Pollen skrev:
Håll med om att D gör en analys av värde/moral/etik ur ett evolutionärt perspektiv. Hans svar är inlägg i en populär diskussion om geners roll i våra beteenden och åsikter.
D:s svar är att ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv är alla individer egoister och skiter i andra.
Men evolution är inte bara biologi.
Vi är första art som förstår detta, vet.
Vi har en unik förmåga att analyser evolutionens mekanismer och på så sätt påverka och använda den till vår fördel. Avel är ett typiskt exempel.
Djurrättsaktvism, veganism, ekosofi och flera andra rörelser/tankeströmningar kan analyseras utifrån ett evolutionärt perspektiv i meningen att resa sig över den egoistiska genen och se arten människa och till och med alla arter som värdefulla.
Gemensamt för D och alla andra är att fokus ligger på orsak och verkan. Alltså vi måste förstå hur världen fungerar för att öht förstå värde och hur vi ska (om vi vill) maximera högsta möjliga värde.
Jo, visst kan jag hålla med om detta, med reservationen om att det alltså är generna som är egoister och inte enskilda människor. Eftersom vi delar gener med andra människor fäster vi visst värde vid dessa, men inte lika högt värde som vi fäster vid oss själva. Enligt den biologiska förklaringsmodellen.
Sen, som du påpekar, har vi förmåga att reflektera över detta, och kanske man också kan säga att vi kan resa oss över detta.
Biologiska evolutionen kan väl sägas ge ett svar på frågan om vart vi kommer ifrån, men ger oss inte svar på frågan om vart vi ska. Att studera sociobiologi tänker jag kan vara nyttigt för att vi ska kunna bli bättre på att förstå oss själva. Utan att förstå / ha insikt om / är det nog också svårare att ta avstånd ifrån.
Evolutionär spelteori visar till exempel att det är gynnsamt att marknadsföra oss själva som godsinta/samarbetsvilliga, samtidigt som att vi i handling gynnas mest av själviskhet. Bästa vinststrategi kan med andra ord sägas vara den lömska hycklaren.
Och det om något tänker jag kan vara en varning om det problematiska i att predika "godhet" i ord. Här kan påminnas om de moralfilosofiska diskussionerna, som t ex i föreläsningsserien från Harvard som Smisk postade. Alla förespråkar olika versioner av godhet/altruism, och ingen påpekar något om någon annan drivkraft.
Det är knappast okomplicerat att leva ett liv på ett sätt att det inte sker i harmoni med ens nedärvda drivkrafter. T ex värnande om en själv och ens närmsta familj. Att det går att anpassa på olika sätt, javisst, men om anpassningen sker utan hänsynstagande till dessa krafter, kommer det med stor sannolikhet slå bakut på ett eller annat sätt.
Men jag tycker i alla fall självklart att vi borde definiera det som möjligt. Hit kan väl exempelvis allt värde som tillskrivs från empiriska studier räknas. Och evolutionära biologin kan väl ses som ett typiskt exempel.