reflex skrev:Det här med tid tycker jag är speciellt intressant. Det är ett belysande exempel på hur vårt medvetande formar "verkligheten" så den ska passa in i våra föreställningar. Vi observerar händelser och noterar att dessa förlopp sker med olika observerbar hastighet. Vi jämför med andra händelseförlopp och kallar detta för tid. Vi upplever sålunda att tiden "går". Vi inser dock inte vårt eget medvetandes roll i det hela. Vi skapar denna upplevda tid i vårt medvetande. Vi kan jämföra med Antics "upplevelser". Vi (subjekt) upplever(predikat) tiden(objekt).
Men vart tar tiden vägen ifall vi tar bort upplevelsen.
Kvar blir endast händelseförlopp som sker med varierande hastighet.
Enda möjligheten att bestämma en hastighet är att jämföra med en annan hastighet.
Denna hastighet blir också endast relativ.
I mitt inlägg den 13 apr 2015 20:39 förtydligas att,
• Grundtillståndet, G, är ”REFERENSLÖST” (= referensneutralt).
• Verkligheten/förnimmelsen är ”REFERENSBEROENDE” (via MR).
Det är i förnimmelsen TID hör hemma, som balanssubstitut (till partikelkoncentration).
I grundtillståndet är tiden ”neutraliserad” (= utbalanserad), p g a att G är referensneutralt.
Tiden ”existerar” m a o utanför/bortom verkligheten, men i annan balanserad (= dold) tappning.
Via Maskerings-Principen, MP, polariseras G, ur respektive medvetandes perspektiv,
vilket innebär/medför att medvetandeperspektiven ifråga blir REFERENSBEROENDE.
I några inlägg ingår ”händelse” i definitionen av tid.
Att något händer uppfattar jag som att det rör sig om någon form av förändring som funktion av tid.
Man kan inte använda sig av något som är tidsberoende, för att korrekt definiera tid.
/ Illusionen