Inläggav hovnarr » 12 aug 2004 15:14
Precis som du säger själv blir det svårt att så här i ett inlägg försöka förklara hela världsbilden. Men kanske är detta forum ett av de bästa sätten att åtminstone styckvis redogöra för den för andra människor. T.ex. är den härledning av mening under "vad har vi gemensamt" en del av bilden. Det ska sägas att den inte är färdig än, och jag hoppas att den kommer att utvecklas hela mitt liv.
Jag är först och främst en naturvetare. Jag tror på naturvetenskapen. Den vet inte allt och är idag kanske mer medveten om det än någonsin, vilket bådar gott. Jag tror också att det mesta kan "förklaras", men det är möjligt att vi människor ännu är för primitiva och okunniga varelser för att förstå alla förklaringar.
Vad menas med själ? Jag kan inte säga att jag tror eller inte tror på en själ så att det blir meningsfullt för dig om vi inte har samma definition. Jag kan i alla fall klart säga att jag inte tror att en fysisk kropp är en entydig förutsättning för en medveten livsform. Jag kan tänka mig ett medvetande som är kopplad till en levande varelse som fanns före födseln och finns kvar efter döden. Jag gör mig ingen föreställning om en sådan "själ" alls har en vilja i våra mått mätt. Att den vill göra karriär eller vill ha ett blått hus istället för ett rött osv. Men jag håller mig öppen för möjligheten.
Nu ska jag motivera hur den fria viljan blir möjlig för mig:
*Jag upplever något, som jag kallar fri vilja
*Den är verklig för mig för att jag upplever den
*När jag inte längre upplever den, upphör den att existera
*Även om detta skulle inträffa under min livstid, kommer den ändå att ha existerat fram till det ögonblick då jag slutade uppleva den
*Min upplevelse av en fri vilja påverkar inte någon annans upplevelse av fri vilja
Du kan nu godtyckligt byta ut begreppet "fri vilja" i ovanstående mot vad du vill (banan, känslan att vara älskad, sportbil osv.). Konstigare än så är det inte för mig. Jag kan dock inte förklara hur upplevelsen av fri vilja uppkommer, på samma sätt som jag inte kan förklara hur känslor och förnimmelser uppkommer (en neurobiolog kan säkert tillhandahålla en teori).
Hurvida jag är dualist eller inte har jag försökt debattera tidigare i en tråd utan vidare resultat. Jag noterade att du inte varit aktiv där, så du kanske kan kommentera här istället. Nedan är ett hopkop av mina olika teorier m.m. för att underlätta folk att sätta etiketter på mig. Jag ser verkligen fram emot din analys!
Får jag ta detta tillfälle att förse mig med etiketter? Jag tänkte, varför slänga sig med definitioner som folk ändå missuppfattar. Bättre är väl, att jag beskriver mig själv i så allmänna ordalag som möjligt, och så får ni, om ni har lust, försöka sätta en (eller flera) så rättvisande etikett (etiketter) på mig som möjligt. På så vis, om jag träffar en humanist på en fest, kan jag säga "jag är sån och sån och sån". För Er blir det en övning i att dechiffrera en tankeskola som säkert tänkts ut tidigare, även om tänkaren i detta fall inte är medveten om det.
Då kör vi: Med utgångspunkt i de tidigare inläggen bekänner jag mig nog i första hand till dualismen. Jag uppfattar att materia finns, med mina fem sinnen. Jag tror också att materia är energi i fast, flytande, gas och/eller plasmaform. Jag upptäcker då att det finns saker som inte är materia, såsom vind och ljudvågor. Detta kan vi kalla för den andliga världen, men jag finner det olämpligt. Men vi kan enas om att det med det synsättet finns mer än materia, och jag blir således dualist. Men egentligen är jag då en "polyist", eftersom jag i mina resonemang, framförallt kring människan, funnit det lämpligt att (endast som modell) dela upp verkligheten i fysiskt/psykiskt/emotionellt/andligt. En kvadrist är alltså en mer exakt benämning.
Endast som modell, ja, ty jag är också en anhängare av idén att allt är ett. Ni förstår, om jag skulle vara tvunga att välja något som är allom närvarande så skulle det visserligen inte vara materia, utan det mer allmänna energi. Jag kan där bekänna mig som en ren monist, då jag uppfattar att allt är energi, och inget som är, är något annat än energi.
Men ser vi inte här ett cirkelbevis, ungefär som Darwins evolutionslära? Om allt är energi, då är energi allt, viket är samma som att säga att allt är allt, eller energi är energi och vi har bara en ny definition för "allt". Min alludering på Darwin bygger på idén "starkast överlever". Men vad definierar starkast? Jo, att den överlever. Då var den ju starkast. Således kan man sammanfatta det med "Den som överlever, överlever".
Det får mig att tänka på min mer allmänna modell för världen, nämligen att "det som händer, händer". (Jag har i korthet redogjort för detta under något annat ämne på forumet). Jag tror att världen "består" av ytterst enkla regler som ger upphov till en stor komplexitet som svårligen låter sig kartläggas i raka samband av orsak och verkan. Således är jag också "komplexist". Trillade den poletten ner, att jag alltså inte tror att orsak och verkan är en meningsfull modell för att förklara komplexa skeenden? Den är lämplig för att förklara varför ett glas krossas när det faller i golvet, men inte för att förklara varför världen ser ut som den gör.
Sist men inte minst förkastar jag alla filosofiska, och andra, modeller som genom själva sin definition inte har någon möjlighet att verifieras eller argumenteras emot. Jag ser dem som meningslösa. Till exempel att världen runt omkring oss inte är verklig utan skapad av vårt medvetande (som däremot är verkligt, eller? Är inte medvetandet i så fall en del av världen runt omkring oss, om vi kan uppfatta det?). Det går ju aldrig att pröva om det är så eller inte, eftersom varje försök till att gå utanför systemet och betrakta det bara skulle "vidga" systemet så att säga. Om jag till exempel tar droger och får en uppenbarelse av hur all materia är overklig, hur vet jag då att upplevelsen (inducerad av en materiell substans) inte också var det?
Det får mig att tänka på vissa kristna fundamentalister i USA som vill motbevisa Darwinismen till förmån för skapelseberättelsen genom att avfärda fossiler som utplacerade av satan för att vilseleda människan. I själva verket skapades världen några tusen år för jesu födelse, enligt GT, menar dom. Alla indicier på något annat är djävulens skapelser!
Men varför ska vi behöva vara så odjärva i våra teorier? Vi kan ju lika gärna säga att världen skapades för 100 år sedan, eller ja faktiskt 5 minuter sedan. Och alla bevis på annat, till och med mina minnen, har inplanterats där av någon yttre makt som jag, stackars människa, inte har någon aning om. Jag bara tror att jag är 22 och har gått en utbildning i bioteknik och gillar keltisk musik - egentligen skapades jag för fem minuter sedan.
Sådana resonemang har bara ett syfte, nämligen att uppmärksamma att de finns. När man väl gjort det måste en människa med ett sunt förnuft kunna lägga dem åt sidan med bedömningen att alla sådana resonemang måste vara lika rimliga och orimliga, och således lägga sin tankemöda på något annat.
Sådär ja, man lär knappast känna en människa på ett inlägg, men gör ett försök vet ja! Vilken skola tillhör jag? Vem är jag?
/Stefan
Lycka till!
D.S.
