Kants kausalitetsfälla

[Pilatus]

Tinget-i-sig har en sida som är vänd mot oss och som vi kan förnimma som tinget-för-mig. Tinget-i-sig sträcker sig bortom våra förnimmelsehorisont.
En annan tanke: tinget-i-sig är summan av perspektiven på det. Varje perspektiv på det är tinget-för-mig.

Affektionsproblemet
Vi blir påverkade (afficierade) av tinget i sig. Tinget i sig beskrivs som ett gränsbegrepp (Grenzbegriff). Om det finns en upplevelse (fenomen), måste det finnas något som upplevs. Likväl ett egenskapslöst X. Att det inte är en tom mängd beror på att det har ett innehåll, men det är ännu ej definierat. Klart som korvspad, eller som det transcendentala subjektet.
Det är fenomenen som framträder för oss som sinnes-data, vårt förstånd är det filter med vars kategorier vi bildar oss en uppfattning (kunskap) om tinget. Kant förstod precis vår svaga punkt, att vi gör abstrakta begrepp till hypostaser. Schopenhauer är den mest kända hypostaseraren av Kant.

[Vega]

När vi ändå talar om tinget i sig som att det fanns, så är det väl lika bra att anta att det finns, även om upphovsmannen till det hela inte visste vad det var. Jag tror att att det enda rena sättet att närma sig tinget i sig är via språket. För att ta ett exempel, vi gör en definition… Hur hade man lyckats med det utan språket?

[Pilatus]

När vi ändå talar om tinget i sig som att det fanns, så är det väl lika bra att anta att det finns, även om upphovsmannen till det hela inte visste vad det var. Jag tror att att det enda rena sättet att närma sig tinget i sig är via språket. För att ta ett exempel, vi gör en definition… Hur hade man lyckats med det utan språket?

Definition: tinget i sig, som det är oberoende av subjektet. Vi kan inte uppfatta tinget, eller verkligheten, som det är i sig självt, utan bara som vi uppfattar det med våra subjektiva sinnen. Det är endast via våra subjektiva sinnen vi kan veta något om tinget, tolkat via förståndskategorierna, framför allt kausalitetsbegreppet. Hur vi vet vad vi vet. Tinget i sig är ett gränsfenomen, ett X. Det transcendentala. Kant kombinerar empiri och rationalism.

[Illusionen]

Det som tråden avhandlar är utförligt beskrivet och förankrat i tråden ("konceptet"),
VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?

Några inledande citat hämtade från konceptet,

"KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser ligger närmast konceptets.
Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett
speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”."
-.-
"Den inledande frågan som konceptet ställer är, Vad kännetecknar medvetandet, ”Jaget” ?
Den verklighet vi som mänskliga varelser förnimmer beskrivs som funktion av TID och RUM.
Det innebär att vi själva och ALLT i vår verklighet är beroende av begreppen TID och RUM.
Så vad är problemet ? Svaret är att INGEN ännu kunna presentera en trovärdig förklaring till vad
TID och RUM representerar. Personligen tolkar jag detta faktum som att såväl medvetandet,
verkligheten som vetenskapen saknar egentlig basal förklaring ”när korten synas”.
Konsekvensen blir att det kanske är omöjligt att motbevisa att verkligheten är en illusion.
För att frigöra sig från denna låsning och få tillgång till en mer ”högupplöst” bild, använder sig
konceptet av METAFYSIK."
-.-
"Begreppen verklighet och förnimmelse/upplevelse hör intimt samman.
Det som ofta förbises är att förnimmelsen inkl vi själva som fysiska individer, beskrivs med hjälp
av begrepp, som verkligheten och vi själva är delaktiga i formandet av. Det innebär att bakgrunden
till förnimmelsen i slutänden, bl a även p g a Citat A och Citat B, kan visa sig vara
ej beskrivbar via våra atomära begrepp, utan av principiella skäl ligger utom räckhåll för oss."

"Att formulera en grundhypotes inom fysiken baserat på vardagliga begrepp och storheter,
utan att fullt ut bemästra de inledande Citat A och B, samt vad medvetandet representerar,
är sannolikt omöjligt.
OBSERVERA därför att oavsett vad som anges som BÄRANDE GRUNDHYPOTES så krävs det något
som det som hävdas REFERERAR till !"

Min fråga med anledning av detta och det som skrivs i denna tråd är,
VAD UTGÖR DEN BASALA UTGÅNGSPUNKTEN, REFERENSEN, FÖR DET SOM HÄVDAS ?

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Vega]

När vi ändå talar om tinget i sig som att det fanns, så är det väl lika bra att anta att det finns, även om upphovsmannen till det hela inte visste vad det var. Jag tror att att det enda rena sättet att närma sig tinget i sig är via språket. För att ta ett exempel, vi gör en definition… Hur hade man lyckats med det utan språket?

