Vilken vetenskap kommer att förklara medvetandet?

[Avantgardet]

Blir din världsbild hotad på något sätt?

[archaxe]

Min? Hotad av vad? Du får gärna utveckla frågeställningen lite, för jag förstår inte vad du frågar efter.

[Avantgardet]

Jag tänkte att eftersom du bara kommer med barnsliga påhopp istället för motargument mot amy i denna tråd så måste det vara ett slags försvarsmekanism. Är jag ute och cyklar? Se så, du kan lätta på hjärtat!

[Avantgardet]

Nej, det är klart, eftersom flumtomtar har en skev och förvirrad idé av vad "fysisk" innebär. Man kan inte bevisa något för nån som inte skulle känna igen ett bevis om hon så fick det slaget i skallen på sig - men det är en brist hos flumtomten, inte hos vetenskapen.

Ett exempel som talar sitt eget tydliga språk. Idealismen vederlägger du inte med begrepp som "flumtomte", och det vet du säkerligen. Då tvingas man ju ställe frågan vad själva syftet är med yttrandet öht.

För att vara fullständigt ärlig så har jag ännu inte på långa vägar lyckats vederlägga tesen amy oavlåtligen hävdar "att tänkandet självt inget annat är än en tanke". Möjligtvis gränsar denna fråga till förhållandet mellan psykologiskt själv och transcendentalt själv, en viss likhet finner jag (erinring kontra aktivt tänkande...vill minnas att poeten, litteraturkritikern, och filosofen S.T.Coleridge liknade tänkandet vid en skräddare på vattenytan som antingen låg stilla i reflexion eller skred framåt - själv brukar jag tala om receptivt kontra expressivt medvetande). Nu har jag förvisso inte grubblat tillräckligt i saken men påståendet är intressant. Så fort vi varseblir att vi tänker så är det ju en färdigformulerad tanke i sig (alltså det reflekterande). Jag har som hoppats på att amy skulle ta och skapa en ny tråd där den frågan kunde diskuteras, sker inte det så får väl jag ta och göra det. Det verkar onekligen vara en tanke som väcker starka känslor...

[archaxe]

Om amy inte presenterar något argument, hur kan jag då ge ett motargument? Det finns inget att invända mot eftersom hon inte argumenterar för något utan bara, sin vana trogen, hävdat att allt är drömmar och att ingenting finns och att ord bara är ord och inte betyder nånting egentligen. Allt är en regnbåge.

Visa mig ett argument från amy så ska jag visa dig tinget i sig. Det verkar vara ungefär likvärdiga prestationer.

Och det är väl förresten inte bara i denna tråd jag gnäller på amy?

Men du, jag skickar dig ett PM med de egentliga orsakerna bakom mitt gnäll - må det vara mindervärdeskomplex, liten kuk eller rädsla för att det amy säger faktiskt är sant och att hela min värld isåfall skulle falla samman. Freudiansk amatörpsykologi at its finest.

[archaxe]

Jag är inte ute efter att vederlägga idealismen (hur vederlägger man f ö någon metafysisk teori?) Den största skillnaden mellan förespråkare av olika metafysiska teorier tycks vara att de använder ord på olika sätt, för givetvis måste alla metafysiska teorier kunna redogöra för vår sinnesdata, eller "det givna". Vissa fall är mer extrema än andra, och det finns betydligt mer sofistikerade former av idealism än den oreflekterade nonsensidealism som florerar i new-age-sammanhang.

[Avantgardet]

Vad menar du med "extrem"? Är det gradskillnader på materialismen också?

Om du inte är ute efter att vederlägga (termen kan är lite väl häftig - vi kan nöja oss med: argumentera för eller emot) den teori amy förespråkar, vad har du då för anledning till, eller vi användning av, dina inlägg här?

"Nonsensidealism" kan det väl, per definition, inte kalla den om du inte kan avfärda den på argumentationsbasis ("flumtomtar" och "new-age" är inte argument, vilket du redan vet). "Oreflekterad" funkar väl inte heller då den uppenbarligen står pall din obefintliga argumentation emot den. Skärpning nu, tillbaka till skrivbordet och slipa på något som kan räknas som en invändning istället! Syssla med lite filosofi nu!

[archaxe]

Avantgardet, det finns inget att invända mot eftersom hon inte driver nån tes eller för någon argumentation. Det enda man kan påpeka är att hon använder ord på ett sätt som inte är gängse - vi använder t ex inte begreppet "dröm" på ett sånt sätt att det omfattar alla våra varseblivningar, eller "fysisk" i bemärkelsen "ett absurt tinget-i-sig som definitionsmässigt ligger bortom all perception." Eller det kanske vi gör, och då är det jag som har missförstått betydelsen av orden.

[Avantgardet]

Alla termer skiftar ju innehåll över tiden, när vi av endera eller andra anledningen finner anledning att omfatta ett nytt begreppsligt innehåll i termen. Ett öppet sinne och en vilja att "ta in nytt" är väl en förutsättning för allt filosoferande - till skillnad från ett dogmatiskt tyckande -, är det inte?

[archaxe]

Alla termer skiftar ju innehåll över tiden, när vi av endera eller andra anledningen finner anledning att omfatta ett nytt begreppsligt innehåll i termen.

Absolut, men vilken är anledningen i detta fall?

Att ordens betydelser kan ändras över tid är inte samma sak som att de har ändrats; att vi kan ändra betydelsen hos ordet "fotboll" till att syfta på blåvalar betyder inte att världens största däggdjur är en fotboll. Att vi kan ändra betydelsen hos ordet "dröm" till att omfatta alla våra sinnesförnimmelser betyder inte att allt är en dröm.

[lkl]

Jag har just slutat läsa boken "Kvantjaget", som ger en intressant (om än något spekulativ) förklaring av det mänskliga medvetandet och den fria viljan, med utgångspunkt i kvantfysik. Under läsningen kom jag att tänka på en fråga; vilken vetenskap har bäst förutsättningar att komma upp med en fullständig förklaring av det mänskliga medvetandet? Är det fysiken, denna naturvetenskapens moder, eller någon högre vetenskap såsom biologin eller psykologin?

Efter läsning av fysikern Paul Davies böcker har jag fått en ny syn på de högre vetenskaperna; från att tidigare varit strikt övertygad om att all vetenskaplig sanning (en problematisk term, jag vet) står att finna i de allra mest grundläggande vetenskaperna, gav mig Davies en mer nyanserad bild. Nya lagar kan inträda på högre organisationsnivåer, som inte nödvändigtvis kan förklaras på lägre nivåer. Således är inte biologin nödvändigtvis reducerbar till fysiken, om jag tolkar Davies rätt.

Vad tror ni? Står lösningen till medvetandets gåta att finna i kvantfysiken, eller i någon högre vetenskap? Eller är gåtan kanske olöslig, åtminstone för oss människor?

Vetenskapen är värdelös; den är överbevisad för länge sedan. Man "upptäcker" ständigt nya fenomen och tvingas så småningom att revidera
de egna grundläggande hypoteserna: man vet inte ens vad tyngdkraft är för något. Dagens förklaringsmodell för vad tyngdkraft är är lika värdelös som morgondagens.

P.S Ibland så tror jag t o m att det är så illa att man bara vill sälja böcker.