Rising skrev: Vi tror ofta att vi upplever mer lika än vi gör därför att vårt språk och våra ord har en tendens att likrikta beskrivningen av våra upplevelser
Ptroo... Vårt språk (jag använder ordet i sin vidaste bemärkelse här, inte bara språket vi talar, utan snarare "språket" vi
tänker med; våra associationer och sättet genom vilket vi abstraherar våra förnimmelser) kommer efter förnimmelserna, när vi
formulerar våra förnimmelser.
Nejdå, det finns inget "rent" förnimmande/upplevande, obesudlat av språket, utan språket går in och "styr" vårt upplevande så att upplevelserna redan vid upplevandeakten är likriktat av språket för att sedan när vi verbaliserar våra upplevelser ytterligare konvergera vårt upplevande, nu i beskriven form. Så visst, vi upplever likartat men ej av någon annan anledning än att vi "ser det vi har ord för" och har analoga upplevelseorgan.
Har vi ord för X antal färger ser vi dem också, har vi det inte gör vi det inte. Tolkningen, styrd av språket, börjar redan "ute i upplevelsen", ty detta "ute i upplevelsen" är ju en bild i vårt medvetande, förmedlad via synorganen. Det är inte så att vi först förnimmer och sedan tolkar utan vi börjar primärtolka redan "ute i förnimmandet". Sedan följer sekundär och tertiärtolkningar ovanpå denna primärtolkning "ute i själva förnimmandet". Jag har egna exempel då jag "där ute" i omvärlden verkligen sett något som sedan visat sig vara en illusion. Jag har inte "misstolkat" utan producerat en bild därute som faktiskt inte varit där med det utseende jag uppfattade det vid en andra koll. Jag läste till exempel på ett papper att det stod "Selma Lagerlöf", jag minns tydligt synbilden av detta namn "där ute",, men när jag läste det en andra gång såg jag att det stod "Salman Rushde". Vi skapar våra upplevelser och upplever våra skapelser.
Språket finns och är verksamt redan i själva förnimandet och styr och tillrättalägger detta förnimmande!
Rising skrev:Jag håller med Dorian om att våra förnimmelser är (eller åtminstone torde vara) väldigt lika varandra; den data vi insamlar beror på hur våra sinnesorgan är beskaffade, och där har vi väl inte anledning att tro att våra förnimmelser skulle skilja sig så mycket åt från andra (mänskliga) individers förnimmelser.
Hur bevisar du detta? Genom språket och tolkningar av förnimmandet styrda av det gemensamma språket! Det säger väl allt! Detta språk styr och likriktar vårt förnimmandet och tolkningarna därav så till den milda grad att vi inte ens längre vare sig kan detektera eller verbalisera eventuella skillnader. Det vi inte har ord för ser vi inte, det sätter inga medvetna spår! Det kan dock möjligtvis bli tillgängligt när vi försöker dekonstruerera upplevelsen för att på så sätt försöka nå "den rena, otolkade förnimmelsen".
Rising skrev:Men när vi sedan formulerar förnimmelserna så inträffar allt det som du talar om, men det är en pågående process (även mycket gamla förnimmelser kan omprövas och förnyas genom att vi bearbetar dem utförligare eller via nya infallsvinklar) och sker efter själva förnimmelserna.
Nej, språket aktiveras redan i förnimmandet, i vad vi uppmärksammar som väsentligt = verbaliserbart!
Rising skrev:Vi använder lite olika ord, men jag tror det är det som Dorian menar är skillnaden mellan "upplevelser" och att "hantera upplevelser", och jag tycker det verkar som om du, Algotezza, beskriver det senare.
Nej, vi hanterar upplevelsen redan i upplevelseögonblicket. Vi skapar den aktivt, om än omedvetet för de flesta, mottar den inte bara passivt för att sedan aktivera oss och tolka det upplevda.
MVH
Algotezza