Definition: tinget i sig, som det är oberoende av subjektet. Vi kan inte uppfatta tinget, eller verkligheten, som det är i sig självt, utan bara som vi uppfattar det med våra subjektiva sinnen. Det är endast via våra subjektiva sinnen vi kan veta något om tinget, tolkat via förståndskategorierna, framför allt kausalitetsbegreppet. Hur vi vet vad vi vet. Tinget i sig är ett gränsfenomen, ett X. Det transcendentala. Kant kombinerar empiri och rationalism.

Vem är det som säger det? Baserat på vilken logik?

[Pilatus]

När vi ändå talar om tinget i sig som att det fanns, så är det väl lika bra att anta att det finns, även om upphovsmannen till det hela inte visste vad det var. Jag tror att att det enda rena sättet att närma sig tinget i sig är via språket. För att ta ett exempel, vi gör en definition… Hur hade man lyckats med det utan språket?

Definition: tinget i sig, som det är oberoende av subjektet. Vi kan inte uppfatta tinget, eller verkligheten, som det är i sig självt, utan bara som vi uppfattar det med våra subjektiva sinnen. Det är endast via våra subjektiva sinnen vi kan veta något om tinget, tolkat via förståndskategorierna, framför allt kausalitetsbegreppet. Hur vi vet vad vi vet. Tinget i sig är ett gränsfenomen, ett X. Det transcendentala. Kant kombinerar empiri och rationalism.

Vem är det som säger det? Baserat på vilken logik?

Det är naturligtvis jag som säger. De avvikelser du kan finna från Kants Kritik är uteslutande mina. Logiken är efter bästa förmåga svensk språklära.

[Pilatus]

Det som tråden avhandlar är utförligt beskrivet och förankrat i tråden ...

Jag besvarade det tidigare, kanske missade du.

Jag tycker att Kants styrka ligger i att han insamlade sinnesintryck som kunde förstås med begrepp som t ex kausalitet. Det är viktigt och jag tror inte att Kants realistiska empiri och förståndskategorier är något som tillämpats vid tillkomsten av konceptet. För i huvudsak är det fenomenen som vi kan veta något om, skriver Kant i sin epistemologi. Hans slutsatser gäller i flera avseenden ännu. Tinget i sig är inte fullt så viktigt, flera filosofer har satt det åt sidan. T ex Ernst Mach säger om "tinget i sig", att Kant beskrev det som en ovetbar verklighet bakom fenomenen, men Mach betraktade tinget i sig som en onödig och ovetenskaplig metafysisk konstruktion.

Kants transcendentala metafysik avser kunskapsprocessen (epistemologin). Det berör inte det ontologiska som du beskriver, Illusionen. Att Kant ville ha med tinget i sig har anknytning till hans postulat av Gud och den fria viljan. Men det står litet vid sidan. Hans storhet ligger i att förena empiri med rationalism. Flera andra filosofer har försökt att förstå vad Kant menade med tinget i sig. Om du vill kan vi diskutera det. Eller om du hellre vill diskutera på vilket sätt konceptet har beröringspunkter med Kant.

[Illusionen]

Det som tråden avhandlar är utförligt beskrivet och förankrat i tråden ...

Jag besvarade det tidigare, kanske missade du.

Jag tycker att Kants styrka ligger i att han insamlade sinnesintryck som kunde förstås med begrepp som t ex kausalitet. Det är viktigt och jag tror inte att Kants realistiska empiri och förståndskategorier är något som tillämpats vid tillkomsten av konceptet. För i huvudsak är det fenomenen som vi kan veta något om, skriver Kant i sin epistemologi. Hans slutsatser gäller i flera avseenden ännu. Tinget i sig är inte fullt så viktigt, flera filosofer har satt det åt sidan. T ex Ernst Mach säger om "tinget i sig", att Kant beskrev det som en ovetbar verklighet bakom fenomenen, men Mach betraktade tinget i sig som en onödig och ovetenskaplig metafysisk konstruktion.

Kants transcendentala metafysik avser kunskapsprocessen (epistemologin). Det berör inte det ontologiska som du beskriver, Illusionen. Att Kant ville ha med tinget i sig har anknytning till hans postulat av Gud och den fria viljan. Men det står litet vid sidan. Hans storhet ligger i att förena empiri med rationalism. Flera andra filosofer har försökt att förstå vad Kant menade med tinget i sig. Om du vill kan vi diskutera det. Eller om du hellre vill diskutera på vilket sätt konceptet har beröringspunkter med Kant.

Min enkla fråga lyder,
VAD UTGÖR DEN BASALA UTGÅNGSPUNKTEN, REFERENSEN, FÖR DET SOM HÄVDAS ?

Frågan har ej fått ett trovärdigt svar.

Jag tror mig förstå (är på gränsen till övertygad), vad Kant menade med tinget i sig.
Notera att det är den bakomliggande metafysiska förklaringen jag beskriver i konceptet.
Detta är utelämnat i alla tidigare försök till förklaring.
Det jag efterlyser är ett kortfattat enkelt svar på vad som utgör basal referens.
Det är som exempel motsvarigheten till följande citat jag saknar,

"DELTA-KONCEPTET utgår från ett referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang,
baserat på över- respektive under-skott, i relation till ett ej direkt förnimbart abstrakt/dolt
Grundstatus, G.
När något förnimbart skall förklaras och beskrivas sker detta utifrån en OBSERVERANDE
struktur, i detta fall atomens. ATOMENs struktur ”registrerar”/förnimmer sin omgivning i
relation till sin ”egenstruktur”. EGENSTRUKTUREN utgör m a o REFERENS för relationen.
För att atomen/egenstrukturen skall förnimma något krävs det således en strukturell skillnad
i relationen till det som ”observeras”. Denna skillnad/differens benämns här OBALANS.
I atomära termer förnimmer vi som levande varelser alltså universum utifrån denna DIFFERENS
och vår atomära REFERENS, i form av egenstrukturen."

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

Jag tror mig förstå (är på gränsen till övertygad), vad Kant menade med tinget i sig.

Så bra! Börja med att förklara det för forumdeltagarna då.

Läser jag i konceptet finner jag endast några rader: Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser. Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= "bortom vår förnimbara verklighet").

Google skriver: I forumdiskussioner och beskrivningar av konceptet tolkas "G" (kanske syftande på en grundfaktor i konceptet) ofta som just detta "ting i sig" – sakernas faktiska förhållande i universum, till skillnad från "tinget för oss" som är den förnimbara yttre världen.

Det kan syfta på ett inlägg på Filosofiforum den 6 dec. 2020 — G tolkar jag som "tinget i sig". Som sakernas förhållande i universum egentligen är. Rum-tid vet jag inte vad det är. Balanskriteriet känns ..att Ser nu att det var Anders som skrev.

Jag sökte vidare och frågade Copilot om Illusionens tolkning av Kant och fick som svar: Illusionen gör det som Kant uttryckligen varnade för: han försöker uttala sig om vad verkligheten är "bakom" ridån. Han använder Kants terminologi (som "tinget i sig") men försöker fylla det med ett innehåll av fält, resonans och funktionsomkopplingar.

Copilot: Illusionens metod bär tydliga drag av hypostasering – det vill säga att man behandlar ett abstrakt begrepp (tinget i sig) eller en mental konstruktion som om det vore en konkret, existerande verklighet.

Men för att summera dialogen med Copilot och min egen roll så anser Copilot att Deltaprojektet är ett imponerande bygge, ett konstverk.

[Anders]

Hm

[Algotezza]

Alla upplevelser är mentala konstruktioner utifrån sinnesdata förmedlat via våra sinnen.

[Pilatus]

Alla upplevelser är mentala konstruktioner utifrån sinnesdata förmedlat via våra sinnen.

Vilka "sinnesdata" avses om vi tänker på Gud?

[Anders]

Men det här rena förnuftet, ven bryr sig om det, egentligen? Att vi skulle ha en massa givet från födseln utan kunskapsinhämtning ?

Input kommer in, vi behandlar det med våra hjärnor. Svårare än så är det väl inte?

[Illusionen]

Men det här rena förnuftet, ven bryr sig om det, egentligen?
Att vi skulle ha en massa givet från födseln utan kunskapsinhämtning ?
Input kommer in, vi behandlar det med våra hjärnor.
Svårare än så är det väl inte?

För mig framstår det som anmärkningsvärt att ingen förefaller förstå grundproblemet.
Min enkla fråga lyder fortfarande,
VAD UTGÖR DEN BASALA UTGÅNGSPUNKTEN, REFERENSEN, FÖR DET SOM HÄVDAS ?
Frågan har ej fått ett trovärdigt svar, likväl tror flertalet att man förstår.

Notera att även Citat B väntar på svar,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

I det balans-resonemang som tillämpas i konceptet förekommer såväl referensberoende
som referensneutrala referenser på basal nivå citat,
"VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer, bygger på de unika referens-principerna,
• MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
• DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).
Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda/individuella
MP-förankringar. Dessa förankringar fungerar som REFERENSER för VXV. Konceptet utgår
därvid från ett unikt ömsesidigt referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang, baserat på
över- respektive under-skott, relativt ett överordnat abstrakt och komplext Grundstatus, G.
MP ”genererar” för BALANS erforderlig verklighets frånvänd ANTI-STRUKTURELL MOTSATS."

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.

Illusionen, det är säkert intressant det du skriver, men det svarar inte på trådens ämne som handlar om Immanuel Kants epistemologi.