Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 04 jul 2014 12:08

Illusionen skrev:Efter att ha följt resonemanget i senaste inläggen, skulle jag (hoppas ni ursäktar mig) vilja
påstå att ni gör er skyldiga till kardinalfel.

Med fel måste menas att det brister i logiken, att slutsatsen inte följer av premisserna.

Antic upprepar en och samma sats, men kan inte reda ut vad han menar med sitt "nu". Han ser sig själv i tidens flöde, i nuet. Men det är en betraktelseform av tiden. Skall vi beskriva tiden som naturfenomen får vi lämna psykologin och använda termer från fysiken.

I övrigt har jag inget att tillägga för ögonblicket.
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 04 jul 2014 12:28

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Efter att ha följt resonemanget i senaste inläggen, skulle jag (hoppas ni ursäktar mig) vilja
påstå att ni gör er skyldiga till kardinalfel.

Med fel måste menas att det brister i logiken, att slutsatsen inte följer av premisserna.

Antic upprepar en och samma sats, men kan inte reda ut vad han menar med sitt "nu". Han ser sig själv i tidens flöde, i nuet.
Men det är en betraktelseform av tiden. Skall vi beskriva tiden som naturfenomen får vi lämna psykologin och använda termer från fysiken.

I övrigt har jag inget att tillägga för ögonblicket.


Premissen som saknas är definitionen alt. beskrivningen av medvetandets referens (det tråden är tänkt att handla om).
De påståenden som görs saknar därigenom grund och trovärdighet, enligt min bestämda uppfattning.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 04 jul 2014 13:27

Illusionen skrev:Premissen som saknas är definitionen alt. beskrivningen av medvetandets referens (det tråden är tänkt att handla om).
De påståenden som görs saknar därigenom grund och trovärdighet, enligt min bestämda uppfattning.

Njea, jag har inte dragit någon slutsats som fordrar referens till medvetandet. Det jag har sagt är att tiden är ett kontinuum, en dimension, en grundläggande egenskap i naturen, en förutsättning för existens och liknande. Men inte att tiden har någon annan beröring med medvetandet än att vi upplever tidens flöde, genom att erfara naturen omkring oss. Det kan säkert dölja sig tankefel i det jag skrivit, men "medvetandets referens" ingår inte i premissen. Om du anser att det borde vara så vill jag gärna granska det specifika argument som gör en sådan slutsats tvingande. (Absolut inte som en referens till Delta-konceptet.)

Om medvetandet har vi sagt en hel del och det finns en stor litteratur i ämnet. Vill man vara skolboksmässigt enkel kan man väl säga att de data som tillförs medvetandet kommer från våra sinnen. Ibland lagrade minnen, tankar, problemlösningar och fantasier.

Det finns enkla övningar man kan göra för att se hur väl vi uppfattar verkligheten. T ex att vi anmodas rita ett träd som vi föreställer oss att det kan se ut. Det avslöjar en del om hur vi uppfattar verkligheten, hur de ursprungliga indata har tolkats och omarbetats. Vi är mycket olika som personer och det finns förstås psykologiska förklaringar.

Min tro är att man får försöka beskriva en legobit åt gången och allteftersom foga samman dem till ett helt, en syntes om vad de tillsammans är ämnade att vara. Det blir först då en konstruktion med byggblock som vi är bekanta med och kan förstå.
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 04 jul 2014 16:16

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Premissen som saknas är definitionen alt. beskrivningen av medvetandets referens (det tråden är tänkt att handla om).
De påståenden som görs saknar därigenom grund och trovärdighet, enligt min bestämda uppfattning.

Njea, jag har inte dragit någon slutsats som fordrar referens till medvetandet. Det jag har sagt är att tiden är ett kontinuum, en dimension, en grundläggande egenskap i naturen, en förutsättning för existens och liknande. Men inte att tiden har någon annan beröring med medvetandet än att vi upplever tidens flöde, genom att erfara naturen omkring oss. Det kan säkert dölja sig tankefel i det jag skrivit, men "medvetandets referens" ingår inte i premissen. Om du anser att det borde vara så vill jag gärna granska det specifika argument som gör en sådan slutsats tvingande. (Absolut inte som en referens till Delta-konceptet.)

Om medvetandet har vi sagt en hel del och det finns en stor litteratur i ämnet. Vill man vara skolboksmässigt enkel kan man väl säga att de data som tillförs medvetandet kommer från våra sinnen. Ibland lagrade minnen, tankar, problemlösningar och fantasier.

Det finns enkla övningar man kan göra för att se hur väl vi uppfattar verkligheten. T ex att vi anmodas rita ett träd som vi föreställer oss att det kan se ut.
Det avslöjar en del om hur vi uppfattar verkligheten, hur de ursprungliga indata har tolkats och omarbetats.
Vi är mycket olika som personer och det finns förstås psykologiska förklaringar.

Min tro är att man får försöka beskriva en legobit åt gången och allteftersom foga samman dem till ett helt, en syntes om vad de tillsammans är ämnade att vara. Det blir först då en konstruktion med byggblock som vi är bekanta med och kan förstå.


Det som är blå-markerat i ditt inlägg ovan kan jag i stort acceptera utan större invändningar.
Det som är rödmarkerat anser jag däremot vara fel och flummigt/obestämt.
Tiden är atomärt ingenting i egentlig bemärkelse, utan skall betraktas som ett BALANS-SUBSTITUT.
Fenomenet TID utgör balans-länken mellan ”sidställd” (= obalans) materia och universum i balans.
Det du, utan att ant förstå varför, benämner ”tidens flöde” kan lite förenklat ses som hur du som materia,
via medvetandets referens, FÖRHÅLLER dig till universums överordnade "struktur/dynamik".
Tiden är m a o din RELATION till ett överordnat, i BALANS varande universum.
När/om du förstår detta, har du på köpet erhållit bekräftelse på att vi har en relation till universum.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 04 jul 2014 18:42

Illusionen skrev:Det du, utan att ant förstå varför, benämner ”tidens flöde” kan lite förenklat ses som hur du som materia,
via medvetandets referens, FÖRHÅLLER dig till universums överordnade "struktur/dynamik".
Tiden är m a o din RELATION till ett överordnat, i BALANS varande universum.

Jag kan hålla med om att blandar vi in vårt medvetande, upplevelsen, den fenomenella sidan av tiden, så blir det lätt flummigt. Vad du avser att förklara når inte riktigt fram. Du skriver relation med versaler som om det skulle behöva understrykas som något viktigt. Kanske är det viktigt, men jag blir inte mer säker för att du skriver med versaler. Det påminner om Churchills "om argumentet är svagt...höj rösten".
Moderator

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 04 jul 2014 20:52

förstår mig själv skrev:Men ändå om vi tar tex Newtons "gravitationslag" förvisso är den matematiska formeln inte linjärt. (Kraften avtar med kuben av avståndet).

Alla föremål med massa attraherar varann. Gravitationskraften är proportionell mot kropparnas massor, men omvänt proportionell mot kvadraten på avståndet.
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 05 jul 2014 11:26

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Det du, utan att ant förstå varför, benämner ”tidens flöde” kan lite förenklat ses som hur du som materia,
via medvetandets referens, FÖRHÅLLER dig till universums överordnade "struktur/dynamik".
Tiden är m a o din RELATION till ett överordnat, i BALANS varande universum.

Jag kan hålla med om att blandar vi in vårt medvetande, upplevelsen, den fenomenella sidan av tiden, så blir det lätt flummigt. Vad du avser att förklara når inte riktigt fram. Du skriver relation med versaler som om det skulle behöva understrykas som något viktigt. Kanske är det viktigt, men jag blir inte mer säker för att du skriver med versaler. Det påminner om Churchills "om argumentet är svagt...höj rösten".
:D

Det skulle vara tillfredsställande att kunna diskutera fortsättningen på mitt koncept,
men det förutsätter att det går att förstå det jag redan skrivit, och där är vi nog inte ännu.

Först tänkte jag till under mina många promenader med hunden.
När jag kom hem efter promenaderna, skrev jag ned mina tankar i form av lösa minnesanteckningar.
Därefter sammanställde jag minnesnoteringarna i en ”uppsats”, vilket även det tog tid.
Under drygt ett års tid har jag sedan försökt förtydliga ytterligare genom att skriva en ansenlig mängd
inlägg här i/på FF. Om det nu förhåller sig så, att ingen, trots allt arbete jag redan lagt ned på
att beskriva och förklara, förstår mitt koncept
, får jag nog acceptera att jag misslyckats som pedagog
alternativt att konceptet är för udda och svårt.

Delta-konceptet skiljer ut sig från mängden genom att utgå från något basalt, vilket ingen av övriga
beskrivningar/förklaringar gör. Samtliga alternativ (på FF) saknar motsvarande definitioner/grund på fältnivå.
När jag startade den här tråden var min tanke att tråden, om möjligt, skulle reserveras till att användas
för att förtydliga Delta-konceptet, tills dess konceptet blev begripligt, men så har det inte utvecklats.
När jag förklarar något, så har ofta efterföljande inlägg handlat om helt andra hypoteser, och då
leder diskussionen snabbt in på för konceptet ovidkommande sidospår, och jag resignerar.
Man verkar alltså inte intresserad av att följa upp och gå på djupet med det jag beskriver, (sannolikt
även beroende av att man tycker det är för svårt), utan presenterar påståenden som saknar grund.
Enkelt uttryckt får man inte gå vidare till nästa fråga förrän man förstår frågan som är på bordet.
På det viset arbetar man sig successivt igenom hela komplexet/konceptet.
Den uthålligheten och/eller intresset verkar inte finnas.

Då jag anser mig ha förtydligat i stort allt av betydelse, behöver jag därför ant försöka finna ut nya vägar
att förklara, för att det ska det vara meningsfullt att fortsätta. Det får dock inte bli för arbetskrävande.
För mig är frågan om jag klarar av detta.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 05 jul 2014 12:13

Vi börjar om. Det du skriver senast pekar onekligen på att vi talar förbi varann. Jag tar ett steg tillbaks och förenklar din syntax något. Jag får det till;

Det som jag tidigare benämnde ”tidens flöde” beskriver hur jag förhåller mig till universums form och sätt att vara. Tiden är på så sätt min relation till universum.

Jag har tagit bort ett antal bestämningar för att belysa svårigheten att förstå vad det är du menar. Vi förnimmer onekligen tid, det räcker med att vi lyssnar till en fågel i trädgården, barns röster som leker, en bäck som porlar, något pågående. I dessa fall förhåller jag mig passiv, på distans, jag lyssnar och kanske blir jag medvetna om tiden och att pausen borde vara slut nu.

Så långt är det ju endast en vardaglig händelse som är så avskalad på detaljer som det är möjligt. Så kanske avser du något bortom denna sinnebild som kan ge oss något av en förklaring om medvetandets relation till världen?
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 05 jul 2014 15:17

Pilatus skrev:Vi börjar om. Det du skriver senast pekar onekligen på att vi talar förbi varann. Jag tar ett steg tillbaks och förenklar din syntax något. Jag får det till;

Det som jag tidigare benämnde ”tidens flöde” beskriver hur jag förhåller mig till universums form och sätt att vara. Tiden är på så sätt min relation till universum.

Jag har tagit bort ett antal bestämningar för att belysa svårigheten att förstå vad det är du menar. Vi förnimmer onekligen tid, det räcker med att vi lyssnar till en fågel i trädgården, barns röster som leker, en bäck som porlar, något pågående. I dessa fall förhåller jag mig passiv, på distans, jag lyssnar och kanske blir jag medvetna om tiden och att pausen borde vara slut nu.

Så långt är det ju endast en vardaglig händelse som är så avskalad på detaljer som det är möjligt. Så kanske avser du något bortom denna sinnebild som kan ge oss något av en förklaring om medvetandets relation till världen?


Det finns ingen enkel genväg, utan vi försöker nu ta ett första viktigt steg.
Först när vi avverkat ett antal steg är vi mogna att ta oss ann fenomenet TID.

Antag att medvetandet (= ”jaget”) har en struktur av något slag.
Medvetandet är alltså inte en punkt eller liknande.
Vi benämner medvetandestrukturen för Egen-Struktur, ES, då den är unik för medvetandet ifråga.
Tänk dig sedan att du är omsluten av ett balanserat Grundtillstånd, G (= grundstrukturkomplex).

Egenstrukturen, ES, förmår ej ”förnimma” strukturer som överensstämmer med sin egenstruktur, ES.
Strukturer i G som överensstämmer med ES förnimmer du alltså inte, p g a Maskeringsprincipen, MP.
När ES ”eliminerar” (= maskerar) sin egenstruktur från G, är G inte längre i balans (= ES saknas = obalans).
ES ger därigenom upphov till det jag benämner ”polarisation” av G (= obalans i G).

En principiell analogi avseende ES betydelse.
När du sitter i/på tåget och väntar att det ska starta från stationen, har du svårt att avgöra om det är
ditt tåg (= din egenstruktur, ES), som rullar iväg, eller om det är de omgivande tågen på spåren intill som startar.
Men allt (= verkligheten du förnimmer) rör sig i relation till ditt tåg/ES.

Ok ?

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 05 jul 2014 17:57

Illusionen skrev:Antag att medvetandet (= ”jaget”) har en struktur av något slag.

Redan här blir det märkliga sammankopplingar. Medvetandet är inte detsamma som jaget i min värld. Jaget har med hur vi uppfattar oss själva, vår personlighet, om vi är utåtriktade, hur vårt reaktionsmönster ser ut och annat.

Medvetandet har en struktur säger du, men sedan fortsätter du med att tala om en medvetandestruktur. Om medvetandet har en struktur, av vad består det strukturerade? Själv har jag aldrig sett någon beskriva medvetandet som en struktur av egenskaper.

Medvetandet beskrivs vanligen som en central för vad vi väljer att fokusera tankarna kring, vår uppmärksamhets fönster, vilka av alla nervimpulser som vi är koncentrerade på. Medvetandet kan hantera många olika intryck simultant, sortera dem hierarkiskt, skifta fokus mycket snabbt om det krävs. T ex i trafiken där det kan uppkomma händelser som inte alltid kan förutses.
Moderator

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Zokrates » 05 jul 2014 18:01

Egentligen ett väldigt dåligt exempel Illusionen, det utgår från att vi är fast i våra kroppar likt fångar oavsett
vart eller hur vi rör oss, vi är alltid inom oss själva, vilket ger att det är omvärlden som rör sig i förhållande till
oss själva. Om vi istället fokuserar på våglängder så ser vi att det bara är det som faller in under synligt ljus
som vi kan se, vi kan säkerligen uppleva både längre och kortare våglängder, men vi kan inte bestämma deras
position med våra kroppar, så från den kortaste till den längsta våglängden utgör det spel som nuet existerar
under, den kortaste tidsperioden vi kan notera med mätinstrument är en attosekund, en triljondelssekund.
Under den tidslängden har vi planklängder där tiden i viss mening upphör att bli begriplig, framtid, nutid, dåtid
får marginell betydelse. I Jämförelse med vår förmåga att reagera kan nämnas att ögat på dels kemisk och elektrisk
impuls reagerar på färgskillnader i en hastighet av en biljaddelssekund. Med det sagt, vi är för begränsade rent
fysiologiskt för att i egentlig mening förstå vad ett faktiskt nu inbegriper i form av rörelse i sin helhet.

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 05 jul 2014 20:09

Jag försökte göra det så enkelt det bara går, men det föll tydligen inte så väl ut.
Med detta första lilla steg ville jag, via ett enkelt exempel, försäkra mig om att vi var överens
om vad ”polarisation” av G representerar och medför, och inget annat.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Zokrates » 05 jul 2014 20:40

Illusionen skrev:Jag försökte göra det så enkelt det bara går, men det föll tydligen inte så väl ut.
Med detta första lilla steg ville jag, via ett enkelt exempel, försäkra mig om att vi var överens
om vad ”polarisation” av G representerar och medför, och inget annat.

/ Illusionen


Vad grundtillståndet, "G" betyder för dig är kanske inte detsamma som det betyder för mig, jag betraktar detta tillstånd
som då när virtuella partiklar får reella egenskaper, de fastnar och har ingenstans att försvinna.
Detta tillstånd är för mig ett evigt nu, men kan delas upp i mindre tidsperioder efter svängningarna som partiklarna enskilt
och i kombination med fler partiklar ger upphov till.
Nuet blir på makroplanet de rörelser som kan existera under en begränsad period, vilket bör gälla för alla med ett medvetande,
detta utgör samtidigt den referens till vår omgivning varmed vi kan uppleva tid, dvs. förändring.

Tror jag?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Zokrates » 05 jul 2014 20:56

Jag känner mig som en fullständig idiot idag, så jag får försöka låta bli att kommentera trådar tills jag
får hjärnan på plats igen, tror det är värmen.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 05 jul 2014 21:38

Illusionen skrev:Jag försökte göra det så enkelt det bara går, men det föll tydligen inte så väl ut.
Med detta första lilla steg ville jag, via ett enkelt exempel, försäkra mig om att vi var överens om vad ”polarisation” av G representerar och medför, och inget annat.

Jo, det är bra med enkelhet. Jag vill gärna förstå hur du menar och jag undrar ständigt hur du kommer fram till dina slutsatser. Ibland är det så att vi använder orden olika, du menar en sak och jag en annan. Därav motfrågor. Enklaste sättet att lösa upp sådana knutar brukar vara att gå till källorna och använda sig av de referenser som känns pålitliga.
Moderator


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster