ETAPP 1Kompletterat: 4 maj 17:33Det följande är tänkt som en första etapp på vägen mot en förklaring av bl a,
* Relativitet
* Mörk materia/energi
* Rödförskjutning
* Big bang
En elektrisk resonanskrets kan i sin enklaste form bestå av en kondensator och en spole.
Kondensatorn och spolen representerar strukturellt olika lagringsformer, LINJÄRT respektive CIRKULÄRT.
Vid resonansfrekvens växlar/pendlar energin mellan dessa strukturformer.
Från sidan 40 i konceptet är följande citat hämtat.
Ljushastigheten C kan härledas ur Maxwells ekvationer, varför ljuset, ”fotonen”, betraktas som
ett specialfall av de elektromagnetiska fälten. Genom att kombinera Ampere-Maxwells lag och
Faradays lag, kan följande ekvationer matematiskt härledas,
∂²E / ∂x² = μο · εο · ∂²E / ∂t²
∂²B / ∂x² = μο · εο · ∂²B / ∂t²
Genom att därefter jämföra dessa ekvationer med en generell vågekvation,
∂²y / ∂x² = 1/v² · ∂²y / ∂t²
dras slutsatsen att ljusets hastighet, C, är absolut konstant, C = 1 / √ εο μο .
Inget av fenomenen TID och VÄG definieras, och då givetvis ej heller begreppet HASTIGHET.
C beskrivs därtill ofta som en fundamental reell naturkonstant. Delta-konceptet betraktar dock inte
C som en konstant, utan som ett inverterat medelvärde, av εο och μο, enligt C = 1 / √ εο μο .
Symbolen C är då inget fundamentalt fenomen utan en fiktiv funktion av ”perspektiven” εο och μο.
För att förstå vad C står för, bör vi därför först begrunda bakgrunden till εο och μο.
De för konceptet, figur 4, och ΔØ viktiga skalfaktor-sambanden erhålls genom att ovanstående
ekvationer skrivs om som,
∂²E/∂²E = μο · εο · ∂x²/∂t²
∂²B/∂²B = μο · εο · ∂x²/∂t² ,
vilket ger de viktiga medelvärdessidställande inverteringssambanden,
1/μo·εo = ∂x²/∂t² (= C^2), & μo·εo = ∂t²/∂x² (= 1/C^2).Vi förenklar resonemanget något och säger att det ”existerar” två olika ”projektioner” av samma ursprung,
•
C^2 representerar verkligheten, rum-tiden (= det LINJÄRT expanderande rummet = kondensatorn),
•
1/C^2 representerar kvanta, partikel (= den CIRKULÄRT koncentrerade partikeln = spolen).
RUM-TID och PARTIKEL ”existerar” alltså EJ samtidigt.Notera här att när vi skriver C^2 respektive 1 / C^2 gör vi oss oberoende av tecknet på C, pga. kvadreringen.
Därigenom döljs att C och 1/C vid resonans utgör relativt varandra BALANSERANDE strukturer (= motpoler).
Dessa strukturer, av gemensamt ursprung, representerar m a o samma fenomen, men i olika FORM.
Formerna är LINJÄR respektive CIRKULÄR, och uppvisar OLIKA tecken (±) relativt varandra pga balansen.
C^2 och 1 / C^2 skall därför skrivas som +C^2 respektive −1 / C^2.
Tänker vi oss -1 / C^2 som en spole (cirkulär form), och ”rullar upp” spolen så får vi –C^2 (linjär form).
Partikeln −1 / C^2 motsvaras därigenom av −C^2 i rum-tiden, vilket ger +C^2 −C^2 = 0 =
BALANS.
En konsekvens av de olika tecknen är därigenom att vi utöver de reella hastigheterna +C och -C
har att förhålla oss till de imaginära hastigheterna +jC och -jC.
De imaginära termerna +jC och -jC representerar här partikelns dolda påverkan på egna strukturen.Orsaken till detta är Maskerings Principen, MP, som döljer "egenstrukturen".
Universum expanderar alltså inte, utan det är vi atomer som har "lagt i backen".Universums dynamik/rörelser gör att vi, via den dolda/balanserade "dubbelrotationen", skruvar oss "bakåt".
Det är ett strukturellt fenomen, som jag återkommer till.
Det du Pilatus, du tittar väl i backspegeln !
För RUM-TIDEN (C^2) blir den
reella relativiteten således,
ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jC
MED = √(–C^2 + V^2) / jC = jC√1– (V/C)^2 / jC =
±√1– (V/C)^2 För PARTIKELN (1 / C^2)erhålls den motsvarande/balanserande
imaginära relativiteten,
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / C
MED = √(+C^2 + V^2) / C = C√1+ (V/C)^2 / C =
±√1+ (V/C)^2 Sammantaget existerar således ingen relativitet !Den reella och imaginära relativiteten är intimt kopplade/beroende av varandra,
och kan därigenom ej betraktas som isolerade fenomen var för sig.
Einsteins speciella relativitetsteori är av den orsaken ofullständig, enligt min uppfattning.
Av samma principiella skäl är begrepp som t ex Big bang och rödförskjutning illusioner pga.
att man inte tar hänsyn till den imaginära komponenten i problemställningen.
Mörk materia återkommer jag till.
/ Illusionen