Är en fråga svår beroende på dess svar?
För mig har i vilket fall livet, universum och allting varit en svår nöt att knäcka
Är något svårt, har man inte skrattat åt det tillräckligt länge
Villken är den svåraste filosofiska frågeställningen?
Moderator: Moderatorgruppen
CAUSTIX skrev:Jag måste säga att jag tycker alla frågor är svåra så fort man fördjupar sig lite. Bakom minsta skitsak gömmer sig ett svart hål.
Leder dom inte alla till samma svarta hål då?
Den känslan infinner sig ibland hos mig iallafall.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:CAUSTIX skrev:Jag måste säga att jag tycker alla frågor är svåra så fort man fördjupar sig lite. Bakom minsta skitsak gömmer sig ett svart hål.
Leder dom inte alla till samma svarta hål då?
Den känslan infinner sig ibland hos mig iallafall.
Jo förmodligen. vi rör oss i pereferin av våran kunskaps möjlighet...el nå sånt......
archaxe skrev:Enligt bl a Leibniz och Wittgenstein var den stora frågan varför det finns någonting snarare än ingenting. Det kan ju vara intressant att gräva i, även om jag tycker att det kanske inte är en typiskt filosofisk fråga.
Jag tänkte samma sak men har svårt att motivera. Jag kommer ingenstanns när jag försöker gräva... helt omöjligt. Har du någon motivering? Finns det någon tråd som tar upp frågan?
Jag instämmer med Caustix att den svåraste filosofiska frågan i så fall torde vara att utröna vilken som är den svåraste. I vart fall är det en god kandidat.
För att ge ett svar på frågan krävs en förståelse för vad som är en filosofisk fråga samt att kunna avskilja denna från alla andra slags frågor som människor har. Det är nog sannolikt inte så enkelt. Dessutom kräver det en enorm förståelse av omvärlden och historien. Det kräver också att begreppet "svåraste" går att definiera. Det innebär att vi måste finna ett sätt att mäta svårighetsgrad i frågeställningar.
Det vore kanske förmätet att säga att frågan "Vad är verkligheten?" är enklare än "Finns det en fri vilja?", i vart fall om man gör anspråk på att uppställa en objektiv teori kring vad som rent faktiskt är den svåraste frågeställningen. I subjektiv mening går det säkerligen att anföra skäl för att en filosofisk fråga är lättare än någon annan, men å andra sidan är ju risken stor för att man har missat ett synsätt eller en tanke.
Frågan om döden och vad som händer därefter får vi ju - i bästa fall - veta när vi är döda (ett annat tänkbart utfall är att vi inte kommer att ha någon information alls om vad som händer efter döden, men för de allra flesta så är ju det ingen förändring i förhållande till vilken information de har just nu).
För att ge ett svar på frågan krävs en förståelse för vad som är en filosofisk fråga samt att kunna avskilja denna från alla andra slags frågor som människor har. Det är nog sannolikt inte så enkelt. Dessutom kräver det en enorm förståelse av omvärlden och historien. Det kräver också att begreppet "svåraste" går att definiera. Det innebär att vi måste finna ett sätt att mäta svårighetsgrad i frågeställningar.
Det vore kanske förmätet att säga att frågan "Vad är verkligheten?" är enklare än "Finns det en fri vilja?", i vart fall om man gör anspråk på att uppställa en objektiv teori kring vad som rent faktiskt är den svåraste frågeställningen. I subjektiv mening går det säkerligen att anföra skäl för att en filosofisk fråga är lättare än någon annan, men å andra sidan är ju risken stor för att man har missat ett synsätt eller en tanke.
Frågan om döden och vad som händer därefter får vi ju - i bästa fall - veta när vi är döda (ett annat tänkbart utfall är att vi inte kommer att ha någon information alls om vad som händer efter döden, men för de allra flesta så är ju det ingen förändring i förhållande till vilken information de har just nu).
-
Conocimiento
- Inlägg: 71
- Blev medlem: 24 jul 2004 19:10
Kan man inte byta ut "svåraste" i "Vilken är den svåraste filosofiska frågan" mot "viktigaste" istället? Alltså, "Vilken är den viktigaste filosofiska frågan"? Det jag menar att den svåraste torde också vara den viktigaste…
… Eller möjligtvis inte. Moralfrågor överlag är alltid oerhört svåra.
En annan svår, lite omformulerad fråga, i likhet med "Vilken är den svåraste filosofiska frågan?"-frågan, är ”Vilket (filosofiskt) svar ska jag (vi) sträva efter att besvara?", eller något liknande. Alltså, vilket är det svåraste filosofiska svaret, för alla frågor är ju lika lätta (att ställa)
… Eller möjligtvis inte. Moralfrågor överlag är alltid oerhört svåra.
En annan svår, lite omformulerad fråga, i likhet med "Vilken är den svåraste filosofiska frågan?"-frågan, är ”Vilket (filosofiskt) svar ska jag (vi) sträva efter att besvara?", eller något liknande. Alltså, vilket är det svåraste filosofiska svaret, för alla frågor är ju lika lätta (att ställa)
Zi skrev:Jag tänkte samma sak men har svårt att motivera. Jag kommer ingenstanns när jag försöker gräva... helt omöjligt. Har du någon motivering? Finns det någon tråd som tar upp frågan?
Jag tror att många filosofiska frågor är svåra att besvara för att de är svåra att begripa - vad är det egentligen jag frågar efter? Vilken typ av svar skulle jag godta som nöjaktigt svar på frågan? Vet jag vad jag letar efter, har jag oftast lättare att veta när jag hittat det. Klassisk begreppsanalys alltså. Allting blir ju inte substantiella frågor bara för att de har formen av en fråga, eller för att frasen slutar med ett frågetecken.
Vissa har sett som sin uppgift att "bevisa" vad liv och medvetande är, och är man anti-essentialist (som jag) framstår dessa problem som enbart idiotiska. Vissa försöker tillochmed bevisa sin egen existens.
Vidare tror jag, att man kan ställa mycket mer (och fler) intressanta filosofiska frågor när man är mer bevandrad inom ämnet än man kan när man först kommer i kontakt med det. Frågor som jag uppfattade som jäkligt spännande och typiskt filosofiska när jag först började studera har jag, även om jag inte besvarat dem, tappat intresset för (exempelvis fri vilja-problematiken.) Detta gäller inom matematiken - om jag får en kurva ritad för mig finns det alla möjliga spännande samband och egenskaper jag kan studera hos denna kurva, men för att förstå vad jag studerar (och tycka att det är spännande) krävs att jag har vissa förkunskaper. Med utökad estetisk begreppsapparat kan jag se mer detaljer och nyanser hos en tavla, och få en rikare upplevelse av tavlan. Det får fungera som metafor för hur en utökad filosofisk vokabulär kan öppna för mer intressanta frågeställningar.
Good-wheel to all men.
(God hjul till er alla.)
/R
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
"Vad är den svåraste filosfiska frågan" är en fråga som borde analyseras djupare innan svar kan ges 
T.ex. vad menas med "svår"?
Om något som är omöjligt att uppnå räknas som det ultimat svåra så är det ju bara att ställa en fråga som är uppenbart paradoxal...alltså saknar svar. Är det så att något som är svårt måste gå att genomföra fast efter mycket ansträngning, så måste man först slå fast om frågan har ett svar. Har man slått fast om frågan har ett svar...så har man förmodligen gjort frågan enklare. Vad som är svårt borde dessutom bero helt på vilka förutsättningar personen som tar sig an uppgiften har...alltså bör vi först slå fast för vem det skall vara svårt. "Vad är den svåraste filosofiska frågan" är om den inte är svår...åtminstonne lurigt ställd.
Natti natti/DD
T.ex. vad menas med "svår"?
Om något som är omöjligt att uppnå räknas som det ultimat svåra så är det ju bara att ställa en fråga som är uppenbart paradoxal...alltså saknar svar. Är det så att något som är svårt måste gå att genomföra fast efter mycket ansträngning, så måste man först slå fast om frågan har ett svar. Har man slått fast om frågan har ett svar...så har man förmodligen gjort frågan enklare. Vad som är svårt borde dessutom bero helt på vilka förutsättningar personen som tar sig an uppgiften har...alltså bör vi först slå fast för vem det skall vara svårt. "Vad är den svåraste filosofiska frågan" är om den inte är svår...åtminstonne lurigt ställd.
Natti natti/DD
Ja god jul allesammans! Efter ett lass presenter, ett tråg julmat och en icke ringa mängd glögg och julöl har jag följande att säga i frågan(orna).
Är det verkligen så, eller är det självreferensens charm och tankeavstödande verkan som gör att man frestas dra den slutsatsen?
Låt X vara den svåraste filosofiska frågan. Är det svårare att finna X än att besvara X?
Om det är en filosofisk fråga att finna X (snarare än en akademisk eller liknande) och det ÄR svårare att finna X än att besvara X, då har vi ju besvarat X (den svåraste filosofiska frågan) i och med att vi funnit den, och alltså var det inte svårare att finna X än att besvara den. Således är detta inte den svåraste filosofiska frågan.
Vad den svåraste filosofiska frågan är måste vara en fråga om tycke och smak, eftersom det inte finns (såvitt jag vet) något objektivt eller allmängiltigt kriterium för att avgöra vad den svåraste frågan är.
Man skulle såklart kunna omvandla denna normativa fråga till en allmängiltig genom att säga att att om minst hälften av världens ledande filosofer hävdar att en filosofisk fråga är viktigare än alla andra, så är detta den viktigaste frågan.
Varför är det så? Kanske för att den hypotetiska naturen av en filosofisk diskussion inte alls fångar det blodiga (dvs beroende av person och situation) allvar det alltid är fråga om vid ett moraliskt övervägande.
Det här känns otroligt centralt. Många filosofiska frågor vet inte var de vill sluta - de vill fortsätta fråga för att slippa ta ställning till ett svar (mental masturbation). Ett annat tänkbart fel är också, som archaxe nämner, att behandla något som inte är av en viss frågetyp som en sådan fråga (t.ex. att behandla frågan "är jag en hjärna i en burk" som en ja-eller-nej-fråga).
Är det inte också möjligt att man helt tappar intresset för filosofin när man "genomskådar" den? Detta är kanske bara en mer extrem gradskillnad till det du beskriver. Kanske är det snarare så att ens uppfattning av dessa (inte nödvändigtvis filosofiska) frågor transformeras så till den grad att det inte vore rätt att kalla det man intresserar sig för idag, och det man intresserade sig för tidigare, för samma sak? Själv upplever jag det som att jag började nosa i filosofin för ett par år sedan för att jag hade en viss drivkraft. Då ledde den mig till typiskt filosofiska spörsmål, främst inom analytisk filosofi. Dessa frågor har jag idag tappat intresset för, men drivkraften är oförändrad.
eken skrev:Jag instämmer med Caustix att den svåraste filosofiska frågan i så fall torde vara att utröna vilken som är den svåraste. I vart fall är det en god kandidat.
Är det verkligen så, eller är det självreferensens charm och tankeavstödande verkan som gör att man frestas dra den slutsatsen?
Låt X vara den svåraste filosofiska frågan. Är det svårare att finna X än att besvara X?
Om det är en filosofisk fråga att finna X (snarare än en akademisk eller liknande) och det ÄR svårare att finna X än att besvara X, då har vi ju besvarat X (den svåraste filosofiska frågan) i och med att vi funnit den, och alltså var det inte svårare att finna X än att besvara den. Således är detta inte den svåraste filosofiska frågan.
Vad den svåraste filosofiska frågan är måste vara en fråga om tycke och smak, eftersom det inte finns (såvitt jag vet) något objektivt eller allmängiltigt kriterium för att avgöra vad den svåraste frågan är.
Man skulle såklart kunna omvandla denna normativa fråga till en allmängiltig genom att säga att att om minst hälften av världens ledande filosofer hävdar att en filosofisk fråga är viktigare än alla andra, så är detta den viktigaste frågan.
Conocimento skrev:Moralfrågor överlag är alltid oerhört svåra.
Varför är det så? Kanske för att den hypotetiska naturen av en filosofisk diskussion inte alls fångar det blodiga (dvs beroende av person och situation) allvar det alltid är fråga om vid ett moraliskt övervägande.
archaxe skrev:Vilken typ av svar skulle jag godta som nöjaktigt svar på frågan?
Det här känns otroligt centralt. Många filosofiska frågor vet inte var de vill sluta - de vill fortsätta fråga för att slippa ta ställning till ett svar (mental masturbation). Ett annat tänkbart fel är också, som archaxe nämner, att behandla något som inte är av en viss frågetyp som en sådan fråga (t.ex. att behandla frågan "är jag en hjärna i en burk" som en ja-eller-nej-fråga).
archaxe skrev:Frågor som jag uppfattade som jäkligt spännande och typiskt filosofiska när jag först började studera har jag, även om jag inte besvarat dem, tappat intresset för (exempelvis fri vilja-problematiken.)
Är det inte också möjligt att man helt tappar intresset för filosofin när man "genomskådar" den? Detta är kanske bara en mer extrem gradskillnad till det du beskriver. Kanske är det snarare så att ens uppfattning av dessa (inte nödvändigtvis filosofiska) frågor transformeras så till den grad att det inte vore rätt att kalla det man intresserar sig för idag, och det man intresserade sig för tidigare, för samma sak? Själv upplever jag det som att jag började nosa i filosofin för ett par år sedan för att jag hade en viss drivkraft. Då ledde den mig till typiskt filosofiska spörsmål, främst inom analytisk filosofi. Dessa frågor har jag idag tappat intresset för, men drivkraften är oförändrad.
Låt X vara den svåraste filosofiska frågan. Är det svårare att finna X än att besvara X?
Om det är en filosofisk fråga att finna X (snarare än en akademisk eller liknande) och det ÄR svårare att finna X än att besvara X, då har vi ju besvarat X (den svåraste filosofiska frågan) i och med att vi funnit den, och alltså var det inte svårare att finna X än att besvara den. Således är detta inte den svåraste filosofiska frågan.
Vad den svåraste filosofiska frågan är måste vara en fråga om tycke och smak, eftersom det inte finns (såvitt jag vet) något objektivt eller allmängiltigt kriterium för att avgöra vad den svåraste frågan är.
Väl formulerat. Om den svåraste frågan är definierad, är den omöjligen den svåraste frågan eftersom X alltid kan bli X+2
Därav kan en fråga (logiskt sett) aldrig vara svårast i något absolutbegrepp. Det är precis som det "största talet som finns", det kan man heller inte kalla X under samma princip.
Och vad är inte en "filosofisk fråga" om man vill ha det så? Din logik är vattentät hehe
Kanske är det snarare så att ens uppfattning av dessa (inte nödvändigtvis filosofiska) frågor transformeras så till den grad att det inte vore rätt att kalla det man intresserar sig för idag, och det man intresserade sig för tidigare, för samma sak?
Är det kanske inte så att man förändras, och frågorna med en? Något som "på papper" alltid tycks ha samma karaktär, ger ju oundvikligen olika innebörd till olika individer samt beroende på var de befinner sig i livet (eller döden om man nu tror på det).
Om den svåraste filosofiska frågan är en fråga om tycke och smak så kan ju likväl den svåraste filosofiska frågan vara "Vad är den svåraste filosofiska frågan?". Därför att jag tycker det.
Det leder ju till relativism a la protagoras och det har i alla fall jag svårt att köpa.
Enligt logiken eller kanske snarare en viss logik (beroende på vad man menar med det) så kan inte X vara den svåraste filosofiska frågan men då använder vi ju oss av den logiken som ett almänngiltigt kriterium för att avgöra vad den svåraste filosofiska frågan inte är. Varför förutsätta det för att sedan skyffla över den positiva frågan till en helt annan kategori, nämligen tycke och smak?
Rafael varför skulle omöjligen den svåraste filosofiska frågan vara den svåraste filosofiska frågan bara för att den har blivit definierad? Och varför kan X alltid bli X+2? förutsätter du inte lite för mycket.
Filosofin i ett nötskal är just frågeställningen "Vad är...?". Det kanske snarare är ett förhållningssätt än en riktig fråga. Jag tror att det filosofiska förhållningssättet är det mest grundläggande. Se på de små barnen där är just "Vad är...?" det primära förhållningsättet, att vara frågande. I den 'vuxna' vardagen så har ofta detta "Vad är...?" bytts ut mot ett "Så är det!". Den svåraste filosofiska frågeställningen är förmodligen detta "Vad är...?" därför att vi gärna släpper den för det bekvämare "Så är det!". Svårigheten ligger alltså i själva aktiviteten och förhållningssättet än det som detta "Vad är...?" riktar sig i mot.
God natt eller morgon och god jul!
Det leder ju till relativism a la protagoras och det har i alla fall jag svårt att köpa.
Enligt logiken eller kanske snarare en viss logik (beroende på vad man menar med det) så kan inte X vara den svåraste filosofiska frågan men då använder vi ju oss av den logiken som ett almänngiltigt kriterium för att avgöra vad den svåraste filosofiska frågan inte är. Varför förutsätta det för att sedan skyffla över den positiva frågan till en helt annan kategori, nämligen tycke och smak?
Rafael varför skulle omöjligen den svåraste filosofiska frågan vara den svåraste filosofiska frågan bara för att den har blivit definierad? Och varför kan X alltid bli X+2? förutsätter du inte lite för mycket.
Filosofin i ett nötskal är just frågeställningen "Vad är...?". Det kanske snarare är ett förhållningssätt än en riktig fråga. Jag tror att det filosofiska förhållningssättet är det mest grundläggande. Se på de små barnen där är just "Vad är...?" det primära förhållningsättet, att vara frågande. I den 'vuxna' vardagen så har ofta detta "Vad är...?" bytts ut mot ett "Så är det!". Den svåraste filosofiska frågeställningen är förmodligen detta "Vad är...?" därför att vi gärna släpper den för det bekvämare "Så är det!". Svårigheten ligger alltså i själva aktiviteten och förhållningssättet än det som detta "Vad är...?" riktar sig i mot.
God natt eller morgon och god jul!
Vilken färg som helst, så länge den är svart
CAUSTIX skrev:Om den svåraste filosofiska frågan är en fråga om tycke och smak så kan ju likväl den svåraste filosofiska frågan vara "Vad är den svåraste filosofiska frågan?". Därför att jag tycker det.
Det beror på hur oresonlig man önskar vara. Om man t.ex. erkänner logikens grunder och inte vill ha en uppfattning som strider mot dessa är resonemanget följande:
*Antag att det finns en svåraste filosofisk fråga (SFF) som vi kallar Q
*Vi kan då ställa oss frågan F = "Vad är Q?", vilket är precis vad trådstartaren gör
*Är det under detta antagande möjligt att Q = F?
*Detta är endast möjligt om F är en filosofisk fråga och dessutom den SFF
*Antag att F är en filosofisk fråga, då är (SFF = F =) Q = "Vad är Q?"
*Genom ett tämligen trivialt resonemang har vi då funnit SFF och besvarat både Q och F i ett slag
På ren svenska: Om man hävdar att SFF är att finna SFF, då har man ju funnit SFF i och med denna definition och ytterligare sökande är onödigt.
Visst kan man fortfarande hävda att Q = F, men det går emot hur de flesta skulle använda ordet "svåraste", med tanke på att svaret på den påstått SFF var så enkelt - ja, det gavs redan i och med antagandet att Q = F.
CAUSTIX skrev:Varför förutsätta det för att sedan skyffla över den positiva frågan till en helt annan kategori, nämligen tycke och smak?
Som sagt, beroende på hur oresonlig man vill vara kan det mesta vara en fråga om tycke och smak, t.ex. att 2+2=4. Man kan hävda att något är godtyckligt, men ändå ange logiska begränsningar i godtyckligheten. Man kan t.ex. säga att nån får sy fast en knapp var som helst, men ändå konstatera att man inte kan göra det på kungen av Frankrikes kostym, på begreppet [aftonstjärnan] eller liknande.
Re: Vilken färg som helst, så länge den är svart
På ren svenska: Om man hävdar att SFF är att finna SFF, då har man ju funnit SFF i och med denna definition och ytterligare sökande är onödigt.
Respekt!
Man får alltid jobba med geniknölarna ( de få man har..) när man går in på filosofiforum.
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster