Bevisa att Gud existerar?

[Skogsälvan]

Jag tycker att det är svårt att bevisa någonting. Hur vet du att du får ont om du stöter i armbågen? Erfarenhet, känsel kanske eller någon kanske har sagt till dig att akta dig för att om du slår i armbågen gör det ont eller alla andra får ju ont i armbågen om de stöter i den? Är det rimligt att dissa tanken på att det finns en skapare bara för att alla inte har kontakt med denne? Inte så himla bra exempel kanske, men men...

[freddemalte]

Jag tycker att det är svårt att bevisa någonting. Hur vet du att du får ont om du stöter i armbågen? Erfarenhet, känsel kanske eller någon kanske har sagt till dig att akta dig för att om du slår i armbågen gör det ont eller alla andra får ju ont i armbågen om de stöter i den? Är det rimligt att dissa tanken på att det finns en skapare bara för att alla inte har kontakt med denne? Inte så himla bra exempel kanske, men men...

Vet inte om din liknelse är bra eller dålig vad avser diskussionsämnet, men om vi för en stund utgår från din liknelse innebär det följande:

Själva det "qualia" som innebär smärtan i din armbåge verkar ju tämligen omöjlig att bevisa för någon annan eftersom den är helt och hållet en privat företeelse. Något som bara du kan uppleva och erfara. Jag kan alltså aldrig känna hur ont du har i armbågen. Givet detta, att Gud, skulle vara ett sådant fenomen, ja då verkar ju det som att Gud inte går att uppleva på annat sätt än som en subjektiv erfarenhet, en qualia. Om så är fallet så kan vi enbart tala om Gud som något som finns för dig (om du nu upplever en kontakt med Gud). Precis som med armbågssmärtan. Du kan ju (så som vi känner världen idag) inte veta om andra har några smärtupplevelser, utan enbart anta det utifrån hur andra människor agerar och reagerar på omvärlden, vad de säger och vad som berättas för dig. Precis så är det väl i så fall med Gud också. Så om du säger till mig att du upplever X och jag aldrig upplevt X, tja då har jag två alternativ. Antingen tror jag på dig för att din berättelse, ditt beteende och kontexten övertygar mig, eller så upplever jag dina påståenden om X som helt främmande, meningslösa, kontextlös och ointressanta för mig etc.

Ja, så tror jag att det blir om man utgår från ditt exempel. Så för att svara på din fråga så kan man väl säga såhär. Vi kan alla tro på, vara övertygade om eller till och med tycka att vi har kunskap om att andra människor än vi själva har, kommer att ha eller har haft smärta (i t.ex. armbågen) men vi kan enbart härleda dessa kunskaper och övertygelser till hur vi uttolkar andra människors beteenden, utsagor etc. Men, är högst osäker på att vi med någon slags absolut kunskap eller erfarenhet kan säga att vi VET att andra människor upplever smärta - eller?

Vänligen

Fredrik

[Skogsälvan]

Tack för svar, Fredde. Via hjärnröntgen borde man nog kunna se en reaktion i hjärnan, men det talar förstås ändå inte riktigt om hur du upplever känslan. Den här kognitiva tolkningsprocessen är ju svår att förstå. Jag kände inte till begreppet solipsism när jag var inne i det så det var bara  :shock: Välkommen till ditt liv liksom... Trueman show på första parkett *host* Hur jag själv kan argumentera emot att det skulle vara den verkliga verkligheten är att det är en hel del som erfar det och ibland samtidigt. Jag tror att det är en viktig, men plågsam upplevelse. Förlåt, men nu mixtrade jag lite ämnen, men det är lite svårt för mig att hälla isär.

[nuddle]

tex så är det naturligt att en mäninska vill ge utlopp för sin sexuella lust när de är kåta... och jag har märkt att en människa vill ge utlopp för sin andliga lust när de är i ett högt medvetande genom att dyrka gud... så båda verkar vara medfödda... naturliga uttryck utav en människans väsen...

[freddemalte]

Tack för svar, Fredde. Via hjärnröntgen borde man nog kunna se en reaktion i hjärnan, men det talar förstås ändå inte riktigt om hur du upplever känslan. Den här kognitiva tolkningsprocessen är ju svår att förstå. Jag kände inte till begreppet solipsism när jag var inne i det så det var bara  :shock: Välkommen till ditt liv liksom... Trueman show på första parkett *host* Hur jag själv kan argumentera emot att det skulle vara den verkliga verkligheten är att det är en hel del som erfar det och ibland samtidigt. Jag tror att det är en viktig, men plågsam upplevelse. Förlåt, men nu mixtrade jag lite ämnen, men det är lite svårt för mig att hälla isär.

Hummm . .  ja lite mixat blev det och därmed lite svårtolkat, men jag tror att jag kan utläsa vissa fragment och dra slutsatsen att du (kanske) menar på att man via "hjärnröntgen" (PET-scan etc) skulle kunna detektera Guds existens genom att se andras erfarenhet av Gud på deras röntgenplåtar? Min andra tolkning av din utsaga är att du anser solipsismen som inkorrekt då andra erfar samma sak? Där hänger jag dock inte med riktigt så om du har lust och tid får du gärna utveckla ditt resonemang!

Fredrik