De största problemen med utilitarism

[J R Auk]

Och det bästa tycker jag.

Varför skall hänsyn ges till det som inte finns?

[Krenek]

Det är väl samma skenproblem, de måste i alla händelser hänvisa till de egna bristande föreställningarna för att kunna resa sina frågeställningar överhuvudtaget. Möjlighet och sannolikhet, båda har en deskriptiv dimension i grunden som de själva tycks blinda för. Själv anser jag att man ska utgå ifrån verkligheten, inte några kalkyler. Absolut inte missta kalkylen för verklighet, vilket de är benägna att göra.

Berätta gärna för oss hur du anser att man skall resonera under osäkerhet. Skall bli intressant att se hur du utgår ifrån verkligheten, ge oss gärna ett exempel på hur du skulle hantera en riskanalys av ett nybyggt kärnkraftverk.

[Avantgardet]

Jag väntar fortfarande spänt på hur kvantifieringen av livet och världen skall ske utan att någon värderar, och gömmer anspråken, bakom principerna för spekulationen i vad som kommer vara fallet.

Se hur många frågor jag givit den gode Kranek. Han han svarat på en enda?

Kan det sägas bättre? Jag sällar mig också till de väntandes skara, ska vi ta semester på obestämd tid, eller vad menar man?

Har heller inte sett något bemötande av kritiken, bara hänvisningar till en dogm.

[Krenek]

Och det bästa tycker jag.

Varför skall hänsyn ges till det som inte finns?

I princip allt som mänskligheten har byggt fanns inte en gång i tiden. Varför skall du ta hänsyn till något som inte finns (dina framtida måltider om en vecka)? För att du gör en bedömning att det förväntade resultatet är att du kommer att svälta ihjäl om du inte gör det.

[Avantgardet]

Och det bästa tycker jag.

Varför skall hänsyn ges till det som inte finns?

I princip allt som mänskligheten har byggt fanns inte en gång i tiden. Varför skall du ta hänsyn till något som inte finns (dina framtida måltider om en vecka)? För att du gör en bedömning att det förväntade resultatet är att du kommer att svälta ihjäl om du inte gör det.

Ja det är formen på framtiden, men utilitarismen menar sig ju veta innehållet.

[Krenek]

Jag väntar fortfarande spänt på hur kvantifieringen av livet och världen skall ske utan att någon värderar, och gömmer anspråken, bakom principerna för spekulationen i vad som kommer vara fallet.

Se hur många frågor jag givit den gode Kranek. Han han svarat på en enda?

Kan det sägas bättre? Jag sällar mig också till de väntandes skara, ska vi ta semester på obestämd tid, eller vad menar man?

Har heller inte sett något bemötande av kritiken, bara hänvisningar till en dogm.

Ffs, allting bygger på grundantaganden. När man väl gjort dessa och anser att det är meningsfullt att följa dessa, då får man försöka följa sina antaganden dit de leder. Du har exempelvis gjort vissa antaganden kring induktion som du lever efter. Utilitarismen är inget undantag. Vill ni se våra grundantaganden så läs den litteratur som vi rekommenderar där dessa står i klartext.

Det ni måste göra är att gå hela vägen, om ni exempelvis förkastar grundantagandet att logiken är vettig, då får ni försöka visa vart detta leder oss alla.

[Avantgardet]

Det är väl samma skenproblem, de måste i alla händelser hänvisa till de egna bristande föreställningarna för att kunna resa sina frågeställningar överhuvudtaget. Möjlighet och sannolikhet, båda har en deskriptiv dimension i grunden som de själva tycks blinda för. Själv anser jag att man ska utgå ifrån verkligheten, inte några kalkyler. Absolut inte missta kalkylen för verklighet, vilket de är benägna att göra.

Berätta gärna för oss hur du anser att man skall resonera under osäkerhet. Skall bli intressant att se hur du utgår ifrån verkligheten, ge oss gärna ett exempel på hur du skulle hantera en riskanalys av ett nybyggt kärnkraftverk.

Nu förutsätter du det som skall bevisas.

Jag sysslar inte med sannolikhet, som med Sokrates ord inte har i filosofin att göra överhuvudtaget, utan jag sysslar med det som vi de facto kan veta. Med andra ord, jag förvaltar filosofin, och inte tron.

[Avantgardet]

Jag väntar fortfarande spänt på hur kvantifieringen av livet och världen skall ske utan att någon värderar, och gömmer anspråken, bakom principerna för spekulationen i vad som kommer vara fallet.

Se hur många frågor jag givit den gode Kranek. Han han svarat på en enda?

Kan det sägas bättre? Jag sällar mig också till de väntandes skara, ska vi ta semester på obestämd tid, eller vad menar man?

Har heller inte sett något bemötande av kritiken, bara hänvisningar till en dogm.

Ffs, allting bygger på grundantaganden. När man väl gjort dessa och anser att det är meningsfullt att följa dessa, då får man försöka följa sina antaganden dit de leder. Du har exempelvis gjort vissa antaganden kring induktion som du lever efter. Utilitarismen är inget undantag. Vill ni se våra grundantaganden så läs den litteratur som vi rekommenderar där dessa står i klartext.

Det ni måste göra är att gå hela vägen, om ni exempelvis förkastar grundantagandet att logiken är vettig, då får ni försöka visa vart detta leder oss alla.

Men har du inte begripit att det är just grunden som vi kritiserar? Och vad är ditt bemötande av denna kritik?

Och ännu har ingen förkastat logiken, helt och hållet, utan det fortsätter vara substanslös retorik från din sida.

[Krenek]

Och det bästa tycker jag.

Varför skall hänsyn ges till det som inte finns?

I princip allt som mänskligheten har byggt fanns inte en gång i tiden. Varför skall du ta hänsyn till något som inte finns (dina framtida måltider om en vecka)? För att du gör en bedömning att det förväntade resultatet är att du kommer att svälta ihjäl om du inte gör det.

Ja det är formen på framtiden, men utilitarismen menar sig ju veta innehållet.

Vi vet en hel om hur vi organismen är uppbyggda, vi har exempelvis kunskap som tyder på att vi inte har själar utan att våra känslor och förnimmelser baserar på vår materiella kropp, så ja, vi kan anse att vissa hypoteser är mer plausibla än andra (givet ett antal grundantaganden som vi anser är sådana att varje rationell människa bör följa dem.

[J R Auk]

Och det bästa tycker jag.

Varför skall hänsyn ges till det som inte finns?

I princip allt som mänskligheten har byggt fanns inte en gång i tiden. Varför skall du ta hänsyn till något som inte finns (dina framtida måltider om en vecka)? För att du gör en bedömning att det förväntade resultatet är att du kommer att svälta ihjäl om du inte gör det.

Ja men se nu hur galet det blir, du säger att jag skall ta hänsyn till maten jag kommer äta om en vecka, och att det inte existerar.

Förmodligen så existerar maten som jag kommer äta om en vecka nu. Och min känsla av att vilja ha trygghet existerar också, eftersom vi lever i ett sådant abstrakt osäkert samhälle där utilitarister kan komma och påstå att vårt värde är försakat till någon annans fördel.

Dessutom så vet jag att jag dör om jag inte äter. (om vi har ett pragmatiskt kunskapsbegrepp) Det är inte en sannolikhet. Så jag gör inte bedömning, jag lever mitt liv.

Det jag säger är att du tar hänsyn till matematik som inte existerar i världen. Matematik är inte känslor så det är inte något som har afficerat sinnet i dess medvetenhet eller uppmärksamhet. Det är något som enbart hör "förnuftet" till. Alltså en ren idealitet. (sen att du förmodligen är atomist, och fundamentalreduktionism hjälper inte dig då du då måste skriva om mina ord om du vill vara sann deras mening)

Eller kan du visa på en matematisk punkt? Eller en abstrakt summa?

Fast upptagen av sig själv kan man ju tro att det man tänker om världen är det som är världen.



För övrigt att vi skapar idéer som vi sen söker realisera betyder inte att hänsyn skall tas till dessa idéer innan de har realiserats.

[Avantgardet]

Och det bästa tycker jag.

Varför skall hänsyn ges till det som inte finns?

I princip allt som mänskligheten har byggt fanns inte en gång i tiden. Varför skall du ta hänsyn till något som inte finns (dina framtida måltider om en vecka)? För att du gör en bedömning att det förväntade resultatet är att du kommer att svälta ihjäl om du inte gör det.

Ja det är formen på framtiden, men utilitarismen menar sig ju veta innehållet.

Vi vet en hel om hur vi organismen är uppbyggda, vi har exempelvis kunskap som tyder på att vi inte har själar utan att våra känslor och förnimmelser baserar på vår materiella kropp, så ja, vi kan anse att vissa hypoteser är mer plausibla än andra (givet ett antal grundantaganden som vi anser är sådana att varje rationell människa bör följa dem.

Nu hostar du upp inlärda fraser som överhuvudtaget inte är relevanta. Går du på tomgång nu? Bemöt invändningarna istället, vet ja, blir så mycket mer intressant då.

[J R Auk]

Jag anser inte dig vara rationell Kranek, bara så du vet.

Så vi får slåss om det begreppet också, inte bara utilitarismens vara eller icke vara som en otrevlighet som får terrorism att blekna.

[Krenek]

Det är väl samma skenproblem, de måste i alla händelser hänvisa till de egna bristande föreställningarna för att kunna resa sina frågeställningar överhuvudtaget. Möjlighet och sannolikhet, båda har en deskriptiv dimension i grunden som de själva tycks blinda för. Själv anser jag att man ska utgå ifrån verkligheten, inte några kalkyler. Absolut inte missta kalkylen för verklighet, vilket de är benägna att göra.

Berätta gärna för oss hur du anser att man skall resonera under osäkerhet. Skall bli intressant att se hur du utgår ifrån verkligheten, ge oss gärna ett exempel på hur du skulle hantera en riskanalys av ett nybyggt kärnkraftverk.

Nu förutsätter du det som skall bevisas.

Jag sysslar inte med sannolikhet, som med Sokrates ord inte har i filosofin att göra överhuvudtaget, utan jag sysslar med det som vi de facto kan veta. Med andra ord, jag förvaltar filosofin, och inte tron.

Du verkar dock göra vissa antaganden kring induktion vilket omedelbart visar att du sysslar med långt mer än det som vi kan veta med absolut säkerhet.

Den vilda jakten på seriös kritik av utilitarismen fortsätter med andra ord.

[Avantgardet]

Det är väl samma skenproblem, de måste i alla händelser hänvisa till de egna bristande föreställningarna för att kunna resa sina frågeställningar överhuvudtaget. Möjlighet och sannolikhet, båda har en deskriptiv dimension i grunden som de själva tycks blinda för. Själv anser jag att man ska utgå ifrån verkligheten, inte några kalkyler. Absolut inte missta kalkylen för verklighet, vilket de är benägna att göra.

Berätta gärna för oss hur du anser att man skall resonera under osäkerhet. Skall bli intressant att se hur du utgår ifrån verkligheten, ge oss gärna ett exempel på hur du skulle hantera en riskanalys av ett nybyggt kärnkraftverk.

Nu förutsätter du det som skall bevisas.

Jag sysslar inte med sannolikhet, som med Sokrates ord inte har i filosofin att göra överhuvudtaget, utan jag sysslar med det som vi de facto kan veta. Med andra ord, jag förvaltar filosofin, och inte tron.

Du verkar dock göra vissa antaganden kring induktion vilket omedelbart visar att du sysslar med långt mer än det som vi kan veta med absolut säkerhet.

Den vilda jakten på seriös kritik av utilitarismen fortsätter med andra ord.

Vilka är dessa antaganden som du tillskriver mig?

Vad menar du att vi kan veta med visshet? Jag är inte naiv i mina föreställningar och tror att världen är exakt såsom vi ges den, utan inser att vi är historiskt situerade, att den alltid är behäftad med en historisk överlagring, och det enda vi med visshet kan veta är våra egna erfarenheter (i en vid bemärkelse), vad anser du om den saken?

Varför tillgriper du retoriken hela tiden, svårt att hålla dig till sanningen?

[Krenek]

Ja men se nu hur galet det blir, du säger att jag skall ta hänsyn till maten jag kommer äta om en vecka, och att det inte existerar.

Förmodligen så existerar maten som jag kommer äta om en vecka nu. Och min känsla av att vilja ha trygghet existerar också, eftersom vi lever i ett sådant abstrakt osäkert samhälle där utilitarister kan komma och påstå att vårt värde är försakat till någon annans fördel.

Dessutom så vet jag att jag dör om jag inte äter. (om vi har ett pragmatiskt kunskapsbegrepp) Det är inte en sannolikhet. Så jag gör inte bedömning, jag lever mitt liv.

Du vet inte detta med deduktiv säkerhet. Alltså resonerar du under osäkerhet. Det är detta som RT Cox har bevisat vara kvantifierbart under vissa mycket rimliga grundantaganden.

Det jag säger är att du tar hänsyn till matematik som inte existerar i världen. Matematik är inte känslor så det är inte något som har afficerat sinnet i dess medvetenhet eller uppmärksamhet. Det är något som enbart hör "förnuftet" till. Alltså en ren idealitet. (sen att du förmodligen är atomist, och fundamentalreduktionism hjälper inte dig då du då måste skriva om mina ord om du vill vara sann deras mening)

Eller kan du visa på en matematisk punkt? Eller en abstrakt summa?

Fast upptagen av sig själv kan man ju tro att det man tänker om världen är det som är världen.



För övrigt att vi skapar idéer som vi sen söker realisera betyder inte att hänsyn skall tas till dessa idéer innan de har realiserats.

Det du beskriver är sk Mind Projection fallacy vilket du undviker om du strikt använder Cox teorem. Du framför kritik som enbart visar att du överhuvudtaget inte förstått det du kritiserar. Läste du texten?