Sökande

[SpyTrap]

Agnosticism är larvigt.

Varför det? I beg to differ. Var snäll och förklara.

[Makterna]

Tjena! Jag är ny på det här forumet och inte så van vid att skriva långa filosofiska avhandlingar, så ha överseende med mitt språk ^^

När jag betraktar samhället, mig själv och mina vänner idag så ser jag en grej. Vi lever i en tid av kaos! I stort sett alla väljer sin väg i livet. Det tar vi idag som en självklarhet, men jämför med för hundra år sedan...

Vi förkastar gamla moralläror och skakar på huvudet åt religionen. Fler människor lyckas och lever sina drömliv, fler misslyckas kapitalt och blir deprimerade. Utbrändhet breder ut sig som en epidemi över hela samhället; idag klagar tonåringar över stressrelaterade problem som knappt ens fanns för 30-40 år sedan. Bruket av droger (alkohol, mat, tobak, relationer och annat kompensationsbeteende) ökar dramatiskt.

Kort sagt: Vi är fria, har inte den blekaste aning om vad vi ska göra med livet! Vi testar, utvecklar, misslyckas, blir rädda, lyckas, bränner ut oss, utmanar gamla dogmer (ibland även våra egna dogmer) och under tiden förändras samhället snabbare än någonsin.

Varför? Varför gör vi det? Vad gör vi? Vart leder det?

Jag kan förstås relatera till de saker du pekar på, men måste fråga vart du egentligen vill komma. Valfrihet är uppenbart bra men å andra sidan måste det erkännas att tvång, diktatur etc kan skapa en sorts trygghet också, som kanske rentav passar vissa människor. Därmed inte sagt att valfrihet inte är bra. Den som inte vill ha valfrihet kan ju välja bort den. Man kan t.ex. bli muslim och förbjuda sig själv att dricka starkt och prata med andra tjejer än de som ens föräldrar valt ut. Eller nåt liknande. Bli nunna/munk. Börja utöva BDSM/TPE. Gå med i Främlingslegionen.

[Makterna]

Tjena! Jag är ny på det här forumet och inte så van vid att skriva långa filosofiska avhandlingar, så ha överseende med mitt språk ^^

När jag betraktar samhället, mig själv och mina vänner idag så ser jag en grej. Vi lever i en tid av kaos! I stort sett alla väljer sin väg i livet. Det tar vi idag som en självklarhet, men jämför med för hundra år sedan...

Vi förkastar gamla moralläror och skakar på huvudet åt religionen. Fler människor lyckas och lever sina drömliv, fler misslyckas kapitalt och blir deprimerade. Utbrändhet breder ut sig som en epidemi över hela samhället; idag klagar tonåringar över stressrelaterade problem som knappt ens fanns för 30-40 år sedan. Bruket av droger (alkohol, mat, tobak, relationer och annat kompensationsbeteende) ökar dramatiskt.

Kort sagt: Vi är fria, har inte den blekaste aning om vad vi ska göra med livet! Vi testar, utvecklar, misslyckas, blir rädda, lyckas, bränner ut oss, utmanar gamla dogmer (ibland även våra egna dogmer) och under tiden förändras samhället snabbare än någonsin.

Varför? Varför gör vi det? Vad gör vi? Vart leder det?

Det är väl helt enkelt så att folk ofta inte vet vad dom vill, vilket märks när de släpps "fria". Det behövs mycket fritänkande och självinsikt för att människor ska kunna dra maximal nytta av moderna möjligheter.

[apple_rain]

Jag tror att det som gör att många på något sätt känner sig rotlösa idag beror på att många inte har en känsla av samanhang, vi ser inte samanhanget i vårt eget liv, alla behöver en mening och många kan inte sätta sig i kontext med helheten, att hitta sin plats.
Vi blir mer och mer likgiltiga, för att någonstans på vägen tappade vi vår delaktighet i samhället. Vi tror att vi inte kan påverka vilket gör att vi inte försöker. Men samhället är ju oss.