Pilatus skrev:Illusionen skrev:Elektromagnetiska fälten har sitt ursprung i ΔØ, och har t ex en central kommunikations-roll att fylla när vi försöker tolka vår förnimbara verklighet, vilket är orsaken till att jag valde att öppna denna tråd.
Ett magnetiskt kraftfält uppstår när laddningar rör sig, som exempelvis de laddade partiklar som solen slungar ut. Gasen är så het att atomerna förlorar en del av sina elektroner. På så vis uppstår elektriska strömmar som i sin tur ger upphov till magnetfältet. Det är det sätt de flesta försöker tolka vår förnimbara verklighet.
"Trots sin enkelhet och renhet besitter fälten likväl den ofattbara kapacitet och förmåga som krävs för att skapa och forma vår värld!"na en fundamental "mekanism", här benämnd M, som kan göra anspråk på att atomärt efterlikna denna
ofattbara förmåga. Källa, från Illusionens deltakoncept
En skillnad i hur vi beskriver:
vad elektromagnetiska fält är och hur de uppstår. I Illusionens beskrivning läser jag in
metafysiska övertoner, som i
skapa och forma vår värld.
Förstår nog inte vad du vill säga med ditt inlägg, men tanken är väl vänlig antar jag.
Det elektriska fältet beskrivs vanligtvis med hjälp av en kondensator.
Det magnetiska fältet beskrivs vanligtvis med hjälp av en spole.
Den reversibla reproduktionen av 2∆Ø skall kunna simuleras via fältens egenskaper inkl resonans.
Citat, "denna ofattbara förmåga", utgör en konsekvens av det kantringskriterie som radien i ∆Ø symboliserar.
Här ingår även det jag skriver i inlägg 1 dec 2019, "Det atomära perspektivet får därigenom karaktären
av POLVÄND INVERTERING där POLERNA kännetecknas av olika SKALFAKTORER, SKF."
Några steg på vägen att förstå hur fälten därefter kommer in i bilden kan t ex tidigare inlägg bidra med.
Från mitt inlägg, 09 dec 2019 16:33,
Gauss ∫ E • dA = Q / ε
οGauss ∫ B • dA = 0
Faraday ∫ E • dl = − dØ
B / dt
Ampere – Maxwell ∫ B • dl = μ
ο (I + ε
ο dØ
E /dt)
Från inlägg 6 sept 2016, känner vi till de statiska fälten, som två lagringsformer.
ε
ο = 10⁷ / 4π c² .......... A/V ∙ s/m
μ
ο = 4π / 10⁷ .............. V/A ∙ s/m
1/ε
ο = c² 4π / 10⁷ ....... V/A ∙ m/s = c² Y / 10⁷ vilket (för lagringsformen 1/ε) ger Yε = 1/10⁷∙c²
1/μ
ο = 10⁷ / 4π ........... A/V ∙ m/s = 10⁷ / Y vilket (för lagringsformen 1/μ) ger Yμ = 1/10⁷
Vi noterar här att Yμ och Yε skiljer sig enormt åt i storlek, vilket innebär att radien här inte är 1.
YT-relationen, Yμ / Yε , erhålls som, 1/10⁷ / 1/10⁷∙c² = c²
Begreppet resonans beskrivs i inlägg 28 apr 2019,
"Inom bl a radiotekniken används spolar, s k induktanser, L, och kondensatorer, kapacitanser, C.
Dessa komponenter har en s k impedans, som utgör komponenternas ”motstånd” mot växelström.
Impedansen benämns reaktans för både induktans och kapacitans.
Impedansen för L och C baseras på naturkonstanterna, ε
ο och μ
ο.
Reaktansen är i båda fallen (L resp C) en funktion av frekvensen.
När spole/induktans kopplas samman med kondensator/kapacitans bildas en svängningskrets.
Svängningskretsen kan vara av två närbesläktade typer, benämnda seriell och/eller parallell typ.
Kännetecknande för dessa svängningskretsar är att impedansen går mot min för serievarianten,
och mot max för parallellvarianten, vid en viss frekvens, den s k resonansfrekvensen.
Kombinationer av dessa resonansvarianter används för att beskriva växelverkan via 2∆Ø.
Vid resonans balanserar (jmf resonans !)spolens induktiva reaktans, kondensatorns kapacitiva reaktans.
Q-värdet på en svängningskrets, är ett tal som anger hur frekvensselektiv resonanskurvan är.
Ju högre Q-värde, desto skarpare frekvenskaraktäristik.
Resonanskurvan, x, kan skrivas som, x = cosΦ = 1 / √1 + tg2 Φ ≈ 1/ √1 + (Q ∙ 2Δω
o/ω)²
Φ står här för vinkeln mellan impedansens reella och komplex del/vektor.
2Δω
o = bandbredd = bredden på resonanskurvans topp på viss nivå.
Vid små värden på Δω
o (= bandbredden) kan uttrycket x ≈ 1/ √1 + (Q ∙ 2Δω
o/ω)² skrivas som,
X ≈ √1 – (Q ∙ 2Δω
o/ω)² . Notera här den principiella likheten med ESR och γ = √(1–V²/C²).
Resonemanget som leder fram till begreppet RUM-TID, framgår av följande nedkortade sammanfattning,
som är besläktat med ovanstående. Naturkonstanterna, ε
ο och μ
ο, är fundamentala till sin natur,
och krävs för att förklara rum-tid, så försök gärna sätta dig in i vad naturkonstanterna har för bakgrund !"
/ Illusionen med "metafysiska övertoner"
Pax vobiscum.https://www.youtube.com/watch?v=p3iYnHx8P0s