Filosofisk påvisning av guds icke-existens

[SigurdV]

Som bekant har jag skrivit en uppsats, som är publicerad på,
www.maticweb.com

I uppsatsen ställer jag inledningsvis följande fundamentala frågor,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Har man inte tillgång till svaren på dessa frågor, saknar man den grund som krävs för att trovärdigt kunna hävda att man förstår fysiken och universum på ett djupare plan.

INGEN har ännu presenterat svar på frågorna.
I det perspektivet tar man sig även vatten över huvudet om man tror sig finna bevis till/enligt rubriken "Filosofisk påvisning av guds icke-existens".
Innan Guds icke-existens är bevisad förväntar jag mig mer anspråkslöst alltså svar på ovanstående frågor.

I uppsatsen presenterar jag förslag till svar på aktuella frågor.
I texten redovisas även detaljerat bakgrund och resonemang, som leder fram till svaren.

Exempel på några typiska omdömen jag erhållit med anledning av uppsatsen är,
- Trams
- Obegripligt
- Nonsens
- Tillför inget nytt
- Insnöad
- Stryk mig i din adresslista

Om man nu tycker sig ha fog för dessa omdömen tycker jag det borde vara ett minimikrav av anständighet att först ha läst och begrundat uppsatsen.
Förstår man inte, bör man givetvis avvakta med att kommentera, i annat fall betygsätter man sig själv på ett ofördelaktigt sätt.

Pilatus skriver citat,
”Kan man inte ge övertygande argument så kan man inte påverka någon.”
Argumenten finns i min uppsats !
Har någon annan på detta forum presenterat något lika omfattande ?

Hälsar
Illusionen

www.maticweb.com

Vill bara kraftfullt markera att du inte hittar något enda belägg för att jag sagt något liknande!

Jag har ända från start medgivit att det finns värdefulla insikter att utvinna ur det du säger...öh...förlåt men...ähum...i mina ögon talar Oraklet i Delphi klarspråk i jämförelse med dig. Det har åtminstone lett till en ökad förståelse av mig själv: Tänk efter nu sigurd: Kanske uppfattar du Illusionen ungefär som andra uppfattar sigurdV? En synnerligen tillnyktrande tanke!

Att hitta en Rosettasten som möjliggör översättning oss emellan (jag minns med förtjusning en gummiflotte) blir ett jobb för Herkules, men jag vill ändå yttra mig angående jagets referens som jag ser det:
1 jag finns
2 jag= #jag#
3 #jag# finns!

Det märkliga här är den andra premissen som skiljer jaget från jagets upplevande av jaget och ändå säger att de är identiska! Men alltså inte KONGRUENTA!
"jag= #jag#" betyder INTE detsamma som "jag=jag"!

[Illusionen]

Som bekant har jag skrivit en uppsats, som är publicerad på,
www.maticweb.com

I uppsatsen ställer jag inledningsvis följande fundamentala frågor,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Har man inte tillgång till svaren på dessa frågor, saknar man den grund som krävs för att trovärdigt kunna hävda att man förstår fysiken och universum på ett djupare plan.

INGEN har ännu presenterat svar på frågorna.
I det perspektivet tar man sig även vatten över huvudet om man tror sig finna bevis till/enligt rubriken "Filosofisk påvisning av guds icke-existens".
Innan Guds icke-existens är bevisad förväntar jag mig mer anspråkslöst alltså svar på ovanstående frågor.

I uppsatsen presenterar jag förslag till svar på aktuella frågor.
I texten redovisas även detaljerat bakgrund och resonemang, som leder fram till svaren.

Exempel på några typiska omdömen jag erhållit med anledning av uppsatsen är,
- Trams
- Obegripligt
- Nonsens
- Tillför inget nytt
- Insnöad
- Stryk mig i din adresslista

Om man nu tycker sig ha fog för dessa omdömen tycker jag det borde vara ett minimikrav av anständighet att först ha läst och begrundat uppsatsen.
Förstår man inte, bör man givetvis avvakta med att kommentera, i annat fall betygsätter man sig själv på ett ofördelaktigt sätt.

Pilatus skriver citat,
”Kan man inte ge övertygande argument så kan man inte påverka någon.”
Argumenten finns i min uppsats !
Har någon annan på detta forum presenterat något lika omfattande ?

Hälsar
Illusionen

www.maticweb.com

Vill bara kraftfullt markera att du inte hittar något enda belägg för att jag sagt något liknande!

Jag har ända från start medgivit att det finns värdefulla insikter att utvinna ur det du säger...öh...förlåt men...ähum...i mina ögon talar Oraklet i Delphi klarspråk i jämförelse med dig. Det har åtminstone lett till en ökad förståelse av mig själv: Tänk efter nu sigurd: Kanske uppfattar du Illusionen ungefär som andra uppfattar sigurdV? En synnerligen tillnyktrande tanke!

Att hitta en Rosettasten som möjliggör översättning oss emellan (jag minns med förtjusning en gummiflotte) blir ett jobb för Herkules, men jag vill ändå yttra mig angående jagets referens som jag ser det:
1 jag finns
2 jag= #jag#
3 #jag# finns!

Det märkliga här är den andra premissen som skiljer jaget från jagets upplevande av jaget och ändå säger att de är identiska! Men alltså inte KONGRUENTA!
"jag= #jag#" betyder INTE detsamma som "jag=jag"!

Kommentaren är inte riktad mot någon viss person, utan mitt sätt att uppmärksamma att diskussionsklimatet skulle må bra av om vi undviker att ha alltför
bråttom med att uttrycka oss negativt om andras funderingar. Det finns m a o skäl att vara mer lyhörd, innan vi sågar uppfattningar som avviker från vår egen.

Ang ditt exempel,

Tänk dig två atomer/medvetanden, A och B, som kommunicerar/växelverkar med varandra.
A:s verklighet beskrivs då med A som referens (A sätter sin egen referens).
B:s verklighet beskrivs på samma sätt, men då med B som referens.
A:s och B:s verkligheter benämner jag ”atomära” perspektiv.

Att A och B sätter sina egna referenser ska du se som en ”sidställning”/”obalans” i relation till
Universums överordnade neutrala/balanserade tillstånd.
Det är p g a denna ”sidställning” som ”partiklar” skenbart förekommer i det atomära perspektivet.

Partikeln (jmf Plancks konstant) har en skenbar ”komprimerad” storlek proportionell mot 1/c.
Det är dessa skenbart ”komprimerade” partiklar som A och B tycker sig förnimma.
Partikelns VÄRDE vid växelverkan är dock inte 1/c utan dess polvända invertering, –c.
Fenomenet TID är en skalär effekt av det som ”saknas” p g a komprimeringen.

Ovanstående ligger till grund för vad A och B förnimmer.

Universellt är A och B likvärdiga, och balanserade (till skillnad mot det sidställda atomära perspektivet).
Det innebär att A och B universellt tilldelas en referens som är medelvärdet av +c och –c. Detta medelvärde är ±jc.
Vår verklighet återspeglas därigenom universellt via medelvärdena ±jc.

Detta resonemang förefaller i förlängningen kunna representera det du skriver som,
1 jag finns
2 jag= #jag#
3 #jag# finns!

Förutsatt att jag nu tolkat dig rätt, bör du definiera att referenserna skiljer sig åt för jag (atomärt) och #jag# (universellt).
Jag resp #jag# representerar samma sak, men i olika skepnader, är det så du tänker (?) tror jag du är på rätt spår.

Hälsar
Illusionen / Bengt

ANM
Plancks konstant är en fiktiv funktion av medvetandets interna egenmaskering.

[förstår mig själv]

1) Tid är en teori. Vi sätter numeriska värden på något som sker i naturen. Det bygger på att det rumsliga följer ett system/naturlag. Tex så sker samtidigt olika atomera reaktioner samtidigt som andra. Vi ser en ordningsföljd/samband. Därför kan vi bilda teorin om tid.
2)Kraft är en Idee om kroppars påverkan. Kroppars tendens att förflytta sig i rum. Det är ett mått på påverkan. Hur kroppar påverkar varandra. Kraft kan förstås som en känsla. Tex känna tyngden av 10kg. Olika materia förhåller sig till varandra enligt bestämt mönster. Kraftbegreppet/enheten är ett sätt att förklara dessa samband.
3)Det vi förnimmer är när det gäller rummet en modell som beskriver känslornas förhållande till resten. Genom bildandet av rummet kan detta förstås på detta sätt och så gör vi.
4)Jaget är vad vi ser hör och känner. Förnuftet är hur vi förhåller oss, dvs vårar varande.
Referensramen är ögon öron och känslor. Detta tolkas absolut. Något annat är omöjligt. Vi kan förstå bättre och bättre genom att se höra och känna mer och mer.

[SigurdV]

Som bekant har jag skrivit en uppsats, som är publicerad på,
www.maticweb.com

I uppsatsen ställer jag inledningsvis följande fundamentala frågor,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Har man inte tillgång till svaren på dessa frågor, saknar man den grund som krävs för att trovärdigt kunna hävda att man förstår fysiken och universum på ett djupare plan.

INGEN har ännu presenterat svar på frågorna.
I det perspektivet tar man sig även vatten över huvudet om man tror sig finna bevis till/enligt rubriken "Filosofisk påvisning av guds icke-existens".
Innan Guds icke-existens är bevisad förväntar jag mig mer anspråkslöst alltså svar på ovanstående frågor.

I uppsatsen presenterar jag förslag till svar på aktuella frågor.
I texten redovisas även detaljerat bakgrund och resonemang, som leder fram till svaren.

Exempel på några typiska omdömen jag erhållit med anledning av uppsatsen är,
- Trams
- Obegripligt
- Nonsens
- Tillför inget nytt
- Insnöad
- Stryk mig i din adresslista

Om man nu tycker sig ha fog för dessa omdömen tycker jag det borde vara ett minimikrav av anständighet att först ha läst och begrundat uppsatsen.
Förstår man inte, bör man givetvis avvakta med att kommentera, i annat fall betygsätter man sig själv på ett ofördelaktigt sätt.

Pilatus skriver citat,
”Kan man inte ge övertygande argument så kan man inte påverka någon.”
Argumenten finns i min uppsats !
Har någon annan på detta forum presenterat något lika omfattande ?

Hälsar
Illusionen

www.maticweb.com

Vill bara kraftfullt markera att du inte hittar något enda belägg för att jag sagt något liknande!

Jag har ända från start medgivit att det finns värdefulla insikter att utvinna ur det du säger...öh...förlåt men...ähum...i mina ögon talar Oraklet i Delphi klarspråk i jämförelse med dig. Det har åtminstone lett till en ökad förståelse av mig själv: Tänk efter nu sigurd: Kanske uppfattar du Illusionen ungefär som andra uppfattar sigurdV? En synnerligen tillnyktrande tanke!

Att hitta en Rosettasten som möjliggör översättning oss emellan (jag minns med förtjusning en gummiflotte) blir ett jobb för Herkules, men jag vill ändå yttra mig angående jagets referens som jag ser det:
1 jag finns
2 jag= #jag#
3 #jag# finns!

Det märkliga här är den andra premissen som skiljer jaget från jagets upplevande av jaget och ändå säger att de är identiska! Men alltså inte KONGRUENTA!
"jag= #jag#" betyder INTE detsamma som "jag=jag"!

Kommentaren är inte riktad mot någon viss person, utan mitt sätt att uppmärksamma att diskussionsklimatet skulle må bra av om vi undviker att ha alltför
bråttom med att uttrycka oss negativt om andras funderingar. Det finns m a o skäl att vara mer lyhörd, innan vi sågar uppfattningar som avviker från vår egen.

Ang ditt exempel,

Tänk dig två atomer/medvetanden, A och B, som kommunicerar/växelverkar med varandra.
A:s verklighet beskrivs då med A som referens (A sätter sin egen referens).
B:s verklighet beskrivs på samma sätt, men då med B som referens.
A:s och B:s verkligheter benämner jag ”atomära” perspektiv.

Att A och B sätter sina egna referenser ska du se som en ”sidställning”/”obalans” i relation till
Universums överordnade neutrala/balanserade tillstånd.
Det är p g a denna ”sidställning” som ”partiklar” skenbart förekommer i det atomära perspektivet.

Partikeln (jmf Plancks konstant) har en skenbar ”komprimerad” storlek proportionell mot 1/c.
Det är dessa skenbart ”komprimerade” partiklar som A och B tycker sig förnimma.
Partikelns VÄRDE vid växelverkan är dock inte 1/c utan dess polvända invertering, –c.
Fenomenet TID är en skalär effekt av det som ”saknas” p g a komprimeringen.

Ovanstående ligger till grund för vad A och B förnimmer.

Universellt är A och B likvärdiga, och balanserade (till skillnad mot det sidställda atomära perspektivet).
Det innebär att A och B universellt tilldelas en referens som är medelvärdet av +c och –c. Detta medelvärde är ±jc.
Vår verklighet återspeglas därigenom universellt via medelvärdena ±jc.

Detta resonemang förefaller i förlängningen kunna representera det du skriver som,
1 jag finns
2 jag= #jag#
3 #jag# finns!

Förutsatt att jag nu tolkat dig rätt, bör du definiera att referenserna skiljer sig åt för jag (atomärt) och #jag# (universellt).
Jag resp #jag# representerar samma sak, men i olika skepnader, är det så du tänker (?) tror jag du är på rätt spår.

Hälsar
Illusionen / Bengt

ANM
Plancks konstant är en fiktiv funktion av medvetandets interna egenmaskering.

Jo jag tror vi närmar oss varandra Här nedan ser du hur långt jag kommer innan det börjar snurra...
"Att A och B sätter sina egna referenser ska du se som en ”sidställning”/”obalans” i relation till
Universums överordnade neutrala/balanserade tillstånd.
Det är p g a denna ”sidställning” som ”partiklar” skenbart förekommer i det atomära perspektivet."
Jag tror faktiskt jag förstår...men bara nätt och jämt...och då tvärnitar jag automatiskt!
Jag måste assimilera... skicka problemen ner i mitt undermedvetna och vänta tills jag helt plötsligt kommer att tänka på dig

Och du verkar förstå poängen med "#" det är lite ovanligt...vill du ha en definition? Grundtanken var bara att förenkla framställningen av korrespondensteorin man kan säga att " "solen" "betyder ordets mening ( eller ordet självt...här finns en oklarhet i citationstecknet som alltså används i lite olika betydelser)...INTENSION är väl det formella ordet. Sen betyder" #solen# "föremålet solen! Uttrycket "#solen#" ska tolkas som att FÖREMÅLET solen = #solen# så att texter nu kan innehålla de verkliga (och eventuellt "overkliga") föremål orden betecknar ...EXTENSIONEN.

På så vis fördubblas (minst) antalet satser i språket! En bedrift som ingen applåderat
Jag tror därmed att jag släppt in Wittgensteins elementarsatser i språket! Återigen ett herkulesdåd i det fördolda... Du vet väl att jag befriat språket från paradoxerna också?
Tja...so long för denna gång

[Illusionen]

1) Tid är en teori. Vi sätter numeriska värden på något som sker i naturen. Det bygger på att det rumsliga följer ett system/naturlag. Tex så sker samtidigt olika atomera reaktioner samtidigt som andra. Vi ser en ordningsföljd/samband. Därför kan vi bilda teorin om tid.
.

Då fenomenet tid är av extra stort intresse väljer jag här att kommentera punkt 1.
Du får rätta mig om jag missförstår din teori ang tid.
Jag får intrycket av att du använder dig av ett ”skeende” (= funktion av TID) i vår verklighet för att förklara fenomenet tid.
Om det förhåller sig så, försöker ditt resonemang att ”lyfta sig självt i håret”.
Vill du förstå fenomenet tid, måste du, enligt min uppfattning, frigöra dig från det som kännetecknar vår verklighet,
och utgå från de imaginära ”strukturer” som balanskriteriet Delta innefattar.

