Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?

[Pilatus]

Ren matteprodukt. Stämmer, men är YTTERST otillfredställande för mej.

Njea, rumtiden är belamrad med prylar som upptar all vår vakna tid. Så vi måste ju kunna beskriva var i rum och tid som olika händelser har ägt rum. Vill vi besöka Aachens domkyrka är det ju bra att veta var den ligger och att Karl den store begravdes där år 814.

[Illusionen]

Vi har två atomer, A och B, som kommunicerar via G med varandra.
A och B ser motparten utifrån sin resp MP-förankring, och med motsatt polaritet (invertering).

Jag tror att det finns en del saker utöver dina egna begrepp som kräver en förklaring och definition.
T ex vad du menar med "atomer" och "ser."
Om atomer "ser" har de då ögon/syn och medvetande?
Hur kommer du fram till att atomer "ser" och "uppfattar"?

Texten kompletterad: 16:25 2020-01-12

https://www.youtube.com/watch?v=1hPHYB-_9oQ

Det är trevligt att du ställer dessa frågor, det är lite överraskande och indikerar verkligt intresse.
Jag måste hjälpa familjen med annat den närmaste tiden så vi får försöka ta svaret stegvis,
och börja med nedanstående. Ev kompletterar jag texten successivt.

Vårt sätt att tänka är format och anpassat till det vi förnimmer som vår verklighet.
När vi via vårt sätt att tänka ska försöka beskriva/efterlikna något underliggande abstrakt,
som befinner sig ”bortom” vår förnimbara verklighet, med hjälp av våra atomära begrepp,
använder sig konceptet av en modell. Modellen är av det skälet att betrakta som till vissa
delar atomär. Modellens uppgift är att beskriva sambandet mellan den basala grundhypotesen
(i form av över- och under-skott i G) och vår verklighets storheter/begrepp.
Det innebär att modellen till sin natur kan liknas vid en ”konverterings-modell” som via
atomära begrepp beskriver sambanden mellan grundhypotesen och vår verklighets rumtid.
I konceptet beskrivs de ”tänjningar” som innefattas i modellen. Den växelverkan som
modellen beskriver resulterar i en typ av ”obalans” sett ur respektive atoms perspektiv.
Det är här balanskriteriet, ΔØ, kommer in i bilden, och i förlängningen atomens ”syn”.
Balanskriteriet, ΔØ, kan med detta betraktelsesätt ses som en effekt av över- och under-skott i G.
Då jag planerar att skriva ett separat inlägg om atomen senare vill jag inte föregripa detta,
utan begränsar mig här till en förenklad beskrivning, med förhoppningen att den skall vara begriplig.
Atomen, i konceptets tappning, är en funktion av koncentrerade/sammanlagrade ΔØ,
vilket symboliskt här skrivs, ƩΔØ, och bl a inrymmer ett kantringskriterie, som är styrande för
sammanlagringen av ΔØ. Över- och under-skott i G som indirekt innefattas i ΔØ,”ärvs” därigenom
av (överförs till) ƩΔØ. Nu blir det lite svårare.
Kommunikationen (syftande mot balans) mellan atomer, ƩΔØ, sker (enligt konceptet) via ΔØ.
Detta illustreras av en till sin natur komplex ΔØ-reproduktionsmodell, som är reversibel och ömsesidig
till sin natur. I denna modell (som jag beskrivit/förklarat tidigare) uppnås det mot balans eftersträvade
tillståndet som en konsekvens (inom ramen för växelverkan) av mötande ”kolliderande” ΔØ.
Kollisionstillfället kan m a o liknas vid en begränsad momentan obalansneutralisation.
Den cirkulära strukturformen hos ΔØ ger aktuella kollisioner de komplexa transmissionsegenskaper
som krävs. Att atomen ”ser” och ”uppfattar/känner” är m a o en effekt av den utjämning/balansering
av över- och under-skott, som universum överordnat alltid eftersträvar. Noterbart är att vid relativrörelse, v,
mellan kommunicerande atomer blir den reella effekten enligt modellen det ESR förutsäger.
Konceptet tillför därutöver bl a den imaginära effekten, varigenom paradoxer elimineras.
Det blir för komplicerat och omfattande att här förklara hur ”karma” i filosofiskt och/eller religiöst
hänseende förefaller förutsätta den i ESR saknade, men i konceptet ingående imaginära effekten.
Från inlägg 6 sept 2016, minns vi de statiska fälten, som två lagringsformer.
εο = 10⁷ / 4π c² .......... A/V ∙ s/m
μο = 4π / 10⁷ .............. V/A ∙ s/m
Här bör vi begrunda vad 4π och 4π c² har för motsvarande geometrisk form,
då detta skall visa sig utgöra en pusselbit till balanskriteriets, ΔØ, cirkulära natur.

Begreppet TID ingår i ovanstående och ΔØ. Att deklarera bestämda åsikter om att TID finns
eller ej, kräver alltså enligt min uppfattning, för att vara trovärdigt, att man förstår och kan
redogöra för tidens bakomvarande ”mekanism”. Det som komplicerar bilden är att det även bör
anges vad tid och ställningstagandet refererar till.

/ Illusionen / Eterns betvingare

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=Q51WsiIVZOQ

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
Ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden,
Över markens hus

Allt är ömhet
Allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån

Pär Lagerkvist, 1919

https://www.youtube.com/watch?v=EbD-YhN5obU

[klorofyll]

Jag menar, kan man inte säga att vi gör tidsresor allihopa då...?

Det är inte bara tidsresor vi gör, vi reser i rummet också. I fyra dimensioner på en och samma gång. (Tidsinkrementen är bara verktyg, klorofyll, häng inte upp dig på det.) Vi gör en resa genom rymden, det viner om öronen i solvinden, vi bländas av alla fotoner. Och vi lyssnar till det avlägsna dånet från Big Bang. Kan det bli bättre?

Nej.. Man känner sig på något ovanligt vis unik!

[Illusionen]

Inlägget daterat 11 jan 2020 11:48 har kompletterats.

[Illusionen]

Kreativ,

Önskar man förstå orsaken till att atomerna ”ser/känner” och studera tillhörande balansförutsättningar
för växelverkan, kan det lämpligen ske med hjälp av matematik. I föregående inlägg skriver jag citat,

”Kommunikationen (syftande mot balans) mellan atomer, ƩΔØ, sker (enligt konceptet) via ΔØ.
Detta illustreras av en till sin natur komplex ΔØ-reproduktionsmodell, som är reversibel och ömsesidig
till sin natur. I denna modell (som jag beskrivit/förklarat tidigare) uppnås det mot balans eftersträvade
tillståndet som en konsekvens (inom ramen för växelverkan) av mötande ”kolliderande” ΔØ.
Kollisionstillfället kan m a o liknas vid en begränsad momentan obalansneutralisation.”

Till grund för aktuell växelverkan ligger följande citat från kapitel 4 (sid 24) i konceptet.
Matematiken beskriver balansförutsättningarna för den obalansneutralisation som kännetecknar
”kolliderande” ΔØ. När involverade ”atomer” utsätts för påverkan/förändring, t ex inbördes relativrörelse,
medför det störd växelverkan-balans, som eftersträvar att motverka förändringen ifråga.
De atomära motverkande egenskaperna härrör från den störda växelverkan-balansen.
Ett exempel på detta är, Newtons andra lag som säger att den resulterande kraften är detsamma som
massan multiplicerad med accelerationen, vilket i sin enkla form kan skrivas som, F = m a där
F är kraften, m är massan och a är acceleration (= förändring).
Newtons andra lag kan alltså anses verifiera konceptets vxv..


PRODUKT

PRODUKT kan betraktas som en ”mängdkontakt” mellan motriktade referensberoende funktioner.
e^+jφ · e^–jφ = (cos φ + j sin φ) · (cos φ – j sin φ) = cos² φ – j cos φ sin φ + j cos φ sin φ + sin² φ =
= cos² φ + sin² φ
Beloppet av produktmedelvärdet erhålls som, √ cos² φ + sin² φ = ± 1 (+ resp -, beroende av aktuell DRP)
De imaginära termerna , balanserar ut varandra, i aktuell DRP-balansposition.
Det rör sig alltså om ett dynamiskt balanserande im-fenomen, som ombesörjer att beloppet är 1.


KVOT

KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning” mellan motriktade funktioner.
e^+jφ / e^–jφ = (cos φ + j sin φ) / (cos φ – j sin φ) = (cos φ + j sin φ) (cos φ + j sin φ) = (cos φ + j sin φ)² =
= cos² φ + j cos φ sin φ + j cos φ sin φ – sin² φ = cos² φ – sin² φ + j 2 cos φ sin φ = +e^+j2φ =
e^+j2φ = cos 2φ + j sin 2φ
Kvot medelvärdebelopp erhålls som, √e+j2φ = ±e^+jφ
Ur motsatt perspektiv erhålls på motsvarande sätt,
e–jφ / e+jφ = (cos φ – j sin φ) / (cos φ + j sin φ) = (cos φ – j sin φ) (cos φ – j sin φ) = (cos φ – j sin φ) ² =
= cos² φ – sin² φ – j 2 cos φ sin φ = +e–j2φ =
e^–j2φ = cos 2φ – j sin 2φ
Kvot medelvärdesbeloppet erhålls som, √e^–j2φ = ±e^–jφ
Ur resp DRP-perspektiv roterar alltså, i kvot-fallet, motsatt perspektiv åt motsatt håll !
Den s k dubbelrotationen har sin principiella grund i detta.

De olika DRP perspektivens KVOT-medelvärden ges av √e^+j2φ · –e^–j2φ = √–e^o = ± j
Detta är den principiella förklaringen till DRP:s teckenskift.


KOMBINERAD PRODUKT & KVOT

KVOT kan här betraktas som en typ av normerad PRODUKT.
Konceptet använder sig vid växelverkan, av kombination av PRODUKT och KVOT, via Eulers formel.
Produkt och kvot är i grunden komplexa fenomen. Medelvärdet av produkt respektive kvot är dock
enligt ovan reellt respektive imaginärt vid balans mellan aktuella perspektiv.
Kombinationen av produkt och kvot BALANSERAR alltså varandra under vissa förutsättningar.

Den dubbla vinkeln vid kvot medför att kombination av produkt, φp, och kvot, 2φk,
kännetecknas av en typ av ”SYNKRON-detektering”, som bidrar till den atomära ”illusionen”.
Den synkrona ”detekteringen” resulterar i något som kan liknas vid en ”omfördelning” i G.
Omfördelningen är alltså en funktion av produkt, och kvot, som ”separerar” olika projektioner
med avseende på aktuella referenser. Synkroniseringen är viktig då kombinationen av produkt, f(φ),
och kvot, f(2φ), via synkronismen ger upphov till något som kan liknas vid en synkron detektering.
Den synkrona detekteringen halverar 2φk till φk, samtidigt som fasdifferensen mellan
φp och φk blir 90 grader.
Synkroniseringsmekanismen genererar alltså en förskjutningseffekt.
”Sändare” och ”mottagare” får relationen ”j” till varandra p g a kombinationen av produkt och kvot.
Kombinationen av produkt, f(φ), och kvot, f(2φ), med åtföljande synkron detektering, är perspektivberoende,
vilket yttrar sig som 180–skift sett från A- resp B-atom.

Det är denna synkroniseringsmekanism som utgör bas för i efterföljande kapitel beskrivna principer.
Som ex är maskeringsprincipen, inkl dess konsekvenser i form av ”separering”, ursprunget till symbolen ”j”.
Notera att även fenomen som ”relativitet”, ”resonans” mm, är en effekt av ovanstående.

De dynamiska balanserande imaginära fenomen/termer som genereras vid produkt respektive
kvot av varianter av Eulers ekvation kan ses som ”projektioner” av balanserande dynamik.
Denna imaginära dynamik fungerar som den reservoar som reglerar att överskott och underskott
i G är i balans. Den imaginära dynamiken kan liknas vid en extern/dold ”G-fjäder” eller ”G-studsmatta”,
via vilken intern kommunikation atomer emellan går.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=p3iYnHx8P0s

[Kreativ]

Tyvärr förstår jag mig inte på så avancerad matematik.

[Illusionen]

Flyttat från tråden, Vad är tid ?

Trevligt skrivet Hakkapeliitta , mitt intryck är att vi har en likartad syn på naturvetenskapen.
Om du inte misstycker skulle jag vilja ställa en fråga till dig rörande matematik, som till och från fångat
mitt intresse. Frågan rör den möjliga innebörden av imaginära tal.
Det som fick mig intresserad av dessa tal var Eulers ekv, som fortfarande fascinerar mig, och som kom
att ligga till grund för det jag benämner maskeringsprincipen, MP.
Först tyckte jag frågeställningen verkade enkelt, men snart började jag inse att det kunde röra sig om något
betydligt mer komplicerat än det mitt första intryck förespeglade mig. Så vad representerar ett imaginärt tal,
skall det enbart ses som en imaginär motsvarighet till ett reellt tal, eller finns möjligheten att det rör sig om
en typ av imaginärt ”medelväre” t ex av flera samverkande ”im-nivåer”?
Hoppas du anar dynamiken i detta, om det är det senare som gäller.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=O192eo9zbT4

[hakkapeliitta]

Flyttat från tråden, Vad är tid ?

Trevligt skrivet Hakkapeliitta , mitt intryck är att vi har en likartad syn på naturvetenskapen.
Om du inte misstycker skulle jag vilja ställa en fråga till dig rörande matematik, som till och från fångat
mitt intresse. Frågan rör den möjliga innebörden av imaginära tal.
Det som fick mig intresserad av dessa tal var Eulers ekv, som fortfarande fascinerar mig, och som kom
att ligga till grund för det jag benämner maskeringsprincipen, MP.
Först tyckte jag frågeställningen verkade enkelt, men snart började jag inse att det kunde röra sig om något
betydligt mer komplicerat än det mitt första intryck förespeglade mig. Så vad representerar ett imaginärt tal,
skall det enbart ses som en imaginär motsvarighet till ett reellt tal, eller finns möjligheten att det rör sig om
en typ av imaginärt ”medelväre” t ex av flera samverkande ”im-nivåer”?
Hoppas du anar dynamiken i detta, om det är det senare som gäller.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Som första spontana svar.
Vet inte om jag är rätt person mina kunskaper om imaginära tal är på gymnasienivå.
Jag tror du överdriver innebörden av dessa tal.
1800-tals matematiker hade som dilemma att lösa godtyckliga andragradsekvationer. Vissa ekvationer gav inga reella rötter. Vad göra? Ja helt enkelt i sann matematisk symbolmanipulationsanda införde man helt enkelt den imaginära enheten i, definierad i*i = -1. Därmed blev alla andragradsekvation lösbara.

Kommer ihåg från gymnasiet när vi diskuterade detta. Jag menade att imaginära tal existerar inte på samma sätt som reella tal, dessa har inget koordinatsystem som reella tal har. Men vi kan väl introducera det imaginära talplanet!, menade läraren. Hoppla!
Han hade rätt, långt senare förstod jag att matematik (abstrakt matematik) är till viss del endast en tankekonstruktion där problem som uppstår löses elegant med införande av nya symboler och nya räkneregler.

Ska fundera vidare på din frågeställning. Kanske konsulterar jag expertis. Finns nära mej.

[Illusionen]

Tyvärr förstår jag mig inte på så avancerad matematik.

Det jag försöker visa och göra begripligt här, är att redovisa vad som krävs för att en till sin natur
komplex växelverkan mellan atomer skall vara i balans. Det är inte nödvändigt att förstå mina
hemsnickrade matematiska utläggningar, men ur bevissynpunkt har dessa balansförutsättningar
förhoppningsvis en viktig funktion att fylla. En annan viktig aspekt är givetvis det faktum att det är
matematiken som varit vägledande för/vid utformningen av den visuella beskrivningen av modellen ifråga.
Med stöd av matematiken kunde slutsatsen dras att,

PRODUKT kan betraktas som en ”mängdkontakt” mellan motriktade referensberoende funktioner.
KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning” mellan motriktade funktioner.

Med hjälp av detta simulerades i nästa steg de tänjningsfenomen jag beskriver i konceptet genom
att kombinera PRODUKT och KVOT.

Konceptet använder sig alltså vid växelverkan, av kombination av PRODUKT och KVOT,
med hjälp av Eulers formel.

Kommunicerande atomer uppfattar olika perspektiv av den beskrivna växelverkan.
Vår verklighet, rumtiden, är en funktion av differensen mellan dessa perspektiv.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=HlYQPYkgG_8

[Illusionen]

Flyttat från tråden, Vad är tid ?

Trevligt skrivet Hakkapeliitta , mitt intryck är att vi har en likartad syn på naturvetenskapen.
Om du inte misstycker skulle jag vilja ställa en fråga till dig rörande matematik, som till och från fångat
mitt intresse. Frågan rör den möjliga innebörden av imaginära tal.
Det som fick mig intresserad av dessa tal var Eulers ekv, som fortfarande fascinerar mig, och som kom
att ligga till grund för det jag benämner maskeringsprincipen, MP.
Först tyckte jag frågeställningen verkade enkelt, men snart började jag inse att det kunde röra sig om något
betydligt mer komplicerat än det mitt första intryck förespeglade mig. Så vad representerar ett imaginärt tal,
skall det enbart ses som en imaginär motsvarighet till ett reellt tal, eller finns möjligheten att det rör sig om
en typ av imaginärt ”medelväre” t ex av flera samverkande ”im-nivåer”?
Hoppas du anar dynamiken i detta, om det är det senare som gäller.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Som första spontana svar.
Vet inte om jag är rätt person mina kunskaper om imaginära tal är på gymnasienivå.
Jag tror du överdriver innebörden av dessa tal.
1800-tals matematiker hade som dilemma att lösa godtyckliga andragradsekvationer. Vissa ekvationer gav inga reella rötter. Vad göra? Ja helt enkelt i sann matematisk symbolmanipulationsanda införde man helt enkelt den imaginära enheten i, definierad i*i = -1. Därmed blev alla andragradsekvation lösbara.

Kommer ihåg från gymnasiet när vi diskuterade detta. Jag menade att imaginära tal existerar inte på samma sätt som reella tal, dessa har inget koordinatsystem som reella tal har. Men vi kan väl introducera det imaginära talplanet!, menade läraren. Hoppla!
Han hade rätt, långt senare förstod jag att matematik (abstrakt matematik) är till viss del endast en tankekonstruktion
där problem som uppstår löses elegant med införande av nya symboler och nya räkneregler.

Ska fundera vidare på din frågeställning. Kanske konsulterar jag expertis. Finns nära mej.

Ja, det förhåller sig säkert så som du skriver, men observera att poängen här ligger i att just detta
krävs för den växelverkan jag beskriver.
Det förefaller alltså i detta finnas en långt djupare fundamental innebörd än man inledningsvis förstod.
Mer specifikt är det den referensneutrala DubbelReferensPrincipen, DRP, som utgör ursprunget till i.
Den imaginära enheten i återspeglar det ”referens-skift”/"projektions-skift", som kännetecknar DRP.
Har jag rätt utgör m a o den imaginära enheten i en förutsättning för rumtiden, inte dåligt eller hur ?
Vad gäller den blåmarkerade texten förutsätter det troligen att det finns ett bakomliggande orsakssamband.
Det rör sig således enligt mitt synsätt inte om ett problem utan matematikens regelverk avslöjar på detta sätt
bristerna i vår förnimmelse. Matematikens förutseende förmåga slutar aldrig att överraska positivt.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=wPEDeWyWgw4

[klorofyll]

https://www.adlibris.com/se/bok/the-mat ... 1402788291

Bok-tips!

[Illusionen]

.
Sphere eversion = “AVIG och RÄT” ?

Tidigare har jag nämnt att jag avsåg att ev återkomma och presentera en princip jag valt att benämna “AVIG och RÄT”,
med beröring till vxv.
Nu har jag funnit länkar som verkar intressanta, och som ger en möjlig matematisk bakgrund.
https://en.wikipedia.org/wiki/Stephen_Smale
https://en.wikipedia.org/wiki/Sphere_eversion

Stephen Smale (born July 15, 1930) is an American mathematician, known for his research in topology,
dynamical systems and mathematical economics.
Smale began his career as an instructor at the college at the University of Chicago. In 1958,
he astounded the mathematical world with a proof of a sphere eversion.
From Wikipedia, the free encyclopedia

Sphere eversion is the process of turning a sphere inside out in a three-dimensional space.
(The word eversion means "turning inside out".)

In differential topology, sphere eversion is the process of turning a sphere inside out in a three-dimensional space.
(The word eversion means "turning inside out".) Remarkably, it is possible to smoothly and continuously turn
a sphere inside out in this way (with possible self-intersections) without cutting or tearing it or creating any crease.
This is surprising, both to non-mathematicians and to those who understand regular homotopy, and can be regarded
as a veridical paradox; that is something that, while being true, on first glance seems false.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[Anne]

Letar du efter modeller som passar in i ditt system? Som gjort för bias, men det vet du väl?

[Illusionen]

Letar du efter modeller som passar in i ditt system? Som gjort för bias, men det vet du väl?

Ja, så kan man uttrycka det. Modellen jag använder mig av baseras på en komplex växelverkan.
Resonemanget som ligger till grund för växelverkan utgår från de ”tänjningar” i G, och de interferensmönster
som beskrivs i konceptet. Med stöd av en visuell figur och matematik drar jag slutsatsen att,

PRODUKT kan betraktas som en ”mängdkontakt” mellan motriktade referensberoende funktioner (ΔØ).
KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning” mellan motriktade funktioner (ΔØ).

Med hjälp av detta simulerades i nästa steg de tänjnings-fenomen jag beskriver i konceptet genom
att kombinera PRODUKT och KVOT. Sammantaget ger detta vxv-balans. Konceptet använder sig alltså
vid växelverkan, av kombination av PRODUKT och KVOT, med hjälp av Eulers formel.

Om detta skulle visa sig stämma, säger min intuition att den referensneutrala DRP-vxv bör inkludera
balans-principen jag benämner “AVIG och RÄT”. Det är mot denna bakgrund matematiska
beskrivningar av s k Sphere eversion blir intressanta för mig som just "bias".

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[klorofyll]

he astounded the mathematical world with a proof of a sphere eversion.
From Wikipedia, the free encyclopedia

Sphere eversion is the process of turning a sphere inside out in a three-dimensional space.
(The word eversion means "turning inside out".)

Det låter märkligt, men om man bara accepterar att två ytor som ligger mot varandra är en yta, så kanske det inte är så svårt.