Pojken skrev:Vad ni glömmer är att godheten är den enda drivkraften med ett egenvärde. Jag hade till och med hjälpt en humla i nöd om det så hade kostat mig livet.
Ur min dagbok:
Vaknar av att vatten droppar in i ansiktet på mig från våningen ovan. Springer ut i farstun i pyjamasen, vettskrämd, frågar grannfrun "vad har hänt?" Får höra att mannen på våningen ovanför drunknat i badkaret i ett försök att rädda livet på en spindel som fastnat i avloppet. "En spindel?" frågar jag klentroget. "Ja, är det inte underbart?" svarar frun. "Spindeln klarade sig inte ens. Han gav heroiskt upp sitt liv bara för
hoppet om att rädda spindelns liv!" "Men det misslyckades ju, så han dog väl förgäves" "O nej då!" tindrar grannfrun, "sådan godhet är aldrig förgäves, vet du inte att godheten är den enda drivkraften med ett egenvärde?" "tja, synd bara att han hade kranen på, menade jag. Det rinner nämligen in i min lägenhet, så det blir vattenskador..." "tss! tss! materiella ting, är det allt du tänker på! Här har han varit god och offrat sitt liv för en ynka liten spindel, och allt du kan tänka på är materiella ting!"
Går ner på stan för att köpa en tidning och cigaretter, men affären är stängd. Jag får höra att affärsinnehavaren gått ut för att mata en sjuk humla med sockervatten och kommer vara borta hela dagen. "Är det inte nobelt?!" säger en lapplisa. "Jo, men det är ju synd om oss som vill köpa cigaretter," försöker jag. "Tss! rök och gift och stimulantia! Är det allt du kan tänka på?"
Går till pizzerian på hörnet. Där råder stor uppståndelse. "Några skolbarn kom för att äta pizza, och satte sig vid vårt vackra getingbo på uteserveringen. Jag kan inte förstå vad som har hänt, men plötsligt började några av barnen skrika av smärta och ta sig om munnarna." "Skit! Här kryllar det ju av getingar! De har säkert fått någon av dem i maten! Varför har ni inte tagit bort boet?" "Såsom nazisterna tog bort judar, kanske? Är det vad du föreslår? Det är ett helt samhälle där, min unge herre, och de har lika stor rätt att vara här som du eller jag. Jag spottar på sådana som du, din elaking, som tror dig själv vara viktigare än andra levande varelser!"
Kommer hem och ser att familjen på våningen under mig har vräkts. "Vi har välsignats av pälsängrar i lägenheten," utbrister han glatt. "Vi lämnar den så att de små liven ska få lugn och ro." "Men var ska ni bo?" frågar jag. "Åh, det löser sig nog. Lillan kanske fryser ihjäl ute på gatan, men allt hon pratar om är hur glad hon är att hon lämnat alla varma kläder i lägenheten åt de härliga små pälsängrarna. Är det inte fantastiskt hur mycket
godhet som finns i världen?"