Logikens gränser

[Pilatus]

Logik har med ändamålsenlighet att göra, såtillvida att bara vad som är ändamålsenligt utifrån ett syfte (avsikt) och som härvid kan logiskt följdriktigt härledas till detta syfte, kan vara logiskt och sålunda begripligt...

ändamålsenlig - för sitt syfte användbar

exempel på logik - slutledningsregel modus ponens
(1) Om A så B
(2) A
(3) Alltså B

jaha, men det ändrar hur som helst inte på vad jag säger... ;o))

Logik handlar om regler för tänkandet som leder till en riktiga slutsatser.

[Smisk]

Eller att logik är ett uttryck för förnuftet och att förnuftet använder sig av språk och symboler. Logiken är lika tvingande på tänkandet, om det utförs samvetsgrant, som kausaliteten är på yttervärlden.

Kan du utveckla detta?

Vad menar du med att logiken är "tvingande på tänkandet"?

Vad menar du med samvetsgrant?

Hur vet vi att kausalitet i yttervärlden är tvingande?

[Vertumnus]

Eller att logik är ett uttryck för förnuftet och att förnuftet använder sig av språk och symboler. Logiken är lika tvingande på tänkandet, om det utförs samvetsgrant, som kausaliteten är på yttervärlden.

Kan du utveckla detta?

Vad menar du med att logiken är "tvingande på tänkandet"?

Att logiken tillåter mig att dra slutsatser ur föreliggande fakta, men inte vilka slutsatser som helst.

Vad menar du med samvetsgrant?

Att tänkandet följer logikens regelverk utan sidoblickar.

Hur vet vi att kausalitet i yttervärlden är tvingande?

Det är så vi definierar kausalitet.

Kausala samband hävdas på grundval av observationer.

[PeterK]

ändamålsenlig - för sitt syfte användbar

exempel på logik - slutledningsregel modus ponens
(1) Om A så B
(2) A
(3) Alltså B

jaha, men det ändrar hur som helst inte på vad jag säger... ;o))

Logik handlar om regler för tänkandet som leder till en riktiga slutsatser.

PeterK..; Ja, så ser det ut utifrån ett materialistiskt perspektiv. I själva verket är dessa "regler" ett mänsklig påhitt. I verkliga livet handlar det — som jag redan sagt — om ändamålsenlighet. Varvid exempelvis jag själv lika lite ser "regler" i tillvarons natur, som vad jag ser "siffror". När jag ser sakernas tillstånd i sinnevärlden, så är det innehållet jämte allt som fyller livet med mening, som jag ser. Varvid en "logik utan mening", är obefintlig för mig. Ja, bara då eljest blott "intetsägande logiska regler" eller i sig "tomma siffror", får liv blir de verkliga i mina ögon... ;o))

[PeterK]

jaha, men det ändrar hur som helst inte på vad jag säger... ;o))

Logik handlar om regler för tänkandet som leder till en riktiga slutsatser.

PeterK..; Ja, så ser det ut utifrån ett materialistiskt perspektiv. I själva verket är dessa "regler" ett mänsklig påhitt. I verkliga livet handlar det — som jag redan sagt — om ändamålsenlighet. Varvid exempelvis jag själv lika lite ser "regler" i tillvarons natur, som vad jag ser "siffror". När jag ser sakernas tillstånd i sinnevärlden, så är det innehållet jämte allt som fyller livet med mening, som jag ser. Varvid en "logik utan mening", är obefintlig för mig. Ja, bara då eljest blott "intetsägande logiska regler" eller i sig "tomma siffror", får liv blir de verkliga i mina ögon... ;o))

PeterK..; en komplettering..: jag behöver således inte "slå i regelboken", utan jag läser direk i verkligheten. Vilket är möjligt, då jag förstår denna i.o.m. dennas inneboende ändamålsenlighet och mening... ;o))

[Pilatus]

Logik handlar om regler för tänkandet som leder till riktiga slutsatser.

Ja, så ser det ut utifrån ett materialistiskt perspektiv. I själva verket är dessa "regler" ett mänsklig påhitt.

Alla regler är påhittade av människor.

... Ja, bara då eljest blott "intetsägande logiska regler" eller i sig "tomma siffror", får liv blir de verkliga i mina ögon...

Det är så tänkandet fungerar. Utan grammatik kan man inte skapa mening.

[Smisk]

Eller att logik är ett uttryck för förnuftet och att förnuftet använder sig av språk och symboler. Logiken är lika tvingande på tänkandet, om det utförs samvetsgrant, som kausaliteten är på yttervärlden.

Kan du utveckla detta?

Vad menar du med att logiken är "tvingande på tänkandet"?

Att logiken tillåter mig att dra slutsatser ur föreliggande fakta, men inte vilka slutsatser som helst.

Vad menar du med samvetsgrant?

Att tänkandet följer logikens regelverk utan sidoblickar.

Hur vet vi att kausalitet i yttervärlden är tvingande?

Det är så vi definierar kausalitet.

Kausala samband hävdas på grundval av observationer.

Det gav mig inte mycket mer än vad jag förstod själv tyvärr. Tänkandet använder logik, logik tvingar inget och inte heller kausalitet.
Jag är med på att det som ÄR orsakat alltid kan ses så och det som ses SOM logiskt alltid måste följa regler men det säger inte så mycket.

Det följer även att allt som KAN följas logiskt i världen måste följa regler som inte kan brytas. Men då naturen är oändligt komplex med både medvetande, fri vilja och slump etc och saker som sker utan att följa logik så är det en helt annan värld vi lever i än en sådan.

[PeterK]

Logik handlar om regler för tänkandet som leder till riktiga slutsatser.

Ja, så ser det ut utifrån ett materialistiskt perspektiv. I själva verket är dessa "regler" ett mänsklig påhitt.

Alla regler är påhittade av människor.

... Ja, bara då eljest blott "intetsägande logiska regler" eller i sig "tomma siffror", får liv blir de verkliga i mina ögon...

Det är så tänkandet fungerar. Utan grammatik kan man inte skapa mening.

PeterK..; Tjaaa... min världsbild/livssyn trogen, skulle jag uttrycka saken..; »utan att vara lagbundet strukturerat, varvid det ena följdriktigt ger det andra, kan livet inte vara meningsfullt«. Varvid ingen plats finns för "slumpen"... (anat än som en tänkt motsats till de verkliga förhållandena... ;o))

[Vertumnus]

Kan du utveckla detta?

Vad menar du med att logiken är "tvingande på tänkandet"?

Att logiken tillåter mig att dra slutsatser ur föreliggande fakta, men inte vilka slutsatser som helst.

Vad menar du med samvetsgrant?

Att tänkandet följer logikens regelverk utan sidoblickar.

Hur vet vi att kausalitet i yttervärlden är tvingande?

Det är så vi definierar kausalitet.

Kausala samband hävdas på grundval av observationer.

Det gav mig inte mycket mer än vad jag förstod själv tyvärr. Tänkandet använder logik, logik tvingar inget och inte heller kausalitet.
Jag är med på att det som ÄR orsakat alltid kan ses så och det som ses SOM logiskt alltid måste följa regler men det säger inte så mycket.

Nej, hade du förstått innebörden av det sagda så hade du avstått din invändning

Pilatus gav följande exempel på logik

(1) Om A så B
(2) A
(3) Alltså B

Så förklara nu frihetsgraderna i steg (3) och vilket stöd du finner i logiken för ett avvikande svar.

[Smisk]

Nej, hade du förstått innebörden av det sagda så hade du avstått din invändning

Pilatus gav följande exempel på logik

(1) Om A så B
(2) A
(3) Alltså B

Så förklara nu frihetsgraderna i steg (3) och vilket stöd du finner i logiken för ett avvikande svar.

Det va ingen invändning, det va en fråga efter med kunskap om hur du tänker. Hade du läst vad jag skrev hade du inte svarat som du gör.

Du halmdockar mig, har inget att säga om någon frihetsgrad för logik.

[Vertumnus]

Nej, hade du förstått innebörden av det sagda så hade du avstått din invändning

Pilatus gav följande exempel på logik

(1) Om A så B
(2) A
(3) Alltså B

Så förklara nu frihetsgraderna i steg (3) och vilket stöd du finner i logiken för ett avvikande svar.

Det va ingen invändning, det va en fråga efter med kunskap om hur du tänker. Hade du läst vad jag skrev hade du inte svarat som du gör.

Du halmdockar mig, har inget att säga om någon frihetsgrad för logik.

Det gav mig inte mycket mer än vad jag förstod själv tyvärr. Tänkandet använder logik, logik tvingar inget och inte heller kausalitet.
Jag är med på att det som ÄR orsakat alltid kan ses så och det som ses SOM logiskt alltid måste följa regler men det säger inte så mycket.

För det första är det du skriver fullkomligt fel: logik likväl som kausalitet är inom resp. fält tvingande.

Detta som du menar inte säger så mycket är grundläggande för den människoskapade värld som vi omger oss med. Allt som är uttänkt enligt dessa principer kan också göras till del i världen.

