodas vansinnet och en liten elit sitter och förgäves försöker upplysa. Om människor blev bara lite mer rationella skulle världen bli en mycket bättre plats väldigt snabbt.

If there were in the world today any large number of people who desired their own happiness more than they desired the unhappiness of others, we could have paradise in a few years. - Bertrand Russell

Haha det här var ju bland det sjukaste. Hur uppenbart framstår inte dina våta drömmar här.

Vadå "inte ballar ur och börjar döda varandra igen"?

Vart är den här lilla eliten som söker upplysa om vem som har rätt till vad efter nyttans påbud?

Du har aldrig tänkt på att kanske den eliten är den som skapar konflikt? Du vet civilisera vilden för det allmänna bästa osv osv. Britt som han är, vilken slags lycka tror du han talar om? Den intellektuella?
Alltid så är det den andra som är så konstig och så fel, om bara han vore annorlunda (eller kanske inte alls mein fuhrer) så vore allt så bra.

[Zokrates]

Vetenskapen är rationalitetens seger över det sunda förnuftet.

Nej tack, vi har sett vart det leder hän förr!

[eken]

Zokrates,

Vetenskapen kan tillämpas i både goda och onda syften. Den i sig vill ingen något ont, men rätt tillämpad så kan den göra underverk.

Och kanske bör man då heller inte förglömma att även många moderna demokratier utgår från vetenskapen på en mängd olika områden - vilket i sin tur leder fram till förbättringar för mänskligheten.

För onekligen har ju vetenskapliga framsteg frambringar såväl t.ex. mediciner som tekniska lösningar att användas till människans gagn.

/eken

[J R Auk]

Men här handlar det om att det "rationella" skall ha företräde framför det "sunda förnuftet".

Rationalitet utesluter till stor del känslan, låter subjektet bli objekt (därav Kants fina maxim om att behandla aldrig någon som enbart ett medel utan alltid ett mål i sig, och bygg ett "kingdom of ends" där rationaliteten är delad), medan sunt förnuft oftast manar till känslan.

Betänk påståendet att det är sunt förnuft att inte slå någon som har kapitulerat, vad manar det till? Empati inför den andres situation.

Rationellt däremot skulle vara beroende av effekterna. Det kanske visst är bättre att ge ett par smällar till den som ger sig för att ett sådant beteende i längden kanske leder till mindre våld i liknande situationer. Alltså man anammar principer som gör möjliga utfall till samma enhet som faktiska utfall.

Man abstraherar situationen och obektifierar dess delar, dödar sin egen subjektivitet.

(exempelvis väktare eller polis som griper folk osv)

[Dorian]

När folk säger att det rationella skall stå över känslor och sunt förnuft blir jag misstänksam. Rasbiologin var ju t.ex. en "rationell" vetenskap för att stärka det viktorianska samhällsidealet. Eftersom begreppet rationell har missbrukats allt för ofta av exempelvis facister, imperialister m.fl. för att göra deras ideologi rumsren, har rationalitet tappat sin betydelse. I regel kopplar vi ju rationalitet med termer som "objektivitet", "logik" och "vetenskaplighet".
Men hur objektiv och vetenskaplig var personer som Cecil Rohdes? Eftersom hans uppgift var att göra Afrika till brittiska imperiets egna reservat så arbetade han ju rationellt för att göra det möjligt. Men för oss idag framstår det som galet och fascistiskt.
Irakkriget var för många inom den amerikanska militären och andra "rationellt". De ansåg att det var den enda utvägen för "världsfreden". Men ett par år senare insåg dem att kriget inte var så rationellt.
Nu mer ser allt fler och fler att kränkraften är den mest milövänliga energikällan som kan producera den mängd energi som vårt moderna samhälle behöver. För 20 år sedan ansåg många att kärnkraften var ett hot mot både människa och miljö och att det därför skulle vara rationellt att inte bygga fler reaktorer. Denna "rationalitet" var kopplat till rädslan för flera tjernobylolyckor skulle inträffa. Hur rationellt var det?

Jag anser att vi ska använda vårt sunda förnuft d.v.s. vår "gutfeeling". Visst, vissa av utfallen av de handlingar som styrs av sunt förnuft kanske inte blir så lyckade. Vi bortsåg från vissa faktorer, vi handlade för snabbt o.s.v. Men över lag blir utfallen mycket bättre när vi använder det sunda förnuftet. Eftersom vi människor har en inbygd självbevarelsedrift vilken är kopplad till empati (gillar inte det ordet men det får duga här) och sunt förnuft. Vi organiserar våra samhällen så att så många människor som möjligt kan bidra och ta del av samhället. Det ligger i vår natur. Detta har naturligtvis krävt att vissa har styrt och lett detta arbete, d.v.s. en elit. Men i vissa stater har denna elit handlat rationellt (d.v.s för bevarandet av sin egna position) och i vissa med sunt förnuft (d.v.s. för bevarandet av staten).
Rationallitet har nu mer blivit en term för att försvara eliters idioti och göra den acceptabel. Det handlar alltså om vad man menar med att vara rationell, inte bara kläcka ur sig att vi ska vara det.

[Krenek]

Kontexten livet.

Alla små och stora beslut, ställningstaganden där man inte bekvämt kan luta sig på fakta, utan har olika infallsvinklar och kanske inte säkra fakta.

Allt från:
Fakta finns runt ett politiskt beslut, säg slopa avdrag för resor till/från arbetet. Hur man än gör drabbas någon - hur gör man?
En avdelning fungerar dåligt, behöver omorganiseras. Det finns modeller, matrisorganisationer och annat. Man har utrett hur det skulle kunna fungera, du är ansvarig chef, hur gör du? Omröstning, pekar med hela handen? Ställer de rätta frågorna? Vilka drabbas?

till

Skall vi skaffa ett tredje barn? (Tja... vare sig sunt förnuft eller forskning...)
Skall tonåringen få gå på den där festen hos Sara?
Skall han få mopeden?

Man har en situation som behöver hanteras, man har inte, och kommer inte få säkra fakta om vad som är rätt och fel men man måste ändå agera.  

Och sunt förnuft för mej är då - Konsten att kunna hantera detta. Hur kan man resonera? Hur gör man?

Inte en rak frågeställning, låt vara aldrig hur knepig, som man kan forska fram ett svar på, utan osäkerhet i verkliga livet.

Utilitarism - läste bara lite kort om det - tycker det påminner rätt mycket om vad jag skulle kunna lägga in i "sunt förnuft". Eller vad skiljer det sunda förnuftet då från den har utilitarismen?

Om vi tar rationalitet som det är definierat inom vetenskapen och lägger till utilitarismen så får du i större delen av alla fall, en stor överensstämmelse med vanligt sunt förnuft. De bygger på hur vi tänker och resonerar. Skillnaden är dock att de rationella systemen inte bryter ihop totalt när vi har situationer som vi som människor av evolutionära skäl har svårt att hantera. Om vi exempelvis skall resonera kring 1000 eller 100000 människors liv så finner de flesta människor det enormt svårt att hantera kvantiteter av den magnituden, osv. Det finns många problem som vi inte klarar att hantera intuitivt, ta exempelvis kvantmekaniken som ofta går rakt emot vår intuition men som ger enormt mycket bättre resultat än vår "gut feeling". Sunt förnuft behöver restriktioner och därför behöver vanliga människor kontrolleras av rationella människor som kan säga åt dem vad de skall tänka och hur de skall bete sig.

Så det handlar inte så mycket om huruvida vi skall köpa gurka eller tomat till lunch utan om frågor som det sunda förnuftet har svårt att hantera, där behöver vi system som kan hjälpa oss.

[Krenek]

Men här handlar det om att det "rationella" skall ha företräde framför det "sunda förnuftet".

Rationalitet utesluter till stor del känslan, låter subjektet bli objekt (därav Kants fina maxim om att behandla aldrig någon som enbart ett medel utan alltid ett mål i sig, och bygg ett "kingdom of ends" där rationaliteten är delad), medan sunt förnuft oftast manar till känslan.

Betänk påståendet att det är sunt förnuft att inte slå någon som har kapitulerat, vad manar det till? Empati inför den andres situation.

Precis som det är sunt förnuft att bränna en hädare på bål eller att gå ut och knacka bög. Att bränna en hädare kan komma ifrån många känslor, kärlek, omtanke, empati, hat, maktkänsla osv. Sunt förnuft utan restriktioner kan leda till i princip vad som helst.

Rationellt däremot skulle vara beroende av effekterna. Det kanske visst är bättre att ge ett par smällar till den som ger sig för att ett sådant beteende i längden kanske leder till mindre våld i liknande situationer. Alltså man anammar principer som gör möjliga utfall till samma enhet som faktiska utfall.

Man abstraherar situationen och obektifierar dess delar, dödar sin egen subjektivitet.

(exempelvis väktare eller polis som griper folk osv)

Låter bra.

[Krenek]

Vetenskapen är rationalitetens seger över det sunda förnuftet.

Nej tack, vi har sett vart det leder hän förr!

Nazisterna var extremt långt ifrån den vetenskapliga standarden, men vi kan se på det sunda förnuftets märkliga resultat. Vi har Adolf Hitler som i mångt och mycket var tämligen galen, han agerade på det som verkade vettigt för det Tyska folket. En person som skapade enormt mycket lidande. Sedan har vi krigshjälten Rudolf Hess, som också med sunt förnuft istället såg fred och gemenskap som lösningen på dåtidens problem. Sunt förnuft kan leda både till himmel och helvete, det behöver restriktioner för att styra människor på rätt väg. Restriktionerna ges av våra kriterier för rationalitet (och utilitarism).

[J R Auk]

Jo att du vill att "ni" skall få styra vet vi. Väntar dock spänt på skälet som anges för varför.

[Krenek]

Jo att du vill att "ni" skall få styra vet vi. Väntar dock spänt på skälet som anges för varför.

För att det gör det moraliskt fel att lyncha negrer samt ger oss ett verktyg som effektivt kan användas på alla former av moraliska problem. Det du föreslagit som alternativ faller på en av dessa punkter.