Hälsar
Illusionen

[SigurdV]

1) Tid är en teori. Vi sätter numeriska värden på något som sker i naturen. Det bygger på att det rumsliga följer ett system/naturlag. Tex så sker samtidigt olika atomera reaktioner samtidigt som andra. Vi ser en ordningsföljd/samband. Därför kan vi bilda teorin om tid.
.

Då fenomenet tid är av extra stort intresse väljer jag här att kommentera punkt 1.
Du får rätta mig om jag missförstår din teori ang tid.
Jag får intrycket av att du använder dig av ett ”skeende” (= funktion av TID) i vår verklighet för att förklara fenomenet tid.
Om det förhåller sig så, försöker ditt resonemang att ”lyfta sig självt i håret”.
Vill du förstå fenomenet tid, måste du, enligt min uppfattning, frigöra dig från det som kännetecknar vår verklighet,
och utgå från de imaginära ”strukturer” som balanskriteriet Delta innefattar.

Hälsar
Illusionen

Håller med om Munchauseneffekten.
Tid är väl måttet för entropin relativt referenssystemet?

Här är ett exempel på hur ojust trollen slåss, titta mot slutet först:
http://www.thescienceforum.com/pseudosc ... stand.html

[Anne]

Åter till trådstarten: Att bevisa att Gud inte existerar - jo, tjena... lycka till. Det går inte. Att bevisa att Gud existerar är *host* inte helt enkelt heller. Personligen tror jag på en Skapare, men om "ordet blev till kött" är jag inte helt säker på att jag skulle känna igen Skaparen.

[Algotezza]

Åter till trådstarten: Att bevisa att Gud inte existerar - jo, tjena... lycka till. Det går inte. Att bevisa att Gud existerar är *host* inte helt enkelt heller. Personligen tror jag på en Skapare, men om "ordet blev till kött" är jag inte helt säker på att jag skulle känna igen Skaparen.

Ordet Gud finns och begreppet Gud finns - oavsett hur man definierar begreppet - och det finns folk som tror på Gud enligt någon definition, med eller utan bevis, och det finns folk som är stränga eller milda ateister och de som är agnostiker. Räcker inte det?

Vad skulle det krävas för bevis eller motbevis mot Guds existens om vi inte ens är överens om vad vi menar med det ordet?

Dawkins har i Illusionen om Gud visat att Gud definierad som den kristne guden innehåller så många motsägelser att hans/hennes existens blir en omöjlighet. Dawkins är däremot mer positivt inställd till en panteistisk bild av gud, gud som kosmos eller naturen. Kosmos och naturen finns, antar jag.

Man använder ordet Gud därför att det säger en något, att man genom sina personliga upplevelser kan relatera till något man kan kalla gudomligt. Har man inte sådana upplevelser och därför finner ordet och begreppet gud innehållslösa eller meninglösa kan man ju strunta i både ordet och begreppet Gud.

Förstår inte varför det skulle vara filosofiskt intressant att syssla med något som för en själv är helt tomt på innehåll.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Tiden är overklig alltså. Det är inget fenomen i sig utan bara ett sätt att förklara och förstå den "atomära världen". Det är ett sätt att förstå samband med i den "atomära"/"imaginära" världen. Håller helt med dig om A och B att deras uppfattning är "subjektiv" vad gäller rumet och övriga förnimmelser (känslor och öron).
Den "subjektiva" världen beskriver vi i form av rörelse/tid. Genom våra förnimmelser kan vå få högre kunskap om "universum/"allt". Fysikens värld arbetar i en dimension, känslorna går inte att mäta eller ge enheter men de går att använda för att se samband och komma vidare och förstå på djupare plan allt. När man får viktig information som man saknar, som skulle kunna leda till djupare förståelse så förändras verklighetsuppfattningen framför allt på det känslomässiga planet. Vilka input har varit viktiga för dig dvs hur uppstod din idee?
Genom att förstå hur din idee uppstod på ett djupare plan kan du skapa tekniker för att påverka och sprida din idee till andra(tex här på forumet). Det är tyvärr så att det är av största vikt att människor själva kan med förnuftet förstå. Tyvärr kan det ibland kännas svårt att ge information(bikt) som är viktig. Det kan tex vara personliga svagheter, upplevelser eller händelser som man av andra skäl vill undanhålla. Kultur och normer gör det svårt ibland.
Förresten ska jag läsa din uppsatts i helgen. Hoppas inte matten/fysiken är överkomlig för mig(gymnasie, natur).
Vad säger du om att förstå samband och världen med känslor? då låter vi det "undermedvetna" förstå. I och med detta förstår vi det undermedvetna och oss själv bättre. Då kan vi se att den rumsliga världen kan förklaras på ett annat sätt att det som sker i rummet följer en högre ordning. "Mirakel" kan uppstå när man förstår världen på ett annorlunda sätt.

[Illusionen]

Tiden är overklig alltså. Det är inget fenomen i sig utan bara ett sätt att förklara och förstå den "atomära världen". Det är ett sätt att förstå samband med i den "atomära"/"imaginära" världen.

Ja, din formulering här överensstämmer bra med min egen.
Betrakta gärna det imaginära som ett "nav" via vilket vi förnimmer vår s k verklighet.

Hälsar
Illusionen

[Algotezza]

Tiden är overklig alltså. Det är inget fenomen i sig utan bara ett sätt att förklara och förstå den "atomära världen". Det är ett sätt att förstå samband med i den "atomära"/"imaginära" världen.

Ja, din formulering här överensstämmer bra med min egen.
Betrakta gärna det imaginära som ett "nav" via vilket vi förnimmer vår s k verklighet.

Hälsar
Illusionen

Hur gör man då?

/Algotezza

[Algotezza]

1) Tid är en teori. Vi sätter numeriska värden på något som sker i naturen. Det bygger på att det rumsliga följer ett system/naturlag. Tex så sker samtidigt olika atomera reaktioner samtidigt som andra. Vi ser en ordningsföljd/samband. Därför kan vi bilda teorin om tid.
.

Då fenomenet tid är av extra stort intresse väljer jag här att kommentera punkt 1.
Du får rätta mig om jag missförstår din teori ang tid.
Jag får intrycket av att du använder dig av ett ”skeende” (= funktion av TID) i vår verklighet för att förklara fenomenet tid.
Om det förhåller sig så, försöker ditt resonemang att ”lyfta sig självt i håret”.
Vill du förstå fenomenet tid, måste du, enligt min uppfattning, frigöra dig från det som kännetecknar vår verklighet,
och utgå från de imaginära ”strukturer” som balanskriteriet Delta innefattar.

Hälsar
Illusionen

Vad kännetecknar vår verklighet? Hur frigör man sig från det som kännetecknar vår verklighet? Vilka är "vi"? Hur utgår man från imaginära "strukturer"?

/Algotezza

[förstår mig själv]

Kraft är en känsla. Det är den drivande faktorn och orsaken till rörelser i rummet. Vi kan beskriva oss själva och hjärnan med 2 egenskaper. Känsla som dels är information/registreringar och förnuftet som är=ser samband. Känsla måste vara det som orsakar rörelser i rummet. Förnuftet styr kraften och målet är "må bra=känslor=kraft=rörelser=påverka=existera. Allt handlar om känslornas förhållande till varandra. Dvs krafters förhållande till varandra. Känslorna kan beskrivas atomer men de tillhör samtidigt en annan dimension. Rummet gör att vi kan förstå sambandet mellan känslorna. Rummet avspeglar det som känns.

[Algotezza]

Nej, det kan jag inte hålla med om, utan för mig är kraft något som kan kan orsaka en känsla inom en. Och man kan känna att man har kraft. Kraft är förmåga att förändra något, någots läge eller rörelse, någots tillstånd.... Känsla kan även innebära känslan av förlamning och kraftlöshet, motsatsen till kraft.

/Algotezza

[SigurdV]

Tiden är overklig alltså. Det är inget fenomen i sig utan bara ett sätt att förklara och förstå den "atomära världen"

Har du tänkt på vad entropi är för något?
Vad händer med entropin om tiden är overklig?
Blir den också overklig? Och: Vad är verkligt menar du?