Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 03 sep 2014 14:27

Algotezza skrev:
Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Medvetandet är självreferent.

Menar du med det människans förmåga att tänka på sig själv som en medveten och tänkande varelse? Flera hominider är medvetna om att det är sig själva de ser i en spegel, att de kan identifiera en annan individ från ett fotografi.


Ja, detta kan gälla fler medvetanden än människans medvetande. Också att vi speglar oss i varandra, olika mentaliseringsprocesser.

Hur vet du det? Du märker att det tycks vara så enligt DINA upplevelser. Du kan inte uppleva andras upplevelser(annat än indirekt såvida du förutsätter att de "upplever")

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 03 sep 2014 14:32

Tänk på också pilatus att vi alla har använt oss av dina referenser dina läror i skolan och dessa är förstådda av oss(vesäntligen) där är vi lika och det råder inte oklarheter.
Det jag pratar om och illusion och många andra tex PeterK är inte detta som vi alla känner till utan något nytt, utveckling.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 03 sep 2014 14:37

förstår mig själv skrev:Tänk på också pilatus att vi alla har använt oss av dina referenser dina läror i skolan och dessa är förstådda av oss(vesäntligen) där är vi lika och det råder inte oklarheter.
Det jag pratar om och illusion och många andra tex PeterK är inte detta som vi alla känner till utan något nytt, utveckling.


Har du verkligen sådan koll på filosofins historia och idéhistorien att du har fog för ditt påstående att de ovannämnda kommer med något helt nytt, att det rör sig om något slags utveckling?

Om det är något nytt, varför inte förpacka det i en mer stringent, kortfattad och begriplig förpackning som är mer läsarvänlig om ni vill bli förstådda?
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 03 sep 2014 15:41

PeterK skrev:PeterK (tidigare):


PeterK (onsdag 3 september 2014):
Men, snälla vän..; föreställningen att det existerar något bortom allt medvetande är ju bara nys. den vetenskapliga metoden måtte innebära att göra iakttagelser (observationer) varvid man kan notera dels "att man upplever" samt dels "vad man upplever". Och detta senare — som jag nu många gånger påpekat i detta forum — "direkt" eller så "indirekt. Varvid man i det senare fallet gör konklusioner rörande något man inte kan uppleva direkt, men som utifrån vad man upplever direkt utgör en ofrånkomlig konsekvens av detta. Men i bägge fallen figurerar företeelserna — men blott sådana man känner dem — i "vad man upplever". Och för att vara vetenskaplig, bedömer man vidare "det okända" utifrån "det kända". Varvid man bedömer "vad man upplever" utifrån det faktum "att man upplever". Allt annat är att bedöma "vad man upplever", antingen utifrån någon viss detalj i "vad man upplever (vilket ju är att bedöma "det okända" utifrån "det okända"). Eller så bedömer man "vad man upplever" utifrån rent och skärt påhittat nys.

Så det räcker sannerligen inte med de — som du benämner dem — »förankrade modeller och teorier« du här appellerar till. Ty det krävs att dessa utgör "det för alla forskare utan undantag absolut kända" för att hjälpa dig ernå »för alla forskare utan undantag absolut gällande«, samt härvid »absolut sanna facit«. Men är du så säker på att dessa »förankrade modeller och teorier« är lika kända i hela världsalltet, som de är kända för dig..?

Och på vad sätt skulle de vara mera kända för dig, än det faktum »att du öht upplever, samt härvid besitter en upplevelseförmåga«..?

Och på vad sätt utgör inte modellerna och teorierna ifrån något du upplever, samt härvid något som egentligen ingår i vad du upplever, snarare än någon del i eller grund för, att du upplever..? Tänk dessutom på, att det går fuller väl att uppleva, samt härvid hysa en upplevelseförmåga, utan att odla nämnda "modeller" eller "teorier"..? Medan du inte kan odla dessa, om du inte alls upplever något samt härvid heller inte besitter en upplevelseförmåga. Helt olika saker således, och vad som inte är identiskt med "det absolut kända", kan bara vara identiskt med "det okända". Såvida vi rentav inte snackar om vad som öht inte existerar, förstås... Nä... Illusionen..., du får tänka vidare här, men av din framtoning att döma, förefaller du sanningsenlig och seriös. Och det är "A" och "O" i vetenskapliga sammanhang. Ja, precis allt hänger på det...

Mvh/ PeterK


De elektromagnetiska fälten, och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat mig.
Vi saknar sinnen för att direkt förnimma fälten, varför vi behöver hjälpmedel för att påvisa deras existens.
Fälten som alltså är abstrakta till sin natur, och omger oss, är vi t ex omedvetna om.
Fältens ursprung i ett universellt perspektiv saknar, såvitt jag erfarit, även de, egentlig förklaring.
Då mitt yrkesverksamma liv till stor del ägnats åt virvelströmsteknik, baserad på utnyttjandet av
elektromagnetiska fält och deras utbredning och egenskaper, har avsaknad av förklaring upplevts
som både frustrerande och otillfredsställande.

Om, som du hävdar citat, "föreställningen att det existerar något bortom allt medvetande är ju bara nys"
hur ser du då på de elektromagnetiska fälten ?

Fälten är en viktig och oumbärlig ingrediens i mitt koncept.
Du kan även betrakta dem som en del av den förankring jag stödjer mig på.
Är de elektromagnetiska fälten nys, vore det en sensation för mig.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 03 sep 2014 15:56

förstår mig själv skrev:
Algotezza skrev:Ja, detta kan gälla fler medvetanden än människans medvetande. Också att vi speglar oss i varandra, olika mentaliseringsprocesser.

Hur vet du det? Du märker att det tycks vara så enligt DINA upplevelser. Du kan inte uppleva andras upplevelser(annat än indirekt såvida du förutsätter att de "upplever")


Sofismer... Varför skriver du på detta forum om du inte vet/antar att det finns någon att diskutera med, bara automatiska svar på vad du själv skrivit? Men det är klart en del som skriver här för ju mest en monolog med sig själva.

Jag använder mig av mentalisering för att komma fram till det du efterfrågar, att jag har medmänniskor som fungerar som jag, upplever ungefär men inte helt som jag, som det går att kommunicera med. Mentalisering bygger på empati, inlevelseförmåga, föreställningsförmåga, fantasi. Jag utgår från andras beteende och vad de säger, skriver och gör och drar slutsatser om deras inre processer och mentalitet. Saknar man dessa förmågor är det förstås logiskt att se andra som automater och sig själv som den ende i hela kosmos som lever, skapar, gör och upplever något.
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 03 sep 2014 16:10

Peterk skrev:den vetenskapliga metoden måtte innebära att göra iakttagelser (observationer) varvid man kan notera dels "att man upplever" samt dels "vad man upplever".


Hur observerar man "att man upplever"? Är det inte snarare så att det från början givna och observerbara är att man upplever något här och nu via sina fem (eller sex eller fler) sinnen eller utför inre mentala processer och sedan uttrycker detta mer abstrakt eller som en slutsats med orden "jag upplever något". "Att jag upplever något (just nu)" är inte heller någon garant för att jag alltid gjort det och alltid kommer att göra det även om jag gör det just när jag konstaterar att jag upplever (något). Inte heller kan "att jag upplever" skiljas från "vad jag upplever". Därför kan du inte skriva "dels...dels". Det finns inget att-upplevande som inte är fyllt med ett innehåll vad-upplevandet. Det är via vad-upplevandet vi kan dra slutsatsen främst att vi har förmåga att uppleva - när det är det vi gör och kan konstatera att så är fallet men också dra slutsatsen att vi upplever. Men att-upplevandet är utan innehåll i sig - utan vad-upplevandet. I och med det kan vi inte dra några särskilda slutsatser utifrån att vi upplever. Men man kan alltid försöka koka en logisk soppa på en spik.
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 03 sep 2014 18:56

reflex skrev:
Illusionen skrev:
Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ?
Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

Om jag fattar din fråga rätt (vilket jag säkert inte gör) så talar du här om vår upplevda tid.
Denna är subjektiv och inte matematisk.
Vill vi ha en matematisk tid måste vi använda fysikaliska fenomen som referens.


Trevligt att du intresserar dig för fenomenet tid Reflex !

Den tid jag beskriver refererar till balanskriteriet Ư.
∆Ø har sin grund i en typ av normerad/likvärdig ömsesidig växelverkan.
Den subjektivt upplevda tiden är något annat, och i sammanhanget mindre intressant.
Det följande är hämtat från mina senaste inlägg i tråden, Vad är tid ?

Medvetandets referens förutsätter ”G-densitets-koncentration”.
Det innebär att medvetandet refererar till centrumpositionen i figur 5 i mitt inlägg 27 aug 11:28.
Tid är det balanssubstitut som länkar samman (= överbryggar) centrum och periferin (= radien).
Tiden har m a o en riktning bestämd av medvetandets obalans (= radiens riktning) i ∆Ø.
Personligen är jag m a o av uppfattningen att både RUM och TID refererar till det jag benämner ∆Ø.
Både rum och tid krävs således för att upprätthålla balansen i balanskriteriet, ∆Ø.
Små avvikelser, i förhållande till ljusets hastighet, c, t ex p g a relativrörelse, stör balansen och
påverkar det vi förnimmer, så som t ex den speciella relativitetsteorin beskriver.

Om du studerar figur 5 och tänker dig fenomenet tid som radien i ∆Ø så är det en förenkling.
Som enbart radie betraktad skulle man ev kunna se på tid som en extra dimension.
Egentligen så innefattar radien en "struktur" formad av det jag benämner "dubbel-rot" i konceptet.
Fenomenet tid har alltså en i vissa avseenden "spiralformad" typ av avancerad rotationssymmetrisk struktur,
sett ur vårt atomära perspektiv. Jag är tveksam till att benämna detta för en "dimension".

Personligen tolkar jag Eulers formel som den atomära beskrivningen av förhållandet mellan rummets
REELLA och IMAGINÄRA strukturer. Eulers formel blir därigenom ovärderlig som verktyg i mitt fall.
Här finns dock en begränsning så till vida att formeln ifråga endast beskriver aktuellt förhållande,
men ej strukturerna som sådana på detaljnivå.
Fenomenet tid får därigenom tillsvidare karaktären av den ”ofullbordade strukturen”.

Var även observant på att allt detta härrör från en typ av växelverkan beskrivande ett ömsesidigt beroende.
Det går därigenom att skönja ytterligare bakomliggande "nivåer", som har betydelse för synen på universum.
Tro mig Reflex, universum är något helt annorlunda än det experterna försöker få oss att tro.

https://www.youtube.com/watch?v=DzdDf9hKfJw
https://www.youtube.com/watch?v=Ss1URTJYlfQ

/ Illusionen

3 Bild

5 Bild

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 04 sep 2014 07:51

Illusionen skrev:
PeterK skrev:PeterK (tidigare):


PeterK (onsdag 3 september 2014):
Men, snälla vän..; föreställningen att det existerar något bortom allt medvetande är ju bara nys. den vetenskapliga metoden måtte innebära att göra iakttagelser (observationer) varvid man kan notera dels "att man upplever" samt dels "vad man upplever". Och detta senare — som jag nu många gånger påpekat i detta forum — "direkt" eller så "indirekt. Varvid man i det senare fallet gör konklusioner rörande något man inte kan uppleva direkt, men som utifrån vad man upplever direkt utgör en ofrånkomlig konsekvens av detta. Men i bägge fallen figurerar företeelserna — men blott sådana man känner dem — i "vad man upplever". Och för att vara vetenskaplig, bedömer man vidare "det okända" utifrån "det kända". Varvid man bedömer "vad man upplever" utifrån det faktum "att man upplever". Allt annat är att bedöma "vad man upplever", antingen utifrån någon viss detalj i "vad man upplever (vilket ju är att bedöma "det okända" utifrån "det okända"). Eller så bedömer man "vad man upplever" utifrån rent och skärt påhittat nys.

Så det räcker sannerligen inte med de — som du benämner dem — »förankrade modeller och teorier« du här appellerar till. Ty det krävs att dessa utgör "det för alla forskare utan undantag absolut kända" för att hjälpa dig ernå »för alla forskare utan undantag absolut gällande«, samt härvid »absolut sanna facit«. Men är du så säker på att dessa »förankrade modeller och teorier« är lika kända i hela världsalltet, som de är kända för dig..?

Och på vad sätt skulle de vara mera kända för dig, än det faktum »att du öht upplever, samt härvid besitter en upplevelseförmåga«..?

Och på vad sätt utgör inte modellerna och teorierna ifrån något du upplever, samt härvid något som egentligen ingår i vad du upplever, snarare än någon del i eller grund för, att du upplever..? Tänk dessutom på, att det går fuller väl att uppleva, samt härvid hysa en upplevelseförmåga, utan att odla nämnda "modeller" eller "teorier"..? Medan du inte kan odla dessa, om du inte alls upplever något samt härvid heller inte besitter en upplevelseförmåga. Helt olika saker således, och vad som inte är identiskt med "det absolut kända", kan bara vara identiskt med "det okända". Såvida vi rentav inte snackar om vad som öht inte existerar, förstås... Nä... Illusionen..., du får tänka vidare här, men av din framtoning att döma, förefaller du sanningsenlig och seriös. Och det är "A" och "O" i vetenskapliga sammanhang. Ja, precis allt hänger på det...

Mvh/ PeterK


De elektromagnetiska fälten, och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat mig.
Vi saknar sinnen för att direkt förnimma fälten, varför vi behöver hjälpmedel för att påvisa deras existens.
Fälten som alltså är abstrakta till sin natur, och omger oss, är vi t ex omedvetna om.
Fältens ursprung i ett universellt perspektiv saknar, såvitt jag erfarit, även de, egentlig förklaring.
Då mitt yrkesverksamma liv till stor del ägnats åt virvelströmsteknik, baserad på utnyttjandet av
elektromagnetiska fält och deras utbredning och egenskaper, har avsaknad av förklaring upplevts
som både frustrerande och otillfredsställande.

Om, som du hävdar citat, "föreställningen att det existerar något bortom allt medvetande är ju bara nys"
hur ser du då på de elektromagnetiska fälten ?
Ja, i den mån ens föreställningar om dessa grundar sig på korrekta observationer — vilket jag inte har minsta anledning att betvivla, tvärtom skulle jag vara medveten om dessas existens även om min samtid inte vore detta, fast på helt andra grunder än dem, genom vilka du känner dem — så figurerar de uppenbarligen i ditt medvetande, precis just så som du känner dem. Eller hur...? Varvid vi här således inte talar om något som skulle existera "bortom allt medvetande". Utan de utgörs av detaljer inom ramen för vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Samt härvid också "det okända". Vilket ju rimmar väl med att du uppenbarligen närmar dig fenomenen ifråga, för att utforska dem. Däremot skulle du aldrig utforska "det absolut kända", dvs, förklaringsgrunden i min "livsanalys"... nämligen det faktum att forskaren (i detta fall du själv) upplever något samt att denne då också besitter en upplevelseförmåga. En för varje forskare absolut ofrånkomlig omständighet, vilken lika ofrånkomligt gör alla forskningsobjekt till detaljer i vederbörande upplevelsepanorama. Dvs, till något inom ramen för vad forskaren upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" — "det okända".... så.., så långt stämmer ju allt jag i detta sammanhang sagt...


Fälten är en viktig och oumbärlig ingrediens i mitt koncept.
Inget fel i det, men du tjänar själv på att inse att dessa inte utgör en absolut grund för utforskning av alltets för allt och alla gällande helt övergripande natur.

Du kan även betrakta dem som en del av den förankring jag stödjer mig på.
Ja, för att utforska lokaliteter i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" genom att jämföra dem med andra därstädes belägna lokaliteter", duger ju fenomenen ifråga fuller väl. Varvid du sysslar med "naturvetenskap". Men för att finna dessa fenomens för allt och alla gällande natur — är de exempelvis "medvetande" och "livsyttringar" eller är de uttryck för "objektiva krafters tillfälliga spel"..? — behöver du något absolut känt vilket inte utgör blott en lokal relativitet i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". För att som jag bedöma det senare, utifrån det faktum att jag öht upplever för att därmed besitta en upplevelseförmåga. Varvid du den vägen enkelt kan logiskt fastställa dem såsom varande "medvetande-/livsyttringar". Vilket vill säga att vad du gör med dessas upphov..; det gör du med livet självt. Vilket ju är något att tänka på för alla oss jordmänniskor, så att vi inte i vår framfart över planeten Jorden samt härvid över "vår nästa" vilket ju vill säga..; "över livet självt", sågar den gren vi sitter på. Eller så att vi får skörda ett lidande vi sått över andra, i vår okunskap om de verkliga förhållandena... Sedan går det ju bra att på naturvetenskapligt vis utforska alla sinnevärldens "skrymslen" och "vrår" — bara man i det väsentliga har de "ögon att se med", genom vilka man visar planeten, naturen och naturfenomenen samma hänsyn som sina allra närmaste. Ja, först då kan vi kalla oss "civiliserade"...

Är de elektromagnetiska fälten nys, vore det en sensation för mig.
He-he.... även om det är mycket i det jag skriver, som måtte förefalla sensationellt för dig, så gäller inte det "de elektromagnetiska fältens" vara eller icke vara. Ty dessa existerar helt klart. Frågan gäller inte detta, således, utan blott vad dessa — liksom andra fenomen bestående i vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" — egentligen består. Samt om dessa är uttryck för medvetande och liv, eller om de utgör blott »objektiva krafters tillfälliga (samt härvid "döda") spel«...

Mvh/ PeterK


/ Illusionen

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 04 sep 2014 09:34

PeterK skrev:

He-he.... även om det är mycket i det jag skriver, som måtte förefalla sensationellt för dig, så gäller inte det "de elektromagnetiska fältens" vara eller icke vara. Ty dessa existerar helt klart. Frågan gäller inte detta, således, utan blott vad dessa — liksom andra fenomen bestående i vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" — egentligen består. Samt om dessa är uttryck för medvetande och liv, eller om de utgör blott »objektiva krafters tillfälliga (samt härvid "döda") spel«...

Mvh/ PeterK


Det som är intressant är hur du ser på den principiella skillnaden mellan de abstrakta elektromagnetiska
fälten, EMF, och en i vissa delar metafysisk förklaringsmodell, som t ex mitt koncept.
Mitt koncept förutsäger sådant som anses bekräftat, plus ytterligare effekter.
Du skriver att EMF citat, ”... dessa existerar helt klart.”.

För att testa hållbarheten i din argumentation, hävdar jag att EMF är en av medvetande genererad illusion.
Fälten finns i ditt/vårt medvetande, men du kan ej beskriva fältens struktur.
Har jag fel, har du möjlighet att rätta mig på denna punkt.
Vad skiljer då principiellt EMF från mitt koncept ?

Kan du ej ange en klar principiell skillnad har du legitimerat metafysik som förklaringsmodell antar jag ?

/ Illusionen

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 04 sep 2014 10:37

Illusionen skrev:
PeterK skrev:

He-he.... även om det är mycket i det jag skriver, som måtte förefalla sensationellt för dig, så gäller inte det "de elektromagnetiska fältens" vara eller icke vara. Ty dessa existerar helt klart. Frågan gäller inte detta, således, utan blott vad dessa — liksom andra fenomen bestående i vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" — egentligen består. Samt om dessa är uttryck för medvetande och liv, eller om de utgör blott »objektiva krafters tillfälliga (samt härvid "döda") spel«...

Mvh/ PeterK


Det som är intressant är hur du ser på den principiella skillnaden mellan de abstrakta elektromagnetiska
fälten, EMF, och en i vissa delar metafysisk förklaringsmodell, som t ex mitt koncept.
Mitt koncept förutsäger sådant som anses bekräftat, plus ytterligare effekter.
Du skriver att EMF citat, ”... dessa existerar helt klart.”.

För att testa hållbarheten i din argumentation, hävdar jag att EMF är en av medvetande genererad illusion.
Fälten finns i ditt/vårt medvetande, men du kan ej beskriva fältens struktur.
Har jag fel, har du möjlighet att rätta mig på denna punkt.
Njaaa... det är sant att allt i vad du/jag upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", utgör en slags illusion (går inte närmare in på detta nu, eftersom du själv tycks medveten om saken). Men — och detta kan du säkert förstå — det är betänkligt, att basera sina vetenskapliga facit på "illusioner". I min "livsanalys", utgör som bekant allt av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", ju "det okända". Något som rimmar väl med att detta består i en slags "illusioner". Medan däremot det faktum att du/jag öht upplever, inte utgör en "illusion". Varför blott det senare duger som förklaringsgrund, för att ernå verkliga samt härvid inte "illusoriska" facit...


Vad skiljer då principiellt EMF från mitt koncept ?
Ja, som du själv kan se, bedömer jag i min "livsanalys" de verkliga förhållandena, utifrån en för alla och envar oavvislig realitet. Medan du bedömer desamma, utifrån vad du själv tydligen inser utgöra "illusion". Dvs, utifrån vad som när allt kommer omkring, innebär "det okända".


Kan du ej ange en klar principiell skillnad har du legitimerat metafysik som förklaringsmodell antar jag ?
Ja, den »klara principiella skillnaden« kan du ju själv notera, samt att denna innebär att antingen basera sig på "illusion" eller på »en för alla och envar oavvislig realitet«.... sedan må du kalla saker och ting vad du vill...; detta ändrar inte på några realiteter.

Mvh/ PeterK

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 04 sep 2014 11:43

Algotezza skrev:
förstår mig själv skrev:Tänk på också pilatus att vi alla har använt oss av dina referenser dina läror i skolan och dessa är förstådda av oss(vesäntligen) där är vi lika och det råder inte oklarheter.
Det jag pratar om och illusion och många andra tex PeterK är inte detta som vi alla känner till utan något nytt, utveckling.


Har du verkligen sådan koll på filosofins historia och idéhistorien att du har fog för ditt påstående att de ovannämnda kommer med något helt nytt, att det rör sig om något slags utveckling?

Om det är något nytt, varför inte förpacka det i en mer stringent, kortfattad och begriplig förpackning som är mer läsarvänlig om ni vill bli förstådda?

Hej
Jag har inte tolkat det på annat sätt. När man förklarar det som följer ur förnuft och sinne så brukar detta bli något nytt även om liknande tankar har uttryckts. Som du kanske vet refererar jag till sådana historiska personer ibland vilka jag förstår tänkt liknande men jag har min prägel på det jag skriver och om jag exemplifierar så är det utifrån mina upplevelser (vilka jag som sagt kan påstå vara sanna) inte från andras upplevelser.
Jag är nöjd med det som jag uppfattar vara resultat av delvis mina teorier.. Problemet är att man kan inte välja vad man ska förstå på det sätt du anger enligt mig. På samma sätt som att man inte vet hur en dator ser ut om man levat på stenåldern. (då den ju inte var verklig eller kunde ses med tex ögat). Det är först efteråt man kan förstå vad datorn är. På samma sätt är det med förnuftet att man inte vet vad det är som man kommer att förstå förrän efteråt.
Som jag sagt menar jag att tankar uppstår som resultat men vilka kan jag inte säga endast att de är mer enligt förnuftet och "goda". Räcker så.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 04 sep 2014 12:11

förstår mig själv skrev:
Algotezza skrev:
förstår mig själv skrev:Tänk på också pilatus att vi alla har använt oss av dina referenser dina läror i skolan och dessa är förstådda av oss(vesäntligen) där är vi lika och det råder inte oklarheter.
Det jag pratar om och illusion och många andra tex PeterK är inte detta som vi alla känner till utan något nytt, utveckling.


Har du verkligen sådan koll på filosofins historia och idéhistorien att du har fog för ditt påstående att de ovannämnda kommer med något helt nytt, att det rör sig om något slags utveckling?

Om det är något nytt, varför inte förpacka det i en mer stringent, kortfattad och begriplig förpackning som är mer läsarvänlig om ni vill bli förstådda?

Hej
Jag har inte tolkat det på annat sätt. När man förklarar det som följer ur förnuft och sinne så brukar detta bli något nytt även om liknande tankar har uttryckts. Som du kanske vet refererar jag till sådana historiska personer ibland vilka jag förstår tänkt liknande men jag har min prägel på det jag skriver och om jag exemplifierar så är det utifrån mina upplevelser (vilka jag som sagt kan påstå vara sanna) inte från andras upplevelser.
Jag är nöjd med det som jag uppfattar vara resultat av delvis mina teorier.. Problemet är att man kan inte välja vad man ska förstå på det sätt du anger enligt mig. På samma sätt som att man inte vet hur en dator ser ut om man levat på stenåldern. (då den ju inte var verklig eller kunde ses med tex ögat). Det är först efteråt man kan förstå vad datorn är. På samma sätt är det med förnuftet att man inte vet vad det är som man kommer att förstå förrän efteråt.
Som jag sagt menar jag att tankar uppstår som resultat men vilka kan jag inte säga endast att de är mer enligt förnuftet och "goda". Räcker så.


Du svarar som en politiker. Inte. Delvis svarar du på andra frågor.

Om det ska bli något nytt utifrån hur vårt intellekt bearbetar våra sinnesdata beror ju dels på sinnesdata, dels på hur intellektet fungerar, hur uppövat det är och vant att handskas med sinnesdata, dra slutsatser och så. Men med likartat fungerande sinnen och likartat fungerande intellekt tror jag inte det finns möjlighet att därur skapa så mycket nytt. Men var inte ledsen för det för vara och en har sitt perspektiv på livet, även på det som tycks gammalt och invant. Var och en kan tillför något nytt också till det välkända. Jag tycker själv det är spännande om någon kan betrakta det vardagsgrå med nya fräscha ögon. Det är en konst. En svår konst.

förstår mig själv skrev: Problemet är att man kan inte välja vad man ska förstå på det sätt du anger enligt mig.


Men är det inte det vi gör hela tiden, försöker fokusera på det vi vill förstå? Och man försöker analysera det så gott man kan. Ibland lyckas vi, ibland inte. Så funkar väl filosofi, eller...?

förstår mig själv skrev:På samma sätt som att man inte vet hur en dator ser ut om man levat på stenåldern. (då den ju inte var verklig eller kunde ses med tex ögat).Det är först efteråt man kan förstå vad datorn är. På samma sätt är det med förnuftet att man inte vet vad det är som man kommer att förstå förrän efteråt.


Ja, vi kan ju inte förstå vad en dator är förrän den finns och vi har försköt förstå hur den funkar, om det var det du menade.

Jovisst, när man förstått något har man förstått det. Då vet man det sedan man förstått. Men innan dess finns ju processen då man försöker förstå något även om man inte har full koll. Men man har så pass mycket förförståelse att det intresserat i en i all fall.

förstår mig själv skrev:Som jag sagt menar jag att tankar uppstår som resultat men vilka kan jag inte säga endast att de är mer enligt förnuftet och "goda". Räcker så.


Tankar uppstår av olika orsaker, yttre stimuli eller av inre intresse och frågvishet. Om en tanke är förnuftig eller ej får man bedöma själv. Allt som ploppar upp i skallen är ju inte alltid så klokt. Inte i min skalle i alla fall. Ibland kan man förutsäga vad som ska dyka upp, ibland inte.

Jag vet inte om mitt förnuft och min godhet ökar. Det får andra bedöma för jag tror jag är rätt självblind.
Algotezza aka Algotezza

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 04 sep 2014 15:22

Hej som sagt koncentrera dig på vad som är möjligt för dig, i första hand annars kommer du verka som en konservativ och ond kraft i naturen. Det är naturligtvis främst för din egen skull men även för andras skull då du blir ett hinder för dem.
Om du förstår själv utifrån din sanning så kan du ge information till andra av värde. Att säga (det går inte, är fel, eller "förbjuda") ja det lämnar människan utan någon teori alls.. Ger man något "bättre" allternativ så behöver man inte göra mer utan dessa goda tankar sprids av den inneboende "sanningen" och kraften. Om du tex säger "nu förbjuder vi ditt eller datt tex asaläran eller något" så bör du förstå att det fanns en orsak till att dessa teorier/religioner/tankars existens.... Denna existens av orsak finns ju kvar som ett sår i denna människa då du inte har förnuft till annat än denna dårskap.. De behöver i så fall en bättre "lära"/"religion" och då behövs inget tvång utan denna sprids av sig självt om de är god och kan då ersätta den tidigare läran... Inte för att du "vill" tror dig veta vad som är fel utan för att du förstått något "rätt" något gott och detta visar sig i att de andra väljer själva detta nya.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 04 sep 2014 16:45

förstår mig själv skrev:Hej som sagt koncentrera dig på vad som är möjligt för dig, i första hand annars kommer du verka som en konservativ och ond kraft i naturen. Det är naturligtvis främst för din egen skull men även för andras skull då du blir ett hinder för dem.


Jag förstår inte riktigt vad du åsyftar i mina tidigare inlägg. Jag tycker snarare det är du som försöker styra och ställa hur jag ska agera.

förstår mig själv skrev:Om du förstår själv utifrån din sanning så kan du ge information till andra av värde. Att säga (det går inte, är fel, eller "förbjuda") ja det lämnar människan utan någon teori alls..


Vad håller du på med själv?

förstår mig själv skrev:Ger man något "bättre" allternativ så behöver man inte göra mer utan dessa goda tankar sprids av den inneboende "sanningen" och kraften. Om du tex säger "nu förbjuder vi ditt eller datt tex asaläran eller något" så bör du förstå att det fanns en orsak till att dessa teorier/religioner/tankars existens....


Vad är det du tycker att jag förbjuder? jag förbjuder inget, jag önskar bara kommunicera med andra, ha ett tankeutbyte. Du gör mig till en halmgubbe. Det kan du göra om du vill om du känner att du argumenterar då. Men mig ger det ingenting. Ändå är jag dum nog att svara för jag tror och hoppas alltid att ett filosofiskt samtal är möjligt.

förstår mig själv skrev: Denna existens av orsak finns ju kvar som ett sår i denna människa då du inte har förnuft till annat än denna dårskap..


Exakt vad åsyftar du här i det jag skrivit? Vad är det en reaktion på?

förstår mig själv skrev:De behöver i så fall en bättre "lära"/"religion" och då behövs inget tvång utan denna sprids av sig självt om de är god och kan då ersätta den tidigare läran... Inte för att du "vill" tror dig veta vad som är fel utan för att du förstått något "rätt" något gott och detta visar sig i att de andra väljer själva detta nya.


Är det verkligen mig du diskuterar med? Asatro? Vad skriver du om?
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 04 sep 2014 16:47

PeterK skrev:
PeterK skrev:
Ja, den »klara principiella skillnaden« kan du ju själv notera, samt att denna innebär att antingen basera
sig på "illusion" eller på »en för alla och envar oavvislig realitet«.... sedan må du kalla saker och ting vad du vill...;
detta ändrar inte på några realiteter.

Mvh/ PeterK


Det är intressant att få ta del av dina tankar Peter, även om jag kanske inte delar dina åsikter i allt.
Vi tänker oss en på metafysik baserad teori, med viss förankring i vår verklighet, och att denna teori tillämpar
konventionell ”hållfasthetslära”, i ett från vår verklighet avvikande perspektiv.
Teorin levererar resultat som överensstämmer med vår verklighet, och allmänt accepterade teorier,
men som därutöver även redovisar att det förekommer imaginära effekter som bl a eliminerar
paradoxerna förekommande i den rådande uppfattningen inom området, och kompletterar relativitetsteorin
med imaginära termer.
Hur skulle du förhålla dig till en sådan, på metafysik baserad, teori ?
Om jag tolkat dig rätt så har en sådan teori inget existensberättigande, eller missuppfattar jag dig därvidlag?

http://www.youtube.com/watch?v=YruVzW6zjdk

/ Illusionen


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster