REFERENSNEUTRAL respektive REFERENSBEROENDEYtterligare ett förtydligande som antyder att vår verklighet i viss mening är en illusion.
Antag följande.
A och B befinner sig i olika fixa positioner i rummet.
A och B är överordnat lika mycket ”värda” (= referensneutrala).
A och B ”kommunicerar” via
REFERENSNEUTRAL ömsesidig växelverkan, vxv.
Då A och B är tilldelade lika värde blir konsekvensen att vxv är balanserad (= därav balanskriteriet
Ư).
Basen e, till den naturliga logaritmen, har sin grund i denna symmetriska balans, och verifierar därigenom
indirekt den referensneutrala balansen i den ömsesidiga växelverkan.
Är någon intresserad, förtydligas detta i nedanstående anmärkning.
Förnimmelsen är, till skillnad från den balanserade växelverkan,
REFERENSBEROENDE.
Det innebär att växelverkan, vxv, refererar till A respektive B, via deras respektive referenser.
A och B förnimmer därigenom motparten i olika referensberoende ”faser” av balanskriteriet ∆Ø.
Dessa faser kan vara av både
REELL och/eller
IMAGINÄR natur.
Det medför att faserna i balanskriteriet ∆Ø kännetecknas av t ex ”TID-substitut”, RUM-substitut” och
imaginärt ”KRAFT-substitut”. Tabellen i konceptets inledning har sin grund i detta resonemang.
Det tar sig bl a uttryck som att A och B förnimmer motparten med viss tidsfördröjning.
Begreppet
RUM-TID symboliserar en konsekvens av dessa
olika, referensberoende, ”faser” av ∆Ø.
Fenomenet tid är, som exempel, således en selektiv effekt av A:s respektive B:s egenreferens.
ANMFrån konceptet, kapitel 4 sidan 19, är följande förtydligande citat hämtat.
”Delta-konceptet hävdar och beskriver att de fenomen som kännetecknar vårt medvetande är av
exponentiell natur, p g a de tidigare beskrivna atomära substituten, som vårt medvetande indirekt
förnimmer som ”egenskaper”.
Detta är likvärdigt med att den av maskerings-principen dolda strukturen utgör
BAS för universell balans.
Denna bas symboliseras av e, och inkluderar atomens och G:s strukturella ”axlar” +e, –e, +je och –je.
Relationen mellan fenomenen bör då inkludera funktion av den underliggande basen.
För upprätthållande av
BALANS måste således variation av fenomen, alltså exponent, kompenseras
av motsvarande
INVERTERAD exponentvariation.
Kännetecknande för exponentialfunktionen, y = a^x, är att y = a^0 = 1 (x=0), vilket kan ses som den vackra
indirekta verifieringen av att universum är något mer än den verklighet vi upplever.
Konceptet utökar basens betydelse till att även ange en strukturrelation och/eller skalfaktorrelation,
genom att i y = a^x sätta a = e skriver vi y = e^x.
Basen e refererar till balansen i universums dynamik. ”
/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=o1dBg__wsuohttps://www.youtube.com/watch?v=_zmwRitYO3w