Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 22 sep 2014 23:24

Illusionen skrev:Ett enkelt exempel, som belyser problemet med ”absolut sant”, i den betydelsen vi här avser/diskuterar.

Tänk er ett måttband som är en meter långt.

Njea, ta i stället arkivmetern som användes som längdnormal fram till 1960. Absolut sann? Nej, det har aldrig någon påstått.

Så vi tar nuvarande definition: 1 meter är den sträcka som ljuset tillryggalägger i absolut vakuum under tiden 1/299 792 458 sekund. Absolut sann? Ja, som en definition är det ju det. I praktiken blir det väl litet svårare att yxa till nollspantet efter en sådan referens. Men vi vet hur lång en meter är och kan mäta hur långt det är till månen med god exakthet numera.
Illusionen skrev:Måttbandet får symbolisera medvetandets/förnimmelsens REFERENS. Allt ni förnimmer/upplever mäts i relation till REFERENSEN (= storleken bestäms av referensen). Ni mäter sedan omgivningen/verkligheten med måttbandet, och konstaterar att så här ser verkligheten ut.

Ja, varför inte?
Illusionen skrev:Innan vi går vidare ställer vi oss frågan om måttbandets längd skall anses vara konstant ? Ja det får vi väl utgå ifrån säger säkert de flesta, men det är en förhastad slutsats ! Vi vet nämligen ännu inget om ”mekanismen” bakom förnimmelsens/medvetandets referens. Det finns dock skäl att utgå från att referensen ej är konstant.

Jag arbetade en gång på en fabrik där det fanns ett mätrum, temperaturen var 17 °C. Där förvarades C E Johanssons passbitar. De var ungefär så exakta som man kunde tillverka dem. De var mycket användbara till sådant som krävde exakta mått. Men de var givetvis inte absoluta i någon rimlig mening.
Illusionen skrev:När vi kommit så här långt i resonemanget ställer jag åter frågan, VAD ÄR ABSOLUT SANT ? Innan vi vet om måttbandet/referensen är konstant, eller ej, går det inte att hävda att något är sant, eller har jag fel ?

Jag tror inte att någon menar att det finns något som är absolut i ditt exempel. Det finns endast i teorin, eller i metafysiken.
Illusionen skrev:Detta principiella exempel visar på behovet av att inkludera MEDVETANDETS REFERENS i aktuella teorier, innan man uttalar sig om universums natur och egenskaper. Personligen misstänker jag att många inte ens är varse problemet.

Jag tror inte man behöver veta något om medvetandet för att kunna uttala sig om naturen. Vi har goda referenser och modeller av naturen. De är naturligtvis inte absolut sanna, men vem har talat om vad som är absolut i något avseende?

Om det verkligen funnes en sådan tankemiss som du antyder skulle man upptäckt den för så där hundra år sedan. Det finns säkert sådant som vi har missat om naturen och som kommer att ge oss de förklaringar vi söker svaret på. Det är inte så säkert att förklaringarna är så enkla och verkligheten är måhända något mer komplex än vad vi hoppades på. Man är mörk energi och materia på spåren, men hur skall vi finna empiriska bevis på att det finns något sådant?

Och det är precis samma sak med deltaprojektet, hur ser ett tänkt experiment ut som falsifierar hypotesen? Vad för slags iakttagelse, eller experiment, ger hypotesen stöd? Du behöver inte kunna utföra dessa prövningar i praktiken, men du måste kunna tänka dig under vilka förhållanden som hypotesen kan verifieras. Endast matematiskt? Bra, i så fall är ju en god bit av jobbet gjort. Empiriska test? Fantastiskt!
Moderator

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 23 sep 2014 00:03

lynx skrev:
Pilatus skrev:Man kan följa den enkla regeln om att inte ha mer än en tanke i varje mening. Där skall finnas subjekt och predikat. Det håller långt.

Jag kan knappast påstå att jag ofta enbart har en tanke i varje mening. Har du sånt fokus, Pilatus?

Det vore inte fel att kunna ha sådant fokus. Vad som menas är att vi inte tappar tråden och i en och samma mening skriver om väsensskilda tankar. Jag skulle tro att en språklärare skulle anmärka på det, eller gjorde i alla fall då jag gick i skolan.
lynx skrev:I varje tanke finns djup, bredd, höjd, dimensioner på mer än en nivå för mig.

Paul Andersson (1930-76) Ett andetag djupt är livet, ett pulsslag borta är döden : samlade dikter, 1991
lynx skrev:En gång blev jag rekommenderad att fokusera på en sockerbit i meditativt syfte. Men hallå, den är ju sexkantig och söt. Funkar inte alls. I en blank yta, något plant enfärgat kan jag fokusera så. Men människan är inte endimensionell.

Ja det är ju litet olika infallsvinklar på en sockerbit. Men inget brott mot den regel jag talar om.
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 23 sep 2014 14:38

Medvetandet är summan av alla upplevelser ur alla aspekter. Detta är jaget. Allt vi upplever är oss själva, olika aspekter och dessa styr oss så att vi blir konstanta när vi betraktar alla aspekter samtidigt. Det som är betraktat i nuet påverkar oss och riktar in oss mot centrum hela tiden. (Det normala, normaltillståndet, kan nog vara det G du talar om jag menar). Allt kan betraktas genom helheten och då får man en cirkel). Betraktar man något isolerat blir det en polarisation en "vektor". Det går att sätta in allt i sådana vektorer i förhållande till centrum som drar in upplevelserna mot den avvikande riktningen. I centrum är det harmoni för helheten. Att dra sig utåt mot något håll är energi, pigg, glad. Det är goda ideer. På dessa samverkar allt annat. Jagets delar/vektorer att balansera så att vi åter hamnar i centrum.
Det är från det vi definerar som "helheten" som är allt som är allt betraktat som evigt oändligt som driver allt annat. Förnuftet alltså är "orsak" det vi upplever ("förnimmer") är resultatet dvs verkan/reaktionen av de oändligt antal krafter som riktar alltet tillbaka. Det vi förnimmer är alltså delar av oss själva. Dock kan vi öppna betraktelsen över större ytor aspekter för att hitta tex likheter och olikheter. Vi förstår tex människan som en ganska lik aspekt. Betraktar vi dem som Kraftresultanten i en helhetsförståelse så kan vi markera ut deras riktningar. Den motsatta är jagets komplement/avgränsning. Det är den man älskar. Den som balanserar upp som helhet betraktat som människa. Detta är kärlek. Denna älskar på samma sätt man själv älskar och samtidigt vill den dra tillbaka oss i centrum. Denna måste därmed vara komplementet. Den motverkande kraften som återställer balansen. Den är både evig och nödvändig för mig och för den andre. I dess betydelse för vår balans kan den sägas vara på alla sätt lika värd och när den förstås som den oändligt fullkomliga kraften så kan vi uppleva dennes helhet och njuta av den när båda dessa helheter vilar utan att "energi" åtgår. Dvs endast "uppleva den med känna". Den andre kämpar med sitt förnuft som vi och dras tillbaka på samma sätt som vi gör och vi lider för dennes glädje, och vise versa.

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 23 sep 2014 18:52

Nu klättrar jag ner i brunnen igen, och letar efter försvunna definitioner. :D

/ Illusionen

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 23 sep 2014 20:12

förstår mig själv skrev:Medvetandet är summan av alla upplevelser ur alla aspekter. Detta är jaget.
Nej, det är naturligtvis inte det som är Jaget. Tänk efter nu..; människor med olika personlighet är härvid olika, men delar fortfarande den helt gemensamma egenskapen att uppleva vad de upplever, varigenom de i detta avseende inte bara är lika, utan rentav 100% identiska. Där har du Jaget; detta står över eller bortom allt av "skillnader". Det är "evigheten", "oändligheten" och "allmakten". Medan "personligheten" — liksom "ödet" i dettas lokala drag — och "omvärlden" sådan denna uppenbarar sig för just oss själva, är Jaget eller ”evigheten”, ”oändligheten” och ”allmakten” i manifesterad form. Dvs, uppträdande såsom ”skillnader” och då också som skenbara ”begränsningar” i »vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd”«. Varvid vi alla genomlever en kontrast till den normala tillvaron vilken är att vara dagsmedvetet ett med ”vägen”, ”sanningen” och ”livet”, för att istället vara dagsmedvetet invecklad i den fysiska världen i vilken vi tror oss vara identiska med de i grunden skenbara "skillnaderna" eller "begränsningarna" jämte de härskades upplevelsemässigt förhärskande "yttringarna" av Jaget. Ett "upplevelse/manifestationstillstånd" som innebär att i.o.f.s. se ”bokstaven”, men likt "analfabeten" sakna ”ögon” att ”se” den i sig immateriella verkligheten ”med”, vilken bortom analfabetens blick fyller ”bokstaven” och därmed allt av ”personlig”, ”individuell” eller ”manifesterad/skapad” art med innehåll och mening…

Visst är vår ”mentalitet” eller ”person” — dvs, det som din tid och med denna du själv kallar "jaget" — ett "konglomerat" eller en "syntes" av våra tidigare upplevelser. Men inte precis hursomhelst; utan i den fysiska världen lider vi av en kosmisk ”minnesbrist” vilken gör att vi inte har kontakt med vår i absolut mening sanna natur. Varvid ”livets verkliga resa” inte utgör varken en resa med en och samma mentalitet genom världarna, eller en resa med samma mentalitet där vi förändrar vår omgivning — även om detta verkligen förespeglar den jordbundna människan — utan en resa i en och samma eviga verklighet, men med växlande förmågor, varvid det är vår egen ”sömn” respektive ”vakenhet” som avgör vilken ”värld” vi lever i. Vilket stämmer överens med Oraklet i Delphis ord; ”vill du förändra världen; börja med dig själv”. Ja, bara en större eller mindre "Hitler", kan få för sig att lyckan ligger i hur andra beter sig. Varvid vägen till lyckan snarare ligger i att ”vända andra kinden till”, än att besegra vad som kosmiskt sett är blott inbillade ”fiender” med ”moralism”, ”politik”, ”ekonomi” eller ”militärmakt”. (Förresten kan du se att de i den fysiska världen mindre invecklade — och härvid ”in-/utvecklingsmässigt” ”yngre” — fysiska väsendena ”djuren”, har mycket bättre minne än vi Jordmänniskor. Något ”naturvetenskapen” haft klart för sig gälla en mängd djur man med avseende på detta, kunnat systematiskt kontrollera. Varvid vi Jordmänniskor har dels ett degenererande "instinkt" (ett degenererande tidigare "Gudamedvetande") men dels också ett degenererande "minne". Något som kompenseras av de i utveckling stadda ”intelligens-” och ”känslo-” förmågorna. Varvid vi förstår samt förstår vetenskapligt eller systematiskt inhämta, vad våra förfäder memorerade ifrån generation till generation. Något vår tid naturligtvis tror ”beror på” ”boktryckarkonsten” (i den mån den inte tror på ”tillgälligheter”, förståss). Men kanske någon med lite distans till galenskaperna, kan förstå att livet primärt inte är en fråga om ”boktryckarkonsten”. Eller något annat av ungerfär samma dignitet…
Allt vi upplever är oss själva, olika aspekter och dessa styr oss så att vi blir konstanta när vi betraktar alla aspekter samtidigt. Det som är betraktat i nuet påverkar oss och riktar in oss mot centrum hela tiden. (Det normala, normaltillståndet, kan nog vara det G du talar om jag menar). Allt kan betraktas genom helheten och då får man en cirkel). Betraktar man något isolerat blir det en polarisation en "vektor". Det går att sätta in allt i sådana vektorer i förhållande till centrum som drar in upplevelserna mot den avvikande riktningen. I centrum är det harmoni för helheten. Att dra sig utåt mot något håll är energi, pigg, glad. Det är goda ideer. På dessa samverkar allt annat. Jagets delar/vektorer att balansera så att vi åter hamnar i centrum.
Det är från det vi definerar som "helheten" som är allt som är allt betraktat som evigt oändligt som driver allt annat. Förnuftet alltså är "orsak" det vi upplever ("förnimmer") är resultatet dvs verkan/reaktionen av de oändligt antal krafter som riktar alltet tillbaka. Det vi förnimmer är alltså delar av oss själva. Dock kan vi öppna betraktelsen över större ytor aspekter för att hitta tex likheter och olikheter. Vi förstår tex människan som en ganska lik aspekt. Betraktar vi dem som Kraftresultanten i en helhetsförståelse så kan vi markera ut deras riktningar. Den motsatta är jagets komplement/avgränsning. Det är den man älskar. Den som balanserar upp som helhet betraktat som människa. Detta är kärlek. Denna älskar på samma sätt man själv älskar och samtidigt vill den dra tillbaka oss i centrum. Denna måste därmed vara komplementet. Den motverkande kraften som återställer balansen. Den är både evig och nödvändig för mig och för den andre. I dess betydelse för vår balans kan den sägas vara på alla sätt lika värd och när den förstås som den oändligt fullkomliga kraften så kan vi uppleva dennes helhet och njuta av den när båda dessa helheter vilar utan att "energi" åtgår. Dvs endast "uppleva den med känna". Den andre kämpar med sitt förnuft som vi och dras tillbaka på samma sätt som vi gör och vi lider för dennes glädje, och vise versa.
Varför helt enkelt inte bara inse, att vi alla är identiska vad gäller livets allt övergripande för alla och envar gällande realiteter, medan dessa uppenbarar sig i vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", samt härvid i omständigheter som är helt unika för alla och envar. Varvid vi själva utgör oändliga variationer på evigt ett och samma tema. Varigenom vi alla är likt Violetta Parras alla sånger; "som är saaamma sånger"…

Tänker i.a.f. PeterK




Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 24 sep 2014 07:30

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Ett enkelt exempel, som belyser problemet med ”absolut sant”, i den betydelsen vi här avser/diskuterar.

Tänk er ett måttband som är en meter långt.

Njea, ta i stället arkivmetern som användes som längdnormal fram till 1960. Absolut sann? Nej, det har aldrig någon påstått.

Så vi tar nuvarande definition: 1 meter är den sträcka som ljuset tillryggalägger i absolut vakuum under tiden 1/299 792 458 sekund. Absolut sann? Ja, som en definition är det ju det. I praktiken blir det väl litet svårare att yxa till nollspantet efter en sådan referens. Men vi vet hur lång en meter är och kan mäta hur långt det är till månen med god exakthet numera.
Illusionen skrev:Måttbandet får symbolisera medvetandets/förnimmelsens REFERENS. Allt ni förnimmer/upplever mäts i relation till REFERENSEN (= storleken bestäms av referensen). Ni mäter sedan omgivningen/verkligheten med måttbandet, och konstaterar att så här ser verkligheten ut.

Ja, varför inte?
Illusionen skrev:Innan vi går vidare ställer vi oss frågan om måttbandets längd skall anses vara konstant ? Ja det får vi väl utgå ifrån säger säkert de flesta, men det är en förhastad slutsats ! Vi vet nämligen ännu inget om ”mekanismen” bakom förnimmelsens/medvetandets referens. Det finns dock skäl att utgå från att referensen ej är konstant.

Jag arbetade en gång på en fabrik där det fanns ett mätrum, temperaturen var 17 °C. Där förvarades C E Johanssons passbitar. De var ungefär så exakta som man kunde tillverka dem. De var mycket användbara till sådant som krävde exakta mått. Men de var givetvis inte absoluta i någon rimlig mening.
Illusionen skrev:När vi kommit så här långt i resonemanget ställer jag åter frågan, VAD ÄR ABSOLUT SANT ? Innan vi vet om måttbandet/referensen är konstant, eller ej, går det inte att hävda att något är sant, eller har jag fel ?

Jag tror inte att någon menar att det finns något som är absolut i ditt exempel. Det finns endast i teorin, eller i metafysiken.
Illusionen skrev:Detta principiella exempel visar på behovet av att inkludera MEDVETANDETS REFERENS i aktuella teorier, innan man uttalar sig om universums natur och egenskaper. Personligen misstänker jag att många inte ens är varse problemet.

Jag tror inte man behöver veta något om medvetandet för att kunna uttala sig om naturen. Vi har goda referenser och modeller av naturen. De är naturligtvis inte absolut sanna, men vem har talat om vad som är absolut i något avseende?

Om det verkligen funnes en sådan tankemiss som du antyder skulle man upptäckt den för så där hundra år sedan. Det finns säkert sådant som vi har missat om naturen och som kommer att ge oss de förklaringar vi söker svaret på. Det är inte så säkert att förklaringarna är så enkla och verkligheten är måhända något mer komplex än vad vi hoppades på. Man är mörk energi och materia på spåren, men hur skall vi finna empiriska bevis på att det finns något sådant?

Och det är precis samma sak med deltaprojektet, hur ser ett tänkt experiment ut som falsifierar hypotesen? Vad för slags iakttagelse, eller experiment, ger hypotesen stöd? Du behöver inte kunna utföra dessa prövningar i praktiken, men du måste kunna tänka dig under vilka förhållanden som hypotesen kan verifieras. Endast matematiskt? Bra, i så fall är ju en god bit av jobbet gjort. Empiriska test? Fantastiskt!


Mitt intryck, efter att ha läst dina kommentarer, är att du skjuter vid sidan av målet.
Varför vi måste utöka den reella verkligheten, och inkludera metafysik i förklaringsmodellerna, har jag tidigare förklarat.
Det jag ville uppmärksamma, med mitt enkla exempel, är betydelsen av hur vi betraktar medvetandets referens.
Ingen har hitintills visat tecken på att förstå skillnaden mellan en ”statisk” respektive ”dynamisk” medvetande-referens,
och konsekvenserna av en eventuell dynamisk referens.
Då jag själv lägger stor vikt vid detta, är det intressant att få förklarat varför detta inte är av intresse.
Kan vi utesluta en dynamisk referens, och i så fall varför ?

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 24 sep 2014 08:21

Illusionen skrev:Mitt intryck, efter att ha läst dina kommentarer, är att du skjuter vid sidan av målet.

Du skrev i ditt förra inlägg: "Ett enkelt exempel, som belyser problemet med ”absolut sant”, i den betydelsen vi här avser/diskuterar."

Det var det som mitt svar handlade om. I satser om naturen finns det sällan några absoluta sanningar (apodiktisk visshet).
Moderator

förbryllad
Inlägg: 177
Blev medlem: 31 jan 2014 19:16

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förbryllad » 24 sep 2014 10:27

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Mitt intryck, efter att ha läst dina kommentarer, är att du skjuter vid sidan av målet.

Du skrev i ditt förra inlägg: "Ett enkelt exempel, som belyser problemet med ”absolut sant”, i den betydelsen vi här avser/diskuterar."

Det var det som mitt svar handlade om. I satser om naturen finns det sällan några absoluta sanningar (apodiktisk visshet).

Jag håller inte med.

Det finns satsen: på grönområde X finns Y grässtrån på 1 m2.

På mark A finns B gruskorn.

På min kropp finns C hår.

På himmeldiameter D finns E atomer.

Jag måste spänna mina muskelben i konstellation U för att gå sträcka Y.

Nu måste jag erkänna att jag inte följt hela diskussionen hittills men din åsikt "I satser om naturen finns det sällan några absoluta sanningar" fångade min uppmärksamhet på sätt som fick mig att reagera med en viss känsla av förolämpning. Jag slår vad om att det finns många absoluta sanningar om dig. :)
Bless you and your mother.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 24 sep 2014 10:54

Hej PeterK jag är kvar i det som jag kallar "upplevelseperspektivet" och vi verkar ju definera detta lika/på samma sätt. Våra upplevelser kommer då (då det ju inte finns något annat definitionsmässigt än detta,psolipsismen) att ge oss de "data" vi behöver till det vi kan förstå. Genom att förmedla dessa upplevelse data. Som vi tagit in klart med öppna sinnen. Kan vi ge fragment av dessa data som "tänkta" upplevelsedata till det vi "förnimmer". Ja då tänker vi ju oss någon som är lika oss själva. Dvs de människor vi upplever med ögon, öron känslor.
När vi ger "ärliga" data så kan vi se vår verkan i dessa andra "människor". Dessa "människor" kan ju betraktas som "avgränsade" definitioner/egna medvetanden. Om vi då "föreställer" oss någon annan människas "inverkan"/"påverkan" på oss med förnuftet som referens(dvs fördom,fantasi) och sedan "utvärderar" denna "inbillade"/"förväntning"/"enlig teorin förutsagda" effekt i oss. Ja då kan vi menar jag klarare förnimma det "perspektiv" vi vill "tex om vi vill avgränsa"definera" något som människa ja då uppstår det ur "upplevelser" av det fragment vi "avgränsar"/"fokuserar" på/eller "betraktar", ja det vi "studerar" I detta fall alltså en "människa". Kom i håg att våra upplevelser är "upplevelser" endast. Dessa avgränsningar som vi förstår som människa defineras av det vi ser, hör känner. Genom att "uppleva"/"förnimma" denna "avgränsning" vilket vi ju måste anse vara i så fall ett konstaterande av denna fragmentariska men ändå av Vårat "fokus" (upplevelse av avgränsad struktur)bestämt som människa. Ja denna avgränsade struktur är ju definitionen på motsvarande "avgränsade" struktur i "upplevaren" dvs det upplevda motsvarar "upplevaren" eller aspekter av denne. Därmed kan jaget defineras som en "funktion" av det som upplevs.
Det som "upplevs" är en funktion av vår "vilja"/"egenaktivitet".
Detta målar upp och definerar oss alltså. Det som vi förnimmer bygger upp det vi "kallar jaget". Detta är imaginärt såtillvida att det går inte att genom att avgränsa sig och uppleva sig själv utan "indirekt" sluta sig till vem man är. Man blir kan vi säga "orsaken" till det man upplever..
Det upplevda blir "verkan", "dvs vad jaget förnimmer. Dvs jaget är en teori/produkt. En funktion av upplevelserna. Dessa upplevelser definerar referensen(indirekt) som är jaget.
Samtidigt defineras miljön som upplevelserna. Detta blir en växelverkan mellan "arv och miljö", jaget och ickejaget, det "inre"(som ju inte är rumsligt) och det yttre.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 24 sep 2014 11:31

Anta att vi är mittpunkten av en cirkel. Att vi vill ut från centrum från denna cirkel. När vi får en teori/tanke om hur detta ska ske upplever vi "glädje"/"får energi" vi styrs av en "föreställning om något gott". När vi då får krafter låser vi oss och försöker bryta oss ut från denna mittpunkt (origo ). Anta att vi då får en "laddning" tex "positiv". Cirkelns omkrets (tänk er en linje) i denna linje(dvs linjen som bildar cirkeln, ja tex bläcket på pappret. Blyertsen alltså som ju är själva cirkeln.)
I denna linje finns laddningar som växelverkar med jaget. Detta jag som alltså vill ut från centrum. Detta jag som alltså får energi/kraft genom föreställning/tanke och låser sig i tanken på detta mål att dra sig ut mot kanterna.(dvs cirkelns omkrets).
Omkretsen bildar ett fält som i nuet (dvs alltid) vill hålla Vårat jag i mitten. Vi tolkar dessa fält/krafter som upplevelser. Dvs detta är vår "subjektiva" verklighet, den djupare eviga förklaringsmekanismen. Essensen i våra upplevelser. Man kan säga att upplevelserna styr oss. Samtidigt styr vi ju upplevelserna genom de teorier om det goda vi låser oss på när vi vill bryta oss ut ur detta centrum. De "enheter" som ju är/utgör cirkelns omkrets (ja definerar den). Den vill vara en omkrets, dvs bevara cirkelns form.
Radien dvs avståndet från jaget till omkretsens linje,fältgenererade partiklarna. Har ett konstant förhållande till omkretsen.
Cirkelstrukturen är konstant. Det är (tror jag) som att cirkeln krymper och tränger i hop jaget i mitten. Själva mekanismen är samma "naturlagen".
När "jaget" trycks mot mitten så är det upplevelser. Dessa upplevelser är cirkelns linje som kontaktar "jaget".
Lite flummigt och inte så muntert kanske så här direkt. Men ändå en sanning som möjliggör allt. Vi är alltså en evig nödvändig kraft som upprätthåller allt. Vi finner ständigt sätt att svara på omkretsens växelverkan. Vi hittar alltid något nytt och omkretsens, svar (dvs våra upplevelser) är ny kunskap information om "cirkeln" som ger oss nya teorier.
För att cirkeln måste hålla oss kvar i centrum behöver den svara på Vårat sätt och genom att få denna information så ger den oss nya teorier ideer.
Om vi betraktar andra människor ett annat medvetande så kommer det innebära att vi är den kraften som vill få den andre "centrerad", dvs göra den "normal", normalisera.
Samtidigt är ju detta som den andre gör drivkraften och orsaken till vår existens!

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 24 sep 2014 15:09

förbryllad skrev:
Pilatus skrev:I satser om naturen finns det sällan några absoluta sanningar (apodiktisk visshet).

Jag håller inte med.

Det finns satsen: på grönområde X finns Y grässtrån på 1 m2.

På mark A finns B gruskorn.

På min kropp finns C hår.

På himmeldiameter D finns E atomer.

Jag måste spänna mina muskelben i konstellation U för att gå sträcka Y.

Nu måste jag erkänna att jag inte följt hela diskussionen hittills men din åsikt "I satser om naturen finns det sällan några absoluta sanningar" fångade min uppmärksamhet på sätt som fick mig att reagera med en viss känsla av förolämpning. Jag slår vad om att det finns många absoluta sanningar om dig. :)

Ja, du har givetvis rätt. Jag skulle ha utdefinierat sådana satser om världen där föreställningen om predikatet redan finns i föreställningen om subjektet.

Men hur är det med dina egna satser? Uppfyller de villkoret att vara absoluta sanningar? T ex "på grönområde X finns Y grässtrån på 1 m2" Det tycks här kunna diskuteras om det verkligen finns Y antal grässtrån på grönområdets yta. Satsen skulle då kunna vara syntetisk. Vi kan förneka satsen utan självmotsägelse. Det kan då inte heller handla om en absolut sanning.

Men satsen "alla fiskar har fenor" är analytisk och sann.
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 24 sep 2014 16:55

Vad innebär det om något försvinner från medvetandet? Jo det ersättes med något annat. När tex minnet "bleknar" när någon dör tex, ja då uppleves denne inte så intensivt längre. Är inte lika närvarande i nuet. Är denne viktig så detta till sorg olika föreställningar om dennes ickeexistens i denna föreställning ger sorg/lidande. Viktigt att ta in nytt hela tiden. Det nya ger nya mål/teorier något som ger energi och glädje!

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 24 sep 2014 17:03

förstår mig själv skrev:Vad innebär det om något försvinner från medvetandet? Jo det ersättes med något annat. När tex minnet "bleknar" när någon dör tex, ja då uppleves denne inte så intensivt längre. Är inte lika närvarande i nuet. Är denne viktig så detta till sorg olika föreställningar om dennes ickeexistens i denna föreställning ger sorg/lidande. Viktigt att ta in nytt hela tiden. Det nya ger nya mål/teorier något som ger energi och glädje!

Medvetandets innehåll växlar, är det en spännande tanke?
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 24 sep 2014 20:08

förstår mig själv skrev:Vad innebär det om något försvinner från medvetandet? Jo det ersättes med något annat. När tex minnet "bleknar" när någon dör tex, ja då uppleves denne inte så intensivt längre. Är inte lika närvarande i nuet. Är denne viktig så detta till sorg olika föreställningar om dennes ickeexistens i denna föreställning ger sorg/lidande. Viktigt att ta in nytt hela tiden. Det nya ger nya mål/teorier något som ger energi och glädje!


Har lite svårt att se kopplingen mellan det du skriver och trådens rubrik.
Detta är dock ingen teori Fms, är det inte livet du försöker beskriva ?
I så fall, lyssna och gläds åt denna virtuos,
http://www.youtube.com/watch?v=OkeWj9ykXPw

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9354
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Anders » 24 sep 2014 23:58

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Vad innebär det om något försvinner från medvetandet? Jo det ersättes med något annat. När tex minnet "bleknar" när någon dör tex, ja då uppleves denne inte så intensivt längre. Är inte lika närvarande i nuet. Är denne viktig så detta till sorg olika föreställningar om dennes ickeexistens i denna föreställning ger sorg/lidande. Viktigt att ta in nytt hela tiden. Det nya ger nya mål/teorier något som ger energi och glädje!

Medvetandets innehåll växlar, är det en spännande tanke?

Vad innehåller medvetandet?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster