Vad är lagom?

[J R Auk]

I en annan tråd som heter "Icke-flummig filosofi, finns den?" eller nåt sånt, efterlyser jag en sorts tänkande men som inte är flummigt, vilket det som kallas filosofi ofta brukar vara. Men då invände någon att filosofi inte alls är flummigt. Men detta upplever jag vara flum. Filosofi blir lätt en mystisk livsstil där frågeställandet blir ett självändamål och där citerandet av auktoriteter inom livsstilen blir status...

Filososfi blir flummigt eftersom man talar om saker som saknar allmängiltiga begrepp.
Jag upplever att flumstämpeln är den fantasilöses fallskärm.
Man sitter och disskuterar existensiella frågor, söker ett uttryck. Diktar ihop det och sen..... Äh det där är ju bara flum.
Otroligt nedlåtande stil tycker jag.
Det finns inget flummigt.
Upplever man mycket som flummigt får man öva upp sin förståelse och då släpper det; flummet, och förståelsen träder in.

Såklart frågeställandet blir ett självändamål, för vad skulle hända om du inte frågade dig varför du frågade dig?
Eller är det flummigt?


Status har du rätt i. Men den som citerar för att briljera biter sig själv i svansen. Hur mycket tydligare kan man uppvisa sitt hävdelsebehov

Livet är mystiskt men dom som missar att se det substierar det med att söka en mystisk livsstil. Vilket för övrigt brukar vara en påklistrad mask där det bakom gömmer sig ett djup som en vattenpöl.


Muuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!

[* KYREUS *]

Vem är vi och ni och dom andra att definiera medmänniskans sökande?
Vem är ni att välja ut vem som tänker lagom, rätt och med rätta metoder? Vad vill ni i så fall med den självutnämnt präktiga och insiktsfulla klassificeringen? Jag försöker själv undvika sådant och vill inte med den här starten hamna i den gropen, vilket jag ändå kanske gjorde?

/Flum...vad är det? Definiera!!

/Åsiktsfrihet .... vad är det? Min syn: värdet av allas tänkande i en åsiktsdemokrati. Alla behövs. Alla tankar är mänskliga. Alla tankar har något värde för någon; eller: förespråkar vi INTELLEKTUELL ELITISM?

/ Referera till kända, ex klassiska tänkare? Självklart, det görs ju hela tiden. I sk kreativa texter är alla inslag välkomna (enligt mig) inslag som tillför frågan något. Skälen till att jag citerade Aristoteles är ju förstås två: dels den intressanta iakttagelsen "redan de gamla grekerna" dels vidare Aristoteles fina beskrivning, som i alla fall jag anser förtydligar frågan eg. bättre än jag själv kunnat....

Summa summarum: Låt tusen blommor blomma; liksom åsikter

/Kadmos

[archaxe]

Filosofi blir lätt en mystisk livsstil där frågeställandet blir ett självändamål och där citerandet av auktoriteter inom livsstilen blir status...

Och där har du det. Då talar vi inte om filosofi, utan om något som Kafka-läsande gymnasister ägnar sig åt - vi har skilda begrepp om vad filosofi är. Jag skulle nog kalla det du kommit i kontakt med (under namnet "filosofi") för filosofi*, alt. pseudofilosofi. Jag liknar inte filosofi vid en livsstil, det är ett verktyg - ett verktyg som (jag tycker) är väldigt användbart för diverse olika ändamål.

Det är nog snarare så, att livet som helhet är en - chimär.

Det här förstår jag inte. På vilket sätt skulle livet vara en chimär?

[Conocimiento]

Motfrågor:
1. Finns det intelligenta (intellektuella) och ointelligenta (pseudointellektuella) frågor? Eller är alla frågor intellektuella om man t.ex. citerar Aristoteles?

 
If there are no stupid questions, then what kind of questions do stupid people ask? Do they get smart just in time to ask questions?
- Scott Adams

[* KYREUS *]

OK, du citerar Scott Adams! That does ´nt bother me, Men, vad anser du själv?? /K.

[Makterna]

Svar till J R Auk och kadmos:
"Flum" är irrande utan att bry sig om logik. Att prata på, utan att tänka. Att låta tankarna vandra utan syfte. Om jag t.ex. ställer en fråga så har jag ett syfte - vanligtvis att starta en diskussion som leder till nya slutsatser/insikter, eler att få konkret information. Inte för att säga "jag finns!" eller "titta på mig, jag tänker mycket!" eller "jag är en av er filosofer!". Att tänka är bra, men inte som självändamål. Verktyg är bra, men bara när man behöver dem till något.

/Åsiktsfrihet .... vad är det? Min syn: värdet av allas tänkande i en åsiktsdemokrati. Alla behövs. Alla tankar är mänskliga. Alla tankar har något värde för någon; eller: förespråkar vi INTELLEKTUELL ELITISM?

Vet inte om det är lämpligt att kalla det "elitism" att låta rätt tanke växa fram. Isåfall är det väl lika "elitistiskt" att ta ett bra mjölkpaket i affären istället för ett där bäst-före-datumet snart går ut. Tänkande/filosoferande är inget självändamål. Filosoferandet har vi för att komma till ett resultat; insikten om vilket vägval som är mest logiskt. Om man skulle blanda alla idéer/åsikter/ideologier i en skål och ta nån sorts genomsnitt eller majoritetsval, då skulle vi emellanåt komma till fel vägval. Om vi däremot samlar alla argument för och emot, och väger dem mot varandra, DÅ får vi fram det vägval som EGENTLIGEN är bäst.

/ Referera till kända, ex klassiska tänkare? Självklart, det görs ju hela tiden. I sk kreativa texter är alla inslag välkomna (enligt mig) inslag som tillför frågan något. Skälen till att jag citerade Aristoteles är ju förstås två: dels den intressanta iakttagelsen "redan de gamla grekerna" dels vidare Aristoteles fina beskrivning, som i alla fall jag anser förtydligar frågan eg. bättre än jag själv kunnat....

Men du kan väl inte förneka att det känns bättre att ha citerat Aristoteles än att ha citerat Nisse i forumet?
Antalet levande stora tänkare är större än antalet stora tänkare som redan dött.

/Makterna - ej Kafka-läsande icke-gymnazist

[* KYREUS *]

oojojojoj, så matt, bästa Makterna! Du anför att vissa skulle vara klokare. Vilket bidrag till mänsklighetens intelligensreserv. hualigen. Men du: vad är ditt budskap...egentligen?

Kadmos budskap och egentliga ärende:
Vara en av dom som bjuder in alla, verkligen alla, till att vara med och samtala om livet; även här på denna sajt.

Har du inte ens läst sajtens programförklaring?


/Kadmos

[Conocimiento]

OK, du citerar Scott Adams! That does ´nt bother me, Men, vad anser du själv?? /K.

 
Nu citerar jag Kadmos — det känns klokare!

[* KYREUS *]

Ditt sista svar verkar klurigt, dubbel-bottnat. Får man helt ödmjukt fråga - vad menar du .... egentligen??

*Kadmos

[archaxe]

/Makterna - ej Kafka-läsande icke-gymnazist

Hihi, det här kan just förstås som "Kafka-läsande gymnasist", med tanke på dubbelnegationen.

Äsch, strunt samma.

[Stefan]

Makterna/ Håller med om det mesta du skriver här. För en intressant utläggning om ordet "flum":s utveckling, läs Klas Östergrens "Tre Porträtt" (på 60-70-talen var det ett positivt laddat ord, numera är det negativt laddat).

[J R Auk]

Verktyg är bra, men bara när man behöver dem till något.

Nu tänker jag märka dina ord.
Har inte verktygen ett värde i det att dom kan behövas?
Slänger du hammaren efter du använt den?

Vet inte om det är lämpligt att kalla det "elitism" att låta rätt tanke växa fram. Isåfall är det väl lika "elitistiskt" att ta ett bra mjölkpaket i affären istället för ett där bäst-före-datumet snart går ut. Tänkande/filosoferande är inget självändamål. Filosoferandet har vi för att komma till ett resultat; insikten om vilket vägval som är mest logiskt. Om man skulle blanda alla idéer/åsikter/ideologier i en skål och ta nån sorts genomsnitt eller majoritetsval, då skulle vi emellanåt komma till fel vägval. Om vi däremot samlar alla argument för och emot, och väger dem mot varandra, DÅ får vi fram det vägval som EGENTLIGEN är bäst.

Vilken våg använder du?

[SabbiS]

Nu tänkte jag bli jobbig och återgå till ruta ett.

Angående lagom....

Ni har redan definierat själva ordets innebörd tillräckligt så ja tänkte ta upp nåt annat.

Är det inte så att lagom bara finns i svenska språket?
På nåt cyniskt och generaliserande sett så ser jag en stark koppling mellan ordet lagom och svenska folkets mentalitet / livsstil och sätt att agera.

Har vi en norm i sverige som säger att vi ska vara "lagom" ?

Det känns som vi är så himla rädda för att säga hej och prata med personen bredvid oss på bussen... trots att vi ska sitta där en timma tillsammans och bara glo ut genom ett fönster.

Ja får uppfattningen om att de flesta går omkring med någon slags mask, samtidigt som de tror att allas "auror" är gjorda av betong som inte går att komma igenom.
Dilemmat är att det är tvärtom, de flesta blir bara glada av att nån okänd person hälsar på bussen när dom sätter sej bredvid.

Fan vad jag hatar att jag kan lägga mej själv i den stora kategorin ja nyss beskrev

[J R Auk]

Svar till J R Auk och kadmos:
"Flum" är irrande utan att bry sig om logik. Att prata på, utan att tänka. Att låta tankarna vandra utan syfte. Om jag t.ex. ställer en fråga så har jag ett syfte - vanligtvis att starta en diskussion som leder till nya slutsatser/insikter, eler att få konkret information. Inte för att säga "jag finns!" eller "titta på mig, jag tänker mycket!" eller "jag är en av er filosofer!". Att tänka är bra, men inte som självändamål. Verktyg är bra, men bara när man behöver dem till något.

Att tänka är bra, men inte som självändamål. Hmmm

Var hittar du dina frågor?
Hur uppstår dom?

Syfte - Kan du uttala dig om syftet bakom någons uttalanden? Kan du verkligen vara säker på avsaknaden av ett syfte.
"att säga, jag finns!" Det finns inget syfte bakom det?
Jag trodde i min enfaldighet att allt som sägs har ett syfte och att det är mottagandet av det syftet som avgör bra komunikation.

Elitism = intelektuell onanism?
Eller bara liknande?

[* KYREUS *]

En diktare har skrivit en gång:

EN ENDA ORDSKÄRVA

Mång lägger ned mycket
av sitt svindlande
ordöverflöd

i litteraturens
offerkista.

Gyllene valörer,
fasetterade formuleringar,
bländande färgspektra.

Men också en enda
liten ordskärva
ur den grå knapphetens
vardagsbörs,

- har sin uppgift att fylla.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^¨

/Bara en lite reflektion;/


*Kadmos