Är det alltid fel att hämnas

[förstår mig själv]

Kommer ihåg att jag för många år sen såg en intervju med en man som satt i fängelse. Någon hade gjort hans syster illa så han hämnades med en bajonett. Han verkade tycka att han gjorde rätt, att han var tvungen att göra så. Men han tycket också att det var rätt av samhället att straffa honom. Sådan rättvisa gör mig deprimerad. Värre än lidande är accepterat lidande.

Ja han förstår inte bättre. Nu får han lida men antagligen är han inte medveten om sina känslor och det gör det hela lättare. Systern led initialt. Tack vare hämnden fick även brodern lida och gärningsmannen. Kanske en del vänner, anhöriga barn också.

Tycker han förstår situationen rätt bra! Tänker du på alla som slipper lida och utsättas för gärningsmannen i fortsättningen? Ska man bara låta ondska fortsätta hitta nya offer?

Tycker du har fel där. För det första vet du inte säkert vad gärningsmannen skulle göra om han visades förståelse och tolerans. Det som sker är att han kommer att förbättra sitt beteende mot andra. Gilla andra mer. Sedan en effekt som du kanske inte tänker på är att den som straffar/orsakar lidande kommer få tillbaks detta i någon form. Sedan kommer dennne(som straffat) bli en sämre människa och genom sitt alternerande beteende sprida lidandet vidare.
Gäller att se alla verkningar av en händelse (helheten), inte stirra sig blind på ett resultat

[SigurdV]

Tycker du har fel där. För det första vet du inte säkert vad gärningsmannen skulle göra om han visades förståelse och tolerans. Det som sker är att han kommer att förbättra sitt beteende mot andra. Gilla andra mer. Sedan en effekt som du kanske inte tänker på är att den som straffar/orsakar lidande kommer få tillbaks detta i någon form. Sedan kommer dennne(som straffat) bli en sämre människa och genom sitt alternerande beteende sprida lidandet vidare.
Gäller att se alla verkningar av en händelse (helheten), inte stirra sig blind på ett resultat

Jag förstår det... du är lite naiv, godtrogen och förmår inte (än) låta ditt (faktiskt inte oävna) förnuft modulera känslolivet tillräckligt. Du är inte på tillräckligt kommunikativ fot med din känslogenerator som är lite lat och inte börjar ifrågasätta sina beslut innan du aktivt protesterar mot dem! Vilket du INTE förstår att du borde...eftersom du ganska nyligen förstått och förälskat dig i dem.
Du tror gärningsmän förändrar sina känslor...GÖR DU??

[SigurdV]

Naturen låter lite högre organismer styras av instinkter som bara ÄR känslor.
Eftersom känslogeneratorn inte kan på förhand skapa korrekta känslor för varje tänkbar situation (nästan oändligt många) så skapades förståndet som BARA kan fatta beslut som rör den omedelbara situationen. Känslogeneratorn VET inte vart handen ska ta vägen i en given situation så den låter dig föra handen men ser till att du känner vad handen BÖR ÅSTADKOMMA!

[förstår mig själv]

Tycker du har fel där. För det första vet du inte säkert vad gärningsmannen skulle göra om han visades förståelse och tolerans. Det som sker är att han kommer att förbättra sitt beteende mot andra. Gilla andra mer. Sedan en effekt som du kanske inte tänker på är att den som straffar/orsakar lidande kommer få tillbaks detta i någon form. Sedan kommer dennne(som straffat) bli en sämre människa och genom sitt alternerande beteende sprida lidandet vidare.
Gäller att se alla verkningar av en händelse (helheten), inte stirra sig blind på ett resultat

Jag förstår det... du är lite naiv, godtrogen och förmår inte (än) låta ditt (faktiskt inte oävna) förnuft modulera känslolivet tillräckligt. Du är inte på tillräckligt kommunikativ fot med din känslogenerator som är lite lat och inte börjar ifrågasätta sina beslut innan du aktivt protesterar mot dem! Vilket du INTE förstår att du borde...eftersom du ganska nyligen förstått och förälskat dig i dem.
Du tror gärningsmän förändrar sina känslor...GÖR DU??

Förnuftet är ju till för att få oss att må bra, dvs ta bort dåliga känslor och uppnå bra. Har man en teori om hur man ska göra så kommer man ändra sitt beteende om det leder till målet. Hur ska man då förstå att jag har rätt? Ja genom att med sina känslor utvärdera vad som sker. Du har ju upplevt vad som skett genom ditt tidigare sätt att vara även om det inte skedde medvetet. När man förändrar sig så kommer andra känslor att uppstå och då kan man märka att dessa är bättre än det som man upplevde tidigare. De gånger man felar kommer man även att märka att något mer ont händer, dvs något man mår dålig av. Tillslut vet man att teorin stämmer. Man kan börja njuta av det goda och kommer att förbättra sina ideer och utförandet av dem. Det är som jag tidigare sagt viktigt att göra gott på rätt sätt, genom att använda sig av förnuftet och vara medveten om att alla situationer är olika och det som var rätt ena gången inte nödvändigtvis måste vara det den andra. I vissa situationer kanske det inte går att göra gott (ännu), en del människor är svårare att nå. I bland kanske man inte förmår att göra det man borde, ibland kan man inte se nyttan av detta. mm.
Kan väll hålla med om att jag ganska nyligen börjat förstå mig själv och mina känslor. Detta innebär att man börjar leva. Uppenbarligen har man hela tiden styrts av känslorna men utan att vara medveten om det. Mer robbot aktig alltså. det är ju inte så att man förstår mindre i takt med att erfarenheterna ökar utan tvärt om.

[SigurdV]

Förnuftet är ju till för att få oss att må bra, dvs ta bort dåliga känslor och uppnå bra.

Jo visst är kroppens avsikt med förnuftet att få kroppen att må bra.
Men vad vill förnuftet vara till för om det får tala fritt i frågan utan att påverkas av hur det känns när det tänker? Kan förnuftet bestämma sig på den punkten? Vad säger din teori?
Och vad säger förnuftet? Om det befrias från plikten att förverkliga kroppens mål?

Har man en teori om hur man ska göra så kommer man ändra sitt beteende om det leder till målet. Hur ska man då förstå att jag har rätt? Ja genom att med sina känslor utvärdera vad som sker.

Då har du konstaterat att förnuftet handlat i kroppens intresse!
Varför är det RÄTT att handla i kroppens intresse?

Du har ju upplevt vad som skett genom ditt tidigare sätt att vara även om det inte skedde medvetet. När man förändrar sig så kommer andra känslor att uppstå och då kan man märka att dessa är bättre än det som man upplevde tidigare.

Jag bestrider inte detta samspel med känslogeneratorn ... så kan det gå till.

De gånger man felar kommer man även att märka att något mer ont händer, dvs något man mår dålig av. Tillslut vet man att teorin stämmer.

Vilken teori? Teorin att man blir känslomässigt belönad när man gör som det känns bra att göra? Du har aldrig funderat på tillfälliga strejker för att höja belöningsnivån?

Man kan börja njuta av det goda och kommer att förbättra sina ideer och utförandet av dem. Det är som jag tidigare sagt viktigt att göra gott på rätt sätt, genom att använda sig av förnuftet och vara medveten om att alla situationer är olika och det som var rätt ena gången inte nödvändigtvis måste vara det den andra. I vissa situationer kanske det inte går att göra gott (ännu), en del människor är svårare att nå. I bland kanske man inte förmår att göra det man borde, ibland kan man inte se nyttan av detta. mm.
Kan väll hålla med om att jag ganska nyligen börjat förstå mig själv och mina känslor. Detta innebär att man börjar leva. Uppenbarligen har man hela tiden styrts av känslorna men utan att vara medveten om det. Mer robbot aktig alltså. det är ju inte så att man förstår mindre i takt med att erfarenheterna ökar utan tvärt om.

Puh jag ORKADE inte läsa allt . Du MISSIONERAR ju och det känns nog VÄLDIGT bra för dej ...
Men vad blir resultatet av det? Hur många själar har du frälst?

[Algotezza]

Är hämnd alltid klandervärt eller kan hämnd i vissa fall vara försvarlig?

Jag vet inte så jag resonerar lite med mig själv.

Det beror för det första på vilken moral den har som du ställer frågan till.

Frågar du mig svarar jag i första rummet med den gyllene regeln (i någon av dess formuleringar). På lång sikt blir det inget samhälle jag vill leva i om hämnden är dess ledstjärna.

Frågar du en krigförande ledare är han/hon ofta bra på att rättfärdiga hämnden. Länder emellan leder hämnd förmodligen bara till ännu mer krig. Men hur vet jag det säkert?

Det kan dock, om jag funderar vidare, människa och människa emellan ibland vara etiskt pedagogiskt att ge igen så folk fattar vad de gjort mot en och även mot andra. Om en t.ex. tonåring ständigt blir förlåten av sin mesiga omgivning, hur ska han/hon fatta att han gör andra illa - om det är det han/hon gjort? Att få igen med samma mynt kan få folk att tänka efter vad de håller på med. Kan det kanske gälla även länder emellan?

Lät att påstå att allt ska förlåtas. Vissa ska kanske inte förlåtas?

Jag kan tänka mig att detta att allt ska förlåtas kan jag själv ha som ledstjärna, det har jag faktiskt, för det som andra gör mot mig - men jag kan inte begära det av andra. Förlåtelse är ju så mycket mer än läpparnas bekännelse. Både själ/förnuft och hjärta/känsla ska vara med annars gör det mer skada än nytta och är inte det minsta kärleksfullt. Bara falskt.

Fast. Jag vet inte. Jo, jag vet att jag har all-förlåtelse som ledstjärna i mitt liv. Men kan inte alltid leva upp till det i min vardag.

/Algotezza

[SigurdV]

Fast. Jag vet inte. Jo, jag vet att jag har all-förlåtelse som ledstjärna i mitt liv. Men kan inte alltid leva upp till det i min vardag.

/Algotezza

Tycker att endast de som förtjänar förlåtelse bör få den

[Algotezza]

Fast. Jag vet inte. Jo, jag vet att jag har all-förlåtelse som ledstjärna i mitt liv. Men kan inte alltid leva upp till det i min vardag.

/Algotezza

Tycker att endast de som förtjänar förlåtelse bör få den

Hur förtjänar man den?

/Algotezza

[SigurdV]

Fast. Jag vet inte. Jo, jag vet att jag har all-förlåtelse som ledstjärna i mitt liv. Men kan inte alltid leva upp till det i min vardag.

/Algotezza

Tycker att endast de som förtjänar förlåtelse bör få den

Hur förtjänar man den?

/Algotezza

Svårt att hålla fram en regel för det. Enklast är väl att slå dig, och be dej om förlåtelse...och sedan upprepa processen tills du blir arg. Då tänker du: NEJ! sigurdV förtjanar INTE mer förlåtelse...eller hur?

[Anne]

Du verkar lite känslig... lite skör...Har du läst Candide?

Tack för den! Nu skrattar min fru åt mig. Visst, jag har skrivit två inlägg och redan visat prov på depression och schizofreni men i verkliga livet är jag rätt stabil. Ja, jag läste Candide i skolan. Minns att jag gillade att de hittade eldorado och red på skalbaggar. Världen är full av elände men min syn på mänsklighetens framtid är ändå rätt ljus. Om hämd anser jag att man bara bör skada allvarligt om man förhindrar en större skada.

Ojsan! Det var inte meningen... Jag är så jävla narcissistisk så att jag inte fattar när jag trampar omgivningen på tårna.

ISPANELEN (internt skämt - fast med allvarlig grund förstås) är inte helt nöjda med dig nu, Sigurd... Attans battans, det krävs visst lite fler träningspass för din del och jag tror liksom inte på att lägga brännässlor i dina skridskor och regla dem med hänglås tills du ber om nåd. Nog fasiken kan du uppFöra dig med lite vänlig vägledning i Taktkänsla.

Se till fördelarna hos den andre och försök uppmuntra dem i möjligaste mån. Men en tillrättavisning då och då behöver nog alla. Så tänker jag.

[SigurdV]

Slokar lite...Du har kanske rätt. (Grrrr!)
Hoppas han hämnas!

[förstår mig själv]

Bra algotezza att du förlåter. För din egen skull. Är man fylld av hämndlystnad/hat och ilska så brukar det inte gå så bra. Dels fokuserar man ju inte på att uppnå egen lycka(istället andras olycka) och dels så blir omgivningen otrevligare mot dig om du är fylld av dåliga känslor/vill den illa.
Hade en patient idag vars man hade dött nyligen och hon skyllde det på behandlande läkare. Detta ändrade ju inte det faktum att han var död och att hon led av detta. Istället för att ta itu med sin sorg (som nu lett till en svår depression) var hon till stor del inriktad på att hata/hämnas på läkaren som hon (felaktigt) ansåg bära skulden till makens död. Ja inte så att läkaren aktivt hade mördat men att denne genom att prestera i hennes ögon bättre skulle han kunna förhindra dödsfallet. Istället borde hon förstått att det elände och smärtor,sorg,trötthet ångest som hon kände berodde på det faktum att den människa som betytt mycket för henne (fått henne att må bra) inte längre existerade. Verkligheten läker sådana sår inte alltid helt, om man följer förnuftet hanterar man sådana händelser bättre. I värsta fall förvärrar man situationen genom att hämnas/göra någon illa. Att tex ge sig på någon som vill lindra/bota andra är en "synd" det leder bara till olycka och elände.

[SigurdV]

.
Hade en patient idag vars man hade dött nyligen och hon skyllde det på behandlande läkare. Detta ändrade ju inte det faktum att han var död och att hon led av detta. Istället för att ta itu med sin sorg (som nu lett till en svår depression) var hon till stor del inriktad på att hata/hämnas på läkaren som hon (felaktigt) ansåg bära skulden till makens död. Ja inte så att läkaren aktivt hade mördat men att denne genom att prestera i hennes ögon bättre skulle han kunna förhindra dödsfallet. Istället borde hon förstått att det elände och smärtor,sorg,trötthet ångest som hon kände berodde på det faktum att den människa som betytt mycket för henne (fått henne att må bra) inte längre existerade. Verkligheten läker sådana sår inte alltid helt, om man följer förnuftet hanterar man sådana händelser bättre. I värsta fall förvärrar man situationen genom att hämnas/göra någon illa. Att tex ge sig på någon som vill lindra/bota andra är en "synd" det leder bara till olycka och elände.

Visst! Det är helt fel att låta känslorna styra! Det är ju hennes känslor som leder henne fel här i livet. Inte hennes förstånd. Det är oförmöget att förstå situationen för att känslorna är för starka. Var det inte du som menade att känslor bör följas därför att det alltid är rätt?

[Pilatus]

Är man fylld av hämndlystnad/hat och ilska så brukar det inte gå så bra.

Det finns många som sitter på våra fängelser som öskar att någon hade brytt sig om dem och sagt ifrån i tid, innan allt går över styr och samhällets mäter ut sitt straff.

Förlåtelse låter så fint. Förlåta kan man göra om någon inser varför det är fel att mobba, skrika nedsättande ord till kamrater, bete sig opportunistiskt i gänget och självklart brutalitet i alla former.

Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot
mig? Är sju gånger nog?»
Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
Matt 18:21-22

Och sedan då? Vad händer då alla ledsnat på att förlåta någon som valt kriminalitet som en livshållning?

[Pilatus]

.
Hade en patient idag vars man hade dött nyligen och hon skyllde det på behandlande läkare. [...]

Visst! Det är helt fel att låta känslorna styra! Det är ju hennes känslor som leder henne fel här i livet. Inte hennes förstånd. Det är oförmöget att förstå situationen för att känslorna är för starka. Var det inte du som menade att känslor bör följas därför att det alltid är rätt?

Som om det inte förekom slarv och dåligt bemötande inom vården. Arga doktorn, (Björn) börjar den 29 augusti i SVT1.