Vad utgör medvetandets referens?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
[quote="Antic"]
Som jag en gång postade i ett inlägg för längesedan, vi kan aldrig ta reda på hur medvetandet fungerar eftersom vi inte har något att studera det från.
Vi kan inte heller ta reda på hur världen utanför oss skulle vara utanför upplevelsen. Det enda vi kan ta reda på, är det som vi upplever.
Vi kan konstatera att vi upplever, men aldrig hur eller varför.
/quote]
Återigen Antic, det du ger uttryck för här är en personlig uppfattning, som saknar egentlig förankring.
Du utgår från att ingen annan har förmåga att se samband som du själv inte ser.
Vad får dig att tro att du har den totala överblicken över tänkbara möjligheter ?
/ Illusionen
Som jag en gång postade i ett inlägg för längesedan, vi kan aldrig ta reda på hur medvetandet fungerar eftersom vi inte har något att studera det från.
Vi kan inte heller ta reda på hur världen utanför oss skulle vara utanför upplevelsen. Det enda vi kan ta reda på, är det som vi upplever.
Vi kan konstatera att vi upplever, men aldrig hur eller varför.
/quote]
Återigen Antic, det du ger uttryck för här är en personlig uppfattning, som saknar egentlig förankring.
Du utgår från att ingen annan har förmåga att se samband som du själv inte ser.
Vad får dig att tro att du har den totala överblicken över tänkbara möjligheter ?
/ Illusionen
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Hej illusion!
"Syftet" har jag redan redogjort för. Jag ger grunder som "bidrar till uppkomsten" av bättre teorier(nya tankar).
Dock vilka dessa är är individuella. På samma sätt som om du har din hund lös och möter en främmande människa så kan den tänka(dvs reagera=respondera) olika.
När du pratar om tid menar jag att det är bättre att prata om sekvenser/ordningar.
Anta att du sitter och betraktar("upplever") en pendel. Du tittar endast på pendeln(du ser,hör eller känner inget annat alltså).
Sedan kanske du börjar även räkna slagen. Nu upplever du "tanken räknar" och du upplever synen av pendeln. Dvs 2 "saker per svängning"(eller per "tidsenhet").
Sedan tittar du kanske på något i bakgrunden och du upplever 3 "saker"/svängning. Osv. Öppnar man sinnena finns oändligt att uppleva "mellan" varje svängning.
Dessa upplevelser är "ordnade"/"sekvens" därmed är det möjligt att nästa vändning föregås av oändligt med upplevelser och därmed är vi i evigheten på riktigt (genom att öppna sinnena). Ju mer man "märker" ju mer "händer". Ordningarna/sekvenserna dvs mönstret blir mer "detaljerat".
Dock låser man sig/stänger av sinnena så stänger man av sig själv
Hej Fms!
Tyvärr så förstår jag inte hur du resonerar här.
Menar du att tidsbegreppet är beroende av vad som sker "mellan" något annat (i periodintervallet) ?
Vad avser du med "sekvenser" ?
Tänker du dig "sekvenser" som funktion av tid, eller "sekvenser" som funktion av något annat ?
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Algotezza
Solipsism kanske vore en möjlighet, men händelserna sker oberoende av upplevandet. Alltså finns det något utanför medvetandet som fungerar oberoende av det. Och tur är väl det för solipsism skulle vara lika otänkbart som det vore en mardröm. Så här finge man resonera då. - Jag är universum, jag är allt, vem skriver jag till? Det är ju bara jag här.
Exakt vad det är som får oss att bygga upplevelser är ingen som vet. Men för att kunna förstå vad detta är måste man gå utanför upplevelsen och se det i sin rätta form. Först då skulle man kunna förstå exakt vad som får oss att skapa upplevelser. Men dit kan vi aldrig nå.
Och skulle vi förstå vad det är som får oss att skapa upplevelser så skulle det även ge en bra ledtråd till oss själva eftersom vi upplever oss själva också. Kanske vi skulle bli väldigt överraskade av det vi kom fram till om det nu vore möjligt.
Och så svar på din sista fråga
Tro mig, du skulle inte vilja ha svar på vad som får dig att uppleva och hur du fungerar rent tekniskt. Det skulle reducera ned dig till en slags maskin där varenda tanke skulle kunna ses tekniskt. Du skulle inte längre vara det gåtfulla helt obegripliga, högre än universum, som är du, personen Algotezza.
Till Illusionen säger jag...
Vi kan lära oss massor om oss själva och universum, vi kan lära oss mer om medvetandet också, men vi kan aldrig gå utanför upplevelsen och ta fram en exakt funktion för medvetandet. Vi har inget att betrakta medvetandet från då allt vi kan göra är att uppleva. Och inte heller kan vi se universum i sin urspungliga form utanför upplevelsen och förstå exakt vad det är som får oss att skapa upplevelser.
Kunde vi det så vore gåtan redan löst och vi betydligt fattigare då vi inte längre vore lika obegripliga och märkvärdiga varelser.
Solipsism kanske vore en möjlighet, men händelserna sker oberoende av upplevandet. Alltså finns det något utanför medvetandet som fungerar oberoende av det. Och tur är väl det för solipsism skulle vara lika otänkbart som det vore en mardröm. Så här finge man resonera då. - Jag är universum, jag är allt, vem skriver jag till? Det är ju bara jag här.
Exakt vad det är som får oss att bygga upplevelser är ingen som vet. Men för att kunna förstå vad detta är måste man gå utanför upplevelsen och se det i sin rätta form. Först då skulle man kunna förstå exakt vad som får oss att skapa upplevelser. Men dit kan vi aldrig nå.
Och skulle vi förstå vad det är som får oss att skapa upplevelser så skulle det även ge en bra ledtråd till oss själva eftersom vi upplever oss själva också. Kanske vi skulle bli väldigt överraskade av det vi kom fram till om det nu vore möjligt.
Och så svar på din sista fråga
Tro mig, du skulle inte vilja ha svar på vad som får dig att uppleva och hur du fungerar rent tekniskt. Det skulle reducera ned dig till en slags maskin där varenda tanke skulle kunna ses tekniskt. Du skulle inte längre vara det gåtfulla helt obegripliga, högre än universum, som är du, personen Algotezza.
Till Illusionen säger jag...
Vi kan lära oss massor om oss själva och universum, vi kan lära oss mer om medvetandet också, men vi kan aldrig gå utanför upplevelsen och ta fram en exakt funktion för medvetandet. Vi har inget att betrakta medvetandet från då allt vi kan göra är att uppleva. Och inte heller kan vi se universum i sin urspungliga form utanför upplevelsen och förstå exakt vad det är som får oss att skapa upplevelser.
Kunde vi det så vore gåtan redan löst och vi betydligt fattigare då vi inte längre vore lika obegripliga och märkvärdiga varelser.
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Algotezza
Solipsism kanske vore en möjlighet, men händelserna sker oberoende av upplevandet. Alltså finns det något utanför medvetandet som fungerar oberoende av det. Och tur är väl det för solipsism skulle vara lika otänkbart som det vore en mardröm. Så här finge man resonera då. - Jag är universum, jag är allt, vem skriver jag till? Det är ju bara jag här.
Exakt vad det är som får oss att bygga upplevelser är ingen som vet. Men för att kunna förstå vad detta är måste man gå utanför upplevelsen och se det i sin rätta form. Först då skulle man kunna förstå exakt vad som får oss att skapa upplevelser. Men dit kan vi aldrig nå.
Och skulle vi förstå vad det är som får oss att skapa upplevelser så skulle det även ge en bra ledtråd till oss själva eftersom vi upplever oss själva också. Kanske vi skulle bli väldigt överraskade av det vi kom fram till om det nu vore möjligt.
Och så svar på din sista fråga
Tro mig, du skulle inte vilja ha svar på vad som får dig att uppleva och hur du fungerar rent tekniskt. Det skulle reducera ned dig till en slags maskin där varenda tanke skulle kunna ses tekniskt. Du skulle inte längre vara det gåtfulla helt obegripliga, högre än universum, som är du, personen Algotezza.
Till Illusionen säger jag...
Vi kan lära oss massor om oss själva och universum, vi kan lära oss mer om medvetandet också, men vi kan aldrig gå utanför upplevelsen och ta fram en exakt funktion för medvetandet. Vi har inget att betrakta medvetandet från då allt vi kan göra är att uppleva. Och inte heller kan vi se universum i sin urspungliga form utanför upplevelsen och förstå exakt vad det är som får oss att skapa upplevelser.
Kunde vi det så vore gåtan redan löst och vi betydligt fattigare då vi inte längre vore lika obegripliga och märkvärdiga varelser.
Nu vänder du självsvåldigt till tolkningen Antic.
Att ”ta fram en exakt funktion för medvetandet” är inte det vi diskuterar.
Flertalet här på FF inser att det sannolikt är en omöjlighet.
Det vi diskuterar är ev möjliga små steg mot en större förståelse.
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Så länge vi inte kan ta reda på vad som får oss att skapa upplevelser eller hur vi skapar dem så kan vi aldrig ta reda på arbetssättet (funktionen).
Och ärligt talat, om någon talade om för oss exakt vad som finns därute och hur processen går till så skulle vi förmodligen fatta lika lite ändå eftersom vi aldrig skulle kunna greppa något utanför upplevelsen.
Men visst kan vi lära oss betydligt mer om oss själva och universum ändå.
Och ärligt talat, om någon talade om för oss exakt vad som finns därute och hur processen går till så skulle vi förmodligen fatta lika lite ändå eftersom vi aldrig skulle kunna greppa något utanför upplevelsen.
Men visst kan vi lära oss betydligt mer om oss själva och universum ändå.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:förstår mig själv skrev:Hej illusion!
"Syftet" har jag redan redogjort för. Jag ger grunder som "bidrar till uppkomsten" av bättre teorier(nya tankar).
Dock vilka dessa är är individuella. På samma sätt som om du har din hund lös och möter en främmande människa så kan den tänka(dvs reagera=respondera) olika.
När du pratar om tid menar jag att det är bättre att prata om sekvenser/ordningar.
Anta att du sitter och betraktar("upplever") en pendel. Du tittar endast på pendeln(du ser,hör eller känner inget annat alltså).
Sedan kanske du börjar även räkna slagen. Nu upplever du "tanken räknar" och du upplever synen av pendeln. Dvs 2 "saker per svängning"(eller per "tidsenhet").
Sedan tittar du kanske på något i bakgrunden och du upplever 3 "saker"/svängning. Osv. Öppnar man sinnena finns oändligt att uppleva "mellan" varje svängning.
Dessa upplevelser är "ordnade"/"sekvens" därmed är det möjligt att nästa vändning föregås av oändligt med upplevelser och därmed är vi i evigheten på riktigt (genom att öppna sinnena). Ju mer man "märker" ju mer "händer". Ordningarna/sekvenserna dvs mönstret blir mer "detaljerat".
Dock låser man sig/stänger av sinnena så stänger man av sig själv
Hej Fms!
Tyvärr så förstår jag inte hur du resonerar här.
Menar du att tidsbegreppet är beroende av vad som sker "mellan" något annat (i periodintervallet) ?
Vad avser du med "sekvenser" ?
Tänker du dig "sekvenser" som funktion av tid, eller "sekvenser" som funktion av något annat ?
/ Illusionen
Sekvenser är funktioner av sig själva. De drivs vidare genom den inneboende nödvändigheten. Vi kan kalla det något inexakt att sekvenser kan betraktas som funktion av förnuftet. Dock mer exakt är de funktion av sig själva.
Tidsbegreppet är endast att märka fragment i en ordning/sekvens. Anta att du har en film(gammal biofilm). Denna kan ses som en ordning/sekvens av bilder. Bilderna kan märkas med "tidsenhet".
Anta att du tittar på bion. Om du endast upplever filmen så spelar det ingen roll hur "fort" filmen snurrar.
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Sekvenser är funktioner av sig själva.
Sekvens - ordningsföljd, en följd av bilder, eller föremål som följer på varann.
förstår mig själv skrev:Tidsbegreppet är endast att märka fragment i en ordning/sekvens.
Tid har förvisso med ordningsföljd att göra. Men för att en sekvens av företeelser skall vara relaterade till tid sker växlingarna i ett bestämt tempo som inte är godtyckligt.
förstår mig själv skrev:Anta att du tittar på bion. Om du endast upplever filmen så spelar det ingen roll hur "fort" filmen snurrar.
Hur fort något sker relaterar till hastighet v (velocitet) = sträcka/tid.
Moderator
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Sekvenser är funktioner av sig själva.
De drivs vidare genom den inneboende nödvändigheten.
Vi kan kalla det något inexakt att sekvenser kan betraktas som funktion av förnuftet.
Dock mer exakt är de funktion av sig själva.
Tidsbegreppet är endast att märka fragment i en ordning/sekvens. Anta att du har en film(gammal biofilm).
Denna kan ses som en ordning/sekvens av bilder. Bilderna kan märkas med "tidsenhet".
Anta att du tittar på bion. Om du endast upplever filmen så spelar det ingen roll hur "fort" filmen snurrar.
Är det rätt uppfattat att du rekommenderar mig att ersätta begreppet TID inkl förklaring, med en
odefinierad inexakt sekvens med inneboende drivande nödvändighet, som är en funktion av sig själv
och förnuftet ?
Det du skriver här får du nog försöka utveckla om avsikten är att jag ska ha en möjlighet att förstå vad du menar.
Resonemanget, i sin nuvarande form, är odefinierat och frisvävande, som ett gungfly på en svart tjärn i Kilsbergen.
Exempel på frågor du bör försöka besvara om du vill att jag ska förstå är bl a,
Vad utgår resonemanget från (= förankringen) ?
Atomärt eller universellt perspektiv, eller något annat ?
Vad består sekvens av ?
Vilken struktur har beståndsdelarna ?
Rör det sig om reell eller imaginär/abstrakt struktur, eller något annat ?
Vad avser du med ”drivs” ?
Hur definierar du ” inneboende nödvändigheten” ?
https://www.youtube.com/watch?v=YYmaznpLMz8
https://www.youtube.com/watch?v=-mKWCZIohF0
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Ingen som har funderat i mina banor?
Att det som man kallar för tidspilen helt enkelt är tiden. Dvs att tiden drar ingenting själv utan likriktar bara händelser. En orsak till att man aldrig skulle kunna nå absoluta nollpunkten till exempel.
Precis, inget kan någonsin stå still eftersom rörelsen bygger/är universum.
Skåda universum, betänk sedan att allt rör sig hela tiden. Plocka bort allt utom det som styr/orsakar alla rörelser. Det skulle vara det objektiva universum utanför upplevelsen.
Inte undra på att det inte finns något att se utan sinnen som bygger en upplevelse.
Universum = Händelser (rörelse)
Tid = Likriktar dem
Varför jag tror det?
För att allt har en sak gemensamt, rörelse, oavsett om vi upplever det eller inte.
Att det som man kallar för tidspilen helt enkelt är tiden. Dvs att tiden drar ingenting själv utan likriktar bara händelser. En orsak till att man aldrig skulle kunna nå absoluta nollpunkten till exempel.
Absoluta nollpunkten är den teoretiskt lägsta temperaturen som går att uppnå. Vid denna temperatur når entropin i ett system sitt minimum. Termodynamikens huvudsatser tillåter emellertid inte att ett system når absoluta nollpunkten eftersom detta skulle kräva total frikoppling från övriga universum.
Precis, inget kan någonsin stå still eftersom rörelsen bygger/är universum.
Skåda universum, betänk sedan att allt rör sig hela tiden. Plocka bort allt utom det som styr/orsakar alla rörelser. Det skulle vara det objektiva universum utanför upplevelsen.
Inte undra på att det inte finns något att se utan sinnen som bygger en upplevelse.
Universum = Händelser (rörelse)
Tid = Likriktar dem
Varför jag tror det?
För att allt har en sak gemensamt, rörelse, oavsett om vi upplever det eller inte.
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Ingen som har funderat i mina banor?
Att det som man kallar för tidspilen helt enkelt är tiden. Dvs att tiden drar ingenting själv utan likriktar bara händelser. En orsak till att man aldrig skulle kunna nå absoluta nollpunkten till exempel.Absoluta nollpunkten är den teoretiskt lägsta temperaturen som går att uppnå. Vid denna temperatur når entropin i ett system sitt minimum. Termodynamikens huvudsatser tillåter emellertid inte att ett system når absoluta nollpunkten eftersom detta skulle kräva total frikoppling från övriga universum.
Precis, inget kan någonsin stå still eftersom rörelsen bygger/är universum.
Skåda universum, betänk sedan att allt rör sig hela tiden. Plocka bort allt utom det som styr/orsakar alla rörelser. Det skulle vara det objektiva universum utanför upplevelsen.
Inte undra på att det inte finns något att se utan sinnen som bygger en upplevelse.
Universum = Händelser (rörelse)
Tid = Likriktar dem
Varför jag tror det?
För att allt har en sak gemensamt, rörelse, oavsett om vi upplever det eller inte.
Du befinner dig tyvärr i samma situation som Fms.
Det går att hävda i princip vad tok som helst, svårigheten infinner sig när påståenden skall definieras och förankras.
Ingen av er verkar dock fästa något avseende vid detta, så vad förväntar ni er för svar ?
Utan förankring utmynnar det enbart i ett godtyckligt tyckande !
Det du förslagsvis därför bör börja med är att entydigt definiera RÖRELSE, VAD som rör sig, och VARFÖR.
De frågor jag ställt till Fms i föregående inlägg bör även de besvaras av dig, då de är allmängiltiga.
Hör inte inlägget egentligen hemma i tråden, Vad är tid ?
http://www.youtube.com/watch?v=ZpA0l2WB86E
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Att det som man kallar för tidspilen helt enkelt är tiden.
Tidspilen anger endast att tiden har riktning. Att tiden har denna egenskap är inte tiden själv. Tid handlar om materiens inre egenskap av cyklisk rörelse. Alltså en vektor med storlek och riktning.
Moderator
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej pilatus!
Om du bara har en film och absolut inget annat att relatera till. (Dvs andra sekvenser såsom tex olika känslor i kroppen) i så fall är "hastighet" fullständigt irrelevant.
När du börjar relatera "filmsekvensen" med annat(dvs andra sekvenser) då kommer du märka att filmens "bilder" förskjutes till annat som du tex refererar till tid.
Det enda betydelsefulla är ordningen.
Om du tex antar att det sitter en Gud och betraktar universum så kanske "en tidsenhet,tex som den kallar sekund eller annat" för guden motsvaras av tex 5 miljarder år för en "jordmänniska".
Ett "andetag" för guden "eller ögonblick" kan tex motsvara godtyckligt av dina sekunder eller år eller millenium eller miljarder år.
Dock ordningen är konstant.
Och nej illusion detta är inte någon "atomärt" sätt att förstå. Snarare verkar du begränsad då du inte förstår detta enkla jag beskriver.
Det är nödvändigt för att du ska förstå mig på djupet menar jag. Du själv beskriver verkar det som dun modell utifrån något overkligt och odefinierat. Dvs när du pratar om tid saknar du någon substans i form av något för sinnena verkligt.
Därmed blir det ytligt och du är nog mer bunden av konventioner och tyckande än vad du kanske själv har begripit.
Bara det att du tex pratar om tro visar att du är ute och cyklar i vissa avseenden.
Om du bara har en film och absolut inget annat att relatera till. (Dvs andra sekvenser såsom tex olika känslor i kroppen) i så fall är "hastighet" fullständigt irrelevant.
När du börjar relatera "filmsekvensen" med annat(dvs andra sekvenser) då kommer du märka att filmens "bilder" förskjutes till annat som du tex refererar till tid.
Det enda betydelsefulla är ordningen.
Om du tex antar att det sitter en Gud och betraktar universum så kanske "en tidsenhet,tex som den kallar sekund eller annat" för guden motsvaras av tex 5 miljarder år för en "jordmänniska".
Ett "andetag" för guden "eller ögonblick" kan tex motsvara godtyckligt av dina sekunder eller år eller millenium eller miljarder år.
Dock ordningen är konstant.
Och nej illusion detta är inte någon "atomärt" sätt att förstå. Snarare verkar du begränsad då du inte förstår detta enkla jag beskriver.
Det är nödvändigt för att du ska förstå mig på djupet menar jag. Du själv beskriver verkar det som dun modell utifrån något overkligt och odefinierat. Dvs när du pratar om tid saknar du någon substans i form av något för sinnena verkligt.
Därmed blir det ytligt och du är nog mer bunden av konventioner och tyckande än vad du kanske själv har begripit.
Bara det att du tex pratar om tro visar att du är ute och cyklar i vissa avseenden.
Vad utgör medvetandets referens?
Du vet Illusionen, så fort vi går utanför upplevandet kan ingen vetenskap i världen hjälpa oss det minsta, det blir att gissa och tänka.
Egentligen är det rätt enkelt?
Universum består bara av två saker, händelser och något som riktar dem åt samma håll. Mer behövs faktiskt inte eftersom den andra biten (upplevandet) ligger hos oss.
Händelser (rörelse) i sig behöver ingen tid, men händelser behöver något som riktar dem åt ett och samma håll. När jag säger händelser så menar jag allt som rör på sig. Allt byggs upp av händelser, varenda objekt, varenda millimeter i universum. Allt har sitt schema som det rör sig efter.
Dessa händelser fungerar helt oberoende om vi upplever dem eller inte, och måste göra för att skapa en konsekvens i upplevandet. Alltså kan händelserna inte ligga hos oss själva utan måste existera utanför upplevandet.
Hur skulle då dessa händelser se ut utanför upplevandet? Det vet jag däremot inte. Bara att de triggar våra sinnen till att uppleva allt vi känner till.
Och om universum består av endast händelser, så gör vi det också. Och det är skälet till att vi måste uppleva oss själva.
Lägger till...
Ta bort allt i universum utom händelserna. Inga atomer, inga elektroner, ingenting, utom rörelsen. Rörelse är det enda som behövs för att skapa allt som vi upplever.
Det roliga blir då att kunde vi nå absoluta nollpunkten så skulle objektet plötsligt försvinna eftersom våra sinnen inte hade någon rörelse att skapa ett objekt av.
(tog det där sista som exempel så ni förstår tänkandet)
Egentligen är det rätt enkelt?
Universum består bara av två saker, händelser och något som riktar dem åt samma håll. Mer behövs faktiskt inte eftersom den andra biten (upplevandet) ligger hos oss.
Händelser (rörelse) i sig behöver ingen tid, men händelser behöver något som riktar dem åt ett och samma håll. När jag säger händelser så menar jag allt som rör på sig. Allt byggs upp av händelser, varenda objekt, varenda millimeter i universum. Allt har sitt schema som det rör sig efter.
Dessa händelser fungerar helt oberoende om vi upplever dem eller inte, och måste göra för att skapa en konsekvens i upplevandet. Alltså kan händelserna inte ligga hos oss själva utan måste existera utanför upplevandet.
Hur skulle då dessa händelser se ut utanför upplevandet? Det vet jag däremot inte. Bara att de triggar våra sinnen till att uppleva allt vi känner till.
Och om universum består av endast händelser, så gör vi det också. Och det är skälet till att vi måste uppleva oss själva.
Lägger till...
Ta bort allt i universum utom händelserna. Inga atomer, inga elektroner, ingenting, utom rörelsen. Rörelse är det enda som behövs för att skapa allt som vi upplever.
Det roliga blir då att kunde vi nå absoluta nollpunkten så skulle objektet plötsligt försvinna eftersom våra sinnen inte hade någon rörelse att skapa ett objekt av.
(tog det där sista som exempel så ni förstår tänkandet)
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:Antic skrev:Att det som man kallar för tidspilen helt enkelt är tiden.
Tidspilen anger endast att tiden har riktning. Att tiden har denna egenskap är inte tiden själv. Tid handlar om materiens inre egenskap av cyklisk rörelse. Alltså en vektor med storlek och riktning.
Det är ordningsföljden som är "riktningen"/det du menar som "tidsriktning" pilatus. En tex omloppsbana anger genom sig självt en riktning. Dvs ordningen i sig/sekvensen, eller ja kalla det ordningsföljder av observationer. Denna ordningsföljd av observationer anger "rörelseriktningen".
Pilatus tänk bort "materia", atomer osv vi talar om sådant som är grunder för "åsikter" om tex det som illusion skulle kalla "atomära", dvs det du menar med materia.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Antic menar att du är fel ute när du pratar om rörelse. Sekvenser av "upplevelser". Detta är mer grundläggande. Och utifrån dessa grunder uppstår "tron" om rörelser. Vad är det som rör sig menar du?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 32 och 0 gäster