Avantgardet skrev:Logos skrev:Avantgardet skrev:Får jag lov att krångla till det extra mycket så förutsätter ju frågan "vad anser du naturen vara uppbyggd av" att det skulle röra sig om att naturen är en ting - i endera utav meningarna en materiell eller en immateriell sak, atomer eller monader, kroppar med utsträckning eller själar. Vi får därmed bilden av att det rör sig om ett dikotomärt förhållande. Och ska man hårddra det så vore det ju direkt motsägelsefullt (om vi går på samma linje) att alls tala om att något är uppbyggt utav något immateriellt. Möjligtvis kan väl den som hävdar något sådant mena att den väsentligen, till själva sitt väsen, bortom allt uppbyggt, har en immateriell "kärna", men knappast att man skulle komma till världen som den är idag genom att addera dessa immateriella "saker" till varandra, eller att världen var uppbyggd av dem. I själva verket är frågan inte alls så enkel som den först förefaller. Vad menas med frågan, tror du?
Nja alltså, frågan utesluter ju inte en dualism eller pluralism. Naturen skulle givetvis, rent hypotetiskt, kunna vara sammansatt av ett antal väsensskilda substanser som tillsammans bildar en helhet.
Rätt av dig. Stressade förvisso, men det är intressant att dualismen var, och är för det mesta, helt frånvarande i mitt huvud. Då man inte själv tänker i de termerna så är det ju lätt hänt att de försvinner ut i glömskan, vilket får mig att tänka att ni som jobbar som lärare antagligen måste formas en hel del av de begrepp, och följaktligen det tänkande som de begreppen förutsätter, som läroplanen fastslagit att ni skall lära ut. Det vill säga den normerade filosofiska diskursen, sedd ur svenska (analytisk-filosofiska) ögon så klart. Inte formas på så sätt att ni mer eller mindre automatiskt skulle sympatisera med dessa, utan därigenom att de av nödvändiga skäl ofta föresvävar er. På gott och ont förstås. Och det är ju lika med elever där. Frågan jag insisterar på är "den filosofiska kanon" i en eller annan (svensk) mening (och svensk inte som en svensk kanon i nämnda genre, utan som en "svensks" tolkning utav vad som är den filosofiska kanon). Och om man inte betraktar det i historisk mening, så kan man beakta denna normerande sida till läroplanen. Vad är det för metafysik man proppar i eleverna? Och lärarna också indirekt (genom det nödvändiga deltagandet i undervisningen). Ska man kanske försöka läsa genom andra glasögon istället (men det får ni ju inte p.g.a. läroplanen)? T.ex. genom Heidegger.
Det var lite det jag var inne och nuddade vid inledningsvis i förra inlägget, innan jag gled in på själva sakfrågan i sig. Vad är det för diskurs som frågan i sig är sprungen ur? Det här traditionella tänkandet där man sätter upp binära motsatsförhållanden, och sen är tydligen filosoferandet att "politiskt" ta ställning för det ena eller andra, och söka argument för det ena (eller andra) och mot det andra (eller ena). Detta istället för att lägga det absoluta omdömet på is, och undersöka saken från alla upptänkliga vinklar. Detta senare skulle jag mer gärna kalla filosofi, än det förra. Men det skulle å andra sidan generera långt mer utav de karaktärer Jimmy kallade "förvirrade" (och/eller "visa") och långt färre utav de han kallade "dogmatiska". Men jag tycker alltjämt Jimmy faller på eget bevåg. För man blir inte mindre dogmatisk bara för att den bok man tar på för stort allvar är skriven av Ken Wilber, och man uppträder inte heller som nåt annat än dogmatisk när man gör ett påstående av typen: "Det finns tre förhållningsätt till filosofi: att bli förvirrad av den, att bli dogmatisk av den eller att bli vis av den. Möjligen ett fjärde_ att inte alls förhålla sig till den." Förövrigt är det sista en omöjlighet, emedan filosofin alltjämt existerar och genomsyrar allt tänkande på ett eller annat sätt. Bara för att knyta ihop en del som sagts i tråden så här långt.
Och samma gest som Jimmy tillgriper finns också i Frys inlägg, där han lånar greppet från wikipedia: "... det finns främst tre inriktningar". Som att dessa begrepp skulle vara fundament, och inte resultat. Det är analytisk filosofi, som jag ser den, i ett nötskal. Den sätter etiketter på precis allt, och så dividerar den för eller emot, och nånstans där förlorar man insikten om att det här är grejer som folk resonerat sig fram till, på mer och mindre individuella grunder (försåvitt ingen filosof, eller filosofi, är identisk med den andra) och inte en grund att stå på. Men är det inte lite otidsenligt att ta så lätt på det här med de språkfilosofiska problemen. Wikipediaartikeln sätter inga citationstecken kring "materialism", eller namnen på de andra "inriktningarna" heller, och ser inget problematiskt alls i det. Min kritik är kort och gott, och jag slänger titt som tätt ut den frågan till analytiska filosofer att svara på (men har ännu inte fått den bemött), vad motiverar den analytiska metoden och det analytisk-filosofiska synsättet?
Och för att återknyta till det trådens öppning, efter denna utsvävning, och söka besvara en fråga ("Har dessa begrepp Mythos, Logos, kaos & kosmos någon som helst betydelse för dagens människor?"). Begreppen "Mythos" och "Logos" är hemskt centrala fortfarande, dock är detta inte lika uttalat i den analytiska filosofin som i andra filosofier, och i en del så är de oerhört centrala (strukturalism och poststrukturalism t.ex.). Logos är i själva verket den princip som grundlägger all rationalitet. Det västerländska tänkandet är logo-centriskt (det vill säga att det rör sig kring logos som ett nav som håller hela systemet på plats, och förutan vilket det skulle förlora all struktur eller kollapsa), och kan på inget enkelt sätt komma bort från det faktumet. Detta är hemskt mycket överkurs om du precis har börjat med Filosofi A, så jag låter bli att ens försöka förklara på vilket sätt och hur, ta det rent anekdotiskt bara. Men du frågade ju.
Vad gäller detta med vad naturen är uppbyggd av så har det mesta vidrörts redan. Jag tycker överhuvudtaget det är ett orimligt krav att ställa på någon (i synnerhet en elev) att den ska ha en färdig teori om vad naturen består av på ett grundläggande plan. Detta tycker jag är helsjukt med institutionell filosofi i Sverige idag. Man tvingas ta ställning långt innan man ens hunnit bilda sig tillstymmelse till uppfattning. Så att du blir förvirrad är bara fullt naturligt.
Läste precis igenom allt du skrev. Lite onödigt att läsa det som var riktat till Jimmy kanske, men men. Tack för att du tog din tid och visst är det sjukt att vi redan får ta ställning i något vi knappt kan någonting om. Får göra mitt bästa, har ju fått lite hjälp här.