Det följer även att allt som KAN följas logiskt i världen måste följa regler som inte kan brytas. Men då naturen är oändligt komplex med både medvetande, fri vilja och slump etc och saker som sker utan att följa logik så är det en helt annan värld vi lever i än en sådan.

Det du ställer upp här är en falsk dikotomi. Det finns ingen motsättning mellan medvetande och logik. Inte heller mellan fri vilja och logik finns någon egentlig motsättning då ju dessa berör vitt skilda områden. Att världen skulle vara slumpartad och ologisk eller att naturen skulle vara "oändligt komplex" vad nu detta kan betyda är ju inte annat än snömos. Var i hela friden finner du stöd för detta?

[Pilatus]

Varvid ingen plats finns för "slumpen"... (annat än som en tänkt motsats till de verkliga förhållandena...

Hur deterministisk är din världsbild, PeterK?

[PeterK]

Varvid ingen plats finns för "slumpen"... (annat än som en tänkt motsats till de verkliga förhållandena...

Hur deterministisk är din världsbild, PeterK?

PeterK..; Den där frågan, baserar sig på en stor materialistisk missuppfattning av livets/alltets verkliga natur. Vilken ju i enlighet med "min" världsbild är identisk med det levande väsendet...

Och detta väsen utgörs, som jag redan visat på flera sätt på det här forumet, av den i sinnevärlden omanifesterade evigheten, oändligheten och allmakten — dvs, av det ett och samma Jaget i oss alla — jämte dettas framträdande i sinnevärlden, genom vilket det i kraft av sinnevärldens sinsemellan kontrasterande begränsningar som ovillkorligen utgör omvandlingar eller rörelser, vilken/vilka sålunda uppenbaras inför sig självt, som vore denna/detta något annat än vad denna/detta är. Vilket gör hela framträdandet ifråga, till en slags illusion...

Något som betyder att det i.o.f.s. i sinnevärlden omanifesterade alltet, ju i ett evigt ett och samma "nu" redan inbegriper precis allting som kan uppenbaras i sinnevärlden i form av upplevd rörelse — vilken ju blir till "tidsföljd". Men — och det är så att säga "det fina i kråksången" — det är bara i den således upplevda världen  — dvs, i det jag i min analys kallar "vad jag/man upplever" — kan åstadkomma öht nånting. Ja, det är bara i denna sinnevärld ens upplevelser existerar och det är bara i denna man kan välja...

Varvid det är bara i denna man står inför det obekanta vilket bara är en aspekt av detta upplevda/skapades egentligen illusoriska natur. En natur som således är identisk med "det okända". Varvid man i denna dimension — som f.ö. är den enda "materialismen" vetenskapligt beaktar — ja, egentligen öht känner till — ständigt står inför mer eller mindre obekanta val-situationer mellan vilka man städse väljer den livsväg som blir till ens manifesterade tillvaro...

En tillvaro som i "ännu inte upplevt skick", alltså består i själva själva Jaget i oss alla, eller m.a.o. i den i sinnevärlden omanifesterade "evigheten, oändligheten, allmakten". Men vilket/vilken således framträder inför Jaget självt, som vore detta något annat än vad det är. Och i denna dimension — den materiella samt i rörelse stadda sinnevärlden — ter sig tillvaron som allt annat än "förutbestämd"...

OK... om du nu läser och begrundar, så förstår du säkert vad jag skriver, för detta handlar ju — när allt kommer omkring — inte om några konstigheter. Nej, i själva verket är det ju bara vad som är en manifestation hos avsikterna hos ett Jag — och som härvid kan vara ändamålsenligt — som något öht går att begripa...

Vilket ju bl.a. innebär att "materialismens" världsbild inbegriper "slumpen", jämte "naturvetenskapliga facit" som ständigt behöver revideras... (något "mina" facit ju inte behöver, eftersom dessa facit redan är i överensstämmelse med alltets/det levande väsendets egen egentliga natur... ...och känner man sig själv, genomskådar man "illusionen" för att härvid känna också "det okända"... ...ja, lägg märke till att detta ju bara kan bestå i det öht möjliga varvid "det o-möjliga" på sin höjd kan framträda som "en tänkt motsats till de verkliga förhållandena"... omständigheter som gör det lätt för en, att utifrån ett allt övergripande perspektiv förstå sig på det eljest "okända"... ;o))

[Pilatus]

Hur deterministisk är din världsbild, PeterK?

Den där frågan, baserar sig på en stor materialistisk missuppfattning ...

Jag uppfattar det du skriver som oläslig rappakalja, utan egentligt innehåll.

Har din världsbild någon fast struktur? Det som styr världen tycks okänt?

[PeterK]

Hur deterministisk är din världsbild, PeterK?

Den där frågan, baserar sig på en stor materialistisk missuppfattning ...

Jag uppfattar det du skriver som oläslig rappakalja, utan egentligt innehåll.

Har din världsbild någon fast struktur? Det som styr världen tycks okänt?

Ja, läsförmågan är ju inte alltid den bästa. Men ta tag konkret i något jag skrivit och fråga specifikt om det, så kan jag förklara. Dessutom i lite annorlunda, förhoppningsvis mer pedagogiska ordalag. Ja är nämligen inte nödsakad att bara repetera vad som redan är sagt, utan då jag själv verkligen förstår vad jag pratar om, har jag inga svårigheter att variera infallsvinklar och perspektiv på detta. Något som kanske kan verka lite förbryllande på människor som är vana med materialismens och den akademiska världens kateder-undervisning mer auktoritära stelbenta hållning...

Eftersom du — lustigt nog — tydligen tagit bort den överväldigande merparten av just precis det du kommenterade, så lägger jag här in detta igen. Så att du får stöd att hålla reda på, vad det är du faktiskt pratar om... OK..;

PeterK..; Den där frågan, baserar sig på en stor materialistisk missuppfattning av livets/alltets verkliga natur. Vilken ju i enlighet med "min" världsbild är identisk med det levande väsendet...

Och detta väsen utgörs, som jag redan visat på flera sätt på det här forumet, av den i sinnevärlden omanifesterade evigheten, oändligheten och allmakten — dvs, av det ett och samma Jaget i oss alla — jämte dettas framträdande i sinnevärlden, genom vilket det i kraft av sinnevärldens sinsemellan kontrasterande begränsningar som ovillkorligen utgör omvandlingar eller rörelser, vilken/vilka sålunda uppenbaras inför sig självt, som vore denna/detta något annat än vad denna/detta är. Vilket gör hela framträdandet ifråga, till en slags illusion...

Något som betyder att det i.o.f.s. i sinnevärlden omanifesterade alltet, ju i ett evigt ett och samma "nu" redan inbegriper precis allting som kan uppenbaras i sinnevärlden i form av upplevd rörelse — vilken ju blir till "tidsföljd". Men — och det är så att säga "det fina i kråksången" — det är bara i den således upplevda världen — dvs, i det jag i min analys kallar "vad jag/man upplever" — kan åstadkomma öht nånting. Ja, det är bara i denna sinnevärld ens upplevelser existerar och det är bara i denna man kan välja...

Varvid det är bara i denna man står inför det obekanta vilket bara är en aspekt av detta upplevda/skapades egentligen illusoriska natur. En natur som således är identisk med "det okända". Varvid man i denna dimension — som f.ö. är den enda "materialismen" vetenskapligt beaktar — ja, egentligen öht känner till — ständigt står inför mer eller mindre obekanta val-situationer mellan vilka man städse väljer den livsväg som blir till ens manifesterade tillvaro...

En tillvaro som i "ännu inte upplevt skick", alltså består i själva själva Jaget i oss alla, eller m.a.o. i den i sinnevärlden omanifesterade "evigheten, oändligheten, allmakten". Men vilket/vilken således framträder inför Jaget självt, som vore detta något annat än vad det är. Och i denna dimension — den materiella samt i rörelse stadda sinnevärlden — ter sig tillvaron som allt annat än "förutbestämd"...

OK... om du nu läser och begrundar, så förstår du säkert vad jag skriver, för detta handlar ju — när allt kommer omkring — inte om några konstigheter. Nej, i själva verket är det ju bara vad som är en manifestation hos avsikterna hos ett Jag — och som härvid kan vara ändamålsenligt — som något öht går att begripa...

Vilket ju bl.a. innebär att "materialismens" världsbild inbegriper "slumpen", jämte "naturvetenskapliga facit" som ständigt behöver revideras... (något "mina" facit ju inte behöver, eftersom dessa facit redan är i överensstämmelse med alltets/det levande väsendets egen egentliga natur... ...och känner man sig själv, genomskådar man "illusionen" för att härvid känna också "det okända"... ...ja, lägg märke till att detta ju bara kan bestå i det öht möjliga varvid "det o-möjliga" på sin höjd kan framträda som "en tänkt motsats till de verkliga förhållandena"... omständigheter som gör det lätt för en, att utifrån ett allt övergripande perspektiv förstå sig på det eljest "okända"...