Johan Ågren skrev:En "övermänniska" skulle säkerligen urskilja sig så mycket från normen att personen skulle kallas "psykopat","odjur", eller något annat med en negativ innebörd. Han skulle aldrig kännas igen som en förebild eller idol av "massorna". För att det ska vara fallet så måste personen uttrycka något som alla andra också gör, fast gör det bättre. Det är inte vad övermänniskan kommer att ägna sig åt. Den "godhet" övermänniskan uttrycker skulle uppfattas som något annat; antagligen "ondska". Samhället kommer således aldrig att tillåta sådana människor att existera och uttrycka sig. Och när det händer så kommer de att kallas "sektledare", eller liknande, och anhängarna är "hjärntvättade". Är man bara tillräckligt bra så blir man betraktad som dålig.
Isaac Newton var ett gränsfall vad samhället klarade av på sin tid. Framtiden får utvisa var våra gränsfall finns idag.
Man får i alla fall utgå ifrån att det är något som idag knäppgöksförklaras och smutskastas.
Exakt mina tankar.
"För att ett system ska kunna förstå ett annat måste den vara minst lika om inte mer komplicerad i sig".
Så, om vi bygger en modell baserad på skalor där gemene man har noll i poäng och övermänniskan 10. Enligt systemteorin skulle då en 1:a aldrig kunna förstå en 2:a elr högre. Jag tror på dynamik så jag kommer aldrig säga att 1:orna inte kan växa och omklassas men vid ett givet tillfälle så är de absoluta 1:or och kan inte förstå de andra.
Det i kombination med normalfördelningen ger oss att det aldrig kan finnas mer än ett fåtal övermänniskor och dessa kan aldrig bli belönade för sina insatser. Deras rena visdom skapar rädsla hos andra människor, de blir trollkarlar och häxor. Deras blotta existens missförstås och därför hittar man de enklast lååångt ute i skogen som du sa.
Men hur hade DU byggt en sån här modell?
Vilka attribut hade du valt att leta efter?
Hur skulle man mäta en storhet i något som anses vara relativt, livet då?