Livets syfte för individen?

[förstår mig själv]

En mening med livet är tex att andas. Om du håller andan förstår du varför vi andas(det känns bättre). En annan mening är tex att äta. Låt bli att äta så förstår man varför. ( det känner man). En annan mening är att vara lagom varm. Låt bli detta så förstår man varför. En annan mening är att kissa. Låt bli ett tag så förstår man varför. Orgasm är en mening. Pröva och förstå varför. Alla däggdjur gör såhär om man studerar naturen. Sedan noterar man att det samtidigt leder till överlevnad, fortplantning och må bra. Intellektet(tankar osv) är till för att vi ska uppnå dessa mål. Målet är alltså att existera(må bra) vore det på annat sätt skulle vi inte existera naturligtvis

[förstår mig själv]

Säg att du har en art vars rörelser/mål är att existera pluss något annat. Sedan har du en art vars kraft endast används till existens. Vilken art kommer existera? Att göra onödigt/slumpen är inte förenligt med liv

[SigurdV]

För att förstå måste man observera, man har fakta. Dvs observera vad däggdjuret gör. Hur skiljer sig däggdjuret från slumpens rörelser. Vad är det som styr rörelserna.

Bra observerat. Bra frågat.Vem kastar första svaret?

[Zokrates]

För att förstå måste man observera, man har fakta. Dvs observera vad däggdjuret gör. Hur skiljer sig däggdjuret från slumpens rörelser. Vad är det som styr rörelserna.

Bra observerat. Bra frågat.Vem kastar första svaret?

Först och främst så reagerar jag mot att livet har ett syfte och ett tillhörande mål, orsaken är enkel
och ligger i det att det krävs planering för att skapa ett syfte och ett mål, livet planerar inte.
Förstår mig själv kunde lika gärna skrivet att syftet med livet är att skita, målet är att skapa skit.

Människan har en särdeles förmåga att skapa syften och det råder definitivt inte brist på planeringsmål, varför?
Livet som sådant är föremål för en ständig planlös evolution där själva utvecklingen styrs av livets adaptionsförmåga
i tuffa miljöer vilket skapar en mängd nischer, somliga organismer är väldigt primitiva, andra enormt komplexa men
artrikedomen skapar konkurrens vilket i sin tur driver på evolutionen genom mutationer varav gynnsamma förs vidare.

De primitiva behov som vi har är en direkt följd av vår konstruktion och redan där märker vi att evolutionen trots allt
inte varit särskilt framgångsrik i skapandet av människan, vi är ett evolutionärt fiasko som tvingas att skapa abstrakta
mål för vår blotta existens för att överhuvudtaget klara av att överleva, hjärnans fantasi och påhittighet kompenserar
oss för våra kroppsliga defekter som annars säkerligen hade inneburit att människan som art hade varit utdöd.

[Sceptisk]

SigurdV

Vore bättre om du framförde din kritik även om du håller med i de stora dragen. Själv ser jag inga logiska misstag i min text så jag undrar vad det isåfall är som du skulle kritisera annat än att du skulle lägga in andra definitioner eller annorlunda synsätt.

Min åsikt är att jag inte håller med om att det kan finnas både ett öde och en fri vilja då jag tycker de utsluter varandra. Du har frihet att bestämma själv, inte vilket "öde" du ska ha, men vilka mål du vill uppnå och det är det som är fri vilja. Ödet innebär att någon annan har satt upp mål för dig som du aldrig kan undgå att uppfylla. Likt Oidipus som hur han än gjorde inte kunde undgå att uppfylla Oraklets spådom. Någon annan hade alltså redan bestämt precis allting som Oidipus skulle göra innan han själv gick igenom själva handlingarna. I återblick blir handlingarna för individen helt meningslösa eller enbart tragiska, som det blev för Oidipus.

Öde är därför motsatsen till fri vilja eftersom fri vilja är insikten om att man själv sätter upp sina egna mål och man förnekar att någon annan skulle vara involverad i den processen. Alltså totalt ansvar för sig själv. Även om det är någon annan som säger vad du ska göra så är du ändå fri att göra som den personen manar dig till eller göra något annat. Även om du fått alla dina idéer av någon annan så är det ändå du som sätter ihop betydelsen av vad du lärt dig. Detta har avgörande betydelse för till exempel hur vi betraktar inlärning och utbildning. Att var och en till exempel måste ges tid och utrymme för att hinna sätta ihop betydelserna och göra dem meningsfulla för sig själva. Att erkänna den fria viljan är sundare. Även om det tar lite längre tid om vi talar om utbildning, så är den inget fuskverk, inget hoprafsat kollage av lösa strofer - utan genuin.

Motsatsen, ödet, är ju rakt av anti-pedagogisk, tragisk oansvarighet - i strid med ditt ansvar, ditt meningsskapande och ditt människovärde. Någon annan har redan bestämt om du kommer lära dig eller inte och i slutändan så tas allt ifrån dig och du hade aldrig något att säga till om. Vad ditt liv representerade blir för dig ett ihåligt mörker, du var bara en skugga av den ideala världen, en marionettdocka utan något värde. Ödestro är att sätta sig själv i ett koppel och förankra det i någon abstrakt idé om att allt redan är förutbestämt och ignorera att det ändå bara är du som gör det mot dig själv.

Så jag tänker att all form av skrock och tro på övernaturligheter har sin grund i ödestro. Astrologi och horoskop, Platonism, gudar och demoner, varelser som har en ondsint eller "välvillig" plan för dig, allt det är ödestro. Även mörk pessimism, misantropi och tragedier har sin grund i ödestro. Människor som tror att någon annan har bestämt vilken mening saker ska ha när det i själva verket är de själva som inte inser och tar ansvar för sitt eget meningsskapande.

Kompatibilisterna brukar nämnas som en "kompromiss" mellan fri vilja och ödestro. Men som jag definierar termerna så har kompatibilismen ingenting med någondera att göra. Kompatibilisterna ställer till exempel inte upp "problemet" som "öde" vs "fri vilja" utan som "determinism" vs "fri vilja". Alltså istället för att ponera en övernaturlig intelligens som bestämt allt på förhand så har dom en mekanisk syn på det som händer; Och vad de menar med fri vilja är inte förmågan att skapa egen mening och mål i sitt liv, utan förmågan att kunna realisera sina målsättningar. De försöker alltså att studera människan på ett objektivt sätt. Genom att de ställer upp det i dualistiska termer av mekanik vs vilja, verklighet vs fantasi, subjekt vs objekt så skapar de ett nytt problem i fråga om var gränsen går mellan det ena och det andra samtidigt som de underminerar sin egen förmåga att känna igen och skapa mening. Kompatibilism är ett försök att se allting objektivt och därför är den i strid med det egna meningsskapandet och därför också i strid med den fria viljan.

[SigurdV]

För att förstå måste man observera, man har fakta. Dvs observera vad däggdjuret gör. Hur skiljer sig däggdjuret från slumpens rörelser. Vad är det som styr rörelserna.

Bra observerat. Bra frågat.Vem kastar första svaret?

Först och främst så reagerar jag mot att livet har ett syfte och ett tillhörande mål, orsaken är enkel
och ligger i det att det krävs planering för att skapa ett syfte och ett mål, livet planerar inte.
Förstår mig själv kunde lika gärna skrivet att syftet med livet är att skita, målet är att skapa skit.

Jag uttalade mig enbart om det jag citerade. Där finns inget"syfte" inlagt i citatet.
Ordet har fler betydelser än planerat beteende, där någon har ett syfte som är att uppnå ett visst mål. I ett sammanhang kan delar ses som funktioner...glaset jag dricker vatten ur har sin funktion i att transportera vatten till min mun ...visst! glaset är tänkt som behållare.
Men hur är det med biet som pollinerar blomman? Är inte pollinering blommans "mål" när den bildar ämnen som lockar till sig biet som oavsiktligt pollinerar blomman?
Varför är det så viktigt för dej att naturen saknar syfte? Vilket är ditt syfte? Visst vill du skydda tänkandet från religiös påverkan? Lugn du! OM jag vore religiös vore jag inte troende eller missionär utan snarare profet! Hur är det med dig? Är du före detta religiös? Då är sannolikheten hög att du missionerar för ickereligiositet! Jag är neutralt sinnad gentemot människor...de FÅR självständigt tro vad de vill... Jag tänker gärna i det system att forma tankar min motpart använder så en kristen upplyser jag om att han har misstagit sig på gud och djävul och kommer att hamna i helvetet

Människan har en särdeles förmåga att skapa syften och det råder definitivt inte brist på planeringsmål, varför?
Livet som sådant är föremål för en ständig planlös evolution där själva utvecklingen styrs av livets adaptionsförmåga
i tuffa miljöer vilket skapar en mängd nischer, somliga organismer är väldigt primitiva, andra enormt komplexa men
artrikedomen skapar konkurrens vilket i sin tur driver på evolutionen genom mutationer varav gynnsamma förs vidare.

Det här är gammal skåpmat (ätlig) som missionerande ateister alltid serverar lika enahandauppdukat...

De primitiva behov som vi har är en direkt följd av vår konstruktion och redan där märker vi att evolutionen trots allt
inte varit särskilt framgångsrik i skapandet av människan, vi är ett evolutionärt fiasko som tvingas att skapa abstrakta
mål för vår blotta existens för att överhuvudtaget klara av att överleva, hjärnans fantasi och påhittighet kompenserar
oss för våra kroppsliga defekter som annars säkerligen hade inneburit att människan som art hade varit utdöd.

Jahapp det är lite oklart varför du är missnöjd med människorna. Jag tror inte det är tillfälligt orsakat av din nuvarande livssituation utan det är nog ett karaktärsdrag som grundlagts i ungdomen... Trevligt iaf att du inser att hjärnan kan uträtta storverk men jag tror inte du riktigt förstår vad den accelererande kulturella utvecklingen kan komma ett resultera i: Upp med mungiporna framtiden ser ljus ut!

[SigurdV]

SigurdV

Vore bättre om du framförde din kritik även om du håller med i de stora dragen. Själv ser jag inga logiska misstag i min text så jag undrar vad det isåfall är som du skulle kritisera annat än att du skulle lägga in andra definitioner eller annorlunda synsätt.

Min åsikt är att jag inte håller med om att det kan finnas både ett öde och en fri vilja då jag tycker de utsluter varandra.

Det tycker jag också. Jag tycker det är bevisbart!

Du har frihet att bestämma själv, inte vilket "öde" du ska ha, men vilka mål du vill uppnå och det är det som är fri vilja. Ödet innebär att någon annan har satt upp mål för dig som du aldrig kan undgå att uppfylla. Likt Oidipus som hur han än gjorde inte kunde undgå att uppfylla Oraklets spådom. Någon annan hade alltså redan bestämt precis allting som Oidipus skulle göra innan han själv gick igenom själva handlingarna. I återblick blir handlingarna för individen helt meningslösa eller enbart tragiska, som det blev för Oidipus.

Öde är därför motsatsen till fri vilja eftersom fri vilja är insikten om att man själv sätter upp sina egna mål och man förnekar att någon annan skulle vara involverad i den processen..

Men eftersom du undrar hur man kan sätta in en attack så gör jag väl det, men minns att dels har jag inte inte sett några logiska fel än.och att jag delar din uppfattning att determinism (som den vanligen definieras) och fri vilja (dito) är oförenliga:
Hur vet du att dina s k "mål" är dina? Kanske din fria vija begränsar sig till att välja hur dina ofria mål skall uppfyllas... du är alltså lite fri men så lite att det spelar mindre roll för det som verkligen målstyr dig tvärtom hjälper du till att uppfylla hans/hennes/dets utvalda mål.!

Alltså totalt ansvar för sig själv. Även om det är någon annan som säger vad du ska göra så är du ändå fri att göra som den personen manar dig till eller göra något annat. Även om du fått alla dina idéer av någon annan så är det ändå du som sätter ihop betydelsen av vad du lärt dig.

Här finns en svaghet: Du får "hjälp" av känslolivet (som inte är styrt av dig) med att sätta ihop och värdera ideer... vissa ideer är favoritideer och du gillar att misionera dem utan att undra varför du känner som du gör och varför du har satt ihop dina ideer på just "ditt" sätt: Titta på andra verkar det som om de har satt ihop sina ideer själva, eller verkar det som om de har liknande ideer? I det senare fallet KAN ni alla vara målstyrda även på ideplanet.

Detta har avgörande betydelse för till exempel hur vi betraktar inlärning och utbildning. Att var och en till exempel måste ges tid och utrymme för att hinna sätta ihop betydelserna och göra dem meningsfulla för sig själva. Att erkänna den fria viljan är sundare. Även om det tar lite längre tid om vi talar om utbildning, så är den inget fuskverk, inget hoprafsat kollage av lösa strofer - utan genuin.

Motsatsen, ödet, är ju rakt av anti-pedagogisk, tragisk oansvarighet - i strid med ditt ansvar, ditt meningsskapande och ditt människovärde. Någon annan har redan bestämt om du kommer lära dig eller inte och i slutändan så tas allt ifrån dig och du hade aldrig något att säga till om. Vad ditt liv representerade blir för dig ett ihåligt mörker, du var bara en skugga av den ideala världen, en marionettdocka utan något värde. Ödestro är att sätta sig själv i ett koppel och förankra det i någon abstrakt idé om att allt redan är förutbestämt och ignorera att det ändå bara är du som gör det mot dig själv.

Så jag tänker att all form av skrock och tro på övernaturligheter har sin grund i ödestro. Astrologi och horoskop, Platonism, gudar och demoner, varelser som har en ondsint eller "välvillig" plan för dig, allt det är ödestro. Även mörk pessimism, misantropi och tragedier har sin grund i ödestro. Människor som tror att någon annan har bestämt vilken mening saker ska ha när det i själva verket är de själva som inte inser och tar ansvar för sitt eget meningsskapande.

Hur väljer """du""" ut dem du opponerar mot (och hur orkar du bry dej om de struntpratarna)?
Men dum och ignorant är du inte, nu följer några rader som jag inte gäspade under läsandet av:

Kompatibilisterna brukar nämnas som en "kompromiss" mellan fri vilja och ödestro. Men som jag definierar termerna så har kompatibilismen ingenting med någondera att göra. Kompatibilisterna ställer till exempel inte upp "problemet" som "öde" vs "fri vilja" utan som "determinism" vs "fri vilja". Alltså istället för att ponera en övernaturlig intelligens som bestämt allt på förhand så har dom en mekanisk syn på det som händer; Och vad de menar med fri vilja är inte förmågan att skapa egen mening och mål i sitt liv, utan förmågan att kunna realisera sina målsättningar. De försöker alltså att studera människan på ett objektivt sätt. Genom att de ställer upp det i dualistiska termer av mekanik vs vilja, verklighet vs fantasi, subjekt vs objekt så skapar de ett nytt problem i fråga om var gränsen går mellan det ena och det andra samtidigt som de underminerar sin egen förmåga att känna igen och skapa mening. Kompatibilism är ett försök att se allting objektivt och därför är den i strid med det egna meningsskapandet och därför också i strid med den fria viljan.

Du avslutar ju riktigt underhållande! Men din modell av liv och medvetande känns lite avslagen...Öh... minns föresten inte att du hade någon alls... Har du nån?

[Zokrates]

Jahapp det är lite oklart varför du är missnöjd med människorna. Jag tror inte det är tillfälligt orsakat av din nuvarande livssituation utan det är nog ett karaktärsdrag som grundlagts i ungdomen... Trevligt iaf att du inser att hjärnan kan uträtta storverk men jag tror inte du riktigt förstår vad den accelererande kulturella utvecklingen kan komma ett resultera i: Upp med mungiporna framtiden ser ljus ut!

Karaktärsdrag, du har aldrig direkt visat att du besitter några större kvaliteér själv när det gäller din egna karaktär
och nej, människans otillräcklighet har inget med vare sig min barndom eller något annat att göra. Faktum är att
jag anser att det är uppenbart att om en art är helt beroende av artificiella hjälpmedel för att kompensera biologiska
brister för att överhuvudtaget överleva så är det bevis nog för att den arten är missanpassad. Det främsta medlet
för att överleva ligger hos oss helt i vår kapacitet att lösa problem med hjärnan för att kompensera kroppen,
tyvärr är jag inte lika spridande optimistisk vad gäller framtiden som du uppenbarligen är, just på grund av att
vi utöver det som vi behöver för vår överlevnad till största delen ägnar oss åt att skapa mening åt egentliga helt
meningslösa företeelser varav mycket av det vi skapar på sikt mer förstör än förbättrar våra livsvillkor, att detta
kan pågå beror nog till stor del på att det trots allt finns folk som går omkring med ett brett flin i ansiktet hela
dagarna och således lever som de lyckliga idioter de trots allt är.

[SigurdV]

Jahapp det är lite oklart varför du är missnöjd med människorna. Jag tror inte det är tillfälligt orsakat av din nuvarande livssituation utan det är nog ett karaktärsdrag som grundlagts i ungdomen... Trevligt iaf att du inser att hjärnan kan uträtta storverk men jag tror inte du riktigt förstår vad den accelererande kulturella utvecklingen kan komma ett resultera i: Upp med mungiporna framtiden ser ljus ut!

Karaktärsdrag, du har aldrig direkt visat att du besitter några större kvaliteér själv när det gäller din egna karaktär
och nej, människans otillräcklighet har inget med vare sig min barndom eller något annat att göra. Faktum är att
jag anser att det är uppenbart att om en art är helt beroende av artificiella hjälpmedel för att kompensera biologiska
brister för att överhuvudtaget överleva så är det bevis nog för att den arten är missanpassad. Det främsta medlet
för att överleva ligger hos oss helt i vår kapacitet att lösa problem med hjärnan för att kompensera kroppen

Menar du att människan avviker från något slags "naturligt evolutionärt syfte"?
Du jämför människan som hon är med något du tycker hon borde vara...
Vad mer än du säger att hon borde uppfylla det ideal du jämför människan med?
Gud, Naturen,Evolutionen eller Zocrates... vem ställer upp ditt ideal?
OCH:
Du tycker de andra är lyckliga idioter...SÅ:
Bland idioter ...varför är du vid jämförelse OLYCKLIG?

[förstår mig själv]

SigurdV

Vore bättre om du framförde din kritik även om du håller med i de stora dragen. Själv ser jag inga logiska misstag i min text så jag undrar vad det isåfall är som du skulle kritisera annat än att du skulle lägga in andra definitioner eller annorlunda synsätt.

Min åsikt är att jag inte håller med om att det kan finnas både ett öde och en fri vilja då jag tycker de utsluter varandra. Du har frihet att bestämma själv, inte vilket "öde" du ska ha, men vilka mål du vill uppnå och det är det som är fri vilja. Ödet innebär att någon annan har satt upp mål för dig som du aldrig kan undgå att uppfylla. Likt Oidipus som hur han än gjorde inte kunde undgå att uppfylla Oraklets spådom. Någon annan hade alltså redan bestämt precis allting som Oidipus skulle göra innan han själv gick igenom själva handlingarna. I återblick blir handlingarna för individen helt meningslösa eller enbart tragiska, som det blev för Oidipus.

Öde är därför motsatsen till fri vilja eftersom fri vilja är insikten om att man själv sätter upp sina egna mål och man förnekar att någon annan skulle vara involverad i den processen. Alltså totalt ansvar för sig själv. Även om det är någon annan som säger vad du ska göra så är du ändå fri att göra som den personen manar dig till eller göra något annat. Även om du fått alla dina idéer av någon annan så är det ändå du som sätter ihop betydelsen av vad du lärt dig. Detta har avgörande betydelse för till exempel hur vi betraktar inlärning och utbildning. Att var och en till exempel måste ges tid och utrymme för att hinna sätta ihop betydelserna och göra dem meningsfulla för sig själva. Att erkänna den fria viljan är sundare. Även om det tar lite längre tid om vi talar om utbildning, så är den inget fuskverk, inget hoprafsat kollage av lösa strofer - utan genuin.

Motsatsen, ödet, är ju rakt av anti-pedagogisk, tragisk oansvarighet - i strid med ditt ansvar, ditt meningsskapande och ditt människovärde. Någon annan har redan bestämt om du kommer lära dig eller inte och i slutändan så tas allt ifrån dig och du hade aldrig något att säga till om. Vad ditt liv representerade blir för dig ett ihåligt mörker, du var bara en skugga av den ideala världen, en marionettdocka utan något värde. Ödestro är att sätta sig själv i ett koppel och förankra det i någon abstrakt idé om att allt redan är förutbestämt och ignorera att det ändå bara är du som gör det mot dig själv.

Så jag tänker att all form av skrock och tro på övernaturligheter har sin grund i ödestro. Astrologi och horoskop, Platonism, gudar och demoner, varelser som har en ondsint eller "välvillig" plan för dig, allt det är ödestro. Även mörk pessimism, misantropi och tragedier har sin grund i ödestro. Människor som tror att någon annan har bestämt vilken mening saker ska ha när det i själva verket är de själva som inte inser och tar ansvar för sitt eget meningsskapande.

Kompatibilisterna brukar nämnas som en "kompromiss" mellan fri vilja och ödestro. Men som jag definierar termerna så har kompatibilismen ingenting med någondera att göra. Kompatibilisterna ställer till exempel inte upp "problemet" som "öde" vs "fri vilja" utan som "determinism" vs "fri vilja". Alltså istället för att ponera en övernaturlig intelligens som bestämt allt på förhand så har dom en mekanisk syn på det som händer; Och vad de menar med fri vilja är inte förmågan att skapa egen mening och mål i sitt liv, utan förmågan att kunna realisera sina målsättningar. De försöker alltså att studera människan på ett objektivt sätt. Genom att de ställer upp det i dualistiska termer av mekanik vs vilja, verklighet vs fantasi, subjekt vs objekt så skapar de ett nytt problem i fråga om var gränsen går mellan det ena och det andra samtidigt som de underminerar sin egen förmåga att känna igen och skapa mening. Kompatibilism är ett försök att se allting objektivt och därför är den i strid med det egna meningsskapandet och därför också i strid med den fria viljan.

Det handlar inte om att våra kroppar följer vad någon annan bestämt utan att materia följer naturlagar. Hävdar man den fria viljan så innebär det att materia inte följer naturlagar utan rör sig slumpvist utan orsak. Saker och ting rör sig väldigt ordnat. Bilarna kör inte upp på trottoarerna. Folk slutar inte andas. Ben och armar rör sig inte slumpvist. Kroppen behöver röra sig smart och enligt system för att kunna existera

[förstår mig själv]

För att förstå måste man observera, man har fakta. Dvs observera vad däggdjuret gör. Hur skiljer sig däggdjuret från slumpens rörelser. Vad är det som styr rörelserna.

Bra observerat. Bra frågat.Vem kastar första svaret?

Först och främst så reagerar jag mot att livet har ett syfte och ett tillhörande mål, orsaken är enkel
och ligger i det att det krävs planering för att skapa ett syfte och ett mål, livet planerar inte.
Förstår mig själv kunde lika gärna skrivet att syftet med livet är att skita, målet är att skapa skit.

Människan har en särdeles förmåga att skapa syften och det råder definitivt inte brist på planeringsmål, varför?
Livet som sådant är föremål för en ständig planlös evolution där själva utvecklingen styrs av livets adaptionsförmåga
i tuffa miljöer vilket skapar en mängd nischer, somliga organismer är väldigt primitiva, andra enormt komplexa men
artrikedomen skapar konkurrens vilket i sin tur driver på evolutionen genom mutationer varav gynnsamma förs vidare.

De primitiva behov som vi har är en direkt följd av vår konstruktion och redan där märker vi att evolutionen trots allt
inte varit särskilt framgångsrik i skapandet av människan, vi är ett evolutionärt fiasko som tvingas att skapa abstrakta
mål för vår blotta existens för att överhuvudtaget klara av att överleva, hjärnans fantasi och påhittighet kompenserar
oss för våra kroppsliga defekter som annars säkerligen hade inneburit att människan som art hade varit utdöd.

Jo med våran kropp och en sämre hjärna dvs sämre förmåga vad gäller att förstå samband skulle människan inte finnas. Hjärna är anpassad till kropp. Känslan anger vad hjärnan ska användas till. Känslan är värderingarna och resultatet av vad vi gör. Det som känns bra är rätt det som känns fel är fel/dåligt. Organismen rör sig på ett sådant sätt att detta sker så bra som möjligt. Om det är såhär så kommer arten att på optimalt sätt hävda sin existens och kunna överleva så bra som möjligt. Om det inte är så här väljer individen ett ickeoptimalt beteende och detta är absolut oförenligt med liv.

[Sceptisk]

förstår mig själv

Du utgår ifrån samma definition som kompatibilisterna. Att fri vilja är detsamma som realiserbarheten av sina målsättningar. Därför handlar ditt argument om hur "föremålet" människan interagerar med andra föremål i den fysiska dimensionen. Det går att kritisera den definitionen på flera punkter, men för stunden så räcker det med att säga att det är inte den definitionen som jag använder. Det spelar ingen roll hur naturlagarna fungerar, hur fysiska föremål interagerar, fri vilja är kvalitativt annorlunda och innebär att du har en okränkbar frihet att välja, oavsett hur världen ser ut och fungerar, oavsett hur mycket eller litet du vet om saker och ting så har du denna frihet. Det är ändå endast situationsbetingelser och är inte vad som "orsakar" din förmåga att skapa mening och målsättningar. Förmågan att välja är unik i att den inte har någon orsak.

[SigurdV]

Jo med våran kropp och en sämre hjärna dvs sämre förmåga vad gäller att förstå samband skulle människan inte finnas. Hjärna är anpassad till kropp.
Känslan anger vad hjärnan ska användas till. Känslan är värderingarna och resultatet av vad vi gör. Det som känns bra är rätt det som känns fel är fel/dåligt. Organismen rör sig på ett sådant sätt att detta sker så bra som möjligt. Om det är så här så kommer arten att på optimalt sätt hävda sin existens och kunna överleva så bra som möjligt. Om det inte är så här väljer individen ett ickeoptimalt beteende och detta är absolut oförenligt med liv.

Hej minns du mig? Du pratar tydligare nu, du verkar ha tänkt till lite mer,
men tänker lika gör vi fortfarande inte!

Det som känns bra är rätt det som känns fel är fel/dåligt.

Här är vi nog längst bort från varandra. Vi har känslor, de kan kännas mer eller mindre bra och de utgör grunden för vårt moralsystem. Men de utgör endast bottenvåningen så att säga.
Nästa våning är etikvåningen... vi frågar oss om det är rätt eller fel att stå emot den känsla som uppstår i en viss situation : Ska vi verkligen gå till tandläkaren? Då grubblar åtminstone jag, men du verkar gå efter vad du känner i detta läge...stämmer det?

[förstår mig själv]

Detta går att förstå på samma sätt som vi förstår allt annat. Observationer. Teori. Spinoza har löst etiken. Det nödvändiga och det mest elementära som man bör tänka på när det gäller etik är att det man anger som rätt är förenligt med överlevnad för arten och man bör betrakta alla verkningar/resultat av ett beteende. Enligt min absoluta övertygelse om man beaktar denna etikens resultat iförhållande till ovan ser man väldigt lätt att etiken leder till katastrof. Tyvärr mer lidande än nazism. Vi är alltid efterlikna och ser det negativa med tidigare system. Vi tycker väl i allmänhet att vi har ett bra system. Etiskt, rättvist, humant, demokratiskt osv.

[SigurdV]

Detta går att förstå på samma sätt som vi förstår allt annat. Observationer. Teori. Spinoza har löst etiken.

Har aldrig orkat igenom hela hans bok, har du?

Det nödvändiga och det mest elementära som man bör tänka på när det gäller etik är att det man anger som rätt är förenligt med överlevnad för arten och man bör betrakta alla verkningar/resultat av ett beteende.

Att tänka på etik tillhör nästa våning i medvetandet: Meta-etik. Skriv den boken

Enligt min absoluta övertygelse om man beaktar denna etikens resultat iförhållande till ovan ser man väldigt lätt att etiken leder till katastrof. Tyvärr mer lidande än nazism. Vi är alltid efterlikna och ser det negativa med tidigare system. Vi tycker väl i allmänhet att vi har ett bra system. Etiskt, rättvist, humant, demokratiskt osv.

Absoluta känsla menar du väl?