Filosofi grundad på känsla?

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Marko]

alla människor är odödliga.
Sokrates är en människa
alltså är Sokrates odödlig.

all logik är flum
filosofi är logik
alltså är filosofi flum

sann logik det med.

Ja, det är logiskt så som du framställer det. Som jag skrev ovan:

"Man bör komma ihåg att den utgår ifrån antagandet att alla människor är dödliga, något som inte nödvändigtvis är sant. Men logik beror inte på sanning dock, utan utgår ifrån ett antal fastställda premisser, dvs, OM alla människor är dödliga, och Sokrates är en människa, så MÅSTE han vara dödlig. Och som sådan är logiken obestridlig. För att den grundar sig i sig själv, eller som jag sa, går upp i en återvändsgränd, där den möter sig själv."

Så, under antagandet att all logik är flum, så har du helt rätt. Det är logik. Men om du ska försöka bevisa det på ett metafysiskt plan blir det värre

allt verkligt finns att skåda.
metafysik är verklighet
alltså finns den att skåda.

var kan jag se metafysiken ?

om alla människor är dödliga så är det bara dödlig i det logiska antagandet,
har inget med verkligheten att göra.

[Okunnig]

jag har en känsla av att logiska saker känns bra,
men även att ologiska saker känns bra, eftersom
det logiska utan det ologiska känns begränsat och
deprimerande, så jag utgår ifrån det ologiska, och
sedan rör mig mot det logiska, det är så jag vet om
att min tro som jag beskrev i "Marko löste Teodicé
problemet!" är fullständigt sund och bra! Eftersom den
inte får min logiska del att kännas svimlig samtidigt
som den också tillfredställer min ologiska del, och
det hela får mig att må super fantastiskt bra!

Att ologiska saker kan kännas bra, det är jag själv levande bevis på. Men så är även dem som har begått mord för att de ansåg att offret förtjänade det. Eller nazister som ansåg att om en person är mörkhyad förtjänar dom stryk. Eller terrorister som anser att även barn i ett demokratiskt land är skyldiga till vad de vuxna människorna gör "fel" i sitt röstande. Om man studerar människans felsteg blir man förr eller senare medveten om att de flesta tragedier orsakades av människor som "kände" att de gjorde rätt. Jag kan tillochmed gå så långt att påstå att Adolf Hitler trodde han var en hjälte.

Allt detta bör bevisa en sak, och det är: Man måste på något sätt urskilja goda känslor ifrån onda, och det enda sättet man kan göra det är att tillämpa logik på sina känslor: Vilka konsekvenser ger dem? Och om man inser detta, har man redan prioriterat logik över känslor.

[David H]

allt flum är logiskt
jag flummar
alltså är jag logisk

vilken bra värld logiken är

Logiken hör hemma i sin egen miniatyr värld och inget mer.
output bekräftar input.

ja, man kommer inte så långt genom användandet av logik,

logiken kan ju omöjligt säga oss något nytt om världen vi lever i
bara ett tillbakastudsande av vad som skrevs i premisserna

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Okunnig]

Ja, försök filosofera utan känslor så får du se hur långt du kommer med det.

Jag filosoferar alltid utan känsla. Så långt en känslomässig varelse kan iofs. Men för att vara mer tydlig: Jag försöker alltid skala bort min egen existens från resultatet. För ju mer resultatet är beroende på vem som finner det, ju mer opålitligt blir det anser jag. ( Jag är en vetenskapligt lagd människa ). Så ja, jag tror att jag kan filosofera utan att använda känslor som argument.

Ok, ge mig ett argument som inte har något med känslor att göra, men bara ett.

Okej:

Om livet på jorden var medvetet skapad av en skapare, betyder det att livet var menat att existera.

Där har du ett exempel som inte är grundad på känsla överhuvudtaget, enbart logik. För varför skulle något, vem eller vad som helst, skapa något medvetet, utan att vilja att det skulle existera? Om det är en medveten skapelse, så betyder det att den var planerad, och därmed hade ett mål: Att lyckas att skapa liv. Och då betyder det att planen/meningen med skapandet var att livet ska existera.

Inga känslor, enbart logik. Men om du sedan frågar dig VARFÖR en skapare planerade skapelsen, så byter du frågeställningen, och då kan jag varken säga buh eller bäh. Men med antagande ifrån att han/hon/det redan hade bestämt sig för att skapa livet, så är den ren och skär logik att meningen med livet är att existera.

Logik utgår alltid ifrån vissa antaganden. Antaganden kan vara felaktiga, men den logiska slutsatsen är aldrig felaktig. Ja, så länge den är av deduktiv art. Induktiv logik har något sämre pålitlighet.

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Okunnig]

För ett tag sedan fick jag höra ett uttalande som gjorde mig tveksam. På en filosofisk träff ( kafé Sokrates i Göteborg ) diskuterade vi vad filosofi är, och jag hävdade att filosofi är grundat i logiskt tänkande. Jag grundade det i de lektioner jag har sett/hört där framstående filosofiska professorer, tex från Oxford, påstod bestämt att filosofi är grundat i ren logik, så som induktiv och deduktiv logik. Men då var det en annan person på denna filosofiska träff som påstod att filosofiska argument kan även vara grundade på rena känslomässiga argument, utan logik. Som exempel tog han upp Friedrich Nietzsche ( om jag inte minns fel ) och påstod att Nietzsche använde emotionella argument. Själv har jag inte läst något av Nietzsche så jag förstår fortfarande inte exakt vad han menade med det.

Så hur är det egentligen. Är filosofi beroende av logik, eller inte? Och om den inte är det, kan ni ge exempel på ett filosofiskt argument som är grundat helt och hållet på känslor och inte logik?

Om du tänker, det du skriver på filosofiavdelningen i detta filosofiforum. Vad innehåller det? Bara presentation av givna premisser och utförande av logiskt giltiga slutsatser utifrån dessa premisser? Nej, så tycks det inte riktigt. Resonemang som kan översättas till ren satslogik känns ganska ovanliga här.

Jag la upp en text skriven av Nietzsche om hans syn på filosofi här:
http://filosofiforum.com/gallery/displa ... 0045&pos=0

Jag tycker han skriver bra!

Det blir lite mycket att läsa för mig just idag tyvärr, men kanske en annan dag. Dock vill jag påstå att jag absolut presenterar vissa premisser, och därefter ( åtminstone försöker ) göra logisk giltiga slutsatser ifrån de premisserna. Om du har upptäckt något jag har sagt som inte följer dessa regler så är jag mycket intresserad av att höra dem, för då har jag gjort helt fel, och måste lära mig av mina misstag. För jag anser att filosofi grundar sig på logiska slutsatser ifrån fastställda premisser. Och jag anser att jag i de flesta fall följer denna regel. Men då jag är människa, och då det är mänskligt att fela, kan jag ha gjort misstag såklart. Om så är fallet, skulle jag bli tacksam om du kunde göra mig medveten om dessa misstag.

[Marko]

allt flum är logiskt
jag flummar
alltså är jag logisk

vilken bra värld logiken är

Logiken hör hemma i sin egen miniatyr värld och inget mer.
output bekräftar input.

ja, man kommer inte så långt genom användandet av logik,

logiken kan ju omöjligt säga oss något nytt om världen vi lever i
bara ett tillbakastudsande av vad som skrevs i premisserna

Bra notering att logiken inte kan beskriva något nytt.
Detta är ett logisk korrekt antagande (tror jag) som jag hade glömt bort.
Era tidigare 'utskällningar' om min bristande logik har gett lite resultat iaf.
med lite fuzzy logic så blir mina nuvarande kunskaper om logik ologiska ; )

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[David H]

Att ologiska saker kan kännas bra, det är jag själv levande bevis på. Men så är även dem som har begått mord för att de ansåg att offret förtjänade det. Eller nazister som ansåg att om en person är mörkhyad förtjänar dom stryk. Eller terrorister som anser att även barn i ett demokratiskt land är skyldiga till vad de vuxna människorna gör "fel" i sitt röstande. Om man studerar människans felsteg blir man förr eller senare medveten om att de flesta tragedier orsakades av människor som "kände" att de gjorde rätt. Jag kan tillochmed gå så långt att påstå att Adolf Hitler trodde han var en hjälte.

Allt detta bör bevisa en sak, och det är: Man måste på något sätt urskilja goda känslor ifrån onda, och det enda sättet man kan göra det är att tillämpa logik på sina känslor: Vilka konsekvenser ger dem? Och om man inser detta, har man redan prioriterat logik över känslor.

Logiken är i sig helt och hållet innehållslös. Kan aldrig försvara varken det ena eller det andra. Kan aldrig förklara fenomen i verkligheten. Den är helt blind för verkligheten.

Du kan inte bedöma sanningsvärdet i premisserna genom logik!
Således kan du inte heller bedöma sanningsvärdet i den logiskt giltiga slutsatsen!!
(Det enda du kan avgöra är vad som är en giltig logisk slutsats.)

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Marko]

men det du gav mig var inte ett argument utan enbart ett påstående.

ett argument låter så här:

Bebisar är mycket sötare än valpar,
eftersom bebisar har så gulliga kinder!

bebisar är sötare än valpar
alla bebisar har gulliga kinder
jag gillar gulliga kinder
alltså gillar jag bebisar som är sötare än valpar..

tror det ska vara logiskt.

[David H]

Logik utgår alltid ifrån vissa antaganden. Antaganden kan vara felaktiga, men den logiska slutsatsen är aldrig felaktig. Ja, så länge den är av deduktiv art. Induktiv logik har något sämre pålitlighet.

Induktiv logik har väl egentligen inte sämre pålitlighet, skillnaden är att den inte gör anspråk på nödvändighet. Den deduktiva slutsatsen är nödvändigt giltig. Induktiva slutsatsen saknar sanningsvärde.

[Okunnig]

allt verkligt finns att skåda.
metafysik är verklighet
alltså finns den att skåda.

var kan jag se metafysiken ?

om alla människor är dödliga så är det bara dödlig i det logiska antagandet,
har inget med verkligheten att göra.

Återigen missuppfattar du logiskt korrekta slutsatser med verkligheten. Det är en vanlig missuppfattning. Enbart för att något är logiskt korrekt, betyder inte att det är "sant" i ett metafysiskt plan. Låt mig ge dig ett exempel:

Allt som kan flyga har vingar.
Jag kan flyga.
Alltså har jag vingar.

Du må protestera, men logiken i detta är perfekt. Det betyder dock inte att jag verkligen kan flyga. Det beror dock inte på bristande logik, utan på bristande premisser. Logiken utgår enbart ifrån antagande, och utifrån dem gör logiken en slutsats. Men om antagandena/premisserna är felaktiga, blir slutsatsen också felaktig, trots att logiken är korrekt.

Logik är ett verktyg, inte en sanning.