Vad är den analytiska filosofins förtjänst?

[Zokrates]

3 By birth, Socrates belonged to the lowest class: Socrates was plebeian. We are told, and can see in sculptures of him, how ugly he was. But ugliness, in itself an objection, is among the Greeks almost a refutation. Was Socrates a Greek at all? Ugliness is often enough the expression of a development that has been crossed, thwarted in some way. Or it appears as declining development. The anthropological criminologists tell us that the typical criminal is ugly: monstrum in fronte, monstrum in animo [monstrous in appearance, monstrous in spirit]. But the criminal is a decadent. Was Socrates a typical criminal? At least that would be consistent with the famous judgment of the physiognomist that so offended the friends of Socrates. This foreigner told Socrates to his face that he was a monstrum — that he harbored in himself all the worst vices and appetites. And Socrates merely answered: "You know me, sir!"

http://www.handprint.com/SC/NIE/GotDamer.html#sect2

Detta är rent nonsens, att utifrån 1800 talets lära om frenologi och fysiognomi  applicera det i tankarna på människorna i den antika historiens vardag, men det fattar väl inte du? Nonsens är ditt uttryck att försvara ditt eget oförstånd. Nietzsche, var en person av sin tid och alltså en nonsensspridare.

En muntlig berättartradition kan inte existera oförändrad om den samtidigt ifrågasätts och bearbetas med analytiska filosofiska metoder som eftersöker kunskap om sanningen. Självklart är dock att den analytiska filosofin inte har tagit "död" på berättartradítionen, men tydligen fungerade mitt inlägg som en spark i ändan på en rotstubbe som dig, kul. Så för att dra det hela till sin spets, den analytiska filosofin har avlivat gud.

[Algotezza]

Ja, vad säger ni. Jag satt och tänkte på detta idag och kom fram till att jag inte vet en enda.

Nu är jag inte insatt i vetenskapsteori eller det som går under namnet "teoretisk filosofi" men det jag har sniffat på luktar mest som en sur avart av tidigare briljans.

Kan någon hjälpa mig? Jag skulle så gärna vilja ha ett konkret svar på min fråga.
Alltså inte bara en subjektiv bedömning av att; -jag tänkte till när jag läste...., utan något som åtminstone kan aspirera på objektiv giltighet inför frågan. (utan att komplicera det hela för mycket)

Den största förtjänsten är att ha tagit helt död på den muntliga traditionen, som innebar att kunna återge berättelser ord för ord oförändrat under 1000 tals år som passerat, utan minsta förändring i uttryck och innehåll.

Det är snarare skriftspråket som tagit död på den muntliga  traditionen, genom att vi lärt oss att hellre förlita på det yttre skrivna ordet än det "inom oss själva" ihågkomna och muntligt återgivna. Skriftspråket skapades väl inte av analytiska filosofer, eller...?

MVH

Algotezza

[J R Auk]

En så vida övertäckande (livs-)filosofi som du efterlyser kommer, förhoppningsvis, aldrig - någonsin - att praktiseras inom ett vetenskapligt samfund, dels därför att det inte skulle vara vetenskapligt att praktisera filosofin i fråga, och dels för att det inte riktigt skulle falla demokratin på läppen om staten valde att propagera för ett visst livsmönster.

I övrigt förstår jag ärligt talat inte vad din kritik av (vad du kallar för) den analytiska skolan går ut på - är det måhända en halmgubbe du tryts med?

Hur kan du missa det. Jag saknar något konkret om att den analytiska filosofin lyckas med sin förtjänst.

Av det jag läst ser jag extremt mycket förvirring. Jag vet inte ens hur jag skall argumentera inför anhängare av den traditionen.

Det är som att ursprungen till de flesta frågorna, de praktiska anknytningarna, är helt bortglömda. Och jag är på gränsen att ropa sofisterier om det som pågår.

Om du inte förstår min fråga måste det väl vara lätt att visa mig deras förtjänst.

Varför inte göra det istället?

Jag argumenterar faktiskt inte ens här.
Jag berättar om mina känslor och min upplevelse och så efterfrågar jag något som skulle refutera "sanningen" i min känsla och upplevelse.

[J R Auk]

För övrigt, då kan du väl inte mena att sociologerna är berättigade sitt statliga stöd för sin vetenskap. För de har ju inte blivit så brydda av konsensusen att de upphört med förmaningar om hur vi bör leva.

När jag tänker på det blir jag allt mer bestört över vad du säger. Du har precis reducerat filosofin till att vara en teknikalitet i språket, en lingvistisk sidekick.

Läkare får tala om vår fysiska hälsa. Men filosofer får inte tala om vår psykiska hälsa?

Går det alltså inte att förstå sig själv bättre eller sämre? Har alla samma "riktighet" i översynen, och verbaliseringen, av sin kropp och dess predikament med ångest, glädje och vördnad?


Inser du inte att det du säger är precis att uppmana filosofer att rekommendera ett visst leverne. Dock inte ett de resonerat sig till, utan ett föreslaget till dem.

[Algotezza]

För att andra skribenter skall gitta svara på mina inlägg på denna tråd blir jag väl tvungen att citera ur wikipedia (min fetstilning nedan):

Då den analytiska filosofin förgrenat sig i en rad olika riktningar, är det svårt att finna gemensamma teser för alla dessa. Man ska kanske snarare finna den analytiska filosofins kännetecken en viss metod eller i ett visst arbetssätt. Analytisk filosofi strävar efter precision, och för detta sätter man stor tilltro till formella metoder som logik och sannolikhetresonemang. Man vänder sig ofta emot "helhetsteorier" eller "världsförklaringar"*; målsättningen är att säga saker och ting tydligt, även om det innebär att man bortser från vissa aspekter av verkligheten. Analytisk filosofi kan på detta sätt sägas inta en gemensam attityd med naturvetenskap och matematik, till skillnad från de mer humanvetenskapligt orienterade strömningarna som ofta sorterar under samlingsbeteckningen kontinental filosofi.

Vilket är i linje med vad jag skrev** i mitt första inlägg på denna tråd men som tydligen inte intresserat övriga skribenter. I stället slirar ni omkring på era slirigt leriga tankebanor. God knows why.

**På den språkliga klarhetens och det verbala förtydligandets  område har den analytiska filosofin tydliga fördelar. Vad övrigt är stelbent skygglappsförsett och überförsiktigt... *Metafysik är inte alltid bara nonsens!

MVH

Algotezza

[J R Auk]

För att andra skribenter skall gitta svara på mina inlägg på denna tråd blir jag väl tvungen att citera ur wikipedia (min fetstilning nedan):

Då den analytiska filosofin förgrenat sig i en rad olika riktningar, är det svårt att finna gemensamma teser för alla dessa. Man ska kanske snarare finna den analytiska filosofins kännetecken en viss metod eller i ett visst arbetssätt. Analytisk filosofi strävar efter precision, och för detta sätter man stor tilltro till formella metoder som logik och sannolikhetresonemang. Man vänder sig ofta emot "helhetsteorier" eller "världsförklaringar"*; målsättningen är att säga saker och ting tydligt, även om det innebär att man bortser från vissa aspekter av verkligheten. Analytisk filosofi kan på detta sätt sägas inta en gemensam attityd med naturvetenskap och matematik, till skillnad från de mer humanvetenskapligt orienterade strömningarna som ofta sorterar under samlingsbeteckningen kontinental filosofi.

Vilket är i linje med vad jag skrev** i mitt första inlägg på denna tråd men som tydligen inte intresserat övriga skribenter. I stället slirar ni omkring på era slirigt leriga tankebanor. God knows why.

**På den språkliga klarhetens och det verbala förtydligandets  område har den analytiska filosofin tydliga fördelar. Vad övrigt är stelbent skygglappsförsett och überförsiktigt... *Metafysik är inte alltid bara nonsens!

MVH

Algotezza

Vadan bitterheten? Du kommer bara med en deskription av begreppen och deras motsvarande aktiviteter innebär.

Jag frågar efter förtjänst. Jag märker inte den där tydligheten.

Eller klart att de är logiskt koherrenta (oftast) men det handlar bara om att ha en god översyn över formuleringens alla delar, och behöver inte på något sätt svara mot världen, med sin "tydlighet".

Jag vet att de inte vill ha helhetsförklaringar och sådant, men jag får intrycket av att det är en förhoppning om att man genom att förpassa det till en icke-logiskt argumenterbar intuition kan nå konsensus.

VAR ÄR TYDLIGHETEN?

Jag finner det inte språkligt tydligt, då jag anser att tydligt språk inte bara skall vara tydligt definierat utan även väl utvecklat för att rymma allt som tänkas kan.

[Algotezza]

För att andra skribenter skall gitta svara på mina inlägg på denna tråd blir jag väl tvungen att citera ur wikipedia (min fetstilning nedan):

Då den analytiska filosofin förgrenat sig i en rad olika riktningar, är det svårt att finna gemensamma teser för alla dessa. Man ska kanske snarare finna den analytiska filosofins kännetecken en viss metod eller i ett visst arbetssätt. Analytisk filosofi strävar efter precision, och för detta sätter man stor tilltro till formella metoder som logik och sannolikhetresonemang. Man vänder sig ofta emot "helhetsteorier" eller "världsförklaringar"*; målsättningen är att säga saker och ting tydligt, även om det innebär att man bortser från vissa aspekter av verkligheten. Analytisk filosofi kan på detta sätt sägas inta en gemensam attityd med naturvetenskap och matematik, till skillnad från de mer humanvetenskapligt orienterade strömningarna som ofta sorterar under samlingsbeteckningen kontinental filosofi.

Vilket är i linje med vad jag skrev** i mitt första inlägg på denna tråd men som tydligen inte intresserat övriga skribenter. I stället slirar ni omkring på era slirigt leriga tankebanor. God knows why.

**På den språkliga klarhetens och det verbala förtydligandets  område har den analytiska filosofin tydliga fördelar. Vad övrigt är stelbent skygglappsförsett och überförsiktigt... *Metafysik är inte alltid bara nonsens!

MVH

Algotezza

Vadan bitterheten? Du kommer bara med en deskription av begreppen och deras motsvarande aktiviteter innebär.

Ja, bitterhet liksom aggressivitet är ett tecken på svaghet och sådant får man ju inte visa på detta forum! Ajabaja!

Vad vill du ha? Någon form av värdering eller beskrivning av analytisk filosofi?

 

Jag frågar efter förtjänst. Jag märker inte den där tydligheten.

I citatet står "Analytisk filosofi strävar efter precision, och för detta sätter man stor tilltro till formella metoder som logik och sannolikhetresonemang." Är inte strävan efter språklig precision något förtjänstfullt?

Var någonstans är det som du inte märker tydligheten? I de analytiska filosofernas egna skrifter eller i citatet ovan eller var?

Läser du en bok av en analytisk filosof, t.ex. Russell, den unge Wittgenstein, kommer du att märka att man försöker definiera sina begrepp ganska noggrant, entydigt och tydligt. Om det är förtjänstfullt eller ej får du själv avgöra. Jag tycker det är en förutsättning för en konstruktiv diskussion, oavsett av vad slag, att båda parter använder orden på samma sätt, åtminstone i sitt ömsesidiga samtal. Annars är det väl inte ens kommunikation. En vanlig kritik av dessa filosofer är att de  sällan kom fram till den egentliga diskussionen utan man fastnade ofta i sina försök att definiera sina termer klart och tydligt.

Eller klart att de är logiskt koherrenta (oftast) men det handlar bara om att ha en god översyn över formuleringens alla delar, och behöver inte på något sätt svara mot världen, med sin "tydlighet".

Vad menas med en språklig tydlighet som "svarar mot världen"?

Jag vet att de inte vill ha helhetsförklaringar och sådant, men jag får intrycket av att det är en förhoppning om att man genom att förpassa det till en icke-logiskt argumenterbar intuition kan nå konsensus.

Framförallt ville man rensa ut en massa "metafysisk bråte" och "skenproblem" som hypnotiserat filosoferna genom åren. Man ville ägna sig åt det som det är möjligt att komma fram till ett hyfsat entydigt svar på. Det är svårt att nå fram till relevanta svar på felaktigt ställda frågor.

Pragmatismen är en utlöpare till den analytiska filosofin.

VAR ÄR TYDLIGHETEN?

Jag finner det inte språkligt tydligt, då jag anser att tydligt språk inte bara skall vara tydligt definierat utan även väl utvecklat för att rymma allt som tänkas kan.

För att rymma ens tankar måste det väl finnas väldefinierade begrepp och termer i språket som motsvara dessa tankar eller som motsvaras av kombinationer av dessa? Att ett språk är väldefinierat står väl inte i motsättning till att det är "väl utvecklat för att rymma allt som tänkas kan". Dessa båda strävansmål kan väl gå hand i hand utan större problem?

MVH

Algotezza

[Johan Ågren]

Den analytiska filosofin har väl i alla fall ökat skepticismen inför illa underbyggda åsikter, vilket i sin tur verkat hämmande på olika fanatiska yttringar. Man kan säga att den har underminerat den subjektivistiska dominansen. Det konkreta bidraget kan man således söka hos minskningen av de yttringar som den subjektivistiska dominansen medför. T.ex. ideologier som försvaras på ett aggressivt sätt.

Samtidigt så uppstår inte någon unison indoktrinerad anda längre; då det är lättare att ifrågasätta påståenden än det är att hitta något allmängiltigt sant. På sätt och vis är det improduktivt och hämmande; glädjedödande. Så den analytiska filosofin är nog i sin helhet inte utilitaristisk (om man inte på sikt räknar med att den kan giva människan mening och mål, genom att förstå trafikreglerna på det kosmiska Autobahn vi idag irrar omkring på som förskräkta igelkottar).

Fråga: Kan ni se någon ideologi utkristalliseras ur den analytiska filosofin, som idag finner dominans.

Kom på en till fråga: Hur kan framstående analytiska filosofer, som Kripke, vara religiösa?

/Johan

[J R Auk]

Fråga: Kan ni se någon ideologi utkristalliseras ur den analytiska filosofin, som idag finner dominans.

Är inte den icke-ideologi vi lever under, förtingsligandet och den dolda gudens bör, något som kan tillskrivas, delvis, den analytiska filosofin?

Jag menar, det finns ju en idé idag om att vi kan låta oss bli givna, inte av gud som måste tolkas, utan genom icke-tolkningen, det bästa.
Jag tänker då på pragmatismen, vilken jag i och för sig gillar, som har införts inom politik.

Olika partier argumenterar från ideologi, men i slutändan så låter man "vetenskapen" komma med resultaten som leder till det "bästa".
Och de är ju empiriker, de som blir givna. Och flyr all värdegrund som de själva måste stå för. Enbart en statistisk, massan har rätt populism, tillåts anlägga något värdefundament för att "effektivitet" inte skall få företräde.

[J R Auk]

Egentligen skrev jag förtjänst för att jag ville summera frågan till att gälla subjektivt och objektiv "nytta" inför filosofins problem.

Det kanske inte var ett bra ordval. Jag vet inte.

Vi kan dela frågan till att mena, vad har du själv fått för förtjänst av analytisk filosofi som metod och vad menar du att vi har fått för förtjänst av analytisk filosofi som metod.

[miles davis]

3 By birth, Socrates belonged to the lowest class: Socrates was plebeian. We are told, and can see in sculptures of him, how ugly he was. But ugliness, in itself an objection, is among the Greeks almost a refutation. Was Socrates a Greek at all? Ugliness is often enough the expression of a development that has been crossed, thwarted in some way. Or it appears as declining development. The anthropological criminologists tell us that the typical criminal is ugly: monstrum in fronte, monstrum in animo [monstrous in appearance, monstrous in spirit]. But the criminal is a decadent. Was Socrates a typical criminal? At least that would be consistent with the famous judgment of the physiognomist that so offended the friends of Socrates. This foreigner told Socrates to his face that he was a monstrum — that he harbored in himself all the worst vices and appetites. And Socrates merely answered: "You know me, sir!"

http://www.handprint.com/SC/NIE/GotDamer.html#sect2

Detta är rent nonsens, att utifrån 1800 talets lära om frenologi och fysiognomi  applicera det i tankarna på människorna i den antika historiens vardag, men det fattar väl inte du? Nonsens är ditt uttryck att försvara ditt eget oförstånd. Nietzsche, var en person av sin tid och alltså en nonsensspridare.

En muntlig berättartradition kan inte existera oförändrad om den samtidigt ifrågasätts och bearbetas med analytiska filosofiska metoder som eftersöker kunskap om sanningen. Självklart är dock att den analytiska filosofin inte har tagit "död" på berättartradítionen, men tydligen fungerade mitt inlägg som en spark i ändan på en rotstubbe som dig, kul. Så för att dra det hela till sin spets, den analytiska filosofin har avlivat gud.

Nietzsche blygdes aldrig över de friheter han begagnade sig av i utformandet av sina retoriska tirader, och det är ingen nyhet hans texter innehåller mångahanda detaljfel och missriktade observationer - men att hänga upp sig på dem är också att missa de poänger han ville uttrycka; poänger vilka ur alla hänseenden är långt ifrån tidsenliga, utan just otidsenliga.

En muntlig berättartradition kan inte existera oförändrad om den samtidigt ifrågasätts och bearbetas med analytiska filosofiska metoder som eftersöker kunskap om sanningen. Självklart är dock att den analytiska filosofin inte har tagit "död" på berättartradítionen, men tydligen fungerade mitt inlägg som en spark i ändan på en rotstubbe som dig, kul. Så för att dra det hela till sin spets, den analytiska filosofin har avlivat gud.

Ja, se, du skulle nog må bra av att läsa lite av ovannämnda person.

[miles davis]

För övrigt, då kan du väl inte mena att sociologerna är berättigade sitt statliga stöd för sin vetenskap. För de har ju inte blivit så brydda av konsensusen att de upphört med förmaningar om hur vi bör leva.

När jag tänker på det blir jag allt mer bestört över vad du säger. Du har precis reducerat filosofin till att vara en teknikalitet i språket, en lingvistisk sidekick.

Läkare får tala om vår fysiska hälsa. Men filosofer får inte tala om vår psykiska hälsa?

Går det alltså inte att förstå sig själv bättre eller sämre? Har alla samma "riktighet" i översynen, och verbaliseringen, av sin kropp och dess predikament med ångest, glädje och vördnad?


Inser du inte att det du säger är precis att uppmana filosofer att rekommendera ett visst leverne. Dock inte ett de resonerat sig till, utan ett föreslaget till dem.

I mina ögon framstod din filosofi som en livsåskådning av stora mått, och som sådan kan den inte jämföras med varken sociologin eller läkarvetenskapen (vilka i sina riktade imperativ mestadels fungerar som toppen på ett isberg - de är djupt rotade i det samhälleliga klimatet och fungerar efter denna deras position)

Och ja, jag har, precis som du skriver, reducerat filosofin till blott en vetenskaplig gren - för om den inte, i åtminstone någon mån, hade varit vetenskaplig så skulle den ju inte fått praktiseras på våra skolor.

Jag misstänker att ditt problem är ett semantiskt sådant, emedan den filosofi du söker inte är den filosofi som finns att hitta inom den akademiska världens ramar - mitt råd till dig är att du helt enkelt gör en åtskillnad mellan de två olika filosofierna, och att du resignerar inför det faktum att du måste söka dina svar någon annanstans.

Vad gäller den analytiska skolans förtjänster så finner jag mig icke i rätt situation för att yttra mig därom - dels därför att min kunskap på området är ytterst begränsad, och dels därför den analytiska skolan som sådan faktiskt inte existerar i någon större grad. Vad vi idag har är något betydligt bredare än det som faller inom en (ur många hänseenden) förlegad tanketradition. Att den fortfarande kallas analytisk är i mångt och mycket enbart en språklig bekvämlighet.

[miles davis]

Kom på en till fråga: Hur kan framstående analytiska filosofer, som Kripke, vara religiösa?

Det är väl inte så konstigt, eller? Den strikt analytiska filosofin sysslar ju enbart med det som är och som man kan tala om - metafysiken hör annat till (vilket innebär att denna tudelnad mellan det varande och det [skenbart?] icke-varande trots allt är tämligen lätt att upprätthålla).

[J R Auk]

miles davis, jag frågar mig bara hur mycket jag skall förändra traditionen. Det har aldrig varit någon fråga om resignation för att finna svar annorstädes. Jag är van att jobba allena, om något sådant är möjligt att påstå.

[J R Auk]

Ja, bitterhet liksom aggressivitet är ett tecken på svaghet och sådant får man ju inte visa på detta forum! Ajabaja!

Vad vill du ha? Någon form av värdering eller beskrivning av analytisk filosofi?

Jag antar att du ironiserar över mina påståenden. Om så är fallet har du fått det om bakfoten, min mening då (men det är förståligt då den ofta är trasslig i sig självt).

Jag menar att ilska, hat är svaghet. Inte att aggressivitet är det.

Vem har inte förfört aggressivt? Det har sin plats.

Jag vill fråga mig om det är rätt väg att gå att bygga filosofiska system genom att addera delar som antagits för att de visats slippa motsägelser med sitt angränsande system.

Hur når man världen då? Det undrar jag.

Behåller man verkligen frågan som ursprungligen ställdes. Är man sann sin föresats med andra ord.

Vart är viljan bakom våra ord om vi bara analyserar orden i relation till varandra? Och hur överbryggar vi viljelösheten som följer? Skall viljan tillåtas gömma sig i skuggan?