Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 23 okt 2014 12:20

Nyckeln är nog först(för att få ordentlig fart på befrielseprocessen, himmelsfärden). Är nog att inse att vi har i oss allt vi behöver för att fatta i nuet(dvs i varje ögonblick) det rätta beslutet för oss och för mänskligheten. Dvs allt styrs av det "rätta","bästa", dvs förnuftet(tex tankar på vad man vill göra/uppnå). Dessa är de "teorier" människan följer. Dvs våra naturlagar. Det finns generella teorier som gäller alla. Sådant som tex Bibeln grundas på. På observationer av människor med sinnena. När man förstår detta (dvs bevisar med sinnen och förnuft) då kommer man befria sig själv från sina låsningar(teorier som låser tanke och handling och som uppstår ur det onda, dvs olust känslor).
Det onda är att låta någon annans sinne eller förnuft styra. Tex din tro på auktoriteter, böcker.
En människa som på detta sätt lever sitt liv bidrar inte mycket till det som kommer dvs ett sådant väsens verkningar är svaga och förintas av sig själva. Inget som kan styra människan så kraftfullt och dessa läror visar sig alltid vara onda och leda till lidande på olika sätt. Analyserar man tex "humanismen, politiska teorier, lagar osv" så är de uppskattade av de flesta i samtiden men när man i efterhand blir klokare följer man inte längre dessa inadekvata teorier om människan.
Sanningen den absoluta och eviga finns tex bygger Bibeln på dessa grunder.
Enligt denna har alla samma värde. Därmed om man förstår detta så lever man själv så som naturlagen anger (mår bättre, befriar sig från det onda, hamnar i himmlen, evigheten osv).
Sättet att nå dit är att förstå att själv leva så. Eftersom vi följer förnuftet och man inte förstår egenvärdet i att förhålla sig förnuftig till naturen för sin egen och alla andra så har man en motsatt ideologi.
Människan skapar ett system som innebär förslavning lydande.(Jesus insåg faran med detta, tex att inte få arbeta på sitt eget sätt för att uppnå målet för alla).
Detta innebär att staten(husbonden, slavägaren, kungen, makten, de styrande) tvingar människor utan något förnuftigt argument att människor rutinmässigt syndar(bryter mot lagarna, dvs naturlagarna). Straff är att utan orsak(man har inget personligt otalt med denne) sätta sig över någon, bestämma, orsaka lidande, inte förlåta ja om man nu hade något otalt med "brottslingen", inte tolerera, inte försöka förstå).
Detta "gör bara mitt jobb" osv ja dessa dåraktiga argument är alltså orsaken till all olycka för människan.
Ingen vill se goda sidor (värdera hela människan och ta fram mer sådant) man vilk inte lära av det onda som skedde (dvs förstå orsaken så att detta inte händer igen eller minskar).
Istället gör man brotten mot sig själv och Bibeln under sitt personliga upplevda tvång. Dvs ondskan (föreställningen om det personliga lidandet som skulle uppstå om man inte lyder) styr och visar sig hos människorna och detta är dåraktigt och beror på bristande förnuft.
Dårens definerar sig och bevisar sig som dåre på grund av dels sin avsaknad av argument och sin ovilja att förstå bättre.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 23 okt 2014 13:04

förstår mig själv skrev:Nyckeln är nog först (för att få ordentlig fart på befrielseprocessen, himmelsfärden).

Förklara gärna din klagan över min "tro på auktoriteter, böcker" och ditt egna intresse för trosfrågor. Är inte det styrt av en lång rad auktoriteter och böcker? Vad vore religionen utan en massa profeter, präster och kyrkofäder som tolkat varje bokstav i Bibeln? Du beskriver själv detta som: "En människa som på detta sätt lever sitt liv bidrar inte mycket till det som kommer dvs ett sådant väsens verkningar är svaga och förintas av sig själva."
Moderator

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 23 okt 2014 14:07

Illusionen skrev:
Algotezza skrev:Vad utgör referensens medvetande? kan man undra...


Ska du få ett svar på din fråga, måste jag här direkt avbryta en paus i skrivandet, en paus jag knappt hunnit börja. :)
Som du känner till har ingen kunnat förklara vad rum och tid härrör från. I det följande ger jag min unika förklaring.
Detta framgår visserligen redan av mitt koncept, men din fråga fick mig uppmärksam på att det går att förtydliga.

Referensen är en komplex atomär modell, som krävs för att beskriva ett atomärt samband i vår verklighet.
Om jag har rätt, är verkligheten en illusion ”skapad” p g a att medvetandets egenreferens, via maskeringsprincipen, MP,
polariserar G, och därigenom orsakar den KOMPLEXA obalans i G, som ligger till grund för, och formar, vår verklighet.
Det är alltså referensen som ”skapar” den ”centrerade” verkligheten, och medvetandet som beskriver referensen.
Det du inte får glömma är att ”kommunikationen” (= ömsesidiga beroendet) mellan A och B innefattar referensen för A och B,
medan verkligheten så som du upplever den refererar till A eller B, beroende av vem av A och B som du väljer att representera.
Det är alltså viktigt att du förstår att referensdifferensen mellan (A och B) resp (A eller B) medför att IMAGINÄRA
”fenomen/termer” per automatik blir följden.
Det är den här beskrivna referensdifferensen som ger oss de egenskaper som kännetecknar verkligheten.

Referensdifferensen introducerar alltså behovet av att inkludera det imaginära i resonemanget.
Viktigt att notera är att det imaginära separeras såtillvida att det imaginära erhåller INDIVIDUELL"skepnad" för A respektive B.
Det är alltså konsekvenserna av detta REFERENS-DIFFERENS-samband, som p g a det imaginäras individuella karaktär,
”ger” oss RUM och TID. Någonstans beskriver jag det som att det imaginära utgör ”NAVET” för vår verklighet.

Anm
Om verkligheten i grunden betraktas som en transformerad illusion så är även referensen en illusion.
Det blir kanske något kryptiskt uttryckt, men det rör sig sannolikt om en illusion inom illusionen.

/ Illusionen "stand-by"


Jag tänker mig just att jaget - och då närmast det transcendentala jag som Kant försöker beskriva och som "finns" "bortom tid och rum" i "frihetens rike" - per automatik är självreferent och att denna självreferens uppenbaras för jaget via det empiriska jagets "falska mittpunktsupplevelse" och detta jags upplevelse av "jag och det" - "jag och omvärlden" - "jag i mitten av min upplevelse av världen".

Dessutom kan vi se detta transcendentala jag som autokreativt och att det hela tiden återskapar sig själv via självreferensprocessen, där hela tiden "det yttre" (omvärlden) via upplevande blir något "inre" (minnen tankar känslor etc) och där "det inre" via handlingar och skapande blir något yttre (handlingar beteende texter samtal bilder musik etc.).. Självreferens ser jag mer som en process och inte som ett statiskt tillstånd, eftersom hela tiden utplåning hotar (att illusionen bryter ihop, kapsejsar) . Detta hot vidmakthåller den autokreativa processen. Det är jagets eld som hela tiden kräver nytt bränsle. Därför hungrar vi hela tiden efter nya upplevelser och skyr tristessen. Därför har vi uppfunnit teknik som lovar oss varierande underhållning utan ände och utan ansträngning. Därför även droger etc. Bara buddhismens nirvana skulle kunna rädda oss - om vi nu vill bli räddade från ekorrhjulen.

Det vi skriver här är också led i denna process. Allt vi gör är det.
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 23 okt 2014 14:57

Algotezza skrev:
Illusionen skrev:
Algotezza skrev:Vad utgör referensens medvetande? kan man undra...


Ska du få ett svar på din fråga, måste jag här direkt avbryta en paus i skrivandet, en paus jag knappt hunnit börja. :)
Som du känner till har ingen kunnat förklara vad rum och tid härrör från. I det följande ger jag min unika förklaring.
Detta framgår visserligen redan av mitt koncept, men din fråga fick mig uppmärksam på att det går att förtydliga.

Referensen är en komplex atomär modell, som krävs för att beskriva ett atomärt samband i vår verklighet.
Om jag har rätt, är verkligheten en illusion ”skapad” p g a att medvetandets egenreferens, via maskeringsprincipen, MP,
polariserar G, och därigenom orsakar den KOMPLEXA obalans i G, som ligger till grund för, och formar, vår verklighet.
Det är alltså referensen som ”skapar” den ”centrerade” verkligheten, och medvetandet som beskriver referensen.
Det du inte får glömma är att ”kommunikationen” (= ömsesidiga beroendet) mellan A och B innefattar referensen för A och B,
medan verkligheten så som du upplever den refererar till A eller B, beroende av vem av A och B som du väljer att representera.
Det är alltså viktigt att du förstår att referensdifferensen mellan (A och B) resp (A eller B) medför att IMAGINÄRA
”fenomen/termer” per automatik blir följden.
Det är den här beskrivna referensdifferensen som ger oss de egenskaper som kännetecknar verkligheten.

Referensdifferensen introducerar alltså behovet av att inkludera det imaginära i resonemanget.
Viktigt att notera är att det imaginära separeras såtillvida att det imaginära erhåller INDIVIDUELL"skepnad" för A respektive B.
Det är alltså konsekvenserna av detta REFERENS-DIFFERENS-samband, som p g a det imaginäras individuella karaktär,
”ger” oss RUM och TID. Någonstans beskriver jag det som att det imaginära utgör ”NAVET” för vår verklighet.

Anm
Om verkligheten i grunden betraktas som en transformerad illusion så är även referensen en illusion.
Det blir kanske något kryptiskt uttryckt, men det rör sig sannolikt om en illusion inom illusionen.

/ Illusionen "stand-by"


Jag tänker mig just att jaget - och då närmast det transcendentala jag som Kant försöker beskriva och som "finns" "bortom tid och rum" i "frihetens rike" - per automatik är självreferent och att denna självreferens uppenbaras för jaget via det empiriska jagets "falska mittpunktsupplevelse" och detta jags upplevelse av "jag och det" - "jag och omvärlden" - "jag i mitten av min upplevelse av världen".

Dessutom kan vi se detta transcendentala jag som autokreativt och att det hela tiden återskapar sig själv via självreferensprocessen, där hela tiden "det yttre" (omvärlden) via upplevande blir något "inre" (minnen tankar känslor etc) och där "det inre" via handlingar och skapande blir något yttre (handlingar beteende texter samtal bilder musik etc.).. Självreferens ser jag mer som en process och inte som ett statiskt tillstånd, eftersom hela tiden utplåning hotar (att illusionen bryter ihop, kapsejsar) . Detta hot vidmakthåller den autokreativa processen. Det är jagets eld som hela tiden kräver nytt bränsle. Därför hungrar vi hela tiden efter nya upplevelser och skyr tristessen. Därför har vi uppfunnit teknik som lovar oss varierande underhållning utan ände och utan ansträngning. Därför även droger etc. Bara buddhismens nirvana skulle kunna rädda oss - om vi nu vill bli räddade från ekorrhjulen.

Det vi skriver här är också led i denna process. Allt vi gör är det.


Det du skriver här är, enligt min uppfattning, mycket bra.
Särskilt det inledande stycket visar att du förstår.
Ingen annan har varit i närheten av detta, så du är definitivt värd en applåd Algot!

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 23 okt 2014 19:45

Illusionen, jag förstår vad du skriver om jag närmar mig dina texter intuitivt och holistiskt och inte atomistiskt och hänger upp mig på detaljer. :D Du får jag liksom inre bilder av dina texter och teorier. Jag tror det är ett slags topologiskt-holografiskt rum du beskriver.
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 23 okt 2014 21:14

Algotezza skrev:Illusionen, jag förstår vad du skriver om jag närmar mig dina texter intuitivt och holistiskt och inte atomistiskt och hänger upp mig på detaljer. :D Du får jag liksom inre bilder av dina texter och teorier. Jag tror det är ett slags topologiskt-holografiskt rum du beskriver.


En ovana jag har är att inte släppa en naturvetenskaplig frågeställning innan jag tycker mig veta svaret.
Ibland, som i fallet med balanskriteriet ∆Ø, kan det då bli direkt påfrestande innan bilden tar form och klarnar.
Nackdelen med att alltid isolerat söka en egen förklaring är dock att man bygger upp en unik terminologi som
gör det redan svåra näst intill obegripligt. Så det är nog en prestation i sig att förstå det jag skriver.
Hur som helst har jag respekt för ditt filosofiska kunnande, och du visade redan tidigare när vi diskuterade
det jag benämner grundtillståndet G att du har kapacitet att gå på djupet när så krävs. Min förhoppning är därför
att du har intresse och tålamod att fortsätta diskussionen här på tråden trots mina återkommande klagorop.
Det jag värdesätter extra är när du kompletterar där jag saknar kunskap om filosofi. När vi når samma slutsatser
utifrån våra skilda utgångspunkter är det helt fascinerande, jag trodde inte det var möjligt.

PS
När du skriver citat, ”Jag tror det är ett slags topologiskt-holografiskt rum du beskriver.”, ligger du nära det
jag försöker beskriva. Kom dock ihåg att det är ett "ömsesidigt beroende mellan A och B" som ligger
till grund för detta, så det finns fortfarande "dörrar att öppna", bakom vilka det döljer sig något om vilket
vi inget vet. En intressant effekt/följd av ett sådant här betraktelsesätt är att begreppet ANTAL får en speciell
innebörd, och går att använda vid beskrivning av rum och tid (därav det exponentiella i uttrycken).
Antalet ∆Ø, så som i figur 8 (i konceptet), är ett exempel på detta, och som här får sin bakgrund belyst.

Ett hologram tar hänsyn till både amplitud och fas, på så sätt finns vissa likheter med ∆Ø.
P g a det ömsesidiga beroendet mellan A och B får begreppet fas en utökad betydelse.
Fenomenet TID är t ex en konsekvens av det ömsesidiga beroendet.
När vi använder oss av ”fas” för att beskriva olika ”projektioners” position relativt varandra rör det sig
inte enbart om fas mellan reella projektioner, utan även mellan imaginära projektioner.
Något som jag misstänker du kan vara intresserad av är att det inom det imaginära även bör ”förekomma”
DOLD ”fasinformation” (= en typ av imaginär intern balansering).
I konceptet nämner jag detta mer i förbigående som ”multi-imaginärt”.
Detta ligger då utanför vår förnimbara verklighet, men är i någon bemärkelse sannolikt delaktig i den.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 24 okt 2014 15:17

Ett intressant filosofiskt fenomen är ju "det vi inte vet" och "det som måste finnas men som vi i princip inte kan veta något om". Det är det ju svårt för den renodlade empirikern att se mening i. Men egentligen är det inte konstigare än att vi måste ha ögon eftersom vi ser, även om ögat inte kan uppleva sig själv direkt, bara i en spegel eller i en bild, alltså indirekt. Vi kan också hävda att eftersom vi har självmedvetenhet och kan observera våra egna inre processer, kan detta observerande inte ske utifrån en del av eller en observationspunkt inom dessa processer, då det skulle leda till en oändlig regress, utan det måste vara en process som sker på ett metaplan eller utgöra en observationsplats i någon mån ovanför de processer vilka man utifrån denna plats eller inre punkt är medveten om övriga inre processer så att säga nedanför.

Då kan man hävda att eftersom jag nu är medveten om denna punkt så pass att jag kan beskriva den, måste det finans ytterligare en punkt utifrån vilken jag kan betrakta den förra punkten för att kunna tala om den över huvud taget. Så det blir en oändlig regress ändå kan det tyckas. Men så behöver det inte vara. Det är i stället ett trolleritrick som möjliggörs via språket. I och för sig kan det vara så att vår självmedvetenhet inte är ett psykologiskt faktum utan en följd av vårt språknyttjande. Då faller mitt resonemang om att en punkt bortom våra inre processer måste finnas för att vi ska bli självmedvetna, alltså medvetna om våra inre processer.

Man kan då vidga frågan och undra vilken roll språket spelar för vårt psyke och vår medvetenhet och vad slags medvetande vi har om vi bortser det i vårt medvetande som är en följd av språket. Kanske vore då kvar bara ett rudimentärt medvetande, kanske i form av bilder, minnesbilder, ett ord- och begreppslöst tänkande. Vad vore filosofiskt tänkande utan språket? Språket, ordet, talorganen, har gjort oss till människor + plus våra händer.Kanske det är den djupare innebörden i att ordet har så stor betydelse i Bibeln och att Guds skaparord "Varde ljus" har sådan tyngd i denna skrift.

Vi har gjort oss mänskliga tillsammans bl.a. genom våra möjligheter till samverkan och utveckling av vårt språk och våra språkspel.
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 24 okt 2014 20:23

Algotezza skrev:Ett intressant filosofiskt fenomen är ju "det vi inte vet" och "det som måste finnas men som vi i princip inte kan veta något om". Det är det ju svårt för den renodlade empirikern att se mening i. Men egentligen är det inte konstigare än att vi måste ha ögon eftersom vi ser, även om ögat inte kan uppleva sig själv direkt, bara i en spegel eller i en bild, alltså indirekt. Vi kan också hävda att eftersom vi har självmedvetenhet och kan observera våra egna inre processer, kan detta observerande inte ske utifrån en del av eller en observationspunkt inom dessa processer, då det skulle leda till en oändlig regress, utan det måste vara en process som sker på ett metaplan eller utgöra en observationsplats i någon mån ovanför de processer vilka man utifrån denna plats eller inre punkt är medveten om övriga inre processer så att säga nedanför.

Då kan man hävda att eftersom jag nu är medveten om denna punkt så pass att jag kan beskriva den, måste det finans ytterligare en punkt utifrån vilken jag kan betrakta den förra punkten för att kunna tala om den över huvud taget. Så det blir en oändlig regress ändå kan det tyckas. Men så behöver det inte vara. Det är i stället ett trolleritrick som möjliggörs via språket. I och för sig kan det vara så att vår självmedvetenhet inte är ett psykologiskt faktum utan en följd av vårt språknyttjande. Då faller mitt resonemang om att en punkt bortom våra inre processer måste finnas för att vi ska bli självmedvetna, alltså medvetna om våra inre processer.

Man kan då vidga frågan och undra vilken roll språket spelar för vårt psyke och vår medvetenhet och vad slags medvetande vi har om vi bortser det i vårt medvetande som är en följd av språket. Kanske vore då kvar bara ett rudimentärt medvetande, kanske i form av bilder, minnesbilder, ett ord- och begreppslöst tänkande. Vad vore filosofiskt tänkande utan språket? Språket, ordet, talorganen, har gjort oss till människor + plus våra händer.Kanske det är den djupare innebörden i att ordet har så stor betydelse i Bibeln och att Guds skaparord "Varde ljus" har sådan tyngd i denna skrift.

Vi har gjort oss mänskliga tillsammans bl.a. genom våra möjligheter till samverkan och utveckling av vårt språk och våra språkspel.


Det är ett intressant inlägg, som öppnar för olika infallsvinklar. För att få det överblickbart vill jag här
som ett första steg begränsa mig till att kommentera det du skriver i det inledande stycket.

Vi tänker oss verkligheten som en dubbelriktad kommunikation/växelverkan mellan A och B.
Det första stycket är en beskrivning utgående från hur A respektive B upplever verkligheten,
det jag benämner det atomära perspektivet, AP.
AP kännetecknas av A:s respektive B:s egen-referens, ERP (= enkel referens) och de egenskaper som följer därav.
Lagarna som de atomära egenskaperna lyder under är formade av dubbla referenser, DRP (= ömsesidigt, A och B).
Den individuella verkligheten är därigenom beroende av minst två samverkande referenskonstellationer (= ERP resp. DRP).
Det är inom dessa konstellationer fenomenen tid och rum hör hemma. Det är således inom den aktuella
referenskonstellationen, som processer i tid kan förekomma, så som vi känner dem.
Jagets observations-position, så som du tidigare beskrev den, är avhängigt resp referenskonstellation.
Detta är en av anledningarna till att jag valt att kalla vår verklighet ett ”överlagrat sub-system”.
När du för in ”regress” i sammanhanget, är det alltså enligt min uppfattning inom ett ”sub-system”.
Detta jag här beskrivit går att direkt applicera på det du skriver inledningsvis.

Verkligheten, som referensberoende sub-system, är enligt min hypotes överlagrad grundtillståndet, G.
Som du minns inrymmer G en dold kaos-struktur (= atomärt dold information), som är något annat än rent kaos.
Det är på denna dolda "zippade" kaos-information vår atomära verklighet är överlagrad.
Följden av detta blir att vår verklighets ”orientering” bestäms av grundtillståndets dolda överordnade ”riktning/orientering”.
Och för att åter knyta an till det du skriver, G kan vända "ut och in" på sig, det jag benämner "avig och rät".
En följd av principen "avig och rät" är att universum som överordnat begrepp är balanserat.
I förlängningen öppnar detta för hypotesen att det överordnade ”verkliga” universum är ett slutet fenomen av okänd struktur.

När du skriver citat, ”Ett intressant filosofiskt fenomen är ju "det vi inte vet" och "det som måste finnas men
som vi i princip inte kan veta något om".”, så blir omfattningen på det vi inte vet svindlande om vi inför samtliga
okända referenskonstellationer som är tänkbara.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Anders » 25 okt 2014 00:44

Refererar det här okända till det komplexa? Det tycks ju vara den spännande biten i teorin. Helt kort, finns grunden till komplexiteten i en lösning av en andragradsekvation?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 25 okt 2014 03:24

Jag vaknade och låg och tänkte på uttrycket "medvetandets referens". Bäst att stiga upp och skriva ner det. Imorgon har jag glömt det.
Jaget är den normala referenspunkten för mitt medvetande.
När jag känner empati för någon förflyttar jag mitt medvetandes referenspunkt till denne för att förstå dennes situation.
På samma sätt kan jag förflytta mitt medvetandes referenspunkt vart som helst i den av mig "kända världen".
Jag kan till och med tankemässigt förflytta min referenspunkt ut i rymden och därifrån betrakta Jorden.
Jag kan gå ännu längre genom att förlägga mitt medvetandes referenspunkt i Kosmos och från denna utgångspunkt betrakta allt som sker.
Genom denna förflyttning kan jag lättare förstå det som sker.
Jag förstår till exempel bättre vad tid egentligen är och vad Gud är.
När jag tankemässigt förflyttar denna mitt jags referenspunkt gör jag detta utifrån den kunskap jag har (eller snarare den jag tror att jag har).
Sannolikt skiljer den sig från den verklighet som (i alla fall vad jag tror) finns i grunden.
På så sätt utgör medvetandets referens på sätt och vis en illusion av en verklighet så som vi föreställer oss den.
Andra djur har säkert också denna möjlighet att förflytta sitt medvetandes referenspunkt men troligen är förmågan inte lika välutvecklad.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 25 okt 2014 08:47

Forts. på svar till Algotezza.

Frågeställningen citat, ”Man kan då vidga frågan och undra vilken roll språket spelar för vårt psyke och
vår medvetenhet och vad slags medvetande vi har om vi bortser det i vårt medvetande som är en följd av språket.”,
hör hemma inom, och är formad av, vår verklighet.
En kort kommentar kan vara att t ex språk och matematik är exempel på ”verktyg” med vars hjälp vår
personlighet ”kläds på” till att bli de individer vi är. Till personligheten hör givetvis även ”lagrad” erfarenhet.
Med ett sådant här betraktelsesätt representerar språket mer en sofistikerad del av livet än det genuina ”jaget”
(= ”operativsystemet”) som är knutet till ”referens-konstellationerna”.

Jag såg att Reflex i sitt senaste inlägg nämner detta med att fokus flyttas.
Personligen tolkar jag inte detta som i huvudsak referensberoende utan mer som en del av hjärnans dynamiska
process, där den lagrade erfarenheten finns med i bilden.

Du tar i ditt inlägg upp flera aspekter som är kniviga att kommentera enkelt.
Det har nog inte undgått någon som läser den här tråden att jag har fått fenomenet TID på hjärnan,
vilket har sin orsak i att tid och dess ”obalansföljeslagare” kraft utgör en viktig ingrediens i balanskriteriet, ∆Ø.
Tar vi bort tid havererar ∆Ø. Fenomenet TID bör således vara något mycket fundamentalt/dominerande.

När vi använder oss av begreppet REFERENS är det i form av en ATOMÄR modell, som vi kan föreställa
oss i rummet. Samma gäller balanskriteriet ∆Ø. Frågan vi har att besvara innan vi går vidare är hur dessa
atomära begrepp och modeller platsar i vår syn på universum och det universella perspektivet.
Innan jag svarar mer detaljerat vill jag därför TESTA hur ni ser på följande ang TID.

Antag att TID mer är ett generellt imaginärt begrepp, format av maskeringsprincipen, MP, än ett isolerat fenomen.
Antag vidare att REFERENSERNA vi diskuterar direkt eller indirekt ”utgörs” av TID.
Jag har inte velat ställa frågan tidigare, då jag misstänkte att risken var påtaglig att inte bli tagen på allvar,
men nu kanske tiden är mogen ? Så, innan jag går vidare skulle jag vilja ställa frågan,

REPRESENTERAR ”JAGET” (DIREKT OCH/ELLER INDIREKT) IMAGINÄR TID ?

Förenklat skulle frågan mer drastiskt även kunna uttryckas som,

ÄR "VARAT" NEGATIV TID ?


/ Illusionen

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 25 okt 2014 10:40

Anders skrev:Refererar det här okända till det komplexa? Det tycks ju vara den spännande biten i teorin.
Helt kort, finns grunden till komplexiteten i en lösning av en andragradsekvation?


Hej Anders,

Ofta är det så att jag inledningsvis tycker mig ha svaret klart för mig, men så skenar tankarna iväg, och den
från början enkla frågan börjar bli allt mer svår att besvara enkelt. Så förhåller det sig med din första fråga.
Då det är referensen som, via polarisation av G, avgör vad som är verklighet, bör det okända ligga utanför/bortom vårt förnuft.
Där ”bortom”, i polariserat ”G-land”, finns det sannolikt ej plats för något komplext.

Din andra frågan skulle jag vilja svara på som följer, och så får du fundera på hur du vill tolka det.
Även denna fråga är alltså i mitt tycke lite lurig. Som du redan känner till från tidigare inlägg refererar vårt rum
till en referens, ERP. Det är därvid enkelt att ange en punkt i rummet via reella koordinater, x, y, z.
Däremot, när vi betraktar likvärdig ömsesidig växelverkan mellan A och B, måste vi ta hänsyn till både A;s och B:s position,
vilket medför att vi har två referenspunkter att beakta.
Det är detta senare som jag valt att benämna dubbla referenser, DRP.

När vi inom matematiken ska dra roten ur ett tal skriver vi t ex ±√ , matematikens regelverk förutsäger alltså både en
positiv och en negativ rot.
I den praktiska tillämpningen fick vi i skolan lära oss att förbise den negativa roten om den inte var rimlig.
Enligt min åsikt är dock den negativa roten alltid att räkna med, om vi vill förstå helheten.
Det komplexa har enligt min uppfattning sin grund i det negativa.
Min tolkning av detta är inget annat än att det rör sig om en klockren verifiering av DRP.
I förlängningen ger detta ∆Ø, och där inryms även andragradsekvationen.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 25 okt 2014 11:15

Illusionen skrev:Forts. på svar till Algotezza.

Frågeställningen citat, ”Man kan då vidga frågan och undra vilken roll språket spelar för vårt psyke och
vår medvetenhet och vad slags medvetande vi har om vi bortser det i vårt medvetande som är en följd av språket.”
hör hemma inom, och är formad av, vår verklighet.
En kort kommentar kan vara att t ex språk och matematik är exempel på ”verktyg” med vars hjälp vår
personlighet ”kläds på” till att bli de individer vi är. Till personligheten hör givetvis även ”lagrad” erfarenhet.
Med ett sådant här betraktelsesätt representerar språket mer en sofistikerad del av livet än det genuina ”jaget”
(= ”operativsystemet”) som är knutet till ”referens-konstellationerna”.

Jag såg att Reflex i sitt senaste inlägg nämner detta med att fokus flyttas.
Personligen tolkar jag inte detta som i huvudsak referensberoende utan mer som en del av hjärnans dynamiska
process, där den lagrade erfarenheten finns med i bilden.

Du tar i ditt inlägg upp flera aspekter som är kniviga att kommentera enkelt.
Det har nog inte undgått någon som läser den här tråden att jag har fått fenomenet TID på hjärnan,
vilket har sin orsak i att tid och dess ”obalansföljeslagare” kraft utgör en viktig ingrediens i balanskriteriet, ∆Ø.
Tar vi bort tid havererar ∆Ø. Fenomenet TID bör således vara något mycket fundamentalt/dominerande.

När vi använder oss av begreppet REFERENS är det i form av en ATOMÄR modell, som vi kan föreställa
oss i rummet. Samma gäller balanskriteriet ∆Ø. Frågan vi har att besvara innan vi går vidare är hur dessa
atomära begrepp och modeller platsar i vår syn på universum och det universella perspektivet.
Innan jag svarar mer detaljerat vill jag därför TESTA hur ni ser på följande ang TID.

Antag att TID mer är ett generellt imaginärt begrepp, format av maskeringsprincipen, MP, än ett isolerat fenomen.
Antag vidare att REFERENSERNA vi diskuterar direkt eller indirekt ”utgörs” av TID.
Jag har inte velat ställa frågan tidigare, då jag misstänkte att risken var påtaglig att inte bli tagen på allvar,
men nu kanske tiden är mogen ? Så, innan jag går vidare skulle jag vilja ställa frågan,

REPRESENTERAR ”JAGET” (DIREKT OCH/ELLER INDIREKT) IMAGINÄR TID ?

Förenklat skulle frågan mer drastiskt även kunna uttryckas som,

ÄR "VARAT" NEGATIV TID ?


/ Illusionen


Språk och matematik/logik är väl mentala verktyg med vars hjälp vi både kan uttrycka våra idéer och odla dem, utveckla dem.

Jaget skapar kanske sin egen imaginära tid, genom hur det förhåller sig till ting och processer i omvärlden.

När tiden kollapsar blir den rum? Eller att de på visst avstånd konvergerar och bara kan skiljas åt i närrum och närtid...?
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 26 okt 2014 18:29

Algotezza skrev:
Illusionen skrev:Forts. på svar till Algotezza.

Frågeställningen citat, ”Man kan då vidga frågan och undra vilken roll språket spelar för vårt psyke och
vår medvetenhet och vad slags medvetande vi har om vi bortser det i vårt medvetande som är en följd av språket.”
hör hemma inom, och är formad av, vår verklighet.
En kort kommentar kan vara att t ex språk och matematik är exempel på ”verktyg” med vars hjälp vår
personlighet ”kläds på” till att bli de individer vi är. Till personligheten hör givetvis även ”lagrad” erfarenhet.
Med ett sådant här betraktelsesätt representerar språket mer en sofistikerad del av livet än det genuina ”jaget”
(= ”operativsystemet”) som är knutet till ”referens-konstellationerna”.

Jag såg att Reflex i sitt senaste inlägg nämner detta med att fokus flyttas.
Personligen tolkar jag inte detta som i huvudsak referensberoende utan mer som en del av hjärnans dynamiska
process, där den lagrade erfarenheten finns med i bilden.

Du tar i ditt inlägg upp flera aspekter som är kniviga att kommentera enkelt.
Det har nog inte undgått någon som läser den här tråden att jag har fått fenomenet TID på hjärnan,
vilket har sin orsak i att tid och dess ”obalansföljeslagare” kraft utgör en viktig ingrediens i balanskriteriet, ∆Ø.
Tar vi bort tid havererar ∆Ø. Fenomenet TID bör således vara något mycket fundamentalt/dominerande.

När vi använder oss av begreppet REFERENS är det i form av en ATOMÄR modell, som vi kan föreställa
oss i rummet. Samma gäller balanskriteriet ∆Ø. Frågan vi har att besvara innan vi går vidare är hur dessa
atomära begrepp och modeller platsar i vår syn på universum och det universella perspektivet.
Innan jag svarar mer detaljerat vill jag därför TESTA hur ni ser på följande ang TID.

Antag att TID mer är ett generellt imaginärt begrepp, format av maskeringsprincipen, MP, än ett isolerat fenomen.
Antag vidare att REFERENSERNA vi diskuterar direkt eller indirekt ”utgörs” av TID.
Jag har inte velat ställa frågan tidigare, då jag misstänkte att risken var påtaglig att inte bli tagen på allvar,
men nu kanske tiden är mogen ? Så, innan jag går vidare skulle jag vilja ställa frågan,

REPRESENTERAR ”JAGET” (DIREKT OCH/ELLER INDIREKT) IMAGINÄR TID ?

Förenklat skulle frågan mer drastiskt även kunna uttryckas som,

ÄR "VARAT" NEGATIV TID ?


/ Illusionen


Språk och matematik/logik är väl mentala verktyg med vars hjälp vi både kan uttrycka våra idéer och odla dem, utveckla dem.

Jaget skapar kanske sin egen imaginära tid, genom hur det förhåller sig till ting och processer i omvärlden.

När tiden kollapsar blir den rum?
Eller att de på visst avstånd konvergerar och bara kan skiljas åt i närrum och närtid...?


Är lite trött nu på kvällskvisten efter att ha räfsat löv och gått med Jeppe några gånger,
så skärpan är inte den bästa, du får ursäkta om det blir lite rörigt.

När du skriver citat, ”Jaget skapar kanske sin egen imaginära tid, genom hur det förhåller sig till
ting och processer i omvärlden.”, kan du vara på rätt väg.
Vad gäller citat, ”När tiden kollapsar blir den rum?”, är det nog mer tveksamt.
Då jag måste ha flera bollar i luften samtidigt för att förklara detta, misstänker jag att det blir
svårt att förstå, men det är värt ett försök då det rör sig om viktiga principer.

Det jag skriver i det följande är min personliga åsikt, så som jag uppfattar rådande situation.
Många ”experter” som självsäkert yttrar sig i medierna, har sällan bidragit med något nytt själva.
De anser och tror sig veta, därför att de tycker sig förstå det som hävdas i litteraturen, med hänvisning
till vad auktoriteter som Einstein, Lorentz, m fl. lagt grunden till.
Ingen av dessa kunde dock besvara de fundamentala frågorna,
- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?
Så hur trovärdiga är experterna, när det gäller att beskriva livet som fenomen, och dess plats i universum ?

Den stora bristen/svagheten i allt som skrivs och hävdas inom ämnesområdet är att man oftast utgår
från matematik, utan att reflektera över vad våra sinnen och jaget kommer in i bilden.
Matematiken är skräddarsydd utifrån vår verklighet, och saknar därigenom förmåga att se bortom verkligheten.
Det är mot ovanstående bakgrund jag valde att öppna föreliggande tråd.

Eulers formel, e^jφ = cos φ + j sin φ, fascinerar mig p g a att formeln förespeglar oss att matematiken,
trots sin begränsade förmåga, kräver något utöver våra reella tal, för att beskriva ett samband.
Detta samband binder på ett unikt sätt samman tid och rum, samtidigt som det verifierar att vår verklighet
ej är homogen till sin struktur. Förenklat innebär detta att rummet atomärt ej är strukturellt statiskt.
Något som ingen verkar fästa någon notis om är att medvetandets ”egen-referens” är involverad i sambandet !

I kapitel 4, NÅGRA MATEMATISKA SAMBAND, beskriver jag bakgrunden till det jag benämner
Normerad Ömsesidig Växelverkan, NÖV.
Din signatur "Vi kommunicerar, alltså finns vi”, är därigenom väl förankrad, och kan ses som en konsekvens av NÖV.
I kapitel 4 visar jag även hur olika deriveringssteg av Eulers formel bibehåller grundstrukturen, men med ändrade
orienteringar/projektioner.
Detta ligger till grund för kommunikationen, men BESKRIVER EJ UNIVERSUM !
Det har experterna tyvärr missat helt :)

För att förstå följande figur (tagen från Delta-konceptet, sid 47) behöver du förstå ovanstående.
Figuren utgår alltså från att rummet INTE är homogent till sin struktur.
Genom att sammanlägga derivatorna i rummet, så som figuren/tabellen redovisar, får vi resultatet.
Av den inledande sammanfattande figuren i konceptet ser du t ex hur rum och kvanta utgör skilda
interferensprojektioner av samma atomära ursprung, och kan därav ej existerar samtidigt !
Fenomenet TID ingår som en del/länk mellan interferensprojektioner, vilket är min kommentar till din fråga
”När tiden kollapsar blir den rum?”.

Bild

Klicka på figuren så blir den större !

Särskilt följande utdrag från konceptet är viktigt att begrunda för att tabellen ska bli begriplig.
Synkroniseringsmekanismen som beskrivs genererar den förskjutningseffekt, som ger rummet/tiden.

KOMBINERAD PRODUKT & KVOT

KVOT kan här betraktas som en typ av normerad PRODUKT.
Konceptet använder sig vid växelverkan, av kombination av PRODUKT och KVOT, via Eulers formel.
Produkt och kvot är i grunden komplexa fenomen. Medelvärdet av produkt respektive kvot är dock
enligt ovan reellt respektive imaginärt vid balans mellan aktuella perspektiv.
Kombinationen av produkt och kvot BALANSERAR alltså varandra under vissa förutsättningar.

Den dubbla vinkeln vid kvot medför att kombination av produkt, φp, och kvot, 2φk, kännetecknas av
en typ av ”SYNKRON-detektering”, som bidrar till den atomära ”illusionen”.
Den synkrona ”detekteringen” resulterar i något som kan liknas vid en ”omfördelning” i G.
Omfördelningen är alltså en funktion av produkt, och kvot, som ”separerar” olika projektioner
med avseende på aktuella referenser. Synkroniseringen är viktig då kombinationen av produkt, f(φ),
och kvot, f(2φ), via synkronismen ger upphov till något som kan liknas vid en synkron detektering.
Den synkrona detekteringen halverar 2φk till φk, samtidigt som fasdifferensen mellan φp och φk blir 90.
Synkroniseringsmekanismen genererar alltså en förskjutningseffekt.
”Sändare” och ”mottagare” får relationen ”j” till varandra p g a kombinationen av produkt och kvot.
Kombinationen av produkt, f(φ), och kvot, f(2φ), med åtföljande synkron detektering, är perspektivberoende,
vilket yttrar sig som 180 graders –skift sett från A- resp B-atom.

Det är denna synkroniseringsmekanism som utgör bas för i efterföljande kapitel beskrivna principer.
Som ex är maskeringsprincipen, inkl dess konsekvenser i form av ”separering”, ursprunget till symbolen ”j”.
Notera att även fenomen som ”relativitet”, ”resonans” mm, är en effekt av ovanstående.

http://www.youtube.com/watch?v=2bosouX_d8Y

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 26 okt 2014 20:06

Illusionen skrev:Den stora bristen/svagheten i allt som skrivs och hävdas inom ämnesområdet är att man oftast utgår från matematik, [...]

Verkligen inte, ren matematik är endast en samling regler för att hantera symboler. Symbolerna står för något, en modell, en föreställning om världen. Matematik ger ett bra språk för att beskriva problem i verkligheten.

På 20-talet förde Einstein en debatt om den kosmologiska konstanten. (Willem de Sitter och Alexander Friedmann) En anledning till att det blev fel var att Einstein inte utgick från vad som kunde iakttas, att universum expanderar. I stället utgick han från tidens uppfattning att universum var statiskt.

Självklart finns det fel i vetenskapens verklighetsbeskrivning, i annat fall funnes ju intet kvar att utforska. Men jag tror inte att liknande misstag inträffar så ofta, att vi finner felen i de matematiska ekvationerna. De beskriver säkert mycket väl vad som stoppas in i dem, som t ex den kosmologiska konstanten.

PS Varför klipper du inte bort sådant som du redan har kommenterat i dina postningar? De fyller ju hela sidor utan att tillföra något nytt. Räcker det inte med att citera det som skall kommenteras? DS
Moderator


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster