Illusionen skrev:Vad är en ”absolut sanning” ?
Till vardags vållar tolkningen av innebörden i begreppet/ordet ”sant” sällan problem.
Om man däremot, så som är fallet i några inlägg, hävdar att t ex upplevelsen/förnimmelsen är ”sann”eller t o m ”absolut sann”,
och tar detta som intäkt för att de påståenden som görs är korrekta, blir det mer komplicerat, och för mig inte lika självklart.
Notera att upplevelsen/förnimmelsen är beroende av olika faktorer, varav några helt saknar förklaring.
Mot denna bakgrund vill jag ställa frågan, är det principiellt rätt att hävda att upplevelsen/förnimmelsen är ”absolut sann”,
och använda sig av upplevelsen/förnimmelsen som t ex underlag/grund för/vid teoribildning ?
/ Illusionen
Hej illusion! Ja det menar jag. Anta att jag håller upp ett föremål framför dig och påstår detta är en grön mugg! Det är din upplevelse och du anser att det är en grön mugg.
Du ser den gröna färgen, att det är en mugg. Jag säger att detta är din sanning!
Ja menar du att du inte har facit, att du med säkerhet inte kan veta om jag har rätt. Dvs att du inte ens kan känna att du vet vad du ser/tycker/upplever? Att för dig ser det ut som en grön mugg? Även om nu inte alla ser samma, mugg grön så att du väl absolut säker på vad du ser?
Din egen absoluta sanning. Utifrån den "ditt perspektiv" din "egenupolevelse". Varför skulle du tvivla på denna verklighet (den "subjektiva verkligheten") ja detta är grunden.
Det är där allt sker. Om du tex "upplever siffror, tecken bokstäver, formler, hundar, kärlek, ordningar, samband, virvelströmmar, eulers formel, komplexa tal, fält, människor. Ja allt som du upplevervarandra ögat ser, örat hör(tex Mozarts musik), alla känslor(sort/kvalitet och styrka) samt dina teorier/tankar) detta är din absoluta sanning. Där sker dina upplevelser, allt du förstår och förstått. Grunderna är där upplevs av dig.
Du är fullständigt fri att tolka din egen sanning och genom det som sker där förstå tex "ditt koncept" ja vilka "samband/ordningar/sekvenser" du än uttryckt genom dina upplevelser så finns allt där Gud, naturen, huvudteorin, ditt koncept.
FMS,Peter K, illusionen. Det är där allt utspelas, all existens, allt något!, det registrerbara. Min huvudteori som ju är min grund. Människans allt, den absoluta sanningen. Ja just precis exakt allt är exakt Sanna. Vi förstår allt, verifierar, bekräftar allt.
Vi lyder med absolut säkerhet och exakthet våra upplevelser.
Vår sanning sker i nuet, alltid. Det vi läser i historieböckerna, våra tankar om då och du, föreställningar, tiden, fantasier. Vår upplevelse av våra tankar. Dåtid, framtid existerar som "tanke". Det existerar ingen "dåtid eller framtid" det är bokstäver tankar i nuet, endast då de upplevs (se,höra,känna,tänka) är de existerande. Sanna verkliga.
Ja nuet är som begrepp en konstant. "Tidlös",existerande.
Nuet är ju själva upplevelsen. Konstant och tidlös "evig".
Dessa ord kan upplevas, förstås mer klart.
Det finns ingen "observatör", inte något annat nu, inga fler nu. Det finns påståenden om något yttre, någon betraktare men de är i nuet och upplevs som tanke.
Vi kan säga att upplevelserna=medvetandet. Medvetandet(upplevelserna) är i sig självt, upplevelserna=upplevelserna. Inget annat. Detta måste vara en absolut gällande sanning!
Kan du uppleva något "utanför" upplevelserna? Uppleva någon annan upplevelse? Kan du göra något annat än uppleva. Upplevelserna är med säkerhet alltid närvarande. Något annat än uppleva kan vi inte göra. Det går inte att inte uppleva, utan vi upplever alltid i nuet. Det och endast det. Från nuet kommer alla registreringarna, alla teorier.
Förstår man detta bra som jag skriver närmar man sig alla sanningar.
Man upplever att förnuftet ökar och att man blir mer närvarande, levande och man ser allt klarare, mer exakt....
Kan du påstå att något du upplever inte finns eller finns någon annan stans? Kan det som påvisas/upplevs ske på något annat sätt än det upplevs? Upplevs det som nuet eller som en tanke/föreställning.
Kan tanken tänkas efter den tänks, eller tänkas innan den tänks